Yo Adrian!

När jag nu ändå är inne på resminnen så drog jag till minnes en till i helgen. Jag läste en artikel i DN som fick mig att komma ihåg när jag var och hälsade på min vän Shelley i Philadelphia för tio år sedan.

I Philly var det ju självklart att besöka Philadelphia Museum of Art. Inte som man kanske skulle kunna tro för museet skull. Nej, utan på grund av Rocky. Som det står i en resehandbok: "detta museum är det enda i världen där var och varannan besökare springer upp för trapporna, hoppar upp och ned och skuggboxas".

Det gjorde jag också. När jag med lätta fötter flög upp för trapporna hörde jag en skrovlig röst sjunga "da-da-da-da-da-da-da-da…" (Rocky theme). Det var en tiggare som musikaliskt ackompanjerade mig upp till översta trappsteget. Han tyckte det var värt $20. Det tyckte inte jag. Han fick $2 för falsksången. Med den sedeln fick jag även ett rungande inhemskt "Fuck you, sir" från en invånare i "The City of Brotherly Love".

Väl uppe på toppen fanns ju då ingen staty som i filmen. Det enda som fanns var ett par avtryck i cementen av ett par gamla Converseskor. Men nu har statyn hittat tillbaka. Filmen är också tillbaka - Rocky Balboa. Den sjätte i ordningen...

Men när jag nu ändå var där passade jag på att gå in och se på en av mina favoritfotografer - Sebestião Salgado. Det var en fantastisk fotoutställning om Indien.

När jag sedan sprang runt i salarna stötte jag ihop med en fantastisk vacker svart tjej. Trish Carter. Självklart misstog hon Sverige för Schweiz och talade om att hon jobbat för något lyxhotell som konfektyrchef. Vi slog i alla fall följe och spanade in allt som fanns att erbjuda. Vi kom in på kalligrafi som tydligen var ett gemensamt intresse. Hon ville att jag skulle hänga med till en väldigt bra butik i gamla delen av Philadelphia. Sagt och gjort. Det blev en vandring bland pennor och papper, en sen lunch, till slut middag med hennes vänner. Till slut satt vi i en väldigt cool bar och drack margaritas till midnatt.

Jag var sex timmar sen när jag fick tag på Shelley som inte var glad. "Man sticker inte iväg med okända personer." Även om hon tyckte det var typiskt mig (och svenskt!?) att jag raggade upp en tjej första dagen och sen försvann så var hon lite upprörd.

Undrar var Trish tog vägen. Vi brevväxlade ett tag efter jag kom hem igen. Sista jag hörde var hon lesbisk och skrev erotiska noveller. Så kan det gå.