Söderblandning

Den roligaste sajten på länge... "Varför har kungen så roliga hattar."

Så har jag inte längre någon jättefin mobiltelefon längre. Efter moget övervägande har jag kommit till den slutsatsen att jag inte alls har något behov av alla de möjligheter den erbjöd. I alla fall inte nu. Så nu är den såld. Men den var fin...

Min nya telefon är jättefin. Det finns så mycket finesser på den att jag redan vet att jag inte kommer att använda eller förstå en bråkdel. Jag har två missade samtal ikväll för jag har ännu inte lärt mig hur man svarar. Jag har tryckt på alla synliga knappar och allt från att trycka, smeka och slicka på skärmen utan resultat. Som tur är manualen på 211 sidor så nånstans ska jag väl hitta svaret till i morgon. ...men fin är den.

Då min fem år gamla trotjänare har blivit alltmer nyckfull var det dags för en ny leksak. Samtidigt har den gamla inte lagt av helt och hållet och jag har svårt att överge saker helt och hållet om jag tycker om dem. Det känns lite som jag överger min gamla SE Walkman. Den får finnas kvar här hemma som en back-up. Det är alltid bra att ha. Nu återstår det att se om jag gillar en smartphone. Men den är fin. En Iphone-killer.

Till och med i SuperEttan heter domarna Martin och kvalitén densamma. Två röda och åtta gula i en ganska snäll match. Mannen i svart silade mygg och svalde kameler. Han var usel åt två håll. Hammarby tuffade på bra i början av första och Linus höll en högre klass än andra. Vad som även gladde var att Sebastian Bojassén gjorde i det närmaste en felfri match. Isak Dahlin fick mig att minnas Max. Ruggigt bra inställning och genomförande. Rami fick spaghettiben i slutet och honom blir jag inte klok på. Matchen var ett fall framåt men grabbarna övertygar inte än. Fler måste kliva fram. Publiken höll världsklass. Roligt att höra att Söderstadion hade mer publik än vad de fyra! allsvenska matcherna under måndagskvällen hade - tillsammans.

Inlägg från tidigare år finns nu under en "rullgardinslist" till höger.

I torsdags hade jag besökstid på mag- och tarmcentrum på Ersta. Anfallet natten mot måndag ville jag kolla upp. Jag blev ju liggandes hemma måndag till onsdag med ryggskott i magen kan vi kalla det. Allt var fruktansvärt ömt och stelt. Det var precis samma symptom som i akutbesöket på SöS i februari där vi trodde det var njursten. Hursomehelst, som blev det lite klämmande och utfrågande och kliandes i huvudet. Tider för nya undersökningar bokades, blodprover lämnades och jag åkte till jobbet. Ett par timmar senare ringer min mobil. Det är läkaren. Han ville att jag genast åkte till någon akutmottagning. Min crt (sänka) låg på över 300 och det var inte alls bra. Sagt och gjort, jag packade ihop och tog tunnelbanan till akuten. Väl där klockan 14:00 så väntade SöS stenhårda bänkar. Tiden gick och jag vallades från väntsal till väntsal och hamnade till slut i ett rum. Klockan 17:00 fick jag träffa en doktor som tyckte symptomen pekade mot inflammerade flikar i tarmen. Men röntgen skulle

Birger Jarl Willem Dafoe

Jag trodde jag skulle bli kvitt de här magattackerna då. Inte. Det var snudd på akutbesök i morse men jag kan ha räddats av Voltaren. Och alltid måndagar...

Henrik Sedin vann NHL's poängliga. Det trodde jag aldrig skulle hända. Inte en av de mesiga tvillingarna . Det är stort. Hatten av .

På lördagen lyft e planet lyfte från Ballina (Byron Bay) och landade i Sydney kl.14:15. En timme senare var på framme på hotell Macklay i Potts Point, runt hörnet från backpackerskvarteren i Kings Cross. En snabb, tjugominutersuppackning, kontr oll av uts ikten mot o perahuset och hamnen så bar det iväg - till fots. Jag gick ne r mot vattnet, tog en bit paj hos Harry's peas & pies, tydligen berömt sedan runt och igenom den botaniska trädgården, förbi operahuset upp till The Rock The Rock var den stadsdel som straffångarna fick bosätta sig i. Sen upp på och över bron och tillbaka igen. Utsikten vaar fin men ganska trist. Man är som innesluten i en bur och luften är usel. Bara avgaser. Jag gick runt the observatory innan magen ropade efter mat och dryck. Ner till hamnen för en lättare måltid. Över ett glas vin såg jag solens sista strålar nudda operahuset innan jag till slut begav mig tillbaka till hotellet. Väl framme klockan 21 var jag fullständigt utmattad. Jag gick i princip

Detta stopp var ett rent depå-stopp. Tanken var att vila, sova och komma över tidsskillnaden. Det gjorde jag på stranden och på Amigos B&B. Vädret var omväxlande. Det kom alltid en regnskur av monsunformat, antingen på förmiddagen eller eftermiddagen. Däremellan var det fint. Byron Bay är en surfarby och ett tillhåll för allting alternativt. Yoga, reflexologi, holistik, massage, tarot-kort, you name it. Jag brukade börja dagen med att äta frukost i solsken. Sen kom regnet och en halvtimme därefter så var det fritt fram för en timmes promenad innan jag vid 11-tiden slog mig ner på stranden, läste, badade. Sedan en kortare lunch innan det blev stranden igen. Tillbaka till rummet och sängen för lite siesta till klockan sju. Middag vid åtta och sedan sova. Ungdomarna stod i kö, festklädda och väntade på happy hour redan klockan fem på dagen. Det var ju fortfarande sol och stekhett så det kändes faktiskt iskallt. Sista kvällen gick jag på konsert på The Northern Hotel. Babylon Cir

På fotbollskanalen kan det se ut så här just nu... El Clásico el clasico el clàsico el classico EL CLASICO EL CLÁSICO EL CLÀSICO

Ett värdigt avslut på fredagen och veckan på Coffee med de sista sidorna på "The Angels Game" av Carlos Ruiz Zafón. Det är en uppföljare på hans förra bok "Vindens Skugga" men utspelar sig ändå före den tidsmässigt. "Vindens Skugga" är en av de bästa böcker jag läst. Den här når kanske inte samma nivå men är snuddande nära. Miljön är densamma - Barcelona, tidigt 1900-tal. Zafóns målande och gripande berättande garanterar att man vill se vad som händer efter varje blad.

Världens bästa offensiva spelare någonsin?

Resan började i Stockholm, tidigt en lördagsmorgon. Via London flög jag till Hong Kong - en resa på sjutton timmar - där jag hade fem timmar innan flyget till Brisbane avgick. Jag tog chansen och åkte in till Hong Kong city för att se mig omkring lite grann under tiden. Går det fort genom immigration så tar det bara 20 minuter drygt med tåget så man hinner in och tillbaka. Nu var det dimmigt i Hong Kong. Så färjeturen till Kowloon och tillbaka var ganska värdelös. Se själva. Men jag fick min kylskåpsmagnet och hann äta lite innan jag återvände till flygplatsen. Jag anlände sedan i Brisbane vid midnatt så det blev en taxitur till hotellet för att sedan sova ganska omgånde. Jag vaknade upp till sol och värme. En skön omväxling till en lång vinter. På med gå-skorna och ut på stan. Brisbane är nog en fin stad om man ser till förorter. Men som stad var den utomordentligt trist. Jag gick fram och tillbaka i stan tre gånger under dagen och hann med en båttur. Det finns säkert roligare saker

Innan jag sätter mig ner och skriver om Nya Zeeland så får ni lite pausmusik från Lissabon.