Söderblandning

Jag är så glad, tra la la Att jag är född, fallera Precis idag Hurra, hurra!

For att visa att jag inte bara frossar i mitt valbefinnande i varmen har ner sa kan jag beratta att jag i natt dromde att jag byggde varldens storsta snolyckta. Det var djupt inne i de norrlandska skogarna. Da vaknade jag och drog ner pa kylan pa rummets ac.

Suosday! Eller hej som man sager har nere. Inte mycket har presterats under sex dagar. Sol, bad och mat. Men jag har ju fredag morgon att hinna ikapp allt som man bor gora innan vi klockan tolv ger oss av mot Phnom Pehn. Det ar en bustur pa fyra timmar pa Kambodjas finaste vag. Strackan ar val tre mil (vet inte) sa det gar inte fort. Men det ar okej. Det ar fint att titta pa landskapet som inte swischar forbi. Sihanoukville ar en byhala. Inte mycket att se. Men det ar pa vag att bli ett nytt Thailand sa smaningom.

En timmes forsening fran Stockholm och ytterligare en i Kopenhamn. Men vi tog in litye tid och landade en timme efter utsatt tid i Phnom Pehn. Efter att femton personer inspekterat mitt provisoriska pass sa kom jag igenom kontrollen. Forst. Min vaska kom ocksa forst. Val ute mottes jag av 32 grader varmt och stralande sol. Precis vad jag hade bestallt. Appropa mitt provisoriska pass sa fick jag ranobben pa Arlanda. Det var bara att bege mig till passpolisen for ett provisorioskt pass da mitt holl pa att falla isar. Ett mandagsexamplar. Jag ska reklamera. Fyratimmarstransfern tog en paus halvvags till Sihanoukville. En liten enkel restaurang skulle ge mat at 150 torstiga och hungriga turister. En dam undrade om hon kunde betala med svenska pengar. Det ar fan varre an att fraga om det finns svenskt kaffe. Har ligger jag mest och latar mig pa stranden. Det gar fin fint. Vattnet ar som ljummet diskvatten. Pa kvallarna forhandlar jag med tuk-tuk forarna for en svang pa byn. Maten ar grymt g

Och så var jag mitt inne i processen igen. En tradition och vana. Packa väskan. Packa upp. Plocka bort hälften. Packa. Lina har nu bevittnat denna unika företeelse. I morgon blir det en uppackning till, slänger ut ett par strumpor och sen är det klart. Packat och klart. Väl hemma igen efter två veckor kommer jag att kunna konstatera att jag haft för mycket kläder med mig. Nåväl - jag överlever. Jag antar, då jag bor på riktigt schyssta hotell, att jag kommer kunna uppdatera bloggen då och då. Sämre blir det nog med bilder. Men det blir, som sig bör, en liten film när jag är hemma igen. Se till att locka fram våren tills dess jag kommer tillbaka. Jag landar mitt i natten och kommer nog vara ganska frusen.

Jag ser en blå himmel utanför, solen skär in genom fönstret. Jag låtsas att trafikens brus som hörs genom det öppna fönstret är ljudet av vågorna från stranden i Sihanoukville. Jag håller på att avslutar allt som går här på mitt skrivbord. I morgon bär det iväg.

Jag är rädd för att det kommer bli som med Duffy. Att jag fullständigt lyssnar sönder skivan. Bäst just nu är "Not Fair" men den här är inte heller dålig:

Bästa promenad: Eriksdal, Tanto, Hornstull, Västerbron, Norrmälarstrand, Centralbron, Slussen, Katarinavägen, Renstiernasgata, Ringvägen. Favoritgata: Sia... Blekingegatan Fikar gärna på: Coffee Dacapo Favoritdrink: Ett gott öl eller rött vin Bästa restaurang: Just nu. Roxy. En bra gå-bort-present: Vin, blommor Bästa mikromaten: Rester från Thaiköket Bästa kaffet: Coffee? Jag har ingen koll. Favoritfärg: Blå, grön. Blågrön. Röd. Läser just nu: Shantatram av Gregory David Roberts Läser helst: Deckare Senaste teaterföreställning: Minns ej. Favoritförort: V-H Favoritråvara: Vatten (Är det en råvara? Kunde inte säga potatis) Favoritmärke: Hammarbys Favoritskor: Chuck Taylors Dricksprocent: 10% - 15% Modeförebild: Yeah right. Motionerar: Promenader, gym, löpning Mest överskattade affär: Hugo Boss Det dyraste jag köpt: Min italienska motorcykel. Skräp. Favoritprodukt på Systemet: Pilsner Urquell Favoritprodukt på Apoteket: Alvedon Bästa fyllekäket: McD. Lyssnar på just

Söndagseftermiddagen hängavs åt Ellas sexårskalas. Elva småtjejer som sprang runt och härjade - höga på socker. En gömma-hundens-ben-lek var populärt men jag fick inte riktigt grepp på den. Bus eller godis? Disco var det också. I nästan en hel Amy Diamond-låt. Sen var det lek som gällde, skattjakt och målning. Under tiden storasyster höll hov ville Astrid helst ligga i sin koja. Peter skulle bygga den. Igen och igen.

Fredags after work på klassiska Pelikan och Kristallen. Det var länge sedan jag var där. Men det påminner om Kvarnen om än lite mer vuxet. Ett trevligt gammalt ölhak är det i alla fall. Med klassisk meny. I morgon blir det middag på Roxy vid sex och sedan drinkar på Gondolen. Känns som ett bra lördagsupplägg. Söndag kan bli hur vilt som helst. Ella har sex-års kalas. Jag missade ett annat sex-årskalas för två år sedan och får väl ta igen det på söndag.

Vår interntidning är oftast ganska trist läsning. I dag var dock ett trevligt undantag. En mycket intressant artikel om pengatvätt och jag har alltid vetat att min kollega var klipsk med huvudet på skaft. Cred till såna medarbetare.

1974 blir Richard M. Nixon den första amerikanska presidenten att avgå före sin ämbetstids slut. 1977 ställer han upp i en intervjuserie med den brittiske programledaren David Frost. Nixon ser det som en chans att få upprättelse. Situationen tar en helt annan vändning. Hur osexigt temat än låter så är det en riktigt bra film, spännande och intressant. Frank Langella som Richard Nixon är fullständigt lysande. Han är nominerad till en Oscar och förtjänar den verkligen. Det finns flera klipp på You Tube från originalintervjun. Mycket sevärda. D en är så nära en femma den kan komma. Betyg: "SSSS+"

Efter Taizan blir det bio. Frost/Nixon på SF Söder. Den lär vara grymt bra och spännande. Svårt att tro det om en film som handlar om en intervju på 70-talet.

I eftermiddag ska jag återstifta bekantskapen med den japanska akupunkturmästaren Taizan. Det var tio år sedan sist. Killen är läskig - i det närmaste synsk. Han börjar alltid med att ta din puls, sen säger han: "mmmm". Han går sedan och sticker dig lite vid hälen eller lill-tån. Sen kör han vidare så tills dess pulsen är "balanserad". Han har kommit med så många märkliga observationer utöver att behandla den krämpa man besöker honom för. Exempel ett. Vid ett tillfälle så skulle jag vara hos honom klockan tio pga min onda arm. I övrigt vad jag fullt frisk. Jag åt frukost vid åtta och satte i halsen och hostade så att tårarna rann. Det gick ganska snart över. Ett par timmar senare så ligger jag där på hans bänk och han kollar min puls. Samtidigt frågar han om jag är förkyld. Nej, svarar jag. - Okej, har du hostat mycket, frågar han då. Exempel två. Jag kliver in genom dörren. Hans fru tar emot och ber mig gå in i Taizans rum så kommer han strax. Jag går in, strippar

Indiens mystik, dofter och färger får vänta. Hastigt och lustigt blev det en sista minuten resa till Kambodja trots att det mesta var klart för ett Indienbesök. I Kambodja har Angkor Wat har varit på listan på ställen att se långt innan Indien så det blir säkert spännande. En vecka kvar...

I helgen kollade jag efter nya brallor. På Åhléns råkade jag läsa en broschyr med tvättråd. Där rekommenderade de att man inte tvättar sin jeans de första sex månaderna. Så att de får sin riktiga passform. Kom igen nu, sex månader?!

I går kändes som världens längsta dag. Ändå kom jag in sent efter att ha varit hos optikern. Men dagen ville inte ta slut. När jag väl kom till Coffee var jag helt slut och det var svårt att fokusera sig på boken. Dessutom satt två unga tjejer och hade en enormt lång, värdelös diskussion om nån fjällstuga och betalning av densamma. Så i morse när jag vaknade blev jag så glad då jag trodde att det var torsdag. Men det är det ju inte. Så kan det gå. I kväll blir det våfflor, glass, hallon och blåbär.

Jag tror faktiskt att hon menar allvar med det här . Och Gud välsigna er läsare...

Nu ska jag gå till premiären av företagets intern-tv. Jag är redaktör på vårat plan. Vi får se hur länge de låter mig hållas. Men nånting måste jag ju fylla den med. Däremot gillar jag inte de begränsningar som finns i lay-outen. Jag måste komma på något bra sätta att komma runt det. Och för att fira denna stora dag så blir det jobb till 20:00 och sen direkt till Coffee och dyka ner i min bok Shantaram som just nu är väldigt spännande. Det är jag värd. Det och en morotskaka.

Ni har säkert varit med om det flera gånger. Hon sträcker fram en lapp, ler och ber dig skriva ner ditt namn och telefonnummer. Hon är söt med tindrande gröna ögon bakom luggen och hon ser lite busig ut i sitt korta hår. Jag blir genast glad och lite stolt. Egentligen borde jag ana oråd, att hennes intresse inte kan vara genuint. Varför skulle nån så fin vara intresserad av mig. Men jag har ju faktiskt betalt henne. Fast å andra sidan fick jag ju pengarna tillbaka. Men jag vet. Hon vet. Hon kommer aldrig att ringa. Ingen har någonsin gjort det hittills. Så varför ska alltid kassörskorna i butiker och matvaruaffärer ha namn och nummer när de gör återbetalningar? De ringer ju aldrig tillbaka! Har ni någonsin blivit uppringda?

En promenad- och spontanshoppingsöndag med Lina. Dessutom hittade vi en termos åt Lina. Inte en klassisk sådan utan den mer vanliga av rostfritt stål. Sen blev det söndagsfika med focaccia samt dvd-tittande. Söndagsfikat börjar ta sig men har en bit kvar till klassisk nivå. Så vad passar bättre än att runda av söndagen med "The Thermos Song" med Steve Martin från The jerk (Supernollan) ? (Låg volym)

Mongolisk strupsång

Efter en smått jobbig dag är det skönt att avsluta med after work, schyssta polare och lite allsång. Bryan Ferry är klass rakt igenom. Hur bra som helst.

Revolutionary Road . Det är mitten av 50-talet och paret Wheeler är desillusionerade. April urtråkad hemmafru och Frank på ett jobb han inte trivs med. De bestämmer sig för att lämna allt för Paris... Kate Winslett och Leonardo DiCaprio är mycket bra. Men filmen gör ingen glad. Inte så att den är dålig, tvärtom, men förvänta er inget happy ending. Fast det hade ju inte Titanic heller. Däremot är slutet väldigt bra. Helt i min stil. "For years I thought we've shared this secret that we would be wonderful in the world. I don't know exactly how, but just the possibility kept me hoping." Betyg: "SSS"

Nu börjar snart "The Bourne Identity". Den har jag sett förr. Flera gånger till och med så det finns ju inga överraskningar kvar i den filmen. Men Franka Potente kan jag ju titta på igen. Och igen. Det började med "Spring Lola" och jag hoppas att hon bara fortsätter.

På 6-årskalaset i går fann jag en tränings-dvd som hette "Träna & Trolla". Jag fick genast konstiga associationer och det första jag tänkte var att det kan inte vara lätt att jogga på stället och samtidigt försöka trolla fram en kanin ur tightsen. Men under rubriken fanns ett tillägg i mindre stil: "…med din vikt"

Någonstans i landet mellan sömn och medvetande lyckades jag ta mig igenom hela Super Bowl. Halvtidsshowen med Bruce Springsteen fick däremot stryka på foten. Jag har ett vagt minne av hans stämma men jag såg ingenting. Tricket för att hålla mig vaken var att ligga på min spikmatta. Så fort jag ändrade ställning så brände det till i ryggen. Matchen var suverän. Det var fart och fläkt och ovisst in i det sista. Eller... Jag trodde nog att Cardinals hade avgjort med 2 minuter kvar men Steelers ville annorlunda och avgjorde med trettiofem sekunder kvar och med hjälp av två tåspetsar. Steelers tog därmed sin sjätte Super Bowl titel - ett rekord.

Då börjar vi. The greatest show on earth. Första gäspningen kom cirka 23:45. Nu knappt tio minuter kvar till kick-off. Jag SKA hålla mig vaken.

I dag har det varit en sån där fantastisk sportsöndag. Eller hur Tarras? För en gångs skull såg jag lite alpint - damernas Super-G och två pallplatser för de svenska tjejerna. Sen en helt underbar tennisfinal från Melbourne med Rafael Nadal som segrare mot Roger Federer av Australian Open. Tyvärr blev det ingen fotboll på eftermiddagen utan kalas men nu väntar en annan typ av fotboll. Vid midnatt är det dags för årets Super Bowl-final. Jag SKA hålla mig vaken.

På Slussens perrong, i väntan på tåget mot Ropsten för ett besök hos Ella - veckans födelsedagstjej så stod en liten kille på fyra, fem år och pekade. Han pekade mot de fyrkantiga hål som finns i väggen mellan spåren. - Titta mamma, min spegelbild. Min spegelbild mamma, ropade han om och om igen. Han rörde även sina armar som om han tittade i en spegel. Hans rörelser och tonfall lät så övertygande att jag var tvungen att se efter. Jag tänkte att det inte kan vara möjligt. Jag gick sidsteppade dit lite diskret och stannade två meter bakom om honom och stirrade mot det fyrkantiga hålet och där på andra sidan ser jag ingen liten kille som vinkar. jag ser inte heller mig själv utan endast en informationsskylt och en äldre dam med en rullator. - Titta min spegelbild, säger han igen. Jag gick i alla fall på det.

I går kväll gjorde jag en ny trevlig bekantskap. Musiken känner jag väl till men inte klubblivet även om jag tror att jag var på något liknande på Mosebacke för en massa år sedan. I går gick jag ensam. Svårraggat bland vännerna. Pålle vände skivor och det var på hans rekommendation jag gick dit. Det var kallt utan bara h*lvete i kön och eftersom jag var tidig så var besökarna unga. Det blev bättre senare. Jag missade tyvärr banden som skulle uppträda. Men det gungade bra ändå.