Söderblandning

I nyårskvällens mörka prakt försluts en del av livet. Och gjort blir gjort och sagt blir sagt och bladet färdigskrivet. Då, i en svindlande minut, hörs Vett och Sanning tala och våra drömmar saknar slut tills nyårsklockan klingar ut och vi blir fullt normala.

Färden gick vidare och vi svängde av mot en liten by som hette Chocomus (eller nåt) där vi stannade till vid en sjö och åt lunch. Värmen var lika tryckande som i Buenos Aires men en svalkande vind gjorde det i alla fall skönt och behagligt. Tanken var att vi skulle sova över på en hacienda - precis som Evert. Och till slut fick vi så tag på en som hade plats åt oss. Ja, egentligen var dom fullbelagt men dom gick med på att öppna upp det gamla huset bara för oss. Det byggdes nån gång vid sekelskiftet och var ett vackert hus beläget vid en sjö. Omgivningen var skönt lummigt grönt och i träden satt papegojor, rovfåglar, duvor omvartannat. Sen trodde jag mig se några kolibris men jag såg fel. Det var bara myggor à la Pampas. Övernattning och fyra mål mat ingick. Spöken fick vi på köpet, i alla fall enligt Patrik. Vi fick också tillgång till gårdens hästar så vi sadlade på och begav oss ut på en ritt på ägorna. Vi fick följe av en dansk gaucho vid namn Jacob som jobbade på gården. Vi red

Resan gick mot Pampas för att leta efter spår av Evert Taube och Fritiof Andersson. Efter några mindre bekymmer att ta oss ur 12-miljonerstaden, eller ut kom vi men inte åt rätt håll, så var vi så på väg. Det var en bred och fin motorväg mest hela tiden och efter någon timme ute på Pampasslätten, det är verkligen platt, började vi så leta efter en vägskylt som skulle berätta när vi var framme. Och se där... Den dök upp, ja hela byn faktiskt. Nu var den inte längre "förutan gata" utan bestod av en vägtullstation, några skjul och en motorväg. Så mycket mer än så fanns inte att se. Den enda Carmencitan vi såg var hon som tog hand om vägtullavgiften.

Allt bakom oxar tio från stadens sus och dus, jag reste klockan nio, mitt mål var Santa Cruz. Med fyra ton på kärran, gitarren i min hand, jag spelade för Herran och sjöng om Pampas land. Vi drar till Pampas.

Igår sprang vi runt på stan för att ta del av B.A's billiga shopping. Jag var precis överallt. Kvarter upp och ner i Palermo Viejo bland lokala hippa designers men fann ingenting. Jag släpade mig fram längs Santa Fé men brände bara skosulorna. Men så, mitt emot vår lägenhet på Libertad 1635, så gjorde jag all shopping hos en trendig, lokal Buenos Aires designer. Jag kanske skulle ha kikat in där med en gång. Så kan det gå.

Klockan 08:43 på julaftonsmorgon passerades en milstolpe. 5.000 besökare på bloggen och det gjordes av någon med Bredbandsbolaget som leverantör. Vet någon med sig att han/hon var inne vid den tidpunkten får ni ge er tillkänna så utdelas ett pris. Mot 10.000!

Mycket trötta, efter lite sömn, släpade vi oss så upp på söndagen. För att bryta traditioner så var det julklappsutdelning klockan 12, för Vincents skull. Han var den enda som fick klappar. Klockan två hade vi bokat bord för jullunch. Det innebar en liten resa till stranden av floden och en större restaurang med buffé. Buffén bestod av lite varierat småplock, inte helt olikt ett svenskt julbord men utan köttbullar, julskinka och janssons (som jag ändå inte rör). Vad som sen händer är att servitörerna kommer förbi bordet med stora spett. Alla spett består av grillat kött. Jag tror vi åt av alla djuren från bondgården. Ko, gris, kyckling, kanin, häst, åsna, struts och val... En ren Atkinsdiet. Väl hemma vid sexsnåret blev det siesta för dom flesta innan vi parkerade framför tv'n. Ingen var kapabel att göra nånting. Vi midnatt inleddes den 25:e med ett brakande fyrverkeri värdigt ett nyårsfirande. God natt!

Kvällen innan julafton gick vi som vanligt ut och åt. Denna gång gick vi till ett café/restaurang ett par kvarter bort som har blivit lite utav en favorit. Trevliga servitörer och god mat. Även denna gång blev det en grym biff på kalv som fullkomligt smälter i munnen. Sen kände vi för att gå ut. Vi snackade med ett yngre par som rekommenderade "Crobar". Sagt och gjort, vi for dit. Efter att ha genat genom en park mitt i natten, vilket kan likna Central Park vi midnatt, så kom vi fram. Lämpligheten att gå igenom denna kan diskuteras har jag hört. Men vi visste inte bättre. Vid dörren får vi höra att det är stängt. "Vi öppnar om 5-10 minuter". Då var klockan 00:55. 01:30 slog portarna upp och det var ganska tomt fram till 02:00. Men stället var coolt inbyggt under en viadukt och musiken var laid back och av loungekaraktär. Ett band lirade på en live-scen klockan 03:00 och dom sög. Framåt 05:00 gungade stället hyfsat och det strömmade in mer och mer folk. Julafton blev

Diego Armando Maradona! Det var upplagt för "showbol" mellan Argentina och Brasilien. Två gamla antagonister. Inomhusfotboll, sjumannafotboll. Maradona och Almeyda var ett par av namnen i Argentina. Dunga ledde Brasilien där jag i övrigt inte kände igen några namn men spelarna var grymt bra. Med Maradona i laget spelade Argentina i praktiken med en man mindre även om han fortfarande har en grym touch. Det märktes speciellt på fasta situationer. Brassarna var grymma och tog ledningen direkt och höll den matchen ut. Matchen slutade 8-7 till Brasilien. Argentinas siffror snyggades till med god hjälp av domaren. Maradona fick läckert sätta en straff. Även om det var en vänskapsmatch så var stämningen på planen allt annat en snäll. Det small ordentligt emellanåt och ibland nära till bråk. Sen är det lite speciellt när 7.000 personer, gamla som unga, barn och tanter, ledda av Boca Juniors klack står upp och sjunger: "Vi ska vinna mot er, jävla horungar." Riktat mot brassa

Uruguay. Montevideo. Punta del Este. Dagen började alldeles för tidigt. Klockan ringde 06:30 och det är i det närmaste tortyr för någon som inte klivit upp innan åtta de senaste året. Det vill säga moi. En snabbbåt skulle ta oss från hamnen i B.A till Montevideo. Där satt vi hermetiskt instängda och utan möjlighet att gå ut på däck, något vi är bortskämda med från alla Ålandskryssningar. Denna båtfärd hade inte heller något gemensamt med ett sånt äventyr. Fyra timmar senare och efter att ha genomgått den Uruguayanska passkontrollen vilket kan jämföras med ett mindre kaos satt vi tillslut på bussen på väg mot semesterparadiset Punta del Este. Vädret var mulet. Priserna skyhöga. Stället liknade Marbella på alla sätt. Det var Fendi, Dolce & Gabbana och Christina Herrera etcetera. Det fanns inte mycket att göra mer än att sova på en mulen dag och det gick ganska lätt efter att vi hade suttit på Moby Dick med Cecilia, Andrea och Nouelia hela natten. Stora kommunikationssvårigheter där.

Idag var värmen tillbaka och luften var klarare. Vi tog oss till stadsdelen Boca, en ganska sliten del av Buenos Aires precis vid hamnen. Det första vi gör är att springa på Maradona som sitter i sin Boca Juniorströja och fikar. Alla var självklart väldigt tagna av "El Diez". Nej då, jag bara skojade. Det var en "look-alike" och väldigt bra sådan. Vi gick på det ett par sekunder men fattade snabbt misstankar. Lite kul var det i alla fall. Sen rörde vi oss bland de typiskt färgglada husen. De varierande färgerna kom till på så sätt att man fick spillfärg från båtarna som var på besök och målade fasaderna i alla kulörer som fanns. (Bilder kommer) Annars var jag lite besviken. Det var som att gå på Västerlånggatan. Små souvenirbutiker som sålde krimskrams och vykort. Det var även en väldigt liten del som var okej att besöka. Resten av Boca är lite utav ett ghetto och inte helt säkert. Hamnen var utan tvekan den mest smutsiga jag har sett. Jag tror jag såg lite grådaski

En liten udda och rolig detalj i det Argentinska fotbollstittandet är när det gäller rättigheter. Många matcher säljs och sänds endast på PPV (pay per view). Men såna affärer kan komma tillstånd i sista minuten och statliga kanaler kan vara inställda på att visa matchen. Om detta hade skett i Sverige skulle det kunna bli så att SVT1 visar Bajenklacken i 2 x 45 minuter och SVT2 visar djurgårns. Just, det ingen fotboll - bara klackarna. Tänk er sen att Micke Persbrandt sitter med Lagrell på Råsunda och TV4, folkliga som dom är, filmar vad dom har för sig under hela matchen. Det hände i helgen då en kanal bara visade vad som försegick i Maradonas v.i.p box. Han var dessutom full alt. hög och betedde sig allmänt illa vilket skapade stora rubriker.

"Vad gör ni där borta?", undrade någon. Tja, vi är ganska upptagna med att gör så lite som möjligt. Och ändå har vi avverkat en rad uteserveringar och barer. Men vi håller vårt mål att dricka champagne varje dag. Igår (söndag) så spenderade vi större delen av dagen i San Telmo. San Telmo är en av Buenos Aires äldsta och mest central stadsdelar. Området har till stora delar bevarat sin koloniala bebyggelse och stenlagda gator. Gatustenarna är svensk granit som kom som barlast med skeppen från Göteborg. Husen är i stor del väldigt förfallna och det beror på att invånarna hastigt fick lämna sina bostäder pga en epedimi. Torget Plaza Dorrego är ett centrum för antikhandlare och under helgerna förvandlas området kring torget till en öppen marknadsplats. Jag har nu designat en egen ring med hjälp av en lokal förmåga och det ska bli intressant att se hur den kommer att se ut. Stadsdelen är populär bland konstnärer och musiker och ett nav för tangomusiken. Tyvärr vilade alla tangopar

Så har det hänt igen. Temperaturen hade bosatt sig kring 35 och luftfuktigheten närmade sig hundra. Vi hade ätit middag på en terrass vid kyrkogården Recoleta. Kvällen gav ingen svalka utan värmen hängde kvar i luften som en varm fuktig trasa. Större delen av dagen spenderade jag sovande alternativt läsande och kollandes på tv. Det var för varmt att gå ut. Vissa hade dragit till en pool men det gick inte att vara ute i solen. Så dom var tillbaka ganska snart. Middagen var god och billig och himlavalvet lystes upp men jämna mellanrum. Det var blixtar. Ett oväder var på gång och man kunde nästa känna doften av elektricitet i luften. Vi hann precis komma hem. Vid midnatt började det smattra på rutorna och sen rullade mullrandet in. Det är inte så att det blixtrar till och sen kommer ett muller. Nej, det mullrar hela tiden - oförtrutet. Men varför... varför dyker en sån irriterande melodi upp i mitt huvud på en gata i Buenos Aires, nästan mitt i natten. Och varför sitter den kvar fortfaran

Idag var vi alla lite sega. Vi hade spenderat gårdagskvällen i området Palermo/Hollywood och ätit middag på Miranda. Miranda var ett riktigt coolt ställe. Tio meter i tak, väggar av cement. Fullsatt och väldigt trendigt. Mycket vackert folk och sen vi... Vi beställde in en flaska Moët Chandon till att börja med. Till maten blev det en riktigt god flaska rött. Maten utmärkt tillagad på ett par enorma grillar som var fullt synliga från restaurangen. Ska komma ihåg detta när jag står med engångsgrillen nästa sommar. I nattvärmen tog vi oss sen hem, mätta och belåtna och plånboken skinnad på hundra kronor var. Stureplanselegans till Fridhemspriser. Denna dag spenderade några av oss att gå längs Avenida Santa Fé och kolla in butikerna för framtida inköp. Sen drog jag och Ante till parken med Vincent och tog det lugnt i solen. En annan person i gänget skulle iväg och simma på nån "sports club". Nu är det tydligen inte hur lätt som helst. Först måste man genomgå en mögeltest. Det gå

Så har vi tagit Volvon och hämtat den tredje musketören på flygplatsen. Ulf. Han fick samma mottagning som oss andra med champagne. Ja, ett lokalt producerat mousserande vin då. Mmmmm gott! Tyvärr är det lite halvmulet och endast 27 grader varmt idag så vi har kortbyxor på oss. Lite kyligt med andra ord. Traditionen säger att den gäst som anländer bjuder dom andra på lunch. Nu är inte det så farligt som det låter. Då jag kom först behövde jag endast bjuda Ante. Men en tre-rätters lunch för två, med vin och öl, gick på $80 pesos. Ungefär 170 spänn. 10 pesos är 22 kronor. Önskar man sig lite enklare mat kan du sätta dig på en uteservering. En grillad och mycket välsmakande chorizo på bröd och en liter öl tömmer plånboken på 11 pesos för två personer. Här äter man kött. Vad jag har förstått så finns världens bästa biffkor i det här landet. Jag befinner mig alltså i en, i det närmaste, Atkinsdiet. Men jag misstänker att det är nys. Jag ser inte alls hur jag ska kunna gå ner i vikt här nere

Vaknade upp vid fyra i morse. Det var oväder. Åska i en ljudnivå jag bara hört en gång tidigare. Jag tror att om man någon gång upplevt ett krig så är det så det låter. Det var inte så att det mullrade. Smällarna var bedövande. Hela huset tycktes skaka. Jag fick en intensiv önskan att ta mig upp på taket och känna av kraften lite närmare. Men det hade nog inte varit nån bra idé. Så jag somnade tryggt om.

I början låg sympatierna hos dom blågula. En nybildad fotbollsklubb kunde inte bestämma sig för vilka färger som skulle få representera klubben. Man begav sig ner till hamnen i Buenos Aires och bestämde att flaggfärgerna på det första skeppet som kom in den morgonen skulle få pryda klubbens sköld. I gryningen seglade sakta ett skepp in. I aktern vajade en svensk flagga. Så med blågula sympatier hejade vi på Boca Juniors. Det var "El Gran Final". Den argentinska serien hade slutat med två lag på samma poäng. Boca och Estudiantes. Detta efter att Boca Juniors haft ledningen med sju poäng med tre matcher kvar att spela och tappat allt. Ingen målskillnad eller inbördes möten - ligan avslutats istllet med en avgörande match. Första halvlek startade i ett rasande tempo. Boca gör mål efter 4 minuter. Då kunde det redan ha stått 2-2. Någor försvar visade inte lagen upp endast en stor dos av anfallslusta. Boca går till halvtidsvila med 1-0. I andra halvlek går Boca in och försöker spe

Klockan är runt tio och värmen är fuktig men tack och lov bara kring 25 grader än så länge. Vi ska strax ta oss till flygplatsen och hämta upp nästa resenär - Patrik. Efter en lång resa var det som att få en smäll på käften när den 30-radiga hettan välkomnade mig på Buenos Aires flygplats. Resan gick bra. En timmes försening då det av någon anledning tog väldigt lång tid innan vi fick lämna Paris. Det strulade lite vid ankomsten till Paris från Stockholm då gate-bryggan inte ville fungera. Så jag och min resekamrat från Stockholm, nu min nya "bästa" vän Paulinho (nr. 19 i Bajen) fick nu skynda så fort vi kunde för att inte komma för sent till nästa plan. Paulinho skulle till Bela Horizonte via Rio och det var gaten brevid min. Vi hann precis, båda två. Paulinho är en väldigt sympatisk snubbe. Semestern hade inte kunnat börja på ett bättre sätt. Ante mötte upp och vi stormade in mot tolvmiljonersstaden i en Volvo. Väl "hemma" så promenerade vi in i en enorm lägenhet.

Packat och klart. Återstår bara att lägga julkorten på lådan och plocka upp lite småprylar, äta lunch och under eftermiddagsrusningen ta sig ut till Arlanda . Dagen till ära så finns det, lämpligt nog, en artikel om Argentina i dagens nummer av tidningen City. Argentina - mer än bara tango . Jag tror inte att vi kommer ha brist på saker att göra. Jag ska försöka, i mån av tid och viljan att söka upp en dator, att uppdatera bloggen så gott jag kan. Förhoppningsvis kommer det nån rapport och lite bilder. Det är i alla fall målet.

Resfebern fick sig en andningspaus. Jag hann till en kvart in i derbyt mellan Chelsea och Arsenal. En ganska trist första halvlek ersattes av en strålande andra halvlek. Vilken kamp, vilket tempo och vilket mål av Essien! En stund fick jag även sällskap vid mitt bord av Stig Larsson och Brasse Brännström . Stig drack Fernet Branca, Brasse vitt vin och jag drack Bajen Bärs. Det är klass. Sen blev det även en tur till Söderstadion och Hammarby - FC Köpenhamn. En dålig norsk domare och en tunn Bajentrupp ledde till en hemmaförlust med 1-2. Tony G har fått en tung start och Hammarby behöver nyförvärv. Haris värmde de drygt fyratusen åskådarna på läktaren med piggt spel och hela fem strålande tunnlar. Med detta spel har han tagit en plats i startelvan. Hej då Söderstadion, vi ses igen nästa år.

Så var det det där med packningen. Jag har ett system. Först lägger jag ut allt jag ska ha med mig på sängen så att jag får en bra överblick. Sen packar jag ner allt. Det brukar då visa sig att jag har lyckats fylla väskan precis. Då lyfter jag ut allt och plockar bort ungefär hälften med lite urskiljning. Det brukar vara ett ganska bra system för när jag sen kommer hem igen visar det sig att jag bara använt mig av hälften av dom kläder jag tog med mig. Fast det är lite annorlunda denna gång. Jag åker ju till en storstad och inte Ponta Negra eller Pipa. Jag hinner nog packa ner och upp allt en gång till innan jag åker i morgon eftermiddag.

We have lift off! God speed Christer Fuglesang.

...alltså sådär tvärtom liksom, typ.

Charlie Davies har inlett sitt provspel i Ajax. Hella var och scoutade honom i Boston College för några veckor sedan och tyckte att det var den bästa 20-åring han hade sett. Men det verkar inte som om Ajax högprioriterar honom . Jag gillar sista meningen: "The ACC Offensive Player of the Year is being linked with the likes of AS Roma, Hammarby, Monaco and Olympique Marseille, but Ajax will apparently have the first shot at his signature." Respekt!

Sju år. Historien om Peter och Sonya cirkulerar tydligen fortfarande i Memphis. Det har gått och blivit lite en höna utav en fjäder. Skönt att i alla fall två av oss vet vad som hände. Ja och några till.

Ikväll är det premiär på Life In The Undergrowth med min gamle vän Sir David Attenborough. (Men det är en annan historia.) SVT1 21:00 Missa inte!

Det finns reklam för närvarande som jag stör mig på enormt. Telenors massaker på The Beatles "Come together" borde det vara spöstraff för. Från dom första katastrofala "blåa" spottarna har det inte blivit bättre. Helt obegripligt. Jag för även en långt pågående och total bojkott, för all framtid, av produkter som "Riesen", "Werther's", "Toffefee" och "Merci". Jag förstår inte varför man fortsätter med alla uselt dubbade tyska reklamfilmer. Finns det någon marknadsundersökning som visar att det är uppskattat? Sen finns det en till. För något supertvättmedel - Cillit Bang. "Hej, jag heter Fredrik Berg!" Volymen är tre gånger högre än nånting annat och sen fortsätter munnen röra sig som i en gammal Kung-Fu rulle från 70-talets Hong Kong. Vi får skylla på Barry Scott . Med lite tur så slipper vi kanske en Fredrik Berg fan-club.

Så var årets Augustpris utdelat. Årets skönlitterära bok: "Svinalängorna" av Susanna Alakoski. Årets Barn- och ungdomsbok: "Svenne: en (o)möjlig berättelse" av Per Nilsson. Årets faktabok: "Qin" av Cecilia Lindqvist. I samband med detta kan jag även avslöja svaret till onsdagstävlingen i september . Mannen på bilden är Sven-Eric Liedman och han var nominerad med "Stenarna i själen - form och materia från antiken till idag". Det skrevs ganska mycket om den boken i media just då. Och det fanns en del ledtrådar i texten. Ingen gissade rätt. "En vacker morgon med en sån där frisk höstvind som brukar få bladen att ändra färg och gripa tag i ens minnen och lyfta upp dom till ytan. Minnen av form och materia . En sån där dag där jag gärna skulle skolka från jobbet, andas djupt och bara drälla runt, sparka ur stenarna i själen , läka, leva osunt på ett kafé och diskutera allt från antiken till idag ." Det var väl ändå inte för svårt?

Det här "I'm not a look-alike!" projektet av fotografen Francois Brunelle är läckert. Bilder på personer som inte är släkt men ändå lika. Några är otroligt lika. Alla deltagarna kommer från Nordamerika och Europa. Ni kan själva deltaga och se om det finns nån "tvillingmatch" i registret. Kanske är det så att alla har en dubbelgångare där ute, nånstans i världen. Gå in på hennes hemsida och anmäl er.

När jag nu ändå är inne på resminnen så drog jag till minnes en till i helgen. Jag läste en artikel i DN som fick mig att komma ihåg när jag var och hälsade på min vän Shelley i Philadelphia för tio år sedan. I Philly var det ju självklart att besöka Philadelphia Museum of Art . Inte som man kanske skulle kunna tro för museet skull. Nej, utan på grund av Rocky. Som det står i en resehandbok: "detta museum är det enda i världen där var och varannan besökare springer upp för trapporna, hoppar upp och ned och skuggboxas". Det gjorde jag också. När jag med lätta fötter flög upp för trapporna hörde jag en skrovlig röst sjunga "da-da-da-da-da-da-da-da…" (Rocky theme). Det var en tiggare som musikaliskt ackompanjerade mig upp till översta trappsteget. Han tyckte det var värt $20. Det tyckte inte jag. Han fick $2 för falsksången. Med den sedeln fick jag även ett rungande inhemskt "Fuck you, sir" från en invånare i "The City of Brotherly Love". Väl uppe p

En dödsolycka skedde i helgen med en buss i Marocko. Trist men inte förvånande. Jag lyfter mest på ögonbrynen att det inte skrivs om det oftare. Men är det ingen turist som är inblandad och ingen svensk finns väl inget nyhetsvärde. Det är väl ett av de mer bestående minnena från tiden som reseledare i Agadir. Jag såg ju en del från min plats längst fram i bussen. Ofta har vägarna tre filer. En åt vardera hållet och en omkörningsfil i mitten. Störst går först. Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag hade femton sekunder kvar att leva. Att dom dessutom är fatalister och lever med deviset Insh'Allah - ske guds vilja gör inte situationen säkrare. Vi körde över en mopedist en gång med bussen. Det var mitt i natten och vi körde hem från Marrakesh. Jag såg moppekaravanen i strålkastarljuset. Dom hade inga reflexer eller baklyktor men dom åkte i led längs vägkanten. Plötsligt ser jag hur en kille mitt i ledet vinglar till, får kast på moppen och flyger in i sidan på bussen som brå

Tredje avsnittet är i hamn. LasseMajas detektivbyrå heter årets julkalender och den är riktigt bra. Nu kommer jag ju att missa de flesta avsnitten då det bara är en vecka kvar till Buenos Aires m en jag får väl försöka snappa upp dom avsnitt jag kan.

Är det bara jag som inte följer Idol ? Är det bara jag som inte har en susning om när det går? Fast alla verkar så engagerade.

Igår var det bokat på Allmänna Galleriet . Gänget har via otaliga budgetfredagskvällar på Fridhem sparat ihop så mycket att vi nu kan unna oss mat och underhållning på en helt annan nivå. Innan jag drog iväg på äventyr i fredagsnatten så hann jag se lite av "Höjdarna" - samma gäng som var med i julkalendern 2004. Varför har jag missat att det går nya avsnitt nu? Det är ju lysande! Igår tog stora Franke hand om lilla Ester när hon blev förkyld. På sitt alldeles egna vis. Ren magi, faktiskt. Underbar underhållning.

Det svänger fort i musikbranschen. Drygt elva timmar efter förra inlägget och det bästa för öronen och humöret just nu: Outcast - Idlewild Blues Jackie Wilson - Higher and Higher Sinéad O'Connor - Throw Down Your Arms (Reggae version) Bubblare: Bossanovaversionen av The Undertones "Teenage Kicks" med Nouvelle Vague

Jag satt och letade efter den bästa låten just nu (idag) och fann inte bara den. Nej, dessutom fick jag höra en av de roligare citaten "live". Varsågoda - Tom Waits: "I'd rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy." Dessutom är Fred Willard med. Han är rolig. Det är programledaren till höger.

Christer Fuglesang har fått grönt ljus - all systems go. Om allt funkar blir det uppskjutning om sju dagar, natten till fredagen den 8 december runt tre blecket. Då är det så dags för den första svenska astronauten att ge sig ut i rymden. Hur coolt är inte det? För trettio år sedan trodde jag att det skulle vara jag…

Hemma hos Hoovers har farfar fått flytta in sedan han blivit utkörd från äldreboendet där han snortat heroin. Nu måste de även ta sig an morbror Frank, en homosexuell Proustexpert som försökt ta sitt liv och "misslyckats med det också". Den Nietzscheläsande tonårs­sonen Dwayne hatar alla och tänker inte tala med någon förrän han blivit antagen som testpilot i flygvapnet. Sjuåriga Olive ska delta i en deltävling om titeln som "Little Miss Sunshine" - en skönhetstävling för barn. Skulle Olive få avstå vore det en bekräftelse på huset Hoovers fall. Det är för mycket för paret Hoover att bära. Enda möjligheten är att packa in alla i den knappt fungerande gamla folkabussen (en sån som jag vill ha) och på en noggrant uträknad budget köra mot Kalifornien. Filmen är bitvis vemodig men även väldigt rolig och känslan när man lämnat biografen är ändå att det är en "feel good" film. Klart sevärd. Betyg: "eeee"

Jag sitter mellan två väldigt trevliga kollegor. En tjattrar visserligen mer än den andra men det är alltid på ett trevligt sätt som man inte blir störd eller trött på. Men det finns en stor skillnad. Innehållet i deras konversation när dom talar med vänner över telefonen. En är mer intressant än den andra. På min högra sida sitter Niklas. Från det hållet hör jag mest, "bla bla bla nyckelen bla bla bla cykelen bla bla bla". På småländska dessutom vilket gör det ännu mer obegripligt. På min vänstra sida sitter Petra och därifrån hör jag, "Åh gud va har hänt… vet du va hon hade på sig... och han är otrogen hela tiden... massor av gånger... och dom ska ha barn… är hon gravid? Skit i honom, han är elak… Ja men be kunden kontakta kundombudsmannen… köp popcorn det är gott... "Frank har just skjutit Bill Bill ringer från en mack till Pete Pete har precis satt på Pat Pat håller på att missa ett möte med Jane Jane röker hasch tillsammans med John John förlorar tio dollar til

När jag var liten fick jag lära mig att det heter kalhygge och inte "kalbygge". Personligen tycker jag att "kalbygge" är lika logiskt. När jag sedan, vid arton års ålder, tog körkort fick jag lära mig att det heter helljus och inte "långlyse". Nu har jag lärt mig av DN's fredagskryss att det tydligen heter äppleskrott och inte "äppelskrutt". Livet är fullt av små korn av intressant vetande precis som det här inlägget.

Överallt i världen gör forskarna framsteg. Allt förfinas, förädlas och förökas. Majs är genmodifierat så att den producerar ett gift som dödar skadeinsekter och odlaren behöver inte längre använda insektsgift för att blir kvitt skadeinsekterna. "Golden Rice" är genmodifierat ris som innehåller en stor mängd A-vitamin. Riset kan bli speciellt värdefullt för människor i underutvecklade länder. Tomater har blivit genetiskt modifierade för att förbli fasta och färska under längre tid. Detta har blivit möjligt genom att de genmodifierade tomaterna producerar mindre av det ämne som får tomater att ruttna. Men hur står det till med bananer egentligen? Här verkar ju forskningen stått still. Varför kan jag inte få den i någon annan smak? I frysdisken finns ju Ben & Jerry's Chunkey Monkey: Banan och chokladglass. Har vi inte kommit så långt ändå att man skulle kunna kräva bananer med lite mer variation när det gäller smak.

Ikväll blev det nytt rekord. Stängde av datorn 20:46 Tunnelbana Vreten Buss Fridhemsplan Hemma 21:06

Pojkbanden har kommit och gått. Det började med grupper som New Kids On the Block, Backstreet Boys och Take That. Sen var det även Boyzone... Ronan Keating är, vad jag vet, den enda som gjort solokarriär efter att bandet upplöstes 99. Men jag undrar om inte han är roligast av dom alla i det här klippet som jag har varit tvungen att se om och om igen. Jag skrattade så tårarna rann. Men är det på riktigt? Det kan inte vara möjligt. Kul är det i alla fall. Klicka här: Boyzones första TV-framträdande.

Äntligen fredag kväll och jag tänker inte göra ett skit. Nada, zip, zilch, i-n-g-e-n-t-i-n-g... Det blev en liten efter jobbet öl och så hämtade jag lite indiskt på vägen hem. Det var starkt. Nu tänkte jag faktiskt plocka fram mina blyertspennor och vara lite kreativ. Det var länge sedan jag satt och tecknade. Alldeles för länge sedan.

Jaha, är det här början till slutet på denna blog? Tanken snurrar i huvudet just nu och allt för en liten dokumentär i SVT2. En repris till och med. En repris en regnig torsdagkväll när jag hade kunnat se på dom 20 minuter av "Lost" som jag lyckats spela in. "Varma hälsningar, Eric Ericson" visades just. En dokumentär om personen bakom boken "Brev till samhället" . Lysande i sin enkelhet och sjukt roliga brev. Om jag var hälften så begåvad som Eric Ericson skulle jag vara glad just nu. Alla aspirationer om att ge sig in i reklambranschen kan nog läggas åt sidan efter det här. I alla fall om kreativiteten måste nå den nivån. Man måste ju vara så originell. Nån annan som sett dokumentären? Igår kväll eller tidigare? Nån som läst boken jag genast måste skaffa i helgen?

Jag trodde inte det skulle hända. Det är en sån sak som händer andra men inte en själv. Det började som en helt oskyldig liten grej, en stundens ingivelse. Jag skulle ju bara se vad som hände och den blonda tjejen var ju så snygg. Men det bara högg tag i mig. Den där världen efter Jay Leno på Kanal 5 i morse. Jag hamnade i Sjunde Himlen . Det var som om en helt ny värld öppnade sig upp för mig. Vem hade kunnat tro att det fanns dom som levde så innehållsrika och spännande liv. Nu kan jag inte låta bli att undra hur det ska gå för Mary, Lucy, Matt med flera...

Jag fann ett roligt litet test på nätet. Det kanske inte lämpar sig i kontorslandskap då man kan behöva lite lugn och ro samt ett par högtalare. Testa dina musikaliska kunskaper och se om du verkligen ska sjunga med på "Idol" eller "Så ska det låta". Gör testet: Är du tondöv? ...by the way. Jag scorade 86.1% Jag vet att ni undrade.

Stockholms Filmfestival är igång och två filmer jag gärna vill se är redan fullbokade så det blir till att vänta tills dom kommer på den vanliga repertoaren… Dels Michel Gondrys (Eternal Sunshine of the Spotless Mind) The Science of Sleep och Kevin Smiths Clerks 2 .

Kan två dagar kännas som en vecka? Ikväll när jag kom hem såg det i alla fall så ut. Det var fan som om en smärre bomb hade detonerat både i köket och i södra flygeln. Det måste vara ett mindre rekord då jag är säker på att jag både diskade och städade i helgen. Oftast brukar det närma sig kaos framåt fredagen alternativt söndag kväll. Men nu var det bara tisdag. Hur ska detta sluta?

Hur ofta jag ser vissa grannar beror på vädret. Tjejen mitt emot ser jag knappt längre. Idag var det bara en arm och en hand med en cigarett som stack ut genom balkongdörren. Idag åkte en skolklass från Lycée Francais, ute på Stora Essingen, med till Fridhemsplan. C'est vraiment une langue très cool... Nu går det knappt att läsa varken Metro eller City. Julbord. Julbord. Julbord. Julbord. Annonser för julbord en masse. I år blir det kanske inte ens en endaste liten prinskorv för mig. Det återstår att se hur stort julbordsutbudet är i Buenos Aires.

Okej. Så kan jag även bocka av Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan som avklarad på biolistan. Käkmusklerna är fortfarande lätt ömma av konstant anstränging. Kort och gott var filmen sjuk. Sjukt rolig. Sacha Baron Cohen är sjuk - rent utav genialisk. Det var länge sedan jag såg en film där så många skrattade samtidigt och så länge. Men jag tycker nog att flera av Borats "klipp" från Da Ali G Show var bättre. Mycket bättre. Filmen är okej och har några vansinnigt roliga episoder men den är lite tunn. Betyg: "eee+"

Blogger har jävlats hela dagen och någon typ av serverfel har förhindrat postning. Men precis som våra system här på LF så kommer det igång igen efter 17:00 som vanligt.

…så kliver jag, likt en mask, upp ur askan. Just en sån här grå måndagmorgon så känns det som att jag får vänta tålmodigt tills man flyger likt fågeln Fenix igen. Men framåt kvällen är det nog bra igen. Då ska jag se Borat - och det ska bli kul.

En nominering till årets bästa film tillfaller Babel av Alejandro González Iñárritu med kändisar som Brad Pitt och Kate Blanchett i rollistan. Brad och Kate spelar dock bara en liten del i denna tre-delade historia. Alejandro González Iñárritu gjorde även de mycket sevärda 21 grams och Amores Perros vilket kan ses som en kvalitetsstämpel. Babel är inget skrattpiller men har ett suveränt foto med bland annat fantastiska bilder från Marocko (som får mig att längta tillbaka), Japan och Mexico. Filmen är spännande och självklart mycket bra. Mer kan ni läsa här . Grymt bra musik! Betyg: "eeee+"

Hur kommer det sig att så många damer/herrar utrustade med käpp, som genom ett mirakel, plötsligt kan springa om det gäller att hinna med en buss eller tunnelbana. Men så fort dom kommer ombord ska dom ha första bästa plats för då kan dom minsann inte gå.

Gör man nånting återupprepade gånger brukar det sitta i "ryggmärgen". Som det där med att åka till jobbet. Tunnelbanan mellan Fridhemsplan och Vreten tar 6-7 minuter. Under den här tiden brukar jag hinna skumma igenom City innan jag kliver av. Nångång har jag väl fått hjärnsläpp och hoppat av i Huvudsta men det beror på att stationerna är så lika varandra på något sätt. Jag vet att många inte håller med mig men det är mer en känsla. Hursomhelst hinner jag alltid ögna igenom det mesta i tid tills dess jag ska kliva av. Idag tittade jag som vanligt upp vid Västra Skogen - alles gut. Sen var vi plötsligt framme i Sumpan. Jag har inget minne av att vi stannade varken vid Huvudsta eller Vreten. Jag måste ha fastnat i nån artikel...

Dimman låg tät över Giuseppe Meazza. Strålkastarna bländade med en haloeffekt och man kunde endast ana dom tiotusentals åskadarna på läktarna. Dimman var så tjock att jag inte kunde fatta hur dom kunde se nånting. Jag såg själv knappt nånting från min plats på bänken. Bänken var karktäristiskt nedsänkt i marken. I Inter sprang Zlatan runt på planen, småspottade och var allmänt divig och grinig och uträttade lite. Matchen hade varit tuff men inte ful. Men matchen var oavgjord, 1-1, med tre minuter kvar av ordinarie matchtid när vi får frispark. Jag vet inte vad laget jag spelade för hette men när Trappatoni sa åt mig att byta in så drog jag på mig en orange/vit randig tröja. Klockan lyste 89 minuter med bleka gula siffor som var suddiga av fukten i luften. Vi hade fått frispark på mitten av Inters planhalva och det var stor kalabalik. Alla tjafsade med Zlatan och Materazzi. Gräset var vått när jag sprang över planen mot gruppen spelare. Väl framme tänkte jag att jag skulle hålla tyst. D

För en tid sedan satt jag med Meta och hennes kompis Jenny, drack vin och snackade. Jag minns inte varför men av nån anledning började dom prata om en dokumentär som heter "Plötsligt i Vinslöv". En dokumentär jag aldrig har hört talas om men den skulle tydligen vara väldigt rolig. Andra personer i min umgängeskrets som jag nämnde den för lyste upp och sa att den var rolig - och speciell. Självklart hade min kollega Niklas den på dvd så ikväll tittade jag bara sporadiskt på fotbollsgalan, som vanligt lite småfånig. Varför ska alltid tv4 göra allt till en buskis? Istället tog jag del av den lite underliga, men sköna dokumentären. En parad av träningsoveraller och bangolfbollar i den skånska möllan. Jag fick vibbar från "Torsk på Tallin". Samma stil, samma känsla, samma karaktärer. Hyr den, låna den eller köp den men vad ni än gör se den...

Min vana trogen äter jag alltid en ägg- och grötfrukost på mornarna. I alla fall i veckan då det är en rutin. Problemet jag har haft är att få äggen rätt. Dom ska inte vara alltför lösa men inte heller hårdkokta. Nej, gulan ska vara som flytande honung eller sirap. Då är dom som bäst. Men det har inte alltid gått så bra förrän jag upptäckte att äggen faktiskt är olika stora. Va fan, olika stora!? Jag hann in på Vivo på väg hem till tvättstugan idag och passade på att fylla på förrådet av Brämhults apelsinjuice, bröd och ägg. Och vet ni vad, man kan se på äggkartongen vad det är för storlek på äggen. Det finns tre storlekar. Små, mellan/stora och stora. Dom anger även cirka vikt i gram. För mig har alltid inköpet av ägg varit lite utav en Forrest Gump-upplevelse. My momma always said, "Life was like a box of chocolates. You never know what you're gonna get."

Det är aldrig bra att komma hem så sent att tidningsbudet har hunnit levererat DN. Då kan jag nämligen fastna med tidningen tillsammans med en nattmacka och ett glas mjölk. Dessutom så blir det så dumt när jag vaknar. Vad som hände där under småtimmarna är ju bortglömt morgonen därefter. I allafall för en kort stund. Så när man väl har tagit sig upp så ser jag ju att jag känner igen innehållet och att jag redan har läst allt. Besviken tittar jag på Discovery istället.

Sov, sov, sov. Jag var visst trött efter alla sena äventyr i veckan. Men det var inte speciellt svårt att vakna. Det var bara att springa runt på Kungsholmen, i regnet, ett par timmar. En ganska skön dag och det var okej att bli lite blöt. Avslutningsvis blev det en fika på Lilla Essingen och två trisslotter. En till mig och en till Kalle som har hand om fiket. Det var han som började i somras med att bjuda på en lott. Vinner vi miljoner så delar vi. Det är avtalet. Bara nitlotter så här långt. En liten rolig episod... på jobbet brukar vi ibland få trisslotter som priser. Det har väl inte varit så många vinster så vid ett tillfälle sa vi att vi hade köpt trisslotter utan vinstchans istället. Dom lotterna är lite billigare, 20 kronor, men utan vinst. Dock är det lika spännande att skrapa. Det roliga med den historien är att en person svalde det med hull och hår, att dessa lotter verkligen finns.

Det är fredag eftermiddag och alla sitter och vill ta helg. Tur att man kan träna hjärnhalvorna under tiden. Håll bollen i luften och balansera den andra... Håll balansen här

Besöket hos optikern igår var intressant. Jag gick länge hos Ögat på Jakobsgatan men tappade fullständigt förtroendet för dom för flera år sedan. Det började bra med dom första linserna 1992. -1.00 på varje öga. Åren gick och jag fick starkare och starkare linser. Dom sa att jag behövde det. På slutet av 90-talet var jag uppe på -1.75 och jag tänkte att nu håller jag på att bli blind. Den ena linsen skavde alltid och när jag sedan fick en ny optiker så berättade jag det. Hon gjorde en koll och säger då: - Du har ju för starka linser! Då var jag plötsligt nere på -1.25 igen. Va fan! Varför ökade den andra snubben styrkan hela tiden då? I och med det så började jag handla mina linser via nätet då dom inte skulle få suga ut mer pengar ur mig. Brorsan tipsade mig om Linsen på Norrlandsgatan. Tack, för det. Grymt trevlig personal och ypperlig service. Under gårdagens synundersökningen var målet att förse mig med glasögon. Som jag nämnde tidigare är det dags att ge upp lumpenbrillorna. Ögone

Efter ett par mail verkar det som om en del har missat att gårdagens inlägg även har en koppling till ett gammalt barnprogram - "Fem myror är fler än fyra elefanter". I programmet om bokstaven "G" så sjunger Eva Remaeus om avsaknaden av just - bokstaven "G". "Har du sett min affel... Har du sett min urka?" Så var det i alla fall. Var det svårt att läsa? Idag är det fest på jobbet igen. Efter den stora omorganisationen och flytten inom huset är det så inflyttningsfest. Kul att veta att jag jobbar även i morgon. Nu ska jag till optikern. Nej, synen har inte försämrats utan jag tycker bara att det är dags att byta ut mina gamla lumpenbrillor à la Drew Carey. Modet från 1989 är inte riktigt rätt just nu. Jag använder dom inte så ofta heller.

Veckans två första da ar har varit förla da till LFAB på Te eluddsvä en där ja har varit på utbildnin . Det har handlat om livförsäkrin ar och allt runt omkrin . Efter tisda ens man lin av villkor var det sedan affärsplanerin smöte och enom ån av målen för 2007. Da en verkade aldri ta slut och ja var på rikti t dåli t humör. Det enda ja så fram emot var den efterföljande midda en. Ja var så su en på ott vin. Tju ofem personer dro ivä till amla Stan och en medeltidskro som hette "Sjätte tunnan". Maten var väldi t od, sällskapet som vanli t roli t. Personalen var utklädda enli t tidesepoken och hade även ett litet uppträdande av ycklarkaraktär med jon lerin och eldsluknin . Men medeltiden är inte rikti t min grej. Var för ett ö onblick rädd att vi skulle vara tvun na att delta i nåt rollspel. Tillbaka till maten. Av nån anlednin så skulle maten ätas med sked och kniv. För afflar fanns ju inte på medeltiden. Och det funkade väl bra till förrätten, som var soppa, men när en stor

Une nuit d'hiver, Une affaire Interdite; On oublie Trop vite Le bonheur.

Allt var planerat för en utekväll på Södra Bar. Nu blev det inte så. Klasse och Johan kom sent och Uffes bar alltid välförsedd. Vi blev kvar... Det var riktigt kul tills Exorcisten började på tv'n som stod på. Jag har sett många skräckfilmer men det här är nog den enda som jag fortfarande tycker är obehaglig. Tror inte jag har sett hela ännu utan att blunda eller hålla för öronen. I natt var väl försök nummer 20 i ordningen...

Fredag. Halvdag för vissa. Ledig dag för mig. För att få alla barhoppor och cafébesökare på gott fredagshumör bjuder jag här på Nouvelle Vague och "Dance With Me".

Igår var det då dags för den årliga bowlingturnering med jobbet. Att jag har försökt träna lite har ni kunnat läsa om tidigare. Drygt fyrtio entusiaster hade samlats på Svea bowling för bataljen. Min sparringpartner Niklas var väldigt taggad medan jag själv inte hade några större förhoppningar då genrepet i söndags bjöd på en solid serie på 96 poäng. Men nånstans till rytmen av 70-talsmusiken som dunkade ut ur högtalarna, i skenet från "black light" ljusrören och laserstrålarna föll käglorna en efter en. Efter två serier på vardera 179 och 184 stod lilla jag som mästare. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det gick till. Ärligt talat så skäms jag lite. Vore det inte omöjligt att fuska så hade jag inte trott på det själv.

Igår kom så beskedet. Det har legat i luften men man har inte velat tro att det är sant. Hammarbys Pétur Marteinsson lämnar klubben och beger sig västerut till sitt hemland Island. Han dök upp inför jubileumssäsongen 1997 och blev direkt en av dom mest uppskattade spelarna i Bajens trupp. Det är nog första gången jag blir ledsen över att en spelare försvinner. Hans auktoritet på planen, motivation och klass bör många avundas. Trevligare kille får man leta efter. Alltid villig att snacka vare sig jag sprang ihop med honom på Årsta IP eller runt Mariatorget. På planen var han ett föredömme i inställning och spelsätt. Bajens egen Aragorn spelade tufft, enkelt och vackert. En Hammarbylegendar tackar för sig och vi supportrar borde vara evigt tacksamma. Pétur lekur, Pétur lekur, Pétur lekur... *snyft*

Då våra datasystem på jobbet tydligen inte heller klarar av vädret blev det tidig hemgång idag. Eller ja, kanske inte. Lite andra saker dök upp som en extra match på vetgirig.nu - väldigt kul. Jag kom i allafall iväg tillslut men jag hade ju redan läst på nätet att det var kaos på stan så jag befarade det värsta. Tunnelbanan från Vreten gick på tid men vid Fridhemsplan var det stopp på gatorna. Jag gick hem tillsammans med ett 50-tal andra. Det var en strid ström människor som gick mot Freddan och Essingeöarna på dom hala trottoarerna. Men det var riktigt trevligt. Vi gick förbi dom långa köerna där dom slirade alternativt stod still med sina bilar. Det hade varit kul om det varit strömavbrott samtidigt och vi alla hade haft små lyktor. Rena tomteparaden. Vy från Drottningholmsvägen mot Tranebergsbron 20:50 Första snön på mitt fönsterbleck.

Vädret var grymt och skräckinjagande denna haloweenafton. Det var bara Erkan som kom utklädd. Rått, kallt och en del regnskurar. Spelet värmde men avsluten var kliniskt ofarliga. Men det är inte lätt när motståndarlaget är nöjda med 0-0 redan innan matchen har börjat och sen även parkerar spelarbussen framför eget mål. Bollinnehavet måste ha legat på 80-20 i Bajens favör i första halvlek. Det blev ett mål tillslut. Matchhjälten Pablo avgjorde med en häxpipa, mycket passande för haloween, från 30 meter. Skillnaden mot baljan senast mot Elfsborg var att den här gången använde han högerdojjan. Kul för Pablo att få avsluta sin sejour i Bajen med att avgöra på hemmaplan. Han har ofta fått agera hackkyckling i anfallet. Han har en match till på sig att snygga till siffrorna.

För alla som har varit i USA en längre tid kan inte ha undgått att se den ypperliga "game showen" "The Price Is Right". Var man hemma sjuk eller ledig fanns det inget bättre än att sitta och se den eller "Wheel of Fortune" under tidiga förmiddagar. Efter 35 år slutar nu Bob Barker som programledare och lägger sin karaktäristiska mic på hyllan. Lä mer här: Goodbye Bob Barker!

Kvällstidningarna är lustiga. Det går väl inte en dag där jag inte retar upp mig på nån rubrik som skriker ut "chock", "rasar", "attack" eller dyligt. När man väl läser är det rena bagateller det rör sig om. Idag var Expressen lite roliga. Tydligen hade Ernst Billgren gått på grund utanför Thailand. (Det hyser stort nyhetsvärde.) Han citeras: "- Det var besvärligt. Vi satt vid klipporna och stormen närmade sig. Jag undrade om vi skulle överleva, säger Ernst Billgren." I samma stycke skriver Expressen: "Expressen.se har sökt Ernst Billgren utan resultat." Nog för att kvällstidningarna brukar hitta på saker men att det var så tydligt var något nytt.

Cirka 20:45 ikväll så är det slutspelat för i år. I alla fall på hemmaplan. Gefle står för motståndet och det ska bara vara tre poäng för dom grönvita. En fjärdeplats hägrar och möjligheten att komma före djurgården. Forza Bajen!

Det var inte bara tidsmässigt vi övergav sommartid natten till söndag utan värmen gav också upp. Temperaturen sjönk till nollstrecket och det började bita i kinderna. Det var väldigt tydligt i natt när jag i det närmaste frös häcken av mig i kön till Lemon. Adriano och Adriano, två brassar som var på besök från Portugal, verkade onaturligt obemärkta av kylan. Adriano 1 är brorsan till min kollega Eva's sambo Danilo. Adriano 2 är Adriano 1's polare. Vi sprang runt lite på Söder. Köttbullar på Kvarnen, Milanoderby på O'Leary's och sedan två avslutande stopp på Lokal och Lemon. Det var i alla fall riktigt kul och min portugisiska som har blivit erkänt dålig (kan läsas här) hade skärpt till sig lite grann. I kväll var jag dessutom och provianterade lite på Vivo. Jag har sett hur man klämmer, knackar och luktar på meloner för att kunna avgöra om dom är mogna eller inte. Men varför skakar man ananas? En dam lekte maracas samtidigt som hon lyssnade efter något. Mycket märklig

Scorekortet är till slut signerat. Ja, hela fem golfrundor blev det i år. Eller blev det sex stycken? En avbruten efter nio hål pga regn räknar jag inte med. Så är man fintvädergolfare också. Jag och Ola försvarade förra säsongens seger med att spela ut Patrik och Moppe på Ullna igen. Enputtar på dom fem första hålen kan knäcka dom bästa. Det var nog en av mina bästa rundor. Puttern som synes glödhet. Gick jag runt på 76? Bäst: Ullna Sämst: Vidbynäs Forest Course - exklusiv golfanläggning. Ja, eller hur? Men jag säger som inför den här säsongen. Nästa år då ska jag spela mycket... ;-)