Söderblandning

Det blir till att leta fram långkalsonger och raggsockor. Fotbollssäsongen fortsätter. Bajen var det bättre laget idag på Malmö Stadion och vann rättvist med 1-0 och tog därmed den sista platsen till vinterns Royal League. Ligan dissades under förra året men jag får svänga kappan på den punkten och konstatera att det nog är roligare att möta kvalificerat motstånd från våra grannländer än Superettanlag på Skytteholm. Utöver varma underkläder kan det bli aktuellt att plocka med bandyportföljen till Söderstadion. Novemberfotboll på Söderstadion under elljus ska bli kul. En berg- och dalbana till säsong fick på något sätt ett värdigt slut. Toppmatcher mot topplagen men bottennapp mot... just det, bottenlagen. Minns väl den välförtjänta segern på Söderstadion mot dif med förtjusning samt pressen mot samma lag under dom sista 15 minuterna i returmötet på Råsunda. Det får väl tilläggas att Djurgårdens avslut var imponerande. Stockholm är fotbollens huvudstad. Men det ryktas att dom dubbla kra

Som vanligt måste jag passera mördarbacken längs Huvudsta allé på min väg till jobbet. Den kommer strax efter det vackra området vid Pampas Marina. I morse växlade jag som vanligt ner och trampar på, uppför den tillsynes ändlösa backen. Idag var jag dock tvungen att stanna. Framför mig, upp över krönet, kom en veritabel solförmörkelse emot mig. Någonting på en cykel kom farande nerför backen likt det stora stenblocket i en Indiana Jones film. Till en början sakta men personen ökade stadigt i fart. Jag vet inte hur sadeln han satt på såg ut men en parkbänk hade nog varit bekvämare. Cykel- och gångvägen är ganska bred men jag var tvungen att verkligen hålla höger av rädsla att inte dras med av vinddraget när han for förbi likt en långtradare. Det är ju skönt att se att han var ute och motionerade. Cykla och se häpnadsväckande saker!

Det kom en dröm på posten, med fulla segel - öppet hav. Det kom en båt i drömmen, vänliga ord - svar på ett dagboksblad. Hon tog mig in i framtiden, hennes värld - ett varv på en karusell. Vill du ge mig leendet - leendet till en värld utan krav.

Paper Lace var ett band på 70-talet. Brorsan hade en singel jag kommer ihåg mycket väl än idag. Den hette "The Night Chicago Died" och jag tyckte den var grym. Det var väl en av dom första låtarna på engelska där jag förstod vad dom sa trots att man knappt börjat med engelska i plugget. Skivan spelades flitigt och jag kan fortfarande minnas raspet från pick-upen som snurrade på vinylen. (Skivspelaren tål också att omnämnas. Farsan jobbade i Saudi Arabien och kom hem med en attachéväska till brorsan, vilket jag tyckte var löjligt. Men nu var det inte en väska utan en STEREO! Locket blev till två högtalare och inuti fanns en skivtallrik, bandspelare och radio. Den var cool! Undrar var den är idag?) Hursomhelst har jag lyssnat på låten igen, tack vare Internet. Låten är en berättelse hur snuten slogs mot Al Capone i gangsterstaden Chicago. Jag hör texten igen och känner igen en passage jag alltid har undrat över. "In the Hilah Vasamanga, in the land of the dollar bill...&q

Den svarte poliskommissarien Graham Waters inleder Crash efter att ha varit med om en bilolycka: "It's the sense of touch. In any real city, you walk, you know? You brush past people, people bump into you. In LA, nobody touches you. We're always behind this metal and glass. I think we miss that touch so much, that we crash into each other, just so we can feel something." Jag tycker upplägget är snarlikt "Traffic" och "Magnolia" där olika människor med olika bakgrunder fångas upp av ett genomgripande tema. I Crash rör det sig om helt vanliga människor från alla samhällsklasser: vita, svarta, latinare, koreaner, iranier och mexikaner, men även rika och fattiga, poliser och skurkar, samt maktmänniskor och maktlösa. De lever helt olika och de har ingenting gemensamt mer än att alla har fördomar och förutfattade meningar om varandra. Persern Farhad blir misstagen för arab och blir kallad för Osama. Den rika åklagarfrun Jean får sitt lås utbytt, men när

I februari sitter jag väl igen på en gammal tidning, händerna i fickorna, mössan neddragen över öronen och småhuttrar på Skytteholm. Bajen spelar träningsmatch mot GIF Sundsvall. Slutresultatet blir efter propagandaspel 8-0 och man tror på en kanonsäsong - precis som i år. Trodde att Hammarby skulle gå ut och kämpa idag. Men dessvärre är det tydligt att ingen visar upp några ledaregenskaper eller vilja att vinna. Varför väntar alla på att någon annan ska ta tag i spelet och göra mål? "If you aren't going all the way, why go at all? " ~Joe Namath