Mil(o)stolpe 2
Kommer med Milo till parken efter dagis. Noel är där med sin cykel. Milo som aldrig har cyklat förut ville så gärna. Så var det dags - prövningen jag hade funderat på så många gånger. Milo hoppade upp och jag höll i stödpinnen. Han börjar trampa och jag håller stadigt i stödpinnen. Efter två, tre meter så går det stadigt så jag släpper lite på greppet och Milo trampar på. Efter tio, femton meter låter jag pinnen bara vila i handen. Efter 20-30 sekunder släppte jag helt. Jag kände mig berövad på en milstolpe. Jag hade ju sett fram emot en vecka med att springa efter och stödja. En vecka med skrapsår och gråt. av det - intet. Jag var så stolt. Again and again Ett filmklipp publicerat av Peter Ericsson (@peter11856) Sep 26, 2014 kl. 8:18 PDT