Söderblandning

I nyårskvällens mörka prakt försluts en del av livet. Och gjort blir gjort och sagt blir sagt och bladet färdigskrivet. Då, i en svindlande minut, hörs Vett och Sanning tala och våra drömmar saknar slut tills nyårsklockan klingar ut och vi blir fullt normala.

Färden gick vidare och vi svängde av mot en liten by som hette Chocomus (eller nåt) där vi stannade till vid en sjö och åt lunch. Värmen var lika tryckande som i Buenos Aires men en svalkande vind gjorde det i alla fall skönt och behagligt. Tanken var att vi skulle sova över på en hacienda - precis som Evert. Och till slut fick vi så tag på en som hade plats åt oss. Ja, egentligen var dom fullbelagt men dom gick med på att öppna upp det gamla huset bara för oss. Det byggdes nån gång vid sekelskiftet och var ett vackert hus beläget vid en sjö. Omgivningen var skönt lummigt grönt och i träden satt papegojor, rovfåglar, duvor omvartannat. Sen trodde jag mig se några kolibris men jag såg fel. Det var bara myggor à la Pampas. Övernattning och fyra mål mat ingick. Spöken fick vi på köpet, i alla fall enligt Patrik. Vi fick också tillgång till gårdens hästar så vi sadlade på och begav oss ut på en ritt på ägorna. Vi fick följe av en dansk gaucho vid namn Jacob som jobbade på gården. Vi red

Resan gick mot Pampas för att leta efter spår av Evert Taube och Fritiof Andersson. Efter några mindre bekymmer att ta oss ur 12-miljonerstaden, eller ut kom vi men inte åt rätt håll, så var vi så på väg. Det var en bred och fin motorväg mest hela tiden och efter någon timme ute på Pampasslätten, det är verkligen platt, började vi så leta efter en vägskylt som skulle berätta när vi var framme. Och se där... Den dök upp, ja hela byn faktiskt. Nu var den inte längre "förutan gata" utan bestod av en vägtullstation, några skjul och en motorväg. Så mycket mer än så fanns inte att se. Den enda Carmencitan vi såg var hon som tog hand om vägtullavgiften.

Allt bakom oxar tio från stadens sus och dus, jag reste klockan nio, mitt mål var Santa Cruz. Med fyra ton på kärran, gitarren i min hand, jag spelade för Herran och sjöng om Pampas land. Vi drar till Pampas.

Igår sprang vi runt på stan för att ta del av B.A's billiga shopping. Jag var precis överallt. Kvarter upp och ner i Palermo Viejo bland lokala hippa designers men fann ingenting. Jag släpade mig fram längs Santa Fé men brände bara skosulorna. Men så, mitt emot vår lägenhet på Libertad 1635, så gjorde jag all shopping hos en trendig, lokal Buenos Aires designer. Jag kanske skulle ha kikat in där med en gång. Så kan det gå.

Klockan 08:43 på julaftonsmorgon passerades en milstolpe. 5.000 besökare på bloggen och det gjordes av någon med Bredbandsbolaget som leverantör. Vet någon med sig att han/hon var inne vid den tidpunkten får ni ge er tillkänna så utdelas ett pris. Mot 10.000!

Mycket trötta, efter lite sömn, släpade vi oss så upp på söndagen. För att bryta traditioner så var det julklappsutdelning klockan 12, för Vincents skull. Han var den enda som fick klappar. Klockan två hade vi bokat bord för jullunch. Det innebar en liten resa till stranden av floden och en större restaurang med buffé. Buffén bestod av lite varierat småplock, inte helt olikt ett svenskt julbord men utan köttbullar, julskinka och janssons (som jag ändå inte rör). Vad som sen händer är att servitörerna kommer förbi bordet med stora spett. Alla spett består av grillat kött. Jag tror vi åt av alla djuren från bondgården. Ko, gris, kyckling, kanin, häst, åsna, struts och val... En ren Atkinsdiet. Väl hemma vid sexsnåret blev det siesta för dom flesta innan vi parkerade framför tv'n. Ingen var kapabel att göra nånting. Vi midnatt inleddes den 25:e med ett brakande fyrverkeri värdigt ett nyårsfirande. God natt!

Kvällen innan julafton gick vi som vanligt ut och åt. Denna gång gick vi till ett café/restaurang ett par kvarter bort som har blivit lite utav en favorit. Trevliga servitörer och god mat. Även denna gång blev det en grym biff på kalv som fullkomligt smälter i munnen. Sen kände vi för att gå ut. Vi snackade med ett yngre par som rekommenderade "Crobar". Sagt och gjort, vi for dit. Efter att ha genat genom en park mitt i natten, vilket kan likna Central Park vi midnatt, så kom vi fram. Lämpligheten att gå igenom denna kan diskuteras har jag hört. Men vi visste inte bättre. Vid dörren får vi höra att det är stängt. "Vi öppnar om 5-10 minuter". Då var klockan 00:55. 01:30 slog portarna upp och det var ganska tomt fram till 02:00. Men stället var coolt inbyggt under en viadukt och musiken var laid back och av loungekaraktär. Ett band lirade på en live-scen klockan 03:00 och dom sög. Framåt 05:00 gungade stället hyfsat och det strömmade in mer och mer folk. Julafton blev

Diego Armando Maradona! Det var upplagt för "showbol" mellan Argentina och Brasilien. Två gamla antagonister. Inomhusfotboll, sjumannafotboll. Maradona och Almeyda var ett par av namnen i Argentina. Dunga ledde Brasilien där jag i övrigt inte kände igen några namn men spelarna var grymt bra. Med Maradona i laget spelade Argentina i praktiken med en man mindre även om han fortfarande har en grym touch. Det märktes speciellt på fasta situationer. Brassarna var grymma och tog ledningen direkt och höll den matchen ut. Matchen slutade 8-7 till Brasilien. Argentinas siffror snyggades till med god hjälp av domaren. Maradona fick läckert sätta en straff. Även om det var en vänskapsmatch så var stämningen på planen allt annat en snäll. Det small ordentligt emellanåt och ibland nära till bråk. Sen är det lite speciellt när 7.000 personer, gamla som unga, barn och tanter, ledda av Boca Juniors klack står upp och sjunger: "Vi ska vinna mot er, jävla horungar." Riktat mot brassa

Uruguay. Montevideo. Punta del Este. Dagen började alldeles för tidigt. Klockan ringde 06:30 och det är i det närmaste tortyr för någon som inte klivit upp innan åtta de senaste året. Det vill säga moi. En snabbbåt skulle ta oss från hamnen i B.A till Montevideo. Där satt vi hermetiskt instängda och utan möjlighet att gå ut på däck, något vi är bortskämda med från alla Ålandskryssningar. Denna båtfärd hade inte heller något gemensamt med ett sånt äventyr. Fyra timmar senare och efter att ha genomgått den Uruguayanska passkontrollen vilket kan jämföras med ett mindre kaos satt vi tillslut på bussen på väg mot semesterparadiset Punta del Este. Vädret var mulet. Priserna skyhöga. Stället liknade Marbella på alla sätt. Det var Fendi, Dolce & Gabbana och Christina Herrera etcetera. Det fanns inte mycket att göra mer än att sova på en mulen dag och det gick ganska lätt efter att vi hade suttit på Moby Dick med Cecilia, Andrea och Nouelia hela natten. Stora kommunikationssvårigheter där.

Idag var värmen tillbaka och luften var klarare. Vi tog oss till stadsdelen Boca, en ganska sliten del av Buenos Aires precis vid hamnen. Det första vi gör är att springa på Maradona som sitter i sin Boca Juniorströja och fikar. Alla var självklart väldigt tagna av "El Diez". Nej då, jag bara skojade. Det var en "look-alike" och väldigt bra sådan. Vi gick på det ett par sekunder men fattade snabbt misstankar. Lite kul var det i alla fall. Sen rörde vi oss bland de typiskt färgglada husen. De varierande färgerna kom till på så sätt att man fick spillfärg från båtarna som var på besök och målade fasaderna i alla kulörer som fanns. (Bilder kommer) Annars var jag lite besviken. Det var som att gå på Västerlånggatan. Små souvenirbutiker som sålde krimskrams och vykort. Det var även en väldigt liten del som var okej att besöka. Resten av Boca är lite utav ett ghetto och inte helt säkert. Hamnen var utan tvekan den mest smutsiga jag har sett. Jag tror jag såg lite grådaski

En liten udda och rolig detalj i det Argentinska fotbollstittandet är när det gäller rättigheter. Många matcher säljs och sänds endast på PPV (pay per view). Men såna affärer kan komma tillstånd i sista minuten och statliga kanaler kan vara inställda på att visa matchen. Om detta hade skett i Sverige skulle det kunna bli så att SVT1 visar Bajenklacken i 2 x 45 minuter och SVT2 visar djurgårns. Just, det ingen fotboll - bara klackarna. Tänk er sen att Micke Persbrandt sitter med Lagrell på Råsunda och TV4, folkliga som dom är, filmar vad dom har för sig under hela matchen. Det hände i helgen då en kanal bara visade vad som försegick i Maradonas v.i.p box. Han var dessutom full alt. hög och betedde sig allmänt illa vilket skapade stora rubriker.

"Vad gör ni där borta?", undrade någon. Tja, vi är ganska upptagna med att gör så lite som möjligt. Och ändå har vi avverkat en rad uteserveringar och barer. Men vi håller vårt mål att dricka champagne varje dag. Igår (söndag) så spenderade vi större delen av dagen i San Telmo. San Telmo är en av Buenos Aires äldsta och mest central stadsdelar. Området har till stora delar bevarat sin koloniala bebyggelse och stenlagda gator. Gatustenarna är svensk granit som kom som barlast med skeppen från Göteborg. Husen är i stor del väldigt förfallna och det beror på att invånarna hastigt fick lämna sina bostäder pga en epedimi. Torget Plaza Dorrego är ett centrum för antikhandlare och under helgerna förvandlas området kring torget till en öppen marknadsplats. Jag har nu designat en egen ring med hjälp av en lokal förmåga och det ska bli intressant att se hur den kommer att se ut. Stadsdelen är populär bland konstnärer och musiker och ett nav för tangomusiken. Tyvärr vilade alla tangopar

Så har det hänt igen. Temperaturen hade bosatt sig kring 35 och luftfuktigheten närmade sig hundra. Vi hade ätit middag på en terrass vid kyrkogården Recoleta. Kvällen gav ingen svalka utan värmen hängde kvar i luften som en varm fuktig trasa. Större delen av dagen spenderade jag sovande alternativt läsande och kollandes på tv. Det var för varmt att gå ut. Vissa hade dragit till en pool men det gick inte att vara ute i solen. Så dom var tillbaka ganska snart. Middagen var god och billig och himlavalvet lystes upp men jämna mellanrum. Det var blixtar. Ett oväder var på gång och man kunde nästa känna doften av elektricitet i luften. Vi hann precis komma hem. Vid midnatt började det smattra på rutorna och sen rullade mullrandet in. Det är inte så att det blixtrar till och sen kommer ett muller. Nej, det mullrar hela tiden - oförtrutet. Men varför... varför dyker en sån irriterande melodi upp i mitt huvud på en gata i Buenos Aires, nästan mitt i natten. Och varför sitter den kvar fortfaran

Idag var vi alla lite sega. Vi hade spenderat gårdagskvällen i området Palermo/Hollywood och ätit middag på Miranda. Miranda var ett riktigt coolt ställe. Tio meter i tak, väggar av cement. Fullsatt och väldigt trendigt. Mycket vackert folk och sen vi... Vi beställde in en flaska Moët Chandon till att börja med. Till maten blev det en riktigt god flaska rött. Maten utmärkt tillagad på ett par enorma grillar som var fullt synliga från restaurangen. Ska komma ihåg detta när jag står med engångsgrillen nästa sommar. I nattvärmen tog vi oss sen hem, mätta och belåtna och plånboken skinnad på hundra kronor var. Stureplanselegans till Fridhemspriser. Denna dag spenderade några av oss att gå längs Avenida Santa Fé och kolla in butikerna för framtida inköp. Sen drog jag och Ante till parken med Vincent och tog det lugnt i solen. En annan person i gänget skulle iväg och simma på nån "sports club". Nu är det tydligen inte hur lätt som helst. Först måste man genomgå en mögeltest. Det gå

Så har vi tagit Volvon och hämtat den tredje musketören på flygplatsen. Ulf. Han fick samma mottagning som oss andra med champagne. Ja, ett lokalt producerat mousserande vin då. Mmmmm gott! Tyvärr är det lite halvmulet och endast 27 grader varmt idag så vi har kortbyxor på oss. Lite kyligt med andra ord. Traditionen säger att den gäst som anländer bjuder dom andra på lunch. Nu är inte det så farligt som det låter. Då jag kom först behövde jag endast bjuda Ante. Men en tre-rätters lunch för två, med vin och öl, gick på $80 pesos. Ungefär 170 spänn. 10 pesos är 22 kronor. Önskar man sig lite enklare mat kan du sätta dig på en uteservering. En grillad och mycket välsmakande chorizo på bröd och en liter öl tömmer plånboken på 11 pesos för två personer. Här äter man kött. Vad jag har förstått så finns världens bästa biffkor i det här landet. Jag befinner mig alltså i en, i det närmaste, Atkinsdiet. Men jag misstänker att det är nys. Jag ser inte alls hur jag ska kunna gå ner i vikt här nere

Vaknade upp vid fyra i morse. Det var oväder. Åska i en ljudnivå jag bara hört en gång tidigare. Jag tror att om man någon gång upplevt ett krig så är det så det låter. Det var inte så att det mullrade. Smällarna var bedövande. Hela huset tycktes skaka. Jag fick en intensiv önskan att ta mig upp på taket och känna av kraften lite närmare. Men det hade nog inte varit nån bra idé. Så jag somnade tryggt om.

I början låg sympatierna hos dom blågula. En nybildad fotbollsklubb kunde inte bestämma sig för vilka färger som skulle få representera klubben. Man begav sig ner till hamnen i Buenos Aires och bestämde att flaggfärgerna på det första skeppet som kom in den morgonen skulle få pryda klubbens sköld. I gryningen seglade sakta ett skepp in. I aktern vajade en svensk flagga. Så med blågula sympatier hejade vi på Boca Juniors. Det var "El Gran Final". Den argentinska serien hade slutat med två lag på samma poäng. Boca och Estudiantes. Detta efter att Boca Juniors haft ledningen med sju poäng med tre matcher kvar att spela och tappat allt. Ingen målskillnad eller inbördes möten - ligan avslutats istllet med en avgörande match. Första halvlek startade i ett rasande tempo. Boca gör mål efter 4 minuter. Då kunde det redan ha stått 2-2. Någor försvar visade inte lagen upp endast en stor dos av anfallslusta. Boca går till halvtidsvila med 1-0. I andra halvlek går Boca in och försöker spe

Klockan är runt tio och värmen är fuktig men tack och lov bara kring 25 grader än så länge. Vi ska strax ta oss till flygplatsen och hämta upp nästa resenär - Patrik. Efter en lång resa var det som att få en smäll på käften när den 30-radiga hettan välkomnade mig på Buenos Aires flygplats. Resan gick bra. En timmes försening då det av någon anledning tog väldigt lång tid innan vi fick lämna Paris. Det strulade lite vid ankomsten till Paris från Stockholm då gate-bryggan inte ville fungera. Så jag och min resekamrat från Stockholm, nu min nya "bästa" vän Paulinho (nr. 19 i Bajen) fick nu skynda så fort vi kunde för att inte komma för sent till nästa plan. Paulinho skulle till Bela Horizonte via Rio och det var gaten brevid min. Vi hann precis, båda två. Paulinho är en väldigt sympatisk snubbe. Semestern hade inte kunnat börja på ett bättre sätt. Ante mötte upp och vi stormade in mot tolvmiljonersstaden i en Volvo. Väl "hemma" så promenerade vi in i en enorm lägenhet.

Packat och klart. Återstår bara att lägga julkorten på lådan och plocka upp lite småprylar, äta lunch och under eftermiddagsrusningen ta sig ut till Arlanda . Dagen till ära så finns det, lämpligt nog, en artikel om Argentina i dagens nummer av tidningen City. Argentina - mer än bara tango . Jag tror inte att vi kommer ha brist på saker att göra. Jag ska försöka, i mån av tid och viljan att söka upp en dator, att uppdatera bloggen så gott jag kan. Förhoppningsvis kommer det nån rapport och lite bilder. Det är i alla fall målet.

Resfebern fick sig en andningspaus. Jag hann till en kvart in i derbyt mellan Chelsea och Arsenal. En ganska trist första halvlek ersattes av en strålande andra halvlek. Vilken kamp, vilket tempo och vilket mål av Essien! En stund fick jag även sällskap vid mitt bord av Stig Larsson och Brasse Brännström . Stig drack Fernet Branca, Brasse vitt vin och jag drack Bajen Bärs. Det är klass. Sen blev det även en tur till Söderstadion och Hammarby - FC Köpenhamn. En dålig norsk domare och en tunn Bajentrupp ledde till en hemmaförlust med 1-2. Tony G har fått en tung start och Hammarby behöver nyförvärv. Haris värmde de drygt fyratusen åskådarna på läktaren med piggt spel och hela fem strålande tunnlar. Med detta spel har han tagit en plats i startelvan. Hej då Söderstadion, vi ses igen nästa år.

Så var det det där med packningen. Jag har ett system. Först lägger jag ut allt jag ska ha med mig på sängen så att jag får en bra överblick. Sen packar jag ner allt. Det brukar då visa sig att jag har lyckats fylla väskan precis. Då lyfter jag ut allt och plockar bort ungefär hälften med lite urskiljning. Det brukar vara ett ganska bra system för när jag sen kommer hem igen visar det sig att jag bara använt mig av hälften av dom kläder jag tog med mig. Fast det är lite annorlunda denna gång. Jag åker ju till en storstad och inte Ponta Negra eller Pipa. Jag hinner nog packa ner och upp allt en gång till innan jag åker i morgon eftermiddag.

We have lift off! God speed Christer Fuglesang.

...alltså sådär tvärtom liksom, typ.

Charlie Davies har inlett sitt provspel i Ajax. Hella var och scoutade honom i Boston College för några veckor sedan och tyckte att det var den bästa 20-åring han hade sett. Men det verkar inte som om Ajax högprioriterar honom . Jag gillar sista meningen: "The ACC Offensive Player of the Year is being linked with the likes of AS Roma, Hammarby, Monaco and Olympique Marseille, but Ajax will apparently have the first shot at his signature." Respekt!

Sju år. Historien om Peter och Sonya cirkulerar tydligen fortfarande i Memphis. Det har gått och blivit lite en höna utav en fjäder. Skönt att i alla fall två av oss vet vad som hände. Ja och några till.

Ikväll är det premiär på Life In The Undergrowth med min gamle vän Sir David Attenborough. (Men det är en annan historia.) SVT1 21:00 Missa inte!

Det finns reklam för närvarande som jag stör mig på enormt. Telenors massaker på The Beatles "Come together" borde det vara spöstraff för. Från dom första katastrofala "blåa" spottarna har det inte blivit bättre. Helt obegripligt. Jag för även en långt pågående och total bojkott, för all framtid, av produkter som "Riesen", "Werther's", "Toffefee" och "Merci". Jag förstår inte varför man fortsätter med alla uselt dubbade tyska reklamfilmer. Finns det någon marknadsundersökning som visar att det är uppskattat? Sen finns det en till. För något supertvättmedel - Cillit Bang. "Hej, jag heter Fredrik Berg!" Volymen är tre gånger högre än nånting annat och sen fortsätter munnen röra sig som i en gammal Kung-Fu rulle från 70-talets Hong Kong. Vi får skylla på Barry Scott . Med lite tur så slipper vi kanske en Fredrik Berg fan-club.

Så var årets Augustpris utdelat. Årets skönlitterära bok: "Svinalängorna" av Susanna Alakoski. Årets Barn- och ungdomsbok: "Svenne: en (o)möjlig berättelse" av Per Nilsson. Årets faktabok: "Qin" av Cecilia Lindqvist. I samband med detta kan jag även avslöja svaret till onsdagstävlingen i september . Mannen på bilden är Sven-Eric Liedman och han var nominerad med "Stenarna i själen - form och materia från antiken till idag". Det skrevs ganska mycket om den boken i media just då. Och det fanns en del ledtrådar i texten. Ingen gissade rätt. "En vacker morgon med en sån där frisk höstvind som brukar få bladen att ändra färg och gripa tag i ens minnen och lyfta upp dom till ytan. Minnen av form och materia . En sån där dag där jag gärna skulle skolka från jobbet, andas djupt och bara drälla runt, sparka ur stenarna i själen , läka, leva osunt på ett kafé och diskutera allt från antiken till idag ." Det var väl ändå inte för svårt?

Det här "I'm not a look-alike!" projektet av fotografen Francois Brunelle är läckert. Bilder på personer som inte är släkt men ändå lika. Några är otroligt lika. Alla deltagarna kommer från Nordamerika och Europa. Ni kan själva deltaga och se om det finns nån "tvillingmatch" i registret. Kanske är det så att alla har en dubbelgångare där ute, nånstans i världen. Gå in på hennes hemsida och anmäl er.

När jag nu ändå är inne på resminnen så drog jag till minnes en till i helgen. Jag läste en artikel i DN som fick mig att komma ihåg när jag var och hälsade på min vän Shelley i Philadelphia för tio år sedan. I Philly var det ju självklart att besöka Philadelphia Museum of Art . Inte som man kanske skulle kunna tro för museet skull. Nej, utan på grund av Rocky. Som det står i en resehandbok: "detta museum är det enda i världen där var och varannan besökare springer upp för trapporna, hoppar upp och ned och skuggboxas". Det gjorde jag också. När jag med lätta fötter flög upp för trapporna hörde jag en skrovlig röst sjunga "da-da-da-da-da-da-da-da…" (Rocky theme). Det var en tiggare som musikaliskt ackompanjerade mig upp till översta trappsteget. Han tyckte det var värt $20. Det tyckte inte jag. Han fick $2 för falsksången. Med den sedeln fick jag även ett rungande inhemskt "Fuck you, sir" från en invånare i "The City of Brotherly Love". Väl uppe p

En dödsolycka skedde i helgen med en buss i Marocko. Trist men inte förvånande. Jag lyfter mest på ögonbrynen att det inte skrivs om det oftare. Men är det ingen turist som är inblandad och ingen svensk finns väl inget nyhetsvärde. Det är väl ett av de mer bestående minnena från tiden som reseledare i Agadir. Jag såg ju en del från min plats längst fram i bussen. Ofta har vägarna tre filer. En åt vardera hållet och en omkörningsfil i mitten. Störst går först. Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag hade femton sekunder kvar att leva. Att dom dessutom är fatalister och lever med deviset Insh'Allah - ske guds vilja gör inte situationen säkrare. Vi körde över en mopedist en gång med bussen. Det var mitt i natten och vi körde hem från Marrakesh. Jag såg moppekaravanen i strålkastarljuset. Dom hade inga reflexer eller baklyktor men dom åkte i led längs vägkanten. Plötsligt ser jag hur en kille mitt i ledet vinglar till, får kast på moppen och flyger in i sidan på bussen som brå

Tredje avsnittet är i hamn. LasseMajas detektivbyrå heter årets julkalender och den är riktigt bra. Nu kommer jag ju att missa de flesta avsnitten då det bara är en vecka kvar till Buenos Aires m en jag får väl försöka snappa upp dom avsnitt jag kan.

Är det bara jag som inte följer Idol ? Är det bara jag som inte har en susning om när det går? Fast alla verkar så engagerade.

Igår var det bokat på Allmänna Galleriet . Gänget har via otaliga budgetfredagskvällar på Fridhem sparat ihop så mycket att vi nu kan unna oss mat och underhållning på en helt annan nivå. Innan jag drog iväg på äventyr i fredagsnatten så hann jag se lite av "Höjdarna" - samma gäng som var med i julkalendern 2004. Varför har jag missat att det går nya avsnitt nu? Det är ju lysande! Igår tog stora Franke hand om lilla Ester när hon blev förkyld. På sitt alldeles egna vis. Ren magi, faktiskt. Underbar underhållning.

Det svänger fort i musikbranschen. Drygt elva timmar efter förra inlägget och det bästa för öronen och humöret just nu: Outcast - Idlewild Blues Jackie Wilson - Higher and Higher Sinéad O'Connor - Throw Down Your Arms (Reggae version) Bubblare: Bossanovaversionen av The Undertones "Teenage Kicks" med Nouvelle Vague

Jag satt och letade efter den bästa låten just nu (idag) och fann inte bara den. Nej, dessutom fick jag höra en av de roligare citaten "live". Varsågoda - Tom Waits: "I'd rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy." Dessutom är Fred Willard med. Han är rolig. Det är programledaren till höger.