Söderblandning

Det har gått rykten i Bajenleden om en bomb. Och inte vilken bomb som helst utan en atombomb. Nån dryg timme kvar på transferfönstret och obehagligt tyst. Max von Schlebrügge har nämnts flera gånger men det är ju ingen bomb. Återstår att se om det dyker upp något på officiella i morgon.

Att det ska vara så svårt att få honom till det här stadiet.

Vårt hotell låg väldigt strategiskt placerat. Nära från ändhållplatsen för flygbussarna, nära La Rambla och all shopping. Men så mycket shopping var varken jag eller Lina intresserade av. Vi gick som hastigast in på El Corte Ingles. Det var spyfaktor på det. Bara skit. Så vi promenerade ner längs La rambla mot havet. La Rambla är extremt överhypat. Om man ni inte gillar att gå upp och ner på Drottninggatan. Roligare än så var det inte. Det var ännu en vacker dag och solen värmde upp till nitton grader. Vi satte oss och tog en glass vid havet och bara tog det lugnt innan vi gick upp i El Born - de trendiga kvarteren som är så mycket mysigare än resten av staden. Små restauranger och butiker av olika de slag. Fast vi handlande ju inget. Fredagen var seg och till slut hamnade vi på vårt torg, Avinguda de la Catedral, igen. Där blev det en lättare. En smörgås, en öl och lite sol och bara titta på människor som gick förbi som i sin tur tittade på Milo.

Vi beslutade oss för att gå genom stan. Fy fan, vad med avgaser och bilar. Inte alls mysigt. Det fanns inte en lugn sidogata att ta sig fram på. Och överallt samma dumma korsningar som var som små torg och vi var tvungna att gå in på varje sidogata för att kunna ta sig över på nästa sida. Varje korsning betydde femtio meters omväg. La Sagrada Familia var inte klar. Vilken den inte har varit för någon sedan den började byggas 1882. Den var väl pampig men inte så fantastisk. Då imponerar Jeronimosklostret i Lissabon mer. Milo sov mest i sin vagn. Imponerande då trottoarerna består av små gatustenar i olika räffelmönster och det liknar mer att man kör vagnen på en tvättbräda. Promenaden tog oss sedan uppåt mot Parc Güell för lite fika och vila för oss alla. Solen värmde fantastiskt skönt så att sitta i T-shirt var väldigt skönt samtidigt som vi blickade ut över Barcelona och duckade för pratglada papegojor. Det blev t-bana hem till hotellet och väl behövd lunch följd av en siesta. Jag var

Milo, Lina och jag drog till Barcelona. Eftersom det är en kort semester så vill man kanske komma iväg tidigt. Inte jag. Det finns inget värre än att stå på Arlanda halv sju en kall vintermorgon. Kroppen har inte vaknat och den lilla frukost man orkar peta i sig gör en illamående. Därför tog vi ett eftermiddagsflyg halv fyra. Lite för sent men bättre än sju på morgonen. Klockan tolv hade väl varit optimalt. Nåväl. Vi anlände till hotellet klockan åtta efter ett varv runt Placa de Catalunya då det var omöjligt att veta vilken ände av torget vi var på. Efter mat och blöjbyte för Milo gav vi oss ut i natten för middag och sedan sömn för dag två.

Det är intressant hur snabbt nyttan med fem dagars ledighet är som bort blåst.