Söderblandning

Första dagen avverkad och allt gick bra sånär som att Milo ramlade och slog sig lite grann. Men det gick över med lite tröst Vi håller tummarna att det ska gå bra fortsättningsvis. Spontatn känns det som om två små korta dagar till inskolning känns kort, speciellt med tanke på att de inte är full styrka på förskolan. En kila ska komma dit. Filip. Det tror vi blir bra.

I mina ögon tyckte jag det märktes ganska tydligt att Milo var mer försigkommen än andra under uppropet. Det fick även Lina bekräftat idag då fröllan Marie meddelande att Milo skulle lämnas ensam redan i morgon. Hon tyckte att han verkade så trygg och glad. Spännande. Hoppas det håller. 

Idag var det jag och Milo som gick ensamma till dagis. Lina fick stanna hemma. Väl på plats så hade Milo redan fått sitt namn på ett skåp. Han sprang direkt till sin avdelning men fastnade på grinden. Han var lite blyg ett ögonblick när han träffade Mirsja men det släppte efter nån minut. Sen gick han fram och kramade hennes ben en lång stund. De andra barnen kom och de fick springa runt som de ville. Marie berättade lite hur resten av veckan skulle se ut. Milo roade sig med att tömma alla lådor på golvet.  Markus var en retsticka. Först försökte han ta telefonen av Milo. Till en början lyckades han inte. Sen släppte Milo taget och hängav sig åt andra leksaker. Då kommer Markus tillbaka med telefonen för att erbjuda den tillbaka till Milo bara för att sedan dra tillbaka den. Till Markus förtret så tittade bara Milo på Markus en stund uttryckslöst och fortsatte sedan leka med en lastbil vilket gjorde Markus sur. Där fick han... Sen var det frukt- och sångstund. Och historien

Dagen klarades av galant. Milo var i fin form och gick lös på leksaksinventarierna med en gång. Han hittade några riktigt fina bilar på en gång. Första dagen var ganska formell. De gick igen om verksamheten och berättade hur det funkar. Endast en fröken, Marie, var på plats. Mirsja och Filip kommer senare i veckan. En del barn kunde inte gå trots att de var drygt 14 månader. Milo har ju hål på sedan 10½ månad. Han slår ju kullerbyttor och volter i soffan nu så han ligger lite före.

I morgon är det den stora dagen. Milo börjar på förskolan Paletten. Det börjar med upprop. Det ska nog gå bra. Milo är ju social och drar sig inte för att gå fram till okända och ta deras hand för att leka. Framförallt blir det nog roligt då det känns ibland som om han är lite uttråkad hemma. Tiden går fort.

Dag två avklarad på jobbet. Nu satt allting där. Det var som om jag bara hade varit borta ett par veckor. En väldigt underlig känsla.

Årets första träning avklarad. Jag, Ante och Kent drog till Bosön. Det var mest övningar och inte mycket till spel. Men det var roligt att kika lite på nyförvärven. Fast mest blev det snack med Ante och Kent.

Så var dagen över. Allt kändes nytt och obekant till en början. Men allt var sig likt. Bengt hör lite sämre. Per är på semester. Helene oroar sig vidare. Men det var kul att ha en hel dag med vuxensnack. Dock gick tankarna till Milo ganska ofta. Äter han? Sover han? Har han kul?

Så har dagen då kommit. Sex månaders föräldraledighet är över. De första tre månaderna gick långsamt. De sista tre flög förbi. Milo kunde knappt gå när jag började. Nu far han runt som en virvelvind. Det har varit kul. Men också jobbigt. Får se hur det blir med jobbet i morgon.