Söderblandning

"Once in a blue moon" finns det ett engelskt uttryck som heter. En del låtar har ju också skrivits om den. Det betyder att det inte händer så ofta. Och det gör det inte heller. Men idag är det en blå måne. I normala fall ungefär vart tredje år. Men på nyårsafton har det inte hänt sedan 1990. Uttrycket lär komma från när vulkanen Krakatau exploderade 1883 och skickade så mycket stoft upp i atmosfären att månen såg ut att vara blå. Nu refererar uttrycket till den trettonde fullmånen under ett år. Avslutningsvis - vem passar bättre att avsluta året om inte Dean Martin i smoking. Gott Nytt år!

Det gick så fort att jag knappast hängde med. Min näsa gjorde det inte. Det började killa lite igår förmiddags. Lagom till bartömningen på O'Learys nös jag varannan minut. Jag hann knappt äta mina pommes frites. När jag väl kom hem och gick och la mig så var jag så trött i näsan att det kändes som träningsvärk. Nu mot Vasastan och Operation Rädda Ludde.

Vid årskiftet stänger O'Learys på Götgatan för gott. Så ikväll är det bartömning. Sheriffen ska gå så jag hänger på tillsammans med några kollegor. Jag är dessutom skyldig honom en middag. O'Learys flyttar sedan till nya lokaler i två plan vid Liljeholmstorget.

Jag masade mig in till jobbet idag. Det är ganska lugnt men jag har några ärenden som måste avslutas innan nyår. Så det blir en lagom dag.

Trots att jag lovade mig själv så smög jag in med Ante och såg Avatar. James Camerons enorma produktion. Jag tyckte att jag läste att filmen kostade 3 miljarder! att genomföra. Filmen har fantastiska datoreffekter. Hade det inte varit för de jättelika My Little Pony-figurerna och den förfärliga änglamusiken filmen igenom hade filmen varit en klockren femma. Om jag jämför med Sagan om Ringen triologin så är karaktärerna där "verkligare" men miljön, om än äkta, ingenting mot Avatar. Det är så sjukt vackra och spektakulära miljöer i Avatar att man häpnar. Förresten, här är en ruskig närbild på en av de blå figurerna. Betyg: "SSS+ el SSSS-"

Vi går mot ljusare tider...

Jag råkade se bilden på dif's nya tränarpar och kom oförsökt att tänka på Hammarbys dito. Hammarbys presentation av Borgqvist och Blomqvist är ju riktigt proffsig. Oväntat när det gäller Bajen. Dif som gillar att slå sig för bröstet lyckas mindre bra med sitt radarpar. Wass ser ut som en syo-konsulent och Banda som en värsting från Botkyrka.

I natt drömde jag att jag var tillbaka i skogarna kring Hanveden. Jag skulle sparra Johnny Petrén (en klasskompis från mellanstadiet som var en grym löptalang). Vi tränade starter på spåret och det var svårt att få fäste på träflisen. Men om och om igen körde vi. Jag kom alltid efter och fick dessutom kämpa med min väska som hängde över axeln och alltid gled av ryggen fram över magen så fort jag gick ner i startposition. Undrar om det är mitt undermedvetna som säger åt mig att sätta igång att springa igen. Jag har inte rört på mig på en månad nu.

På väg till vårt alternativa julfest så såg jag och Henke en bekant figur. Det var tanten med plakaten på hebreiska som hon brukar ha runt halsen. Då mindes vi även killen som springer runt i t-shirt med en lagerkrans på huvudet och med en flagga för OS i Aten 2004. Han såg jag idag. I t-shirt.

Jag hoppas ni lägger märke till att det inte längre dyker upp irriterande pop-up banners. Det ska i alla fall inte göra det. Hoppas jag. Dessutom har vädertjänsten till höger försvunnit ut i cyberrymden nånstans.

Club Killers får betyg 7 av 10 igår. Inte den bästa men stabilt. Bandet var riktigt bra. Lite mycket intsrumentalt bara. Lokalen är lite avsides jämfört med Debaser Medis men klasser bättre. 1. Anna-Maria Espinosa. Förklaringar överflödiga. Det här är hennes grej. Förstår inte varför hon ska hålla på med melodifestival. 2. Titiyo och Shima Niavarani får dela andra platsen. Titiyo var proffsig men har inte rösten för den här genren. Shima gallskrek mest men får högt betyg för låtval. The Doors "Alabama Song (Whiskey bar) och Prince "When Doves Cry". Lysande.

Ikväll är det dags för Club Killers Julfest på Hornstull Strand. Titiyo är gästartist och 16-mannabandet svänger loss som vanligt.

Jag tillhör väl inte riskgruppen och har inte haft lust att lomma iväg till vårdcentralen och stå där och köa i flera timmar. Jag har tålmodigt väntat på erbjudandet från jobbet. Och jag har hållit mig frisk. Idag är det min tur att ta sprutan. Nöff nöff.

Det börjar närma sig jul. Förra året var jag klar med alla julklappsinköp redan vid första advent. I år har jag inte ens börjat. Den här veckan känns lite som en nystart. Alla stygnen har ramlat eller pillats bort. Det gör inte längre ont när jag nyser, hostar eller hickar. Dags att börja springa igen. I morgon är det dags för den omtalade sprutan. På onsdag är det Club Killers igen. Kom dit! Torsdag julfest. Fredag - årets sista after work. Idag blir det bara jobb som vanligt.

En av årets trevligaste filmer är Away We Go . En rolig och oväntad dialog. Johan Croneman beskriver filmen väldigt bra i DN så det får räcka. Det var perfekt att glida in och se filmen efter jobbet en mulen torsdag. Absolut en "liten charmig film" värd att se. Betyg: "SSSS"

Då var det klart. Michael Borgqvist tränar och Jesper Blomqvist assisterar i Hammarby i SuperEttan 2010. Det kan nog bli bra det här med. Borken känner jag inte till så väl men Jesper har ju stor internationell erfarenhet från Man Utd och Milan.

9 okt. 1940 - 8 dec. 1980

Att köpa brallor är ingen lek om man är lång. Snudd intill omöjligt. Sen finns det vissa modeller som jag inte förstår mig på alls. Vem fan tillverkar byxor i storlekar som (L)arge och (XL)arge? Large var okej i midjan men alldeles för korta. Som tur var fanns det XL och de var perfekta i längd. Däremot måste jag lägga mig till en mage av modell Peter Harrysson för att de ska passa i midjan. Hur fan tänker de som tillverkar såna byxor. Att magen växer i takt med längden? Nu är jag less på att leta chinos som bara finns i khaki, blått, svart, rosa eller pastell. Jag vill ha mina Dockers i grått.

En vecka sedan operationen och det var dags att ta bort/byta förband. Fyra nya små ärr. Det fick mig att minnas när jag var liten och skulle rita pirater och banditer. Självklart innebar det att bovar hade ärr i ansiktet eller på armen. Och de såg självklart ut som "R". Brorsan försökte få mig att inse att ärr inte såg ut så här men jag tyckte det var fullt logiskt och förstod inte vad han snackade om. Så jag är lite besviken att inget av mina små ärr ens är i närheten.

Av en händelse snubblade jag över Schrödingers lilla tankeexperiment. Kul hursomhelst, tycker jag. (Om katten överlever.) "Schrödingers paradoxala illustration av kvanttillstånd, som han själv betecknade som fånigt, går ut på att en katt placeras i en sluten stålkammare med följande utrustning: En bit radioaktivt ämne med 50% sannolikhet att sönderfalla inom en timme och en geigermätare kopplad till en hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras, varvid katten skulle dö. Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: när övergår systemet från en mix av tillstånd till antingen eller?" (Från wikipedia)

Idag förklarar jag grötsäsongen öppnad. Med äppelmos till.

Det går bra att nysa och att jobba nu. Även om det hugger till där allt en gång satt. Men jag får väl stå ut med det när jag hickar, nyser, rapar, skrattar ett tag framöver. Sömnen är ganska usel. Det finns inte så många sätt att ligga på och det gör ont. Jag har klivit av de tyngre tabletterna. Alvedon får räcka nu. På kontoret var allt som vanligt. Jag var tydligen saknad. Bara en sån sak...

Tar man bort gallblåsan får man tydligen inte nysa mer. Skitjobbigt. Det killar så i min näsa och hela kroppen laddar upp för en nysning. Ögon och näsa laddar, huvudet lutas tillbaks och så precis innan lungorna är fyllda helt så hugger det till som fan under revbenen och smärtan göra att nyreflexen dör direkt. Totalt anticlimax. Detta händer nu om och om igen. Huvudet är helt slut.

Med fyra små hål på magen är jag nu hemma igen. Lite öm och stel. Men inget som är något större problem. Visar här stolt upp mina små stenar.

Fredagen den 27 så genomförde jag min andra stora operation. Idag var dagen som gallblåsan skulle bort. Kom in klockan 11. Förebereddes, slappade och läste till klockan 13. Ombytt i sexiga underkläder, operationsskjorta och en pappersmorgonrock så hoppade jag upp på britsen. Alla presenterade sig. Wretman kommer jag ihåg. Men jag har ingen aning om vad han gjorde. Kirurgen - hennes namn kommer jag inte ihåg alls. Men hon var trevlig. I normala fall tar det tydligen 30-90 minuter att ta ut gallblåsan. Jag låg med narkos i tre timmar. Jag var tydligen en komplicerad kille. Inte nog med att gallblåsan sitter knepigt till i vanliga fall så var jag tydligen väldigt "fäst" vid min. Det tog tid att få loss den från levern. Vaknade sedan till på uppvaket tjugo över fem, lätt illamående. Fick ett piller. Efter lite ut och in i sömn fick jag komma upp till avdelningen klockan sju. Och för någon som legat i narkos i tre timmar var jag tydligen oförskämt pigg. Jag åt, drack och sprang ru

Världens största, avancerade och mest tekniska kapprustning pågår just nu mitt framför våra ögon. Ja, inte mina men mitt framför de flesta kvinnors ögon. Mascaraborstar. Varje vecka kommer en ny modell som ökar längden, bredden, fluffigheten och fylligheten med minst 10%. Allt verifierat genom industriell simulering. Vad det nu är. Förra veckan såg jag en ny borste med batteridrift som skickar små "impulser" till ögonfransarna! Jag skojar inte - batteridrift. Genialt! Snart kommer en ny modell med små lampor som lyser upp bättre för lättare applikation! Idag visades en ny dubbelborste på tv. Den ena smetade ut serum! Det skulle McGyver ha haft i ett avsnitt när han blev biten av en orm. Bara att plocka fram handväskan och fram med mascaraborsten. Räddad! Nåja, med en ökning av ögonfranslängden i denna takt kommer tjejerna snart ha ögonfransar som sticker ut som elefantbetar från ögonen.

Är jag sjuk och mår pissdåligt finns det ett program som kan få mig på gott humör. Dirty Jobs med Mike Row. Den killen måste vara världens bästa programledare. Allt blir intressant och roligt.

Jag fick en skiva jag fick av brorsan som hette "Disco 78". Tillsammans med bland annat "Dreadlock Holiday med 10 cc fanns den här med City Boy. Inte för att det känns speciellt mycket disco men jag tror den var med. Jag minns att jag sprang runt och skrek: "5.7.0.5" med full hals.

Jaha. Då var det klart. Operation nästa fredag. Fyra hål blir det. Minus en gallblåsa. Det känns väl sådär. Men å andra sidan när jag väl får ont i magen skulle jag kunna slita ut den med bara händerna. Det skulle säkert göra mindre ont.

Martin Hansson fortsätter sin vana trogen att döma bort grönvita lag . Stackars Irland.

Woody Harrelson jagar Twinkies. Och Zombies. Det senare går bättre. Zombieland - en helt okej film utan budskap att fördriva tiden på en tisdagskväll. Betyg: "SSS+"

In The Loop ser ut att bli årets roligaste film. Underbar dialog och fruktansvärt roliga repliker från maktens korridorer i London och Washington D.C. Betyg: "SSSS+"

Assyriska FF Degerfors IF Falkenbergs FF FC Trollhättan GIF Sundsvall IFK Norrköping IK Brage Jönköpings Södra IF Landskrona BOIS Ljungskile SK Syrianska FC Väsby United Ängelholms FF Örgryte IS Östers IF

Det tog lite tid innan jag satte mig ner och började fixa. Det var lite svårt att få tag på musiken. Men nu är den äntligen klar. En liten film från en septemberweekend i Istanbul. Det tog alltför många år att komma dit. En skön stad.

På Gray's hylla på ICA stod en cool flaska. Den hade tillverkarens namn och lite andra saker ingjutna i glaset på ett mycket fint gammaldags sätt. Boylan Cola. Den hade dessutom ingen etikett, utan loggan och all annan information var tryckt direkt på flaskan. Skitsnygg. Den var riktigt god. Annorlunda, lite vuxnare i smaken. Utan tillsattsämnen. Allt från Boylan Bottling Company, Moonachie, NJ.

Litet, mindre, minst... Proportioner

Så var fotbollssäsongen över. Och varför inte avsluta en redan usel säsong med en förlust. 0-1 mot Häcken. Men Hammarby kommer tillbaka. Vi möts igen...

Året var 1992 och en regnig vardagsnatt. Jag gled fram med bilen på Lissabon krokiga gator. På radion dök plötsligt tonerna av Ephraim Lewis upp. Den hade allt en bra låt ska ha. En trumpet med sordin, en gurka och en triangel.

Kamratföreningens årliga bowlingturnering var i år utbytt mot boule. Det fanns ett behov av att byta omgivning. Som mästare i bowling var det helt okej för mig. Boule är roligt. Från 47:ans ändhållplats vandrade vi ut i mörkret till Rosendals trädgård. Vi kom fram till slut. Efter välkomstdrinken lottades vi ihop i lag och jag blev ihoptussad med Hanna. Första matchen vann vi mot Anders och Franck med matchen sista klot. Andra matchen var inga problem och i sista matchen dominerade vi totalt. Finalen var det inget snack om. Jag och Hanna kompletterade varandra mästerligt och vann obesegrade. Det är skönt för en Bajare att känna sig som en vinnare.

En sen oktoberdag 2001 grät man av glädje. Nu åtta år senare är det tårar av förtvivlan. Superettan - här kommer Bajen .

Tanken slog mig just att det mycket väl kan bli sista dagen i allsvenskan. På mycket länge dessutom. Usch, hemska tanke.

Hammarby måste vinna idag. Jag tror nämligen att Öis och Dif kommer att ta poäng. För att ha nån chans att få spela om kvalplatsen på söndag så behövs tre poäng. Ångest.

I helgen vann P-18 SM-guld efter vinst mot Helsingborg med 1-0 på Kanalplan. Igår vann juniorerna semifinalen mot Vasalund med 2-0 och kan spela hem sitt SM-guld på lördag. Det ser ljusare ut yngre i årskullarna än för Bajens a-lag.

Middag hos Lina och lite Top Model. Det är lite småroligt ibland och en del bra bilder. Några är riktiga drama queens andra rent utav tråkiga. Några söta i verkligheten men fula på bild. Andra tvärtom. Men det blir aldrig lika bra som "Das Model".

Jag är trött på hedersamma förluster. Bajen har spelat sina bästa matcher mot de bästa lagen. Däremellan har de varit riktigt kassa. Vågar jag tro på mirakel? Vågar jag tro på en kvalplats?

Tretton timmar sömn med en pisspaus. Det var länge sedan jag sov så många timmar i rad. Men kroppen tar stryk efter en sån magattack. Puh!

Lagom till läggdags kom känslan i magen krypandes. Jag hoppades först att det var vanlig magknip. Det var det inte. Jag han väl sova en halvtimme innan smärtan var för mycket. Det är så jävla jobbigt att jag inte vet vad. Hela dagen idag har varit en pärs. Just nu känns det som att jag blivit överkörd av en lastbil. Det här dök upp i våras och 10 timmar på akuten i våras ledde inte till nånting förutom att de var nån timme från att ta bort blindtarmen. Jag tyckte inte det var blindtarmen. Kirurgen sa att det var klassisk blindtarmsinflammation. Men smärtan gick över så jag skrev ut mig själv dagen efter. Det var nära... Sen dök skiten upp igen några månader senare. Hemska plågor. Jag tog ny hjälp - genom jobbet denna gång och fick komma till Ersta. Då konstaterades efter ultraljud att det fanns gallsten. Då blev jag lite orolig. Men läkaren lugnade mig och sa att det är vanligt. Han kunde gå ner på gatan och stoppa tio personer och alla skulle ha gallsten. Men alla får inte symptom.

Jag satt läste hela kvällen igår. Lagen om investeringsfonder, fondjuridik och lite annat inför torsdagens tenta. Det dök upp nån summa där och trött som jag var började hjärnan flyga iväg och jag drömde om vad jag skulle köpa om jag vann 2.5 miljarder kronor. Vilka bilar, var jag skulle bo etcetera. 1. Jag skulle bo kvar. 2. En Audi A5 3.0 Quattro samt en fet amerikansk muskelbil. Jag skulle dessutom köpa ett garage till de båda och för Silverfisken. 3. Samt en ponny. Sen fick jag nypa mig i armen för att koncentrera mig. Fast det var lika bra att lägga av. Jag var för trött.

Yma Sumac, född Zoila Augusta Emperatriz Chavarri del Castillo 13 september 1922 i Ichocán, Peru. Hennes främsta kännetecken är ett röstomfång som när hon stod på topp sträckte sig från stora oktaven upp till den fyrstrukna och sålunda omfattade mer än fyra oktaver.

Idag är det 8 år sedan Hammarby säkrade sitt första SM-guld genom att vinna mot Örgryte hemma på Söderstadion. Glädjen när Jonas Stark kom flygandes, knappt över markhöjd, och med huvudet gav Bajen ledningen kommer jag aldrig att glömma. Vilken natt det var.

Det är inte roligt när magen börjar kurra redan på väg till jobbet. Speciellt när jag åt frukost 45 minuter tidigare.

Hammarby är fan tragiska att se just nu. David J missbedömer bollar mest hela tiden. Att han dessutom förlorar alla inkast gör inte saken bättre. Söderström slår fler indianare än någon annan spelare i allsvenskan. Nathan vägrar gå in i boxen trots att han är Bajens längsta spelare. Dahl kan inte slå inlägg. Listan kan göra hur lång som helst. Rami verkar ha jobbat inom äldrevården hela sitt liv. Hans kropp är slut. Det här laget håller inte ens för SuperEttan.

En minut som har varit hemlig i decennier har avslöjats i New York. Jag tycker det är riktigt juste - en värmande omtanke för passagerarna. Tänk alla de gånger man har jagat avgångstiden på pendeln eller t-banan och precis har missat dörrarna. Fast det kanske är irriterande för dem som vill att tåget håller tidtabellend. SL däremot avgår till och med innan tidtabellen i Vreten. Så snälla är de.

Michael Sheen är tillbaka igen. Efter en utmärkt roll i filmen Frost/Nixon spelar han nu Brian Clough en legendarisk och frispråkig engelsk manager. Även för icke fotbollsintresserade är den sevärd. Betyg: "SSSS"

Strax innan midnatt igår så låg jag i sängen och lyssnade på Karlavagnen. En äldre herre på 86 år från skogarna kring Uppsala ringde in. Han hörde lite dåligt så intervjun var lite rolig. När han väl hade fått hälsa ville han även önska sig en låt. Dagens musik var bara en massa skrammel och skrik, tyckte han. Ingen musik hade varit bra sedan Calle Jularbo, sa han. Och det har han ju rätt att tycka. Han var väldigt kategorisk mot modern musik. Han ville höra lite fin dragspelsmusik. Han ville höra Calle. Det fick han inte. Om han nu var 86. Det betyder att han var strax under 30 när Elvis Presley kom fram. Runt 40 när Beatles slog igenom. Om jag hade varit likadan så hade jag slutat gilla musik på slutet av 90-talet. Herregud! Jag upptäcker ju ny musik hela tiden. 40-, 50-, 60-, 70-, 80-, 90-tal. Det bara rullar på. Det kan inte vara roligt att hitta något nytt att lyssna på alls under ett halvt sekel. För gubbens skull (och Tarras) här kommer Calle Jularbo.

Jag vet inte vad det är som händer om natten på Blekingegatan. Allt som oftast när jag kommer hem sent på kvällen är papperskorgarna inte fulla. Men på morgonen... På morgonen är det alltid fulla. Ibland hushållssopor. Ibland en stol, tv, en halv skidbox, julgran, skor, torkställning, paraplyer, pizzakartonger och allt möjlig bråte. Skräpet verkar alltid dyka upp om natten. Och jag som tycker gatan är lugn mest hela tiden.

Tre dagar i skolbänken är nu avklarade. I fondcertifieringen deltog personer från alla länsbolag. Vi satt i "hästskosittning" och borden var extremt små. Jag delade bord med Micke och det var inga problem. Vi samsades bra på den lilla ytan. Men på min vänstra sida hade jag en äldre dam. Till en början så ställde hon hennes jävla handväska alltid under bordet - på min sida. Min vänstra fot fastnade konstant i handväskans ena handtag vilket resulterade i att den vid ett flertal tillfällen välte. Inte mitt fel. Hennes andedräkt luktade död huggorm som ätit bajs. Hon snarkade trots att hon var vaken. Hon lät som en gammal mops. Trots att våra bord skiljdes åt av en tydlig kant så höll hon sig inte på sin sida utan puttade konsekvent över saker på min sida av "gränsen". Till en början brydde jag mig inte men efter två dagar av flagrant överträde tröttnade jag. jag drog isär borden. Det hjälpte inte. Hon ritade även på sitt block. Det var bilder fula på hattar och det va

Jag har nu två dagar i rad varit tvungen att gå upp klockan 7. Ja vet, okristligt tidigt. Men jag har vaknat innan klockan har ringt vilket i sig är irriterande. Och efter nån minut har jag kollat vad klockan har varit och den har stått på 06:42. Märkligt.

Jag har inte anmält mig till NIX-registret. Varför inte? Ibland dyker det upp saker som är värda att lyssna på. Ibland inte. Oftast kollar jag av nummerpresentatören och ofta väljer jag att inte svara. Skulle jag göra det så lyssnar jag på vad de har att erbjuda. Är det inte intressant brukar jag säga att jag är i samma bransch och får det förmånligt genom jobbet. Hittills har jag jobbat som: Försäljare av underkläder. Dam och herr. Försäljare av strumpor, telefoner, försäkringar (vilket är sant), tidningsprenumerationer, Internetabonnemang, Nationalencyklopedin, historiska böcker, lotter?!, ekonomisk rådgivning (vilket jag snart får göra) Ibland får jag göra marknadsundersökningar och det är ofta roligt.

Den förre Hammarbystjärnan Charlie Davies befinner sig just nu på sjukhus efter en olycka i Washington, där en person dog. Inga livshotande skador men eventuellt kan karriären vara över. Väldigt tråkigt. Watch your boy do it big!

Hammarby har gjort klart med sitt första nyförvärv inför säsongen 2010 i Allsvenskan alt. SuperEttan. Det blir HTFF's lagkapten och defmitt Sebastian Bojassén. En spelare som jag hållit tummarna för väldigt länge. Han ser ut som en fotbollspelare på planen och det har inte många gjort sedan Sebastian Eguren lämnade Bajen.

Nu återstår bara en dag av fondcertifieringen. Två roliga dagar avslutas nu med ett juridikmaraton över morgondagen. Det har varit intressant så här långt och en utmärkt lärare. Men enligt rykten lär juristen i morgon inte bara vara ett monoton utan även en vandrande rohypnolcocktail.

Så här ett dygn efter debacklet i Köpenhamn är väl enda trösten att det blir några färre matcher där man måste härda ut ljudet av de sydafrikanska vuvuzelorna. Charlie Davies och USA är kvalificerade till Sydafrika och är kul. Kul också för Ante att Chile är klara. Det var länge sedan. Matchen såg tillsammans med gänget hos Uffe som lämpligt nog hade förlagt sin 40-års fest samma kväll. Men resultatet la ingen sordin på kvällen utan vi jazzade på till småtimmarna.

Jag har på egen förmåga lyckats byta kopplingswire på Silverfisken. Wiren gick ju olämpligt av mitt på Strandvägen för några veckor sedan. Den oturen resulterade i att jag fick puttra fram på 2:an mot rött, i fel fil, över refuger, över cyklister, trottoarer och mot enkelriktat för att ta mig hem. En bedrift om jag får säga det själv. Jag fick hjälp att genomföra bytet genom scooter help . Det var inte helt lätt utan ett väldigt pillande med små muttrar och skruver, men jag lyckades. Det var kladdigt och smutsigt och trots en del mindre missöden är den nu i fin form igen och går bättre än någonsin. Nu hoppas jag bara på nån fin helg till med plusgrader för en sista tur innan den ställs in för vintern. Det har varit så kul. Årets bästa köp.

Night on the Bayou reminds Jay Talley of a cajun band of bullfrogs playing bass, and peepers screaming on electric guitars, and cicadas and crickets rasping washboards and sawing fiddles.

Min gamla favoritbok av Maurice Sendak har nu filmatiserats. Snart på bio.

Uffe fyllde 40 och vi passade på att gå ut en sväng. Antes svägerskas son Samuel spelar i ett band och hade sin första spelning på lokal i kväll på Mosebacke. det var en rad band som spelade - alla okända. Men som det påpekade - vi finns på MySpace. Banden fick en halvtimme var på scenen och ambitionen och kunnandet varierade. Publiken bestod av kids, föräldrar och vi. Kvällen avslutades på Bara Bar.

Varför tickar timmen mellan 22 till 23 mycket snabbare än andra timmar på dygnet. Jag hinner aldrig med nånting efter sporten. Och så är det varje kväll.

En härlig söndagskvadruppel. Inte helt vanligt. Hammarby 1 - BP 0. Tack Simon! Värmdö 1 - HTFF 3. Grattis till seriesegern och avancemang till div. 1. Hammarby damfotboll 4 - Umeå 1. Hoppsan?! Guif 34 - Hammarby 36. Handbollen har börjat godkänt.

Fyndigt...

Det var bra men inte det bästa. Men likväl jävligt bra. Anna Maria saknades samt Viktor och ett par andra från bandet. Men de igår tretton man starka bandet körde på. Ljudet på Strand är grymt bra. Whale var med som vanligt och de hemliga gästerna var Kajsa Grytt (Tant Strul), Anna Järvinen, Eye N' I och Profilen. Anna var en trevlig överraskning. Eye N' I och Profilen öste på mest.

Ikväll är det dags igen...

Vi kallar honom så. Vi brukade se honom på lunchen. Han åt ett berg av sallad och alla tomater försvann från salladsbuffén. Hans mattallrik kunde ha utfodrat ett kompani. Det var inte "rejäla" portioner. Han skulle äta upp en buffé. Eller buffel. Fyra glas mjölk brukade han ha framför sig. Nu ser jag honom bara på tunnelbanan då och då. Han roar sig med att gå upp för rulltrappan i Vreten läsandes nån tidning. Sen åker han ner igen och sen går han upp igen. Och igen.

Idag gick jag förbi optikern för att plocka upp nya linser då jag är inne på sista paret. Jenny, min vanliga optiker, var mammaledig så jag fick en annan. Till en början med trodde jag att han drev med mig. När han hälsade så höll han för ena ögat. Sen tog han fram min journal och då höll han för det andra. När han sedan bytte igen så såg han nog hur jag gapade och då förklarade han att han såg bra på avstånd på ett öga och på nära håll med det andra. Jag sa att det hela påminde om en Monty Python sketch. Han fattade inte men skulle kolla när han kom hem. Här får ni se istället.

Det är dags för en revolution. Söderstadion måste återtas ikväll. Låt de grönvita fanorna vaja stolt. Leve kamrat Thom, leve Bajen!

Så har det varit biodags igen. "Looking for Eric" . En underbar engelsk film om en brevbärare vars liv till slut blir för mycket och allt faller samman. Hans vänner lånar honom självhjälpsböcker och gör deras bästa för att hjälpa till. Men hjälpen kommer från det mest oväntade av håll. En klockren må-bra film. Även för den som inte är intresserad av fotboll. Betyg: "SSSS"

Helgen har spenderats i Istanbul. Efter många år och många om och men så kom jag till slut iväg till Istanbul - i september - som alltid varit mitt mål. Jag och Lina flög ner i torsdags och tillbaka till Stockholm idag. Under veckan kommer lite bilder och intryck. Håll er till tåls.

...och när ändå Johnny Depp kommer på tal så ser jag fram emot en annan film med Johnny som lär dyka upp nästa år. En ny film av magikern Tim Burton. Nu har Burton gett sig på Lewis Carroll's Alice i Underlandet.

I torsdags blev jag så äntligen klar. Niohundratrettiotre sidor av Shantaram . Den tog ett tag att läsa klart. Den var lång och på engelska och lästes endast till och från jobbet. Sen gjorde jag ett uppehåll på tre månader och läste annat. Men boken då. Ja, den började fantastiskt bra och jag var helt uppslukad. Men efter första tredjedelen så dök den och var högst medelmåttig i mina ögon och jag fann mig själv skumma genom sidorna. Den sista tredjedelen höjdes sig lite men fann mig inte på samma sätt som i början. En okej bok - inte mer. Boken får " SSS " i betyg. Shantaram ska också bli film med Johnny Depp. Nån gång 2011 lär den bli klar.

Det var tänkt att skivan skulle komma ut runt 1993 och den var i stort sett klar men den hamnade på hyllan. Det är okej, det var värt att vänta på den. (Även om Prefab Sprout har släppt två album sedan dess.) Den påminner om Jordan: The Comeback och Andromeda Heights. Som vanligt fantastisk pop.

...och så har Sportbladet varit i farten igen. Nu var det dock inte på Söderstadion som fotbollen dog denna gång men vanans makt är stor.

Thoms spelare visade inget nytt över horisonten på Söderstadion. Samma passningsspel från Tony-eran - fram och tillbaka - mest sidled och bakåt. Och totalt ofarligt framför mål. Bajen vägrar skjuta som vanligt. Skrämmande idag hur ovilliga vissa spelare är att ta avslut. Obs! Det är inte Thom på bilden. Resultatet var inget att skratta åt. Jag är så besviken.

Asha var på bettet igår och förhoppningsvis är Hammarby på bettet i eftermiddag också. En mycket viktig match mot Örebro i klockan 17:00 och det är en match som inte lär bli helt lätt. Thom Åhlund har gjort comeback på tränarsidan efter att Tony G fått sparken. Trasiga skor, torra kex...

HTFF vann mot jumbon Panellionionesien... idag med 6-0 på Årsta IP. I morgon börjar allvaret för Thom Åhlund.

Det blev en halv helkväll på Axela igår. Till allas förtjusning var kantarellsåsen tillbaka på menyn. Den går alldeles utmärkt till deras stora, fina biffar och härliga potatisgratäng.

Njuter av The Beautiful South på Spotify. Perfekt när det oväntat är lugnt på jobbet. Underbara texter.

Fy, va uselt Sverige spelade. Lika glad som man var i lördags. Lika ledsen ikväll. Inte ens självmålet fick mig att bli glad. Även om det var skönt. Albanien har just gjort 1-1 mot Danmark. Vi hoppas det håller.

Jag skojade bara. Jag tar tillbaka 0-0. Självmål i 89:e går bra. Vad som helst!

Snart avspark. Ska vi gissa på 0-0? Det ska ju vara så lätt att slå Malta nu när altting i princip är klart efter Ungernmatchen.

Tyvärr kunde jag inte göra om förra årets bedrift. Vi har inte text-tv på jobbet. Så det får bli så här.

Ikväll ska jag äta lasagne.

Jag har bytt musik i mobilen tusen gånger. Nu gick det plötsligt för snabbt. Jag raderade just av misstag all musik på mobilen samt andra insamlade små guldkorn. MUsiken är inga problem. Men det fanns annat. Det är nästan som att bli av med hela adressboken. Helvete, helvete, helvete, helvete, helvete, helvetes jävla skit!

Så. Mitt intervallpass runt Årstaviken är avklarat. Frukosten likaså. Dags att åka och jobba lite.

Det är bara att hålla med Raffe Edström. Jag, Anders och Lina satt ganska molokna de sista långa sekunderna på O'Learys. Och vi var inte de enda. Det var fram till klockan visade 93:07. Då brakade hela helvetet lös. Jag har varit på O'Learys en hel del gånger och sett gastkramande avslut men ljudnivån vid Zlatans segermål blir svårslaget. Alla stod och hoppade upp och ner i flera minuter och bara skrek av lycka. Jag hann bli hes innan vi gick vidare till Lilla Hotellbaren och Mods vs Rockers-festen. Vilket avslut - och såååå rättvist.

Jag puttrade iväg till S:t Erikplan och var på plats strax efter 11. Ingela var redan på plats tillsammans med ett fyrtiotal skotrar. Det hände inte så mycket utan jag och Ingela gick runt och spanade in de andra åken. Tvåhjulingarna, där var vissa finare än de andra. Vespor och Lambrettor, några enstaka Zündapp och en Goggo. Strax innan klockan ett var det dags att kicka igång. Det smattrade mellan husen och vi gav oss av. Efter ett par kringelikrokar i kvarteren kring S:t Eriksplan svängde vi inte hög er på S:t Eriksgatan. Långt därborta på and ra sidan bron kunde vi urskilja rök. Fienden. På ett givet kommando intåg vi bägge körbanorna och revvade så mycket vi kunde och blåste på - mitt på bron mötte vi Rockers och nävarna och långfingrar flög upp i luften. Karavanen fortsatte framåt och vi svängde vänster in på Flemningatan vidare till Scheelegatan, Barnhusbron och Dalagatan då vi igen stod ansikte mot ansikte mot Rockers vid Odengatan. De hotfulla signalerna hade nu förvandla

Bekele mot Bolt - det skulle jag gärna vilja se. Mer sånt. Jag skulle dessutom gärna se Bolt hoppa längd.

Två dag kvar innan blåröken glider in i stan. Vilka är snyggast, vilka är flest? Årets träff bjuder på dom hårdaste Caferacers och Rockers du kan tänka dig. På andra sidan står Modsen med dom coolaste Scootrarna. Samling ROCKERS Lindhagensplan klockan 11.00 Samling MODS S:t Eriksplan kl 11.00 Gemensam körning genom stan som inleds med mötet på S:t Eriksbron. Ca. 13:00 Stor uppställning av hela kortegen sker i år på NYTORGET . Ca klockan 14.00 Här ska vandringspriset delas ut till den sida som har flest deltagare. Allmänheten har chansen att titta närmare på sjyssta hojar och scootrar. Jag och Silverfisken kommer att vara med om det inte spöregnar.

Sedan semestern slutade har jag frossat i The Wire - alla fem säsongerna. Den har hyllats om och om igen. Och den är tveklöst det bästa jag har sett på tv. Staden Baltimore synas från olika håll. Polisens fruktlösa kamp mot droger och buset. Langarna, arbetarna, skolbarnen, tidningarna och de styrande i staden. Skådespelarinsatserna är fantastiska rakt igenom. Allt känns genuint. Ett måste se om du inte gjort det förr. Betyg: "SSSSS+"

En överraskning på bioduken. "District 9 är döpt efter flyktinglägret där rymdvarelserna tvingas bo. Deras farkost har gått sönder över Johannesburg (inte New York som annars är vanligt) och de är inte särskilt smarta. Människorna föraktar de insektsliknande besökarna och kallar dem ”räkor”. Ett kvasifascistiskt invandrarverk kontrollerar området. När en av deras byråkrater råkar spruta en mystisk aliengegga över sig själv tvingas han att fly in i gettot." Filmen överraskade och var riktigt bra med tanke på genren. Oamerikansk, osentimental, rå, smutsig och annorlunda. Kul att se sci-fi och inte ha en aning om vad som kommer att hända. Sharlto Copley spelar alldeles utmärkt i filmen. Betyg: "SSSS"

Skitväder i morse och jag hade inga skor som kunde garantera torra fötter. Förutom kängor då. Men i mitt rotande längst in i den enorma klädkammaren så fann jag ett par, i princip, oanvända Doc Martens promenadskor. Svarta och vattentäta. Ingen stålhätta. Om jag inte minns fel så köpte jag dem för 15 år sedan. Minst. De kan vara äldre än så. Den som spar han har.

Idag fick Tony G sparken. Det var lite oväntat men samtidigt inte förvånande. Tråkigt för en sån trevlig kille men han har inte lyckats nämnvärt med laget. Visst har han brandskattats på spelare men det känns ändå som han inte lyckas motivera spelarna. Men snacka är han bra på. Tom Åhlund tar över resten av säsongen

Om en vecka smäller det. Jag och Silverfisken ämnar delta i Mods vs. Rockers 2009. Jag rekommenderar att ni tar er in till stan lördagen den 5:e september. S:t Eriksplan och Nytorget blir bra ställen att hålla till på. Det kan bli skithäftigt.

Quentin Tarantinos nya film är långt ifrån hans bästa. Vissa klipp är bra medan andra delar av filmen är obegripliga och onödiga. Men tack vare Christoph Waltz och hans karaktär som den tyske generalen Hans Landa är filmen sevärd. Mycket sevärd. Waltz skådespeleri är rent utav lysande. Blir han inte nominerad för en Oskar för denna är det skandal. Vinner han inte en Oskar är det riktigt dåligt. Betyg: "SSS"

Efter semester och ett kort tillfrisknande är det tillbaka till jobbet i morgon. Kan nån berätta vad det var jag gjorde. Jag är inte så säker att jag minns. Och vilket lösenord jag har till datorn har jag ingen aning om. Jag har för mig att jag bytte precis innan semestern så att jag skulle komma ihåg när jag kom tillbaka. Just nu är minnet blankt.

Fram och tillbaka till Gävle med ont i magen. Spelet på planen var bra men vad hjälper det när laget inte kan göra mål. Och när de gör mål så blir det underkänt - felaktigt.