Söderblandning

"Once in a blue moon" finns det ett engelskt uttryck som heter. En del låtar har ju också skrivits om den. Det betyder att det inte händer så ofta. Och det gör det inte heller. Men idag är det en blå måne. I normala fall ungefär vart tredje år. Men på nyårsafton har det inte hänt sedan 1990. Uttrycket lär komma från när vulkanen Krakatau exploderade 1883 och skickade så mycket stoft upp i atmosfären att månen såg ut att vara blå. Nu refererar uttrycket till den trettonde fullmånen under ett år. Avslutningsvis - vem passar bättre att avsluta året om inte Dean Martin i smoking. Gott Nytt år!

Det gick så fort att jag knappast hängde med. Min näsa gjorde det inte. Det började killa lite igår förmiddags. Lagom till bartömningen på O'Learys nös jag varannan minut. Jag hann knappt äta mina pommes frites. När jag väl kom hem och gick och la mig så var jag så trött i näsan att det kändes som träningsvärk. Nu mot Vasastan och Operation Rädda Ludde.

Vid årskiftet stänger O'Learys på Götgatan för gott. Så ikväll är det bartömning. Sheriffen ska gå så jag hänger på tillsammans med några kollegor. Jag är dessutom skyldig honom en middag. O'Learys flyttar sedan till nya lokaler i två plan vid Liljeholmstorget.

Jag masade mig in till jobbet idag. Det är ganska lugnt men jag har några ärenden som måste avslutas innan nyår. Så det blir en lagom dag.

Trots att jag lovade mig själv så smög jag in med Ante och såg Avatar. James Camerons enorma produktion. Jag tyckte att jag läste att filmen kostade 3 miljarder! att genomföra. Filmen har fantastiska datoreffekter. Hade det inte varit för de jättelika My Little Pony-figurerna och den förfärliga änglamusiken filmen igenom hade filmen varit en klockren femma. Om jag jämför med Sagan om Ringen triologin så är karaktärerna där "verkligare" men miljön, om än äkta, ingenting mot Avatar. Det är så sjukt vackra och spektakulära miljöer i Avatar att man häpnar. Förresten, här är en ruskig närbild på en av de blå figurerna. Betyg: "SSS+ el SSSS-"

Vi går mot ljusare tider...

Jag råkade se bilden på dif's nya tränarpar och kom oförsökt att tänka på Hammarbys dito. Hammarbys presentation av Borgqvist och Blomqvist är ju riktigt proffsig. Oväntat när det gäller Bajen. Dif som gillar att slå sig för bröstet lyckas mindre bra med sitt radarpar. Wass ser ut som en syo-konsulent och Banda som en värsting från Botkyrka.

I natt drömde jag att jag var tillbaka i skogarna kring Hanveden. Jag skulle sparra Johnny Petrén (en klasskompis från mellanstadiet som var en grym löptalang). Vi tränade starter på spåret och det var svårt att få fäste på träflisen. Men om och om igen körde vi. Jag kom alltid efter och fick dessutom kämpa med min väska som hängde över axeln och alltid gled av ryggen fram över magen så fort jag gick ner i startposition. Undrar om det är mitt undermedvetna som säger åt mig att sätta igång att springa igen. Jag har inte rört på mig på en månad nu.

På väg till vårt alternativa julfest så såg jag och Henke en bekant figur. Det var tanten med plakaten på hebreiska som hon brukar ha runt halsen. Då mindes vi även killen som springer runt i t-shirt med en lagerkrans på huvudet och med en flagga för OS i Aten 2004. Han såg jag idag. I t-shirt.

Jag hoppas ni lägger märke till att det inte längre dyker upp irriterande pop-up banners. Det ska i alla fall inte göra det. Hoppas jag. Dessutom har vädertjänsten till höger försvunnit ut i cyberrymden nånstans.

Club Killers får betyg 7 av 10 igår. Inte den bästa men stabilt. Bandet var riktigt bra. Lite mycket intsrumentalt bara. Lokalen är lite avsides jämfört med Debaser Medis men klasser bättre. 1. Anna-Maria Espinosa. Förklaringar överflödiga. Det här är hennes grej. Förstår inte varför hon ska hålla på med melodifestival. 2. Titiyo och Shima Niavarani får dela andra platsen. Titiyo var proffsig men har inte rösten för den här genren. Shima gallskrek mest men får högt betyg för låtval. The Doors "Alabama Song (Whiskey bar) och Prince "When Doves Cry". Lysande.

Ikväll är det dags för Club Killers Julfest på Hornstull Strand. Titiyo är gästartist och 16-mannabandet svänger loss som vanligt.

Jag tillhör väl inte riskgruppen och har inte haft lust att lomma iväg till vårdcentralen och stå där och köa i flera timmar. Jag har tålmodigt väntat på erbjudandet från jobbet. Och jag har hållit mig frisk. Idag är det min tur att ta sprutan. Nöff nöff.

Det börjar närma sig jul. Förra året var jag klar med alla julklappsinköp redan vid första advent. I år har jag inte ens börjat. Den här veckan känns lite som en nystart. Alla stygnen har ramlat eller pillats bort. Det gör inte längre ont när jag nyser, hostar eller hickar. Dags att börja springa igen. I morgon är det dags för den omtalade sprutan. På onsdag är det Club Killers igen. Kom dit! Torsdag julfest. Fredag - årets sista after work. Idag blir det bara jobb som vanligt.

En av årets trevligaste filmer är Away We Go . En rolig och oväntad dialog. Johan Croneman beskriver filmen väldigt bra i DN så det får räcka. Det var perfekt att glida in och se filmen efter jobbet en mulen torsdag. Absolut en "liten charmig film" värd att se. Betyg: "SSSS"

Då var det klart. Michael Borgqvist tränar och Jesper Blomqvist assisterar i Hammarby i SuperEttan 2010. Det kan nog bli bra det här med. Borken känner jag inte till så väl men Jesper har ju stor internationell erfarenhet från Man Utd och Milan.

9 okt. 1940 - 8 dec. 1980

Att köpa brallor är ingen lek om man är lång. Snudd intill omöjligt. Sen finns det vissa modeller som jag inte förstår mig på alls. Vem fan tillverkar byxor i storlekar som (L)arge och (XL)arge? Large var okej i midjan men alldeles för korta. Som tur var fanns det XL och de var perfekta i längd. Däremot måste jag lägga mig till en mage av modell Peter Harrysson för att de ska passa i midjan. Hur fan tänker de som tillverkar såna byxor. Att magen växer i takt med längden? Nu är jag less på att leta chinos som bara finns i khaki, blått, svart, rosa eller pastell. Jag vill ha mina Dockers i grått.

En vecka sedan operationen och det var dags att ta bort/byta förband. Fyra nya små ärr. Det fick mig att minnas när jag var liten och skulle rita pirater och banditer. Självklart innebar det att bovar hade ärr i ansiktet eller på armen. Och de såg självklart ut som "R". Brorsan försökte få mig att inse att ärr inte såg ut så här men jag tyckte det var fullt logiskt och förstod inte vad han snackade om. Så jag är lite besviken att inget av mina små ärr ens är i närheten.

Av en händelse snubblade jag över Schrödingers lilla tankeexperiment. Kul hursomhelst, tycker jag. (Om katten överlever.) "Schrödingers paradoxala illustration av kvanttillstånd, som han själv betecknade som fånigt, går ut på att en katt placeras i en sluten stålkammare med följande utrustning: En bit radioaktivt ämne med 50% sannolikhet att sönderfalla inom en timme och en geigermätare kopplad till en hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras, varvid katten skulle dö. Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: när övergår systemet från en mix av tillstånd till antingen eller?" (Från wikipedia)

Idag förklarar jag grötsäsongen öppnad. Med äppelmos till.

Det går bra att nysa och att jobba nu. Även om det hugger till där allt en gång satt. Men jag får väl stå ut med det när jag hickar, nyser, rapar, skrattar ett tag framöver. Sömnen är ganska usel. Det finns inte så många sätt att ligga på och det gör ont. Jag har klivit av de tyngre tabletterna. Alvedon får räcka nu. På kontoret var allt som vanligt. Jag var tydligen saknad. Bara en sån sak...