Söderblandning

Jag har gjort det och gör det ibland fortfarande. Jag talar om de tillfällen du får ett samtal på mobilen och det plötsligt blir tyst. Instinktivt säger man hallå. Man kanske gör det en gång till och väntar lite. Sen brukar i alla fall jag lägga på och eventuellt ringa upp igen. Idag var det en kille på t-banan som stod i en minut: Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå. Hallå... Ge upp!!! Hur länge får man stå och säga hallå? Finns det någon oskriven regel?

Är det någon mer här som brukar läsa insändarna i Metro på morgonen? En trist morgon kan kan förändras till ett leende på läpparna ganska snabbt efter att ha läst igenom insändarsidan. Det är oftast som vanligt, en är dum, någon annan är dummare. Du har fel! Nej, du! De senaste dagarna har det handlat om vegetarianer mot köttätare. "Man är inte dum för att man äter kött", "Grönsaker har också känslor", "Du har ingen rätt att utnyttja andra arter". Debatten rasar vidare med en hel del roliga och urdumma argument för och emot. Ett tag hade jag långt gågna planer att skicka in ett inlägg med några dumma/extrema påståenden och sen bara sitta och vänta och se det fyrverkeri som skulle sätta igång därefter. Fast jag tror nog att det finns en del andra som redan gjort det. I am not a vegetarian because I love animals; I am a vegetarian because I hate plants. -- A. Whitney Brown

Det är en mysig känsla att se hur snön faller utanför fönstret om morgonen. Om nu inte Eva hade mailat häromdagen att hon stod på balkongen och grillade i det vackra vädret i Cascais. Det hade varigt mysigare. Väderprognosen idag förutspådde fortsatt värme i Portugal. Det skulle vara kul att åka tillbaka igen. Arton månader sedan sist nu och det var riktigt kul.

Danmark öppnar ufoarkiv och då känns det tryggt att läsa kapten Pedersens svar om varför de inte har skjutit mot något ufo i Danmark. Att referera till "Independence Day" är ett lysande bevis på humor. Jag önskar att jag hade fått säga det.

Ser ni något i den här annonsen som ter sig lite underligt? Jag gör det. Men det kanske bara är jag. (Det som har fallit bort lyder "The one who dare, win".) *Edit. Jag såg annonsen igen idag. Och det står "Those who dare, win". Förstår ni vad jag syftar på?

Så är lunchen snart slut. Åtta timmar till innan jag får gå hemåt, göra en avstickare och avsluta på Coffee med ett par kapitel i min bok. För övrigt undrar jag om "slurp" är det ljud som uppstår om jag tar en slurk. Eller kan det även vara tvärtom?

Det är oftast först dagen efter man blir varse om hur mycket vitlök det egentligen var i den där tzatzikin man åt kvällen innan. I går kväll åt jag och Lina grekiskt på Ringvägen. Kan stället ha hetat Maestro? Det var riktigt trevligt och mycket god mat. Vi satt dessutom bredvid en kollega och hennes väninnor som ofta gick dit på grund av den goda maten. Senare på kvällen mötte jag upp Uffe på SF Söder och kollade på Gomorra. Den var konstig. Det fanns ingen röd tråd i filmen och den var filmad som en dokumentär. Att Camorran har ett smutsigt finger spel i allt i det mesta i Italien verkar uppenbart. Filmen var småbrutal emellanåt men annars inte speciellt engagerande. Det kan ju vara att jag var för dum för att förstå den också. Betyg: "SS"

På jobbet ska varje våningsplan ha en informationstavla i form av en tv-skärm. Så idag har jag varit på utbildning i ett publiceringsprogram. Det var ingen märkvärdig utbildning i sig men det ska bli roligt att se vad jag kan hitta på text- och bildmässigt sett. Jag har en del idéer. Jag delade även utbildningen med bekanta ansikten från Stureplan och Globen. Magen blev initialt till en knytnäve men det släppte snabbt och det blev inte så konstigt.

Kallt blod, heta känslor. I dag var det naturprogram på 2:an med min gamle vän Sir David Attenborough. Programmet var fantastiskt - helt underbara bilder av de små slingriga, väsande och kramgoa små djuren. Anacondan som svalde en ko, blomstersnokens lilla karausell och inte att förglömma kungskobrahannarnas rytmisk dans. När jag hade ett annat jobb var det en period då jag talade med Sir David ganska ofta. Vad som förvånade mig var att han inte hade nån sekreterare som många andra kändisar utan att han tog alla samtal själv. Det är kul att höra honom på tv och jag kan fortfarande minnas honom svara i telefonen: - Oh Peter, What a pleasant surprise. How are you?

Det här kan mycket väl vara den roligaste svenska sketch jag har sett. Har du någon annan favorit?

Federer gjorde i natt en grym vänding. Från 0-2 underläge till vinst. För övrigt är Melbourneloggan väldigt snygg. Ett enkelt typsnitt, mycket stilrent och effektfullt med de vita boksidorna.

Hon kom fram och satte sig på huk, höll fram handen och avslöjade ett svagt ärr som löpte längs högerarmen som spåret av en tår på en smutsig kind. I handen låg en samling snäckor. Hon satte sig ner och sa: - Vi kan väl åka hit igen?

Det här var mycket vackert: Trettio abstrakta satellitbilder av jorden

En supertrevlig fredagskväll med middag, bowling och samkväm på Bishops Arms i Sumpan med vår lilla grupp. Det var mycket roligt. Bowlingen gick okej. Jag vann men inte mitt lag. Det gjorde inte så mycket. Jag önskar att jag kunde vara lite jämnare. Ikväll är det både fotboll och handboll samtidigt. Det får bli O'Learys om jag ska kunna se bägge matcherna. Just nu rockar Massive Attack i Spotify. Det är hur kul som helst att lyssna igenom gamla album och grupper som annars ligger nerpackade nånstans.

Sex timmar kvar, sedan Texas Longhorn. Därefter bowling med resten av vår lilla grupp. Tjejerna fick smak på bowling när vi var ute med företaget i höstas så vi tänkte att vi kunde göra något tillsammans i vår lilla grupp. Det är dessutom Nellies sista dag med oss. Så Liselotte, tre systrar Werner, Kerstin, Martin, Magnus, Henrik, Robban, Niklas och Per ska slå ner käglor i Sumpan. Det ska bli kul.

Jag råkade kolla in lite av programmet Debatt igår precis som förra veckan. Förra veckan var det kriget i Gaza och Liza Marklund-tjafset som var ämnet till debatt. I går var det den svenska narkotikapolitiken. Hursomhelst, så tycker jag att Janne Josefsson fungerade bra i Uppdrag granskning men i Debatt är han katastrof i mina ögon. Han saknar taktkänsla för när han ska vara aggresiv och när han ska lyssna. Han avbryter folk på fel ställe och vad som är värst - han lyssnar inte på sina gäster. Förra veckan var det nån som var upprörd på gränsen till tårar och där tyckte Janne att det var läge att attackera. "Hur känns det.. hur känns det..." Janne känns som en mobbare som fortsätter retas trots nån börjat gråta. Han påminner om den där domaren som gav Lucic rött kort och samtidigt skrattar honom rakt i ansiktet.

I dag snackade vi om gamla idoler på lunchen. Idoler för väggen alltså. Jag och Kerstin mindes tidningen Poster där det alltid fanns ett antal planscher på olika grupper och artister. I mitten fanns det alltid en stor plansch man kunde veckla ut. De enda planscher jag minns att jag hade var ett par på Kiss samt en på Dominique Wilkins i Atlanta Hawks. Idag skulle jag kunna ha en bild på Kari Byron i Mythbusters. Hon verkar vara smart, rolig, kreativ och snygg.

Kickboxning såg rolig ut. Men det verkar vansinnigt jobbigt. Stå-upp komik kan vara riktigt uselt. Roligast idag var de två tjejer som kom från ett Friskis & Svettis pass vid Ringen och svängde in framför mig på väg in till ICA. Jag såg dem igen i kassan med cola, chips och dipp. Det var de värda.

Vilken tråkig dag. Hela förmiddagen har systemet varit seeeegt som kola och vädret suger. Jag ser dock fram emot att kolla in framtida träningsmöjligheter i form av Kick boxning ikväll. Sen blir det ständ-upp kåmedy på Bullie Bar vid Zinken klockan sju. Efter det hem till handbollen och Sverige mot Kroatien. Jag tänkte att jag skulle se en hel match i årets VM. Ikväll passar bra.

Enligt tidningen City idag var det kramdag i dag. Då är det väl lägligt att damma av det här gamla klippet som säkert gör dig varm inombords. Desutom med skön musik av Sick Puppies. Det är nästan tre år sedan jag la upp den på bloggen sist. Kram på er alla!

"She loved the guy. She did it for him. She would've done anything for him. Some women are like that. Some loves are like that. Most loves are like that, from what I can see. Your heart starts to feel like an overcrowded lifeboat. You throw your pride out to keep it afloat, and your self-respect and your independence. After a while you start throwing people out - your friends, everyone you used to know. And it's still not enough. The lifeboat is still sinking, and you know it's going to take you down with it." - Gregory David Roberts

Omar är naprapat, sadist, psykolog, vän, inspiratör, fingerfärdig och pedagogisk. Hos Omar får jag hjälp med det mesta och kan prata om allt och alla. Det är skönt för kropp och själ.

Det är säkert två år sedan sist men senare i eftermiddag ska jag till Omar igen. Omar är naprapat. Omar är bra. Omar kan jag kalla namn och skrika åt när det gör ont. Omar bara skrattar. Peter gör ont - Omar gör gott.

Idag på tunnelbanan hörde jag en dam, i en konversation med sin väninna, kalla sin bil Lennart. Av de tjejer jag känner som har en bil så har tre av dem även "döpt" sin bil - gett den ett namn. Av mina manliga vänner som äger en bil har jag aldrig hört dem referera till sin bil med något namn. Men det är kanske ett sånt ämne män inte gärna talar om.

Chuck Taylors var inte rätt skor att ha på sig idag. Jag blöt om fötterna. Canvas har en tendens att suga åt sig väta. Sen är det även ett par hål i dem. Jobbigast var ändå att gå uppför Blekingegatan med det 5 millimeter djupa snöblask som låg på trottoaren. Det var som att gå i snor eller på maneter. Jag kom ingenstans. Jag gled mest omkring.

Idag glömde jag min bok. Jag tyckte väl att väskan var lite för lätt. Jag får improvisera kafébesöket ikväll. Läsa något modemagasin... Katten var borta. Jag skulle vilja tro att den bara låg där och vilade i fredags. Jag hade fel skiva med mig i dag för träningen. Jag trodde att jag tagit med en cd jag gjorde för en vän för länge sedan med bugg, swing och rock-a-billy låtar. En skiva att "dansa hela kvällen till". Nu gick det väl att dansa till den här skivan också - men tryckare. Sista dansen skvalade ut högtalarna i 45 minuter. Den var lugn, men bra, får jag väl tillägga. Men ingen gym-musik. Har ni tänkt på det? Att varje gång t-banan stannar och släppt av folk och nya resande klivit på är det alltid en som kommer som skjuten ur en kanon och ska av. Det slår aldrig fel. Idag var det jag.

Snart en ny dag, en ny vecka och nya upplevelser. Goda som dåliga. Men nu väntar sängen och lite läsning. Den enda anledningen till att jag skriver det här är egentligen bara att ha det nedtecknat att jag lägger mig innan klockan tio. Det har inte hänt på flera år. I morgon är det normal arbetsdag för en måndag det vill säga. Hem med 20:01 tricken, handla på Ringen och sen en fika med bok i lugn och ro på Coffee. Det ser jag fram emot.

Som de två pendlare till Årsta vi är så träffade jag på Uffe på Gullmars i går kväll. Uffe på väg till Karin och jag till Lina. Väl framme så bjöds jag på god lax och rotfrukter. Efter det film och plötsligt var det hur många bra filmer på tv som helst. Jarheads och Tigerland för att nämna två. Natten avslutades med Saturday Night Live och The Best of Gilda Radner. Hon är nog den roligaste kvinnliga komikern jag sett. Hon har några helt vansinniga sketcher med John Belushi m fl. Tyvärr är de flesta videor spärrade men här kör hon sin grej i ett annat sammanhang. Roseanna Roseannadanna

Jag tränade i morse. Det var skönt. Utanför damernas omklädningsrum doftade det mer än i närheten av en Lush-butik. Jag funderade på om jag skulle vara tvungen att gå in och rädda någon från ångorna där inne tills jag till slut hörde röster. Annars hade jag trott att de hade svimmat där inne. Det gick knappt att andas. Nu måste jag hålla ett löfte om att åka till jobbet igen i morgon förmiddag och träna. En lördag! Men det ska bli av. Utanför fönstret till gymmet ligger en död katt. Den ser ut att ligga och vila i skuggan under en buske. Som om det var högsommar och varmt har den brett ut sig och ser så relaxad och nöjd ut. Den är nog djupfryst nu stackars liten. Hoppas den inte hade ont.

Jag tipsar om en alldeles underbar och fantastisk bok. An Awesome Book av Dallas Clayton Jag önskar att mina drömmar såg ut sådär. Just nu känner jag mig nämligen hemsökt. Så ge mig drömmar om vattenmelonbåtar, polkagrismaskiner och musikaliska babianer och jag skulle sova så mycket bättre.

Häromdagen satt ett par knattar på tunnelbanan och åt av sin matsäck. Den ena killen drack saft eller nånting ur en gammal sirapsflaska. Det gjorde jag med när jag var liten. På mitten av 70-talet fick man inga coola vattenflaskor. Det var termosar eller andra typer av flaskor. När jag och min bästa kompis Bobo skulle rymma från vår dagmamma Tant Bengta (hon hette så) så packade hon för säkerhets skull ner några ostsmörgåsar samt en varsin flaska med saft. Jag fick en sirapsflaska och Bobo fick sin saft i en ketchupflaska. Felix - en avlång sak med en väldigt smal hals. Någon som minns den? Rymningen var planerad att pågå i ett par veckor. Vi kom till Klövervägen innan vi blev hungriga. Så där satte vi oss i ett dike och åt. När mackorna sedan var slut var det lika bra att gå tillbaka. Vi hade då varit borta i två timmar och kom knappt två kvarter. Vi var fem eller sex år gamla.

Jag och sheriffen åkte på turné till Göteborg och Halmstad å jobbets vägnar. Besöket i Halmstad såg vi inte så mycket av. Dimman låg tät och sikten var begränsad till några ensamma metrar. Mötet gick dock bra och de var entusiastiska över vad vi hade att säga. Tillbaka i Göteborg och boendet på Gothia Tower så träffade vi vår f.d kollega från Trygg-Hansa tiden - Lotta. Vi satte oss på Heaven 23 och åt deras berömda räkmacka de lux. Den var helt okej. Kvällen avslutades i baren innan jag slocknade mätt och belåten. Hotellnätter är sköna emellanåt. I förmiddags flanerade vi längs avenyn i solen. Det var torsdag och strax lunch men jag fick nästan intrycket att det var söndag innan öppningsdags. Gatorna var i det närmaste helt öde. Butikerna likaså. Innan vi satte oss på tåget hem besökte vi även Göteborgskontoret och fick ett trevligt samtal även där.

I dag hade vi dialogdag på jobbet. Det har kunnat likställas med tortyr. Det enda man gör är att försöka hålla sig vaken och delta i totalt meningslösa aktiviteter. I år vet jag inte om nyttan var speciellt mycket större men dagen var väsentligt intressantare. Däremot förstår jag inte varför det var så riktat mot ledarskap. Större delen av personalen är inte chefer. Cheferna däremot åker dock på alla möjliga chefs- och utvecklingsmöten. Ibland är det löjligt hur ofta de är borta på möten istället för att vara på plats och vara just chef. Och det gäller nog alla avdelningar. Om det är några som borde få åka på utbildning och utveckling så borde det vara personalen. Det är ju de som behöver få mer kunskap.

Jag satt och zappade lite och hamnade på Kanal 5. Jag fattade inte riktigt först vad det handlade om men sen var det uppenbart att det handlade om prostitution i Venezuela. Det var fysiskt jobbigt att titta på. Jag blev snudd på illamående. Fy fan va tjejerna mådde dåligt. Då bryter Kanal 5 för reklam med en egen logga. "Kanal 5 - roligare TV" Det kändes inte så då...

Det är omöjligt att jämföra med Låt den rätte komma in. Ruben Östlunds De ofrivilliga är en helt annan typ av film. Men åh, så bra. Äntligen en svensk film med en underbar, lågmäld dialog utan Lars Norén utbrott. Allt kändes naturligt och vardagligt men bildspråket tog en liten stund att vänja sig vid. Filmen är på inget sätt en komedi men likväl skrattade jag gott mest hela tiden på grund av de dråpliga och tragikomiska situationerna. Filmen rekommenderas starkt. Filmen får en femma! Betyg: "SSSSS"

Ikväll är det Guldbaggegala men jag skippar den och går till SF Söder klockan 19 och tar en titt på en av de förmodade vinnarna - De ofrivilliga . Det är inte ofta jag ser svensk film.

Jag håller på och botaniserar i allt jag kan komma på i musikväg på Spotify. Återupplivar gamla minnen och sår nya. Idag har det varit Planet Patrol och Simply Red. Simply Red var ett av mina absoluta favoritband på 90-talet. Jag minns den första låten jag hörde - Money's too tight to mention. Och den är fortfarande grym. Men ju mer tiden gick destå sämre blev musiken. Mick Hucknall var tydligen en diktator och bytte ut bandmedlemmar på löpande band. Musikaliskt blev det mer och mer urvattnat och identiteten gick förlorad, tycker jag. Idag håller några låtar fortfarande klassen. Jag kan förstå varför jag gillade dem på 90-talet men blir väl inte lika förtrollad idag.

Söndagsfika blev söndagsrita. Det var riktigt kul. Just like old times... Ögonen blir dock lite felfokuserade. Efter att under några timmar stirrat på nånting trettio centimeter framför och sedan tittat ut på stora världen blev jag lite snurrig. Som tur var blev det en fotbollspaus. Jag tror tumme och pekfinger kommer att ha fått skavsår i morgon.

I fredags kom jag hem och fångade lite av Kat von D's L.A Ink och hennes fantastiska svartvita tatueringar. Där dök det upp ett namn på en konstnär vars verk jag har sett tidigare men inte vetat vem det varit. Det visade sig att den kända pin-up artisten hette Gil Elvgren och han illustrerade tidningar, kalendrar och reklam. Jag gillar realismen och färgerna i målningar. Och att de är gjorda med glimten i ögat. Bilderna påminner om min favorit Norman Rockwell vars målningar är helt magiska. Det kanske är fånigt men jag tycker att det skulle vara roligt om reklam idag utfördes på samma sätt. De skulle bli lite mer värme i bilderna då. Bilderna och Kat gav mig i alla fall lite inspiration och jag har plockat fram mitt block igen och dussinet blyertspennor. Det är dags att börja sketcha lite igen och inte bara hålla på med loggor. Det var ett bra tag sedan sist det begav sig men då kunde det se ut så här (Famlar). Så jag är nog lite rostig nu till en början. Så det får bli dagens

Så gick det till när Baltimore vann över Tennessee i natt. 16-13 i en tät, tråkig match. En grismatch mellan två starka försvar men där The Titans tyvärr hade tre turnovers och fick sin lilla speedkula Chris Johnson skadad. Tillsammans med personalen på Åsö bar och Vasiliy såg jag eländet. Men amerikansk fotboll är riktigt kul att titta på och produktionen vansinngt bra. Den stora nackdelen är bara alla avbrott och reklampauser. I eftermiddag blir det vanlig fotboll. Chealsea mot Manchester United på Läckerbiten men Antonio. Två matcher på en helg är nästan ett rekord.

Inga tröjor men väl ett besök på Sivletto och andra konstiga butiker på Södermalm. Det blev en hel del av gång runt Söder. Det blev även en promenad med sjuklingen Lina som trots allt kom ut och gick en stund. Hon såg inte sjuk ut... Allt avslutades med fika på Café Vero. Trevliga lattekoppar och fint urval av konfektyr. Stället är lite skramligt, jämfört med coffee, om man inte kan sitta i det lilla rummet med små pallar. Där hade de lika gärna kunnat haft ett bollhav idag. Rena dagiset.

Den här ledigheten har gjort att jag blivit lite rostig på after work fronten. Efter två öl började jag gäspa rejält. Jag gick hem halv elva, satte på lite musik och la mig i soffan och blundade en stund. Om det blir någon promenad runt Årstaviken idag så verkar det inte bli med solen som sällskap. Jag får väl upptäcka butikerna i Ringen istället. Behöver ett par tröjor. Nåt mer vardagligt, slitet ungefär.

Så kom jag in till slut. Visningen kvart i sju var självklart slutsåld så jag fick lomma hem bara för att komma tillbaka till nio. Då var det ganska lugnt och gott om plats. Filmåret 2008 slutade med Yes Man men 2009 börjar med färre påklistrade leenden och ett spännande drama. Frozen River ( Trailer ) utspelar sig dagarna före julafton i en stad på gränsen mellan USA och Kanada. När Ray Eddys man försvinner med handpenningen till den nya husvagnen tvingas hon ta saken i egna händer. Hon allierar sig motvilligt med indiankvinnan Lila Littlewolf som försörjer sig på att smuggla illegala invandrare från Kanada till USA via ett Mohawk-reservat. Riskerna visar sig dock vara större än väntat. Skådespelerskorna Melissa Leo och Misty Upham gör det här så bra. Utan några större utsvävningar är de så följsamma ihop. För att använda en gammal klyscha - så olika men ändå lika. Det är en underbar amerikansk indiefilm utan en rollista på femtio personer, utan specialeffekter och utan tvåtusen stat

En timme till av jobb sen en ny attack på Frozen River på Victoria. Men att det ska vara så svårt att få med någon på bio en torsdagskväll. Vad ska man annars göra?

Nu såg jag inte nånting av Grammisgalan. (TV4). Jag har heller inte lyssnat speciellt mycket på Anna Ternheim och inget ont om henne eller hennes musik. De låtar jag har hört är helt okej. Men så pass mycket har jag hört att jag tycker att det är riktigt kasst att inte Veronica Maggio vann bästa artist eller album. Skivan är det bästa svenska album jag hört. Underbart soulig. Bra texter. Sen läste jag att krogkommisionen hade sprungit runt och drogtestat vissa artister och det är väl okej att de får göra ett test. Det rör sig säkert en del substanser i de kretsarna. Men jag kan inte förstå varför de ska testat under en gala. Nu ser jag fram emot dopingtester under idrottsgalan. Det kan bli intressant att se Zlatan ta emot en statyett och samtidigt en mugg att pissa i.

Årstaviken är mörk, men lugn. Den ligger bara där stilla och gör inget väsen av sig. Människor går förbi och ger den ingen större uppmärksamhet. Atlanten är inte alls som Årstaviken. Atlanten i januari är mer hotfull. Så skrämmande att den i det närmaste förvandlar människor till stenstoder. Jag minns hur lätt det var att stanna upp på stranden och bara stirra ut som så många andra. Att stå där likt statyer förstenade av skräck. På vintern är Atlanten våldsam och obarmhärtig. Det är nästan som om den ropar efter dig. Och du vet att den vill dra med dig ut och ner under ytan. Allt det där arga vattnet så nära, så lockande men skrämmande. Det är fascinerande att stå så nära nånting så kraftfullt, vilt och farligt men ändå på säker mark. Årstaviken skrämmer inte direkt livet ur en. Men det är en fin promenad.

Vilken skillnad. Från måndagens bitande, rivande och vassa kyla var det nu en len och söt vind som smekte kinden. Det var en skön promenad i ett stilla snöfall. Promenader till Ica kan vara sämre än så.

Hjärtat gjorde väl inte kullerbyttor när vi stegade in i tennistältet i Eriksdal. Antonio var sen. Jag, Klas och Mattias börjar inbollningen och då var motivationen låg. Klas och Mattias behärskade grundslagen bra och jag var rädd för att det kunde sluta illa. När Antonio dyker upp fem minuter sen så saknar han dessutom skor. Han får låna ett par av Klas. Jag är minst sagt bekymrad. Vi vinner lottningen men jag förlorar vårt första servgame. Vi torskar även andra. Då var det nog inte mycket som talade för oss men samtidigt hade spelat inte varit så illa. Framför allt visade Ante bollkänsla i grundslagen och dödlig effektivitet vid nätet. Klas och Mattias fortsatte att slå bollar, på i deras ögon, vår svaga punkt - Antonio. Så fel de hade. Antonio var omutlig och lobbade tillbaka det mesta. Min serv kom igång och vi vände första set. Sen körde vi på och drog aldrig ner på tempot. Klas var klart störd och hans fokus började tappa. Set två var det inget snack om. Vi cruisade igenom det. S

Det var nog inte världens bästa uppvärmning igår inför dagens dubbelmatch i tennis. Jag, Uffe, Ante och Klas satt på Bleckan och drack öl, shots och Irish Coffee. Men roligt var det. Det blev inget av att sitta uppe och kolla på J-VM i natt. En vacker dag utanför och inte så kallt. Det ska bli roligt att spela tennis. Jag piskade Marcus sist även om det var jämt. Idag är det dubbel på schemat. Jag och antonio mot Klas och Mattias.

Det blev ingen "Frozen River" på Victoria. Det var slutsålt! I'm shocked! Däremot kan jag rekommendera den tyska filmen "Die Welle". Den går sista veckan nu tror jag och är en re-make på en 80-talsrulle rörande ett skolprojekt i Kalifornien på 60-talet. Filmen är mycket bra. En positiv överraskning. Betyg: "SSSS"

När termometern visar -10° har inte jag nån lust att gå ut och springa. Det är lite synd. Jag har liksom kommit igång nu även om det går långsamt. Å andra sidan kan min hals få vila. Jag har liksom ickeont i halsen. Det känns konstigt men verkar inte vara förkylning. Löpningen har i alla fall inte gjort det värre. Eller bättre. Men några utflykter blir det. Måste hitta ett par långkalsonger bara. Ikväll tänkte jag se "Frozen River" på Victoria kl.18:45. Häng på om du vill. Annars går jag själv. För övrigt är det väldigt underligt att vara ledig en klämdag. Det är första gången på tre år. Men jag var tvungen. Jag har för många dagar att ta ut.

Killekill, brottning och matlagning för Astrid, Ella, Tomas och Susanne innan de tog sig över bron till Disney On Ice. Efter det har jag diskat, städat, spelat gitarr och lekt med mitt PS2 tills dess jag fick hicka. I en dryg timme har det hållit på nu. Jag börjar få ont i bröstkorgen. Popcorn hjälper inte. Jag har försökt tagit hjälp av Ben & Jerry men det gjorde varken till eller från. Nu är det choklad och thé. Jag tror onyttigt är grejen... Det är i alla fall godare. Hoppas det släpper innan jag ska lägga mig.

Det var fest igår. En mycket trevlig kväll hos Linas vänner Sofia och Kalle som fyllde min mage med all möjliga läckerheter. Sofia fyllde trettiofem och lägenheten på Sigtunagatan fylldes av poeter, författare, musiker, filmare och andra extremt talangfulla, kreativa och påhittiga människor. Jag kände mig tom. Min inspiration har sinat. Idéer dyker upp men inget genomförs. Jag saknar den där elden - att brinna för nåt litet obetydligt projekt. Jag saknar min musa.

Mellandagsrea! Super sale! Sale! Rea... Sen ser jag fåniga skyltar som "Boxingday Blowout" som i fönstret på skatebutiken i Skrapan. Utomordentligt dum marknadsföring tycker jag. Däremot är "Söta priser" som butiken på Götgatan annonserar med en trevlig omväxling. Om det betyder rea vet jag inte, inte heller om det är låga priser men det låter trevligare och är bra mycket påhittigare än vissa andra skyltar.

En lååång fika med Antonio, Anna och Vincent på Pause. En alldeles för stor kopp med thé. Vincent gör som sin far och skapar nya ord. Enligt honom själv heter han Vincent Krussilander. Vi får se när han utvecklar det till Vincent de la Cruz-Selander. På Pause sitter åttio procent av kunderna och surfar. Det ser lite lustigt ut. Jag föredrar nog coffee. Det var alldeles för kallt för bandy. Vi kom överens om att vänta till ett eventuellt slutspel. Har man tur så kan det vara ganska varmt i mars. Sen var det en fråga om middag. Jag var sugen på att gå hem och laga nånting varmt och enkelt. Det blev fredagssushi. Helt okej det med. Men inte så varmt. Fast soppan var varm och god. All sömn i natt har gjort mig trött. Skulle kunna lägga mig nu men ska härda ut till tolv. I morgon får jag sova igen och sen väntar en "alternativ" fest. Jag behöver inte vara finklädd som på nyår som Lina uttryckte det.

Jag gör en del inlägg om musik. Jag länkar i alla fall en del och lägger in en del youtube klipp. Nu undrar jag om det är nånting ni lyssnar på. Om det är bra eller dåligt? Har ni några egna tips till mig eller andra läsare? Jag lyssnar ju på det mesta så jag tar tacksamt emot tips på andra band som jag kan tänkas ha gått miste om. Alltid upptäcker jag något nytt. Ingela brukar vara duktig med tips men jag vet att det finns andra läsare som också har bra smak men som jag inte fått höra nånting om. Vad tycker du? Vilka var dina favoriter förra året? 1. Bästa Cd'n under '08? 2. Bästa låten under '08? Använd kommentarsfältet och lämna din favoritskiva eller låtar. Anonymt eller inte.

Nog var det en promenad för kalla näsor alltid. Dessutom värmer inte solen. Och vad är det här... jobbar inte folk? Det var sjukt mycket folk på stan. Nu är det visserligen första gången jag inte jobbar på en klämdag men så många var lediga. Inte undra på att det råder en finanskris. Fikat verkar flyttat till nåt barnvänligare ställe. Pause på Södermannagatan med Antonio och Vincent. Det var länge sen vi sågs.

Det fanns en del sömn att ta igen så det passade det bra att vara ledig idag. Knappt elva timmar tog jag igen och vaknade upp till en gnistrande blå himmel och blekgul sol. Mitt hjärta når ut till er som jobbar denna vackra dag. Jag blev sugen att ta en löprunda men halsen sätter stopp för det. Det är för kallt ute. Men jag är nyfrukostäten, nyduschad och nypåklädd. Mobilen är laddad med Thievery Corporation, Minsistry of Sound, iiO, Vargo och Ivy. Flummig loungemusik för en promenad för kalla nästippar längs Årstaviken. det blir nog bra. Ikväll spelar Bajen på Zinken. Det kanska är dags för säsongens första bandymatch. Jag får se om jag kan ruska liv nån annan som är intresserad av att gå. Sen tittar jag vidare över Indienplanerna. Jag måste bara komma på en bra resrutt. Nilla är där nu och jag kanske ska vänta till hon kommer tillbaka innan jag bokar. Hon lär ju ha en del tips och synpunkter. Annars tränar jag på att skriva 2009. En fika med bokläsning lär det bli, as usual, på coffe

Det borde vara förbjudet att vara så här trött. Men inte speciellt bakis. Det var en lagom och trevlig kväll hos Uffe igår. Och vi var inte ensamma uppe på Mosebacke. Skönt att jag olikt en del andra slapp jobba idag. God fortsättning!