Söderblandning

Febern vill inte ge med sig. Fortfarande över trettionio. Milos kinder är röda som äpplen och vi försöker svalka av honom ibland med en sval dusch. Det möts dock av stora protester från någon som brukar älska att bada...

Planen var att åka till VH. Men kan inte Milo åka till VH får farmor och farfar ta sig till Milo. Febern tickade på över trettionio och lillgrabben sov mest och gnydde. Han piggnade dock till lagom till Kalle Anka och sprang runt lite i en dryg timme så vi passade på med utdelningen av julklappar. Den uppgiften klarade han galant. Farmor och farfar hade tagit med en stor låda mat så lite julstämning fick vi allt.

Milo har hade fyrtio graders feber i natt. Varm som ett element. Hela gårdagen låg han mest och gnällde i våra knän. Vilken skillnad på den glada fartfyllda lilla kille jag är van vid. Försöker få i honom lite mat vilket inte går så bra. Lite välling slinker ner. Återstår att se vad som blir av Julafton.

Lagom till min förkylning gav vika så är nu Milo sjuk. I går kväll efter att Eva åkt så märkte man en förändring. Varm är han och inte lika pigg. Ögonen lite glansiga.

Eva kom på besök innan hon återvänder till Portugal. Vi drack lite glögg och åt lussebullar. Det blev även lite julklappsutdelning. Som vanligt mycket trevligt. Milo var på härjarhumör.

Polisen Brian Taylor (Jake Gyllenhaal) och hans partner Mike Zavala (Michael Peña) jobbar i några av Los Angeles värsta områden. Samtidigt dokumenterar han det hela på video för ett sidoprojekt. Filmen ger en känsla av att vara en dokumentär. Snabb, skakig men inte på ett illamående sätt som annars är vanligt. Skådespelarinsatserna är riktigt bra och jag uppslukades snabbt i filmen som bitvis är skrämmande. Det var länge sedan jag gick ifrån en biograf med hjärtklappning. Visserligen hade jag precis lämnat blod innan men slutet på filmen var otroligt intensiv. Betyg: "SSSSS"

Bilder från USA-resan får vänta, Berlin likaså tills dess jag installerat nåt redigeringsprogram. Här blir det lite från Berlin. Jag har aldrig varit där utan tänkt att det kommer alltid något tillfälle att åka senare. Det ska vara en kul stad. Jag vet inte det. Resan ner gick bra. Milo skötte sig bra. Han går fram och pratar med alla. Speciellt unga tjejer. På nerresan gick han fram till en tjej på planet och lägger sitt huvud på hennes händer och brer på sitt största leende och bara vilar huvudet där. Sen skulle de ut och gå i gången. Det satte jag stopp för. Flygresan gick på 1 1/2 timme. Mycket smidigt. Att ta sig från Tegel var dock inte helt lätt. Jag hade fått info att ta ett tåg men det kände ingen till. Inte de som jobbade på flygplatsen. De hänvisade till buss och sen t-bana. Och det var smidigt, det med. Planet landade elva och klockan ett var vi redan på väg ut från hotellet efter resa, incheckning Milolunch och vila. Torsdagen var vacker. Blå himmel och ganska sk

Morbror Arons bilar och en väldigt lycklig kille.

Ach so. En weekend till Berlin är nu bokad. Det blir mitt första besök där. Milos också.

Sista dagen. En snabb frukost på Subway och tillbaka in i smeten för att hitta det sista. Det blev en munkjacka. Mycket nöjd. Checkade ut från hotellet och tog tåget till Newark för hemresan till Milo, Lina och Stockholm. En kanonvecka. New York kan man inte få för mycket av.

Jag tog tåget tillbaka till NYC i arla morgonstund och det var ganska händelselöst. Gick till hotellet och checkade in. Det blev en vända till på stan för lite sista shopping innan jag skulle iväg till Port Athority Bus terminal för att ta bussen till New jersey och Metlife Stadium för att se matchen mellan New York Jets och Houston Texans. Väderomslaget under helgen hade gjort att det gått från sommarvärme till höst över en dag. Kvällen var kylig. Bussen tog en halvtimme och stannade på andra sidan den stora parkeringen intill arenan. Så det blev att traska tio minuter förbi alla bilar och tail gate partyn som var överallt. Folk hade satt upp tält och grillade litet som stort och umgicks innan matchen. Tail gate partyn är lika viktigt som själva matchen. Jag hälsade på några killar som snabbt bjöd in mig och delade med sig en öl och varm korv. Jag var inte där nån lång stund utan jag ursäktade mig med att jag ville in och se på arenan och handla lite inför matchen. Arenan v

Inget blev gjort tidigt på söndagen. Vi åt brunch runt tolv och åkte runt lite grand. Vi hade bestäm träff med AJ klockan två på Romes brandstation där han var befäl under söndagen. Vi trodde att vi skulle få en kort rundtur men det blev tvärtom. I tre timmar fick vi en grundlig tur och ett utförlig presentation av stationen, bilar och brandmannayrket. AJ har en fantastisk förmåga att göra saker intressanta och roliga. På kvällen träffade vi Steve som inte kunde gå på klassträffen. Vi hängde först lite i hans hus innan vi åkte till en restaurang för lite pizza and wings - just like old times. Steve har verkligen lugnat ner sig. Han var ett yrväder men som rektor för en innerstadsskola med 2800 elever så har han väl fått skärpa till sig. Det blir väl lått så när man har metalldetektorer i entrén. Det det var tänkt att bli tidig sänggång men Yankees spelade så det blev klockan ett till slut. Lite jobbigt då jag var tvungen att gå upp klockan sex för att hinna med tåget tillba

Efter en lång sovmorgon så drog jag, Mike och Lindsey ut och åt frukost på en sån där klassisk amerikansk vägkrog. Portionerna var stora men dock inte apelsinjuicen vilket förvånade mig. På eftermiddagen så gjorde vi oss klara lite tidigare för att hinna med en liten sightseeingtur innan klassträffen. Vi åkte förbi RCH, Rock Park - där vi brukade spela basket, Friendly's där Steve och AJ jobbade, Griffiss Air Force Base där man kunde se de imponerande B-52:orna och C-3 planen. Vi tog ett par öl innan vi åkte till Valley Forge för träffen klockan sju. Tyvärr var det bara knappt tjugo stycken som kom. Men samtidigt kändes det skönt då jag han prata med alla och det inte blev några grupperingar utan alla umgicks. Det var många goda skratt och ruskigt bra underhållning av AJ och Mark. Två grabbar som lika gärna kunnat gör karriär som stå-uppare. Kvällen avslutades på en sunkig bar men det fanns inte så mycket att välja på. Jukeboxen gick varm och det var riktigt roligt. Klock

Kvart över tio avgick tåget från Penn Station mot Utica. Det är roligt att åka tåg och se hur landskapet förändras och visslar förbi. Dock är de dryga fyra timmarna på den sträckan lite väl långt för fyrtio mil. Men stoppen var långa även om de inte var många. Jag blev upplockad av min gamla vän Mike och vi åkte direkt till hans hus i Clinton. Det blev ett kort stopp innan vi åkte vidare till hans dotter Lindseys landhockeymatch. En ganska sömnig tillställning. Man kan inte spela landhockey på en gammal åker. Sen bar det iväg till Syracuse. I Carrier Dome spelade Syracuse mot Pittsburgh i amerikanska fotboll collegeligan. Det var absolut en jätterolig upplevelse. Syracuse vann och kom undan med blotta förskräckelsen. 14-13 i en match som inte var speciellt välspelad. Vid midnatt var det godnatt igen.

Det tog idag ännu längre tid att ta sig ur sängen. Idag skulle det shoppas. Jag åkte ner till Battery Park och promenerade återigen uppåt. Det var varmt och skönt och solen skymtade svagt bakom soldiset. Jag åt en tidig middag på Jones Bar på Great Jones Street. Var tvungen att se vad det är Mats Olsson på Expressen skriver om varje söndag. En juste, enkel restaurang med mycket god mat och god service. Jag passade på att se "Looper" med Bruce Willis innan jag gick upp till Times Square för att uppleva det "by night". I sängs vid midnatt efter att ha packat i ordning väskorna för resan norrut fredag morgon.

Hotell King & Groves sänger inbjöd till en god natts sömn och det var inte helt lätt att komma upp. Men tolv timmars sömn fick räcka. Det blev en snabb och enkel frukost på Subway innan jag tog t-banan till Coney Island. Säsongen är i princip över men vädret var fint. 25 grader och tunna moln. Tunnelbanan var dock som en ångbastu. Över trettio grader och fuktigt. Vagnarna höll dock en temperatur värdig vilken kyldisk som helst. Väl framme efter en timme på vagnens hårda plastbänk så blev det en frukostkorv på Nathan's. Jag gick upp och ner på strandpromenaden, satt ner ibland och tittade på kommersen innan jag tog tåget tillbaka. Jag hoppade av vid Brooklyn Bridge och gick sedan sakta upp genom Manhattan. Wall Street, Ground Zero, China Town och Little Italy. Greenwich Village och vidare norröver. Det tog sin lilla tid. Ett kort Skypesamtal med Lina och Milo och jag stack ut på stan igen. Times Square och Grans Central Terminal fick ett kortare besök innan jag återvänd

Det var ingen okristlig tid på avresan till Arlanda. Tog Arlanda Express klockan 8 för att ta Lufthansa till Düsseldorf 9:20 för vidare färd mot New York. Jag hade redan haft turen att kunna boka plats vid exit och kände ingen större stress. Planet från Arlanda var löjligt litet men höll tiden och jag hade tio minuter till godo. Flygresan över gick okej. Inget spännande. Lite mat, film och sova. Landade på Newark enligt tabell 14:40. Passerade Immigration och tull, på Airtrain, NJ Transit och så var jag framme vid Penn Station på Manhattan. Hotellet King & Grove låg på 30:e gatan vid Park Avenue och det tog tio minuter att gå. Det regnade lätt, mer som att det låg vatten i luften. Jag dumpade alla prylar på rummet och tåg t-banan till City Hall för att gå till J&R Electronics och köpa Asus Google Nexus 7. En liten läsplatta på 7 tum. På vägen hem stannade för lite mat på 2nd Avenue Deli. En snabb middag sen var jag tillbaka på hotellet och somnade gott halv nio. Lag

Hammarby - Brage. Kennedy hade just blivit pappa och kröner det med frisparksmål av kvalitet och ett klassiskt mål direkt på höra. 3-1 och två mål av Kennedy. det gav ett par hundringar i plånboken på en satsad tia. Det roliga är att vid Kennedy förra sejour i klubben så var det ett resultat jag alltid sa. "3-2 och två mål av Kennedy".

Lina åkte, på min inrådan, till Västerås för att vila lite och bli servad av Ulla och Torgny. Jag och Milo åkte till Kungsan och hälsade på Johan och tittade på bilbanan. Sen passerade vi Söderandans dag på Medis och snackade med hammarbys fotbollsdamer. Milo charmade alla som vanligt. Efter ett dopp och en kallsup i pölarna i Skånegläntan gick vi hem. Milo som inte sovit mycket under natten somnade nästan i hissen. Däckade helt i mitt knä mitt under avklädningen. Sen sov han en timme i vagnen och sin vana trogen två timmar i mitt knä. Det är ju mysigt men lite jobbigt då jag inte kan röra mig. Sen är det lite underligt. Bara för några månader sedan så var det helt omöjligt för mig att ha honom i knät. Han vägrade. Nu får jag knappt bort honom. Han har varit hostigt och snuvig några veckor och vi har låtit honom sova med oss. Vilket tidigare var omöjligt det med. Han vägrade. Nu risker man däremot en karatespark på hakan mitt i natten eller att Milo ligger och håller i ens näs

Det var dags att testa Milos fulla regnutstyrsel. Det gick bra. Tyvärr var det inga barn ute i Skånegläntan idag.

Det var öppet hus på GIH idag. Lina ville visa upp Milo för sin arbetskamrater och ge Milo en chans att springa runt i lokalerna. Det fick han. Olympiska spelen 2032 - här kommer Milo.

Vädret var strålande om än lite kyligt. Milo verkade inte speciellt intresserad av Skansen utöver några "däh!". Den enda gången jag trodde han verkligen reagerade över ett djur som kom gående (en räv) så var det i själva verket en bult på staketet han pekade på. Nåja, nästa år kanske det är mer intressant.

Vädret var kanon om än lite kyligt. Båtresan över från Slussen gillade Milo men annars var Skansen ingen succé. Den enda gången han reagerade på ett djur (en räv) utbrast han: Däh! Fast sen visade det sig att det var en bult på staketet till rävhägnet som han pekade på. Bättre lycka nästa år.

Idag vad det så dags. Kennedy gjorde comback. Vilket mottagande han fick. Vilken debut av Erik Sundin - strålande. 2-1 var en överlägsen uddamålsvinst. Ängelholm reducerade i sista sekunden. Nik var lysande och gjorde 1-0 efter Sundins framspelning. Kennedy missade sedan öppet mål. Vilken saga det hade varit. Tåget har gått men en vagn finns fortfarande kvar vid perrongen. Frågan är om den hinns upp.

Igår var det bartömning på Åsö Krog & Bar a k a Il Contadino. restaurangen är nu såld och det lär bli vietnamesiskt/thai. Det känns lite tråkigt att kvarterskrogen försvinner även om den inte har varit sig lik sedan namnändringen och den nya inriktningen. Stamhaket Axela finns ju dock fortfarande kvar och är bättre än någonsin. Det har ändå varit en rolig bekantskap med Muzzi, Tekin, Dilan och Kemal. Och alla de i personalen som har kommit och gått.

Idag testade vi regnskydd 1.0. Det gick bra även om utstyrseln var lite stor. Nu saknas bara ett par stövlar så borde han vara ogenomtränglig.

Min favoritmacka till frukost är även Milos. Rågi med tonfiskpastej. Så fantastiskt gott. Ett måste för de som gillar kaviar - vilket jag (lustigt nog) inte gör.

Hur stort som helst. Kenka är tillbaka vilket jag hade på känn. Dock inte att det skulle komma redan idag ej heller att kontraktet skulle vara så långt. Han hade erbjudande från utlandet som var 5-6 gånger så bra betalt. Nu kan jag knappt vänta till matchen mot Ängelholm på måndag.

Erik Sundin har befunnit sig i Helsingborgs frysbox och är nu klar för bajen. En spjutspets som flyttar hem till Stockholm. Synd att det är så få omgångar kvar. Nu väntar vi bara på att Kennedy kritar på. Han lät onekligen sugen när jag pratade med honom på Årsta i torsdags. På lördag vet vi...

Hammarby gjorde kanske säsongens bästa match borta mot Falkenberg. Efter 18-3 i avslut i första halvlek så ledde de grönvita med 2-0 efter Niks och Adelstams första mål. Adelstam på straff. Falkenberg kom ut lite starkare och reducerade på en strumprullare men bajen tog tillbaka initiativet och Max kunde sätta spiken i kistan. Resultatet gav även lite pengar i plånboken.

Bajen spelade en av sina absolut bättre matcher på senare tid men oförmågan att göra mål behåller de. 0-0 mot Landskrona och kvalplatsen är knappt teoretisk möjlig längre. Ännu ett år i helvetet 2013.

Idag startade babysim nummer tre. Milo hade skitkul men var minst sagt jobbig i omklädningsrummet. Alla andra barn stod stil och väntade med sina pappor vid omklädning. Milo sprang iväg direkt. Jag får vara alert mest hela tiden.

Lina fick en spa-dag på Centralbadet för två och idag gjorde vi slag i saken och softade rejält. I paketet ingick även barnvakt. Bubbelpool, varmbad, kallbad, vanligt bad, bastu och dusch. Benen var som spaghetti och kroppen skönt mör. Allts avslutades med en kantarellsoppa och en öl. Övervakningen av Milo hade gått mycket bra. Skönt att han är så lätt att ha och göra med.

Hammarby - IK Sirius i Svenska Cupen. Det kan ju bara gå på ett sätt. Mycket riktigt. Oavgjort efter full tid och sen torsk på straffar. Fy fan, va uselt!

Idag spelar Sverige mot Brasilien på Råsunda. Den sista landskampen innan den gamla betongbunkern rivs och Friends Arena invigs i höst. De gamla svenska 58:orna skulle samlas vid Nackastatyn på Katarina Bangata och hylla den vajande majskolven. Pelé och några till brassar skulle även de komma. Pelé dök inte upp - för trött. Men alla andra. Kurre Hamrin visade fin känsla när han hängde på Nacka en grönvit halsduk under fotograferingen. Milo agerade själv vajande majskolv och vaggade fram och tillbaka mellan de gamla storspelarna.

Den tredje filmen i Christopher Nolans triologi om Batman var lika mörk och välgjord som de andra. Det roliga udda var att Batman själv var med ganska sparsamt. Sagan om Batman fick även ett slut. Och en början. Bane hade en av de bästa skurkrösterna någonsin efter Darth Vader. Betyg: "SSSSS"

Chefen hade fått förhinder så jag fick hans plåtar till matchen mellan Barcelona och Manchester United. Ante följde med och vi bilade ner till Göteborg över dagen igår. Vädret var minst sagt på ett kluvet humör på vägen ner. Sol alternativt syndaflod. Bilden är från pausen på Gyllene Uttern. Matchen då. En helt okej träningsmatch som avgjordes på straffar till Barcas fördel. Kul att se Messi, Rooney och de andra. Det går fort och kvalitén är något bättre än i Superettan.

Pelle och Sofia bjöd oss till Boulebar Rålis för en söndagslunch i det vackra vädret. Rålambshovsparken sjöd av liv och picnic- och solltörstande människor. Medan Pelle hade anmält oss till en bouletävling så hade Sofia och Lina fullt sjå med att hänga på Milo. Eftersom Pelle är ett ess fick våra motståndare handikapp och började varje match med ett 10-0 överläge i matcher till 13. Vi vann alla tre matcher med 13-10. Och jag bidrog med mitt bästa spel. Vi kom på en hedersam tredje plats då de bästa lagen hade bättre "målskillnad". Bronsmedaljörerna och deras maskot.

Idag ska Milo på sin första match på Söderstadion. En stor dag. Umeå står för motståndet och förhoppningsvis så ska han inte få någon traumatisk upplevelse.

Vi lyckades undkomma monsunregnet utanför medan vi satt i tryggt skydd på tvärbanan på väg till Macke och Helena. Det bjöds på gös och gott vin. Milo var uppe i fullt varv och sprang runt som en galning. Som alltid en mycket trevlig kväll.

Mamma gav Lina en golflektion i födelsedagspresent. Idag åkte vi ut till VH och medan jag och Milo kollade OS åkte Mamma och Lina till Årsta. Enligt egen utsago träffade Lian bollen flera gånger och fick även prova på alla klubbor. Udnerarmar och händer är nu dock obrukbara för resten av dagen.

Milo dansar vidare...

Det firar vi med en liten dans.

Idag var det "nej" för hela slanten. Milo gillar att skaka på huvudet - oavsett vad man säger. Och han gör det med förtjusning. Han går nu mer än kryper. Men han tar sig inte gärna upp stående utan stöd även om han kan göra det utan problem när han väl vill. Förmiddagen gick vi runt Årstaviken med ett stopp på Årsta IP som så många andra dagar. Solen och alla vi åskådare var på strålande humör. I morgon fyller lill-killen år. Idag för ett år sedan fick jag ett samtal från barnmorskan som hade försökt nå Lina vars värden inte var så bra. Den fruktansvärda klådan berodde på att levern jobbade för högtryck men inte klarade av jobbet utan gallsyra gick ut i blodet. De vill att vi skull bege oss till SöS omgående för fler tester. Inte för Milo skull - men för Linas. Vi gick dit och Lina gjorde lite tester och kom sedan inte ut igen... Ut kom Milo ett dygn senare. Tiden går så fort.

Det blev ingen runda kring Årstaviken idag. Lagom till Milo vaknade efter vällingen var klockan kvart i tio och då blev det svart ute och strax därpå small det till rejält. Det lät som en bomb. Det stoppade oss från att våga chansa och gå ut men det kom bara en kort regnskur. Skönt med en "vilodag".

Redan i vintras kläcktes idén att Anders skulle bjuda på lite grillning i juli. Det var då vi läste om att det skulle bli en jubileumsmaraton som skulle gå den gamla sträckningen från OS 1912. Då vände maran vid Sollentuna kyrka - femtio meter från Anders och Jossans hus. Nygifta Per och Tina var med samt vänner till Jossan. Milo fick massor av uppmärksamhet av Linnea. Han stortrivdes. Maran var även den skitkul att kolla på. Så många löpare bjöd verkligen på sig själva genom utklädning eller bara sina karaktärer. Italienarna var verkligen på showhumör. Ikväll har Milo fortfarande inte somnat...

Lika nyckfull som dagen varit - lika fin var den sena eftermiddagen och kvällen. Vi tog en liten kort promenad till Åsö för lite mat och dryck ute i solen. En skön avslutning på veckan.

Milo sov och sov vilket oftast bara är positivt. Problemet var att det var sent på förmiddagen. Jag som ville ner till Årsta IP och se på träningen. Milo har nu en vana att inte somna förrän tio, elva om kvällarna. Var han får sina småenergiinjektioner vet jag inte. Ena sekunden är han döttstrött och somnar nästan på parketten - i den andra kör han sprints mellan köket och soffan. Nåväl, han vaknade till liv tjugo i elva, en snabb frukost sen kastade vi oss ut mot bussen. Vi han väl se en kvart, tjugo minuter innan himlen öppnade sig och i alla fall jag blev dyngsur. Milo satt i skyddet av vagnen och regnskydd men blev lite blöt trots allt. Han kunde ju inte hålla huvudet inne utan stack ut som en gök i ett gökur. Inte ens på eftermiddagsträningen klarade vi oss helt men det gick snabbt över.

Ge mig bollen så ska jag visa hur man tar sig upp i Allsvenskan!

Det är fredag så nu kör vi sångstund i öppna förskolan i Skånegläntan.

Idag blev det en utflykt till Västerhaninge. Det byggdes strax bredvid och grävmaskiner är så spännande. En promenad med farmor blev det också. Under resan hem orkade Milo bara sitta i knät till Handen - dvs fem minuter. Sen skulle han gå. Han började även med något nytt att skrika för full hals av någon anledning. Förmodligen bara för att det var roligt.

Milo och jag gick runt Årstaviken och på Årstabron är det populärt att stanna och titta på tågen. Mycket spännande, tycker Milo. På eftermiddagarna kör han tågen själv. Ibland med en spade.

Per 67 ska gifta sig igen. Idag fick han dock sin första svensexa av jobbarkollegorna. Efter "kidnappningen" begav vi oss mot Gröna Lund där flera uppdrag skulle slutföras innan kostymen fick tas av. Det bestod i att sälja morötter, sälja idolkort samt handla med egen valuta. Per roade alla mellan fem-kampen och kunde nog få anställning på Grönan. Undertecknad vann femkampen.

Om dagarna roar jag mig att lyfta på luren när telefonförsäljare ringer - fast jag ger luren till Milo som ömsom jollrar ömsom skriker av förtjusning. Sen lägger jag på.

Vi vaknade som vanligt strax innan sex. Välling, lite sprattel och sen var det en glad liten kille som somnade i sin vagn. Lina fick inte säga hej då utan trampade bort till GIH. Jag tog en tupplur, duschade och surfade lite innan Milo vaknade efter två timmar - på ett strålande humör. Frukost, lek och sen ut. En långpromenad runt Årstaviken i konstant motvind. Efter fyrtiofem minuter sov han gott. Spaghettilunch vid ett och det var väl egentligen inget som ville stanna kvar i munnen. Allt skulle spottas ut. Bordet såg ut som en tavla av Jackson Pollock men med spaghetti och köttfärssås och blåbärspuré istället. Jag borde ha tagit en bild. Se bar det ut till sandlådan. Det betyder lite skrapande med en spade sen mest sugande på den eller träkvistar som kommer i hans väg. Sand hamnar i alla fall överallt.

Jobbet, vi ses om sex månader...

Sista dagen idag. Min tur att bjuda på fredagsfika. Det blev en tur till Muffinfabriken. 5 x 250 gr. Allt är i stort sett klart. Ska bara plocka bort headsetet och litet annat. Platsen ska vara tom. Alla ärenden avslutade.

Det blev after work på en onsdag. Det föll sig så att ingen kunde på fredag så vi träffades ikväll istället. Jag hade bokat bio men jag kände efter tre öl att det inte vore lämpligt. Det hade blivit för mycket spring på toaletten. Jag, Marcus och Ante träffades på Åsö. Avkopplande i solen och roligt.

Som ett brev på posten efter midsommarhelgens bad så har jag gått och blivit förkyld. Inget kraftigt men som vanligt i bihålorna. Jag känner att jag behöver nässpray men vill inte fastna för Otrivin. Då sitter man i pscht-pscht träsket i två veckor. För två år sedan fick jag istället kortisonspray som just tog slut. Jag kontaktade min gruppsjukvårdsförsäkring för att förnya receptet men de krävde att jag träffade en läkare först. Då kunde det vara. Det tar bara tid. Jag gick istället lite tidigare till vårdcentralen i Ringen. Jag var där för tidigt!? och de krävde att jag först skulle träffa en sjuksyster som vi bedömma om jag skulle få träffa en läkare. Kom tillbaka klockan fem, sa dem. Jag letade istället fram numret till min läkare från två år tillbaka. Ringde och fick tala med en sekreterare och berättade hur det låg till. Hon svarade: "Det verkar onödigt att ordna ett besök för en sån sak. Läkaren går hem om femton minuter - jag talar med honom så skickar han receptet v

Det är en märklig känsla. Hela våren har det känt så långt bort men så plötsligt är det bara en vecka kvar av jobb, kamratskap och vanor. Vakna, äta frukost, åka tunnelbana... Målet för veckan är att bli av med allt och att inte behöva lämna över några ärenden. Ljuset vid tunneln slut är ett blankt blad.

Öster gästade Söderstadion som överlägsna tabellettor. De åkte hem med utökad ledning. Hammarby utan Castro och Dahl på mittfältet är än mer uddlöst än annars. När fönstret öppnar behövs förvärv av toppklass. Snart har det allsvenska tåget gått.

Idag fyller mamma år.  Grattis! Snart åker vi över.

Marcus och Helena plockade upp oss för färd ut till Vindö. Väl vid Gustavsberg var tålamodet över för Milo och lekte siren. Han var förkyld, trött och ville inte sitta still. Vi fick en liten paus när Helen gick in och handlade men så fort hon kom ut igen så var han igång igen. Vid avfarten till Överby slocknade han... Solen, Ante och Anna välkomnade oss. Annas syster Marie, Anja, Anders och Tor likaså. Vi började med lite champagne och fika innan det fina lunchbordet dukades upp. Jag, Macke, Antonio och Vincent badade. Lite svalt var det nog. Innan middagen besökte vi Anders och Anjas egenritade hus för en fördrink innan middagen. Här var tyvärr Macke och Helena tvugna att avvika. Bella Paresis blev utlåtandet för Mackes ansiktsförlamning. Det skulle grillas fisk till middag. Det gick sådär. Det vi räddade smakade bra men det blev lite misslyckat. Kvällen och natten förflöt sedan kring köksbordet där Antonio höll en monolog.