Söderblandning

I går var det den årliga bowlingturneringen med jobbet. Det var stolpe ut mest hela tiden. Jag lämnade bara splitar efter mig. Jag hittade inget klot som var skönt. Det var lite som att spela fotboll med någon annans skor. Det funkar men känns inte bekvämt. Men det är alltid kul ändå. Man blir så glad när andra spelar bra. Och Anders nitade in 200 poäng. Det är stort.

Jag hann precis fylla kastrullen med vatten lagom för att koka ett ägg innan det plötsligt började hacka, hosta och pysa i kranen. Sen kom inte mer vatten än en viskning. Inget tryck nånstans. Utanför på gatan stod en bil från Stockholm vatten med saftblandaren på. Inget vatten… Sådär great, tyckte jag. Jag åt frukost och hoppades att vattnet skulle komma tillbaka under den tiden. När jag sen såg ut på gatan och såg en kille klädd i neon ta fram en sprayburk och måla trottoaren blå så förstod jag att det inte skulle bli nån morgondusch. Det var bara att packa väskan och bege mig till jobbet. Det var i och för sig skönt för nu blev det bastu i 15 minuter och den där lite småfrusna morgonkänslan var borta i ett ögonblick. En lång skön dusch på det och jag var "fit for fight".

Jag låg kvar lite längre i sängen i morse och tänkte på dimman i natt. Tankarna flög genast vidare till filmen The Mist som är en filmatisering av Stephen Kings bok. Inte speciellt bra, tycker jag. Den var så "b" att jag snabbspolade mig igenom filmen. Det var då det slog mig - heter det snabbspola när man tittar på dvd? Jag spolar ju inte tillbaka filmen när den är klar som på gamla vhs-kassetter. Snabbspolar jag då framåt eller heter det något annat som jag har missat eller glömt bort? Vad säger man?

Tunnelbanan hade slutat gå så det var bara att, lite snopet, stega uppför rulltrapporna från Slussen och ut på Götgatsbacken. En klassisk Londondimma omslöt mig samtidigt som Jackson Brownes "Tender Is The Night" spelade i lurarna. (I kid you not...) En alldeles förträfflig låt att vandra till i natten, i dimman. Kvällens härjning var slut. Hammarby vann en medioker match mot Halmstad. Rättvist, tycker jag. Martin Hansson dömde en korrekt straff och undrens tid är inte förbi. Det går på något sätt inte att släppa att oavsett hur dåligt Bajen spelar och var de än ligger i tabellen blir jag barnsligt glad vid en vinst - speciellt en kväll som i går. En kuslig höstdag när endast de mest trogna står och trampar för att hålla värmen. Sångerna ekar starkare än någonsin. Det är svårt att beskriva men jag får bara en varm, god känsla överallt. Allt är bra. Inget bekymrar mig. Segern firades på Läckerbiten med Antonio och vi fick några glimtar av Arsenal - Tottenham innan vi gick mot

Oj vad jag saknade att gå ut i ett par pjäxor med skidorna på axeln i morse. Att kliva ut genom dörren och känna den kalla luften mot kinderna, blicka upp mot en klarblå himmel och se de vita bergstopparna inbjuda till perfekt skidåkning. Crisp and clear. Men det fanns ingen snö på toppen på Allhelgonakyrkan. Inte i backen ner mot Götgatan heller även om frosten fick mina Chuck Taylors att glida. Däremot har det snöat i Portugal. Det trodde ni inte. Jodå, de har höga berg där höfgt uppe i Serra da Estrela. Därifrån kommer också en inhemsk hundras. Vi brukade se ett par sådana på flygplatsen ibland när vi skeppade iväg gästerna. Små söta valpar med jättestora tassar. Drogade inför flygresan vinglade de runt lite vilsna. Men ingen skidåkning idag däremot spelar Bajen match ikväll mot Halmstad i jakten på den åtråvärda femteplatsen. Sen blir det after match. Club Killers igen. Häng på. Det verkar som vi blir ett större gäng igen den här gången.

Det börjar bli kallt. Påminner om vinter. Fleet Foxes.

Hissarna på kontoret är värda ett eget kapitel. De lever ett eget liv. Men det får jag ta en annan gång då det är ett återkommande irritationsmoment. Idag var det mitt fel. Min vana trogen pluggade jag in min Walkman och begav mig mot tunnelbanan strax innan klockan åtta. I dag strömmade Thievery Corporation ut ur lurarna. Hissen var den här gången framkörd till plan nio vilket tillhör ovanligheten. Jag klev in och dörrarna stängdes bakom mig. Det var då det slog mig att viss loungemusik verkligen låter som hissmusik - i alla fall när man står i en hiss. Jag stod där och hummande lite i kapp med den djupa basen och elektroniska slingorna. Ganska trevligt. Efter någon minut (svårt att säga hur länge men jag missade tåget) undrade jag varför jag inte hade kommit ner till entréplan. Jag blev kall och trodde för ett ögonblick att hissen hade fastnat. Det fanns ett enklare svar än så. Jag hade aldrig tryckt på nerknappen. När hissen inte går upp hela vägen hos mig - ja, då går den inte hell

Ett säkert sätt att testa brandvarnaren är att göra våfflor. I morse när jag gick ut kände jag lukten av rostat bröd och pannkakor. Då bestämde jag mig för att göra våfflor till middag. Med grädde och jordgubbssylt. Tyvärr finns det inget uttag nära köksfläkten, bara ett nära brandvarnaren. Så den fungerar bra. Jag har inte gjort många knop idag. Fixade lite bilder från Junibacken men de flesta är, precis vilket jag befarade, suddiga. Objektet ville inte stå still samt så var fotografen inte överena med kameran i fredags. Jag hann även se Bajen förlora mot Gefle. Vilken bortkastad säsong. Våga skjuta, tufft att göra mål... I veckan lär det bli middag på Coffee (jag håller mig kvar vid det namnet) både i morgon och på tisdag. Jobbar till åtta och kommer sen vara för lat för att laga nånting. På onsdag är det match och utgång på Debaser och på torsdag blir det bowling med kamratföreningen. Höstlov tror jag att det är dessutom. Det lär vara full fart på barnen i trapphuset.

Precis som boken är filmatiseringen av Låt den rätte komma in en melankolisk och vacker historia. Tomas Alfredsson har lyckats att förvandla ett vintrigt Blackeberg till något som kan likna en renässansmålning. Ofta låter han bilderna och situationerna tala för sig själv och man slipper en krystad dialog som är så vanlig i svenska filmer. Men det är en svensk film och man känner igen sig så väl i miljö och känslor. Då jag tror de flesta har läst boken väljer jag bara att säga att filmen följer boken väl. Och även om vissa partier inte finns med och jag tänkte på det så har det ingen betydelse för filmen. De två huvudrollsinnehavarna är mycket bra. Oskar (Kåre Hedebrant) var lite svag i början tyckte jag men mycket bra sett till hela filmen. Eli (Lina Leandersson) var strålande filmen igenom. Per Ragnar som spelar Håkan var kuslig i sin enkelhet. Det är en film om ensamhet och en förälskelse i en person som kan fylla ett hjärtas tomrum. De bästa sagorna är alltid lite mörka och det är

Ett längre omdömme om kvällens film får vänta. Ska nog sova på saken först. Men den var bra. Mycket bra. Petra och jag promenerade ut i Stockholmsnatten. Hennes kompis Sandra svarade inte på mobilen så vi gick till Södra Bar och tog några öl och sen vidare till Kvarnen. Det stället är verkligen inte sig likt. Vet ännu inte vad men nånting känns inte som förr. Om det är besökarna eller stämningen vet jag inte. Vi snackade om ditten och datten innan Petra fick kontakt med Sandra och jag skeppade iväg henne i en taxi till Hotellet på Linnégatan. Nu ska jag sova och hoppas att jag kan få den där sköna känslan i sängen som man alltid har på vardagar när man måste till jobbet. Ni vet när sängen tycks hålla dig i ett magiskt grepp och gravitationen gör att du väger flera hundra kilo. Alla kroppsdelar är som bly. Frågan är om det funkar på lördagar när man vaknar utan väckarklocka. Måste alarmet vara på för att det ska bli samma känsla? Eller är det vetskapen att man måste släpa sig till jobbe

Jag och Ella checkade in på Junibacken strax efter 10. Vi stoppade in alla kläderna i skåp 94. Det var skåpet med en påse med guldpengar på utsidan - det enklaste sättet att hitta "vår skatt". Innan jag hade hunnit stänga skåpet var Ella väck. jag hann bara höra ett "kooooom!". Jag fann henne i Mamma Mus hus. Jag tog fram kameran och då var hon inne hos Tove Jansson. Jag riktade kameran och då var hon hos Alfons. Nej, Trazan. Öh, Pettsson... Och så fortsatte det. Det var som en yrvind som släppts lös. Upp och ner, in och ut, fram och tillbaka. Alfons Åberg visade rumpan - Ella visade magen. Vi hälsade på Nils Karlsson pyssling innan vi klev på Sagotåget. Och det var en fantastisk resa. Det har de verkligen lyckats med. Det är svårt att inte dras med och börja minnas när Astrid berättar om de olika miljöerna. Mycket välgjort och en stor succé med Ella. Jag trodde hon skulle bli rädd för Katla men det var den stora råttan som var mest hemsk. Efter slutstationen hamnad

Laddade kamerabatterier - check Barnasinne - check Oömma kläder - check

Jag har fått kontakt med en gammal vän igen. Stacey. Vi var väldigt goda vänner när jag pluggande i USA för tjugo år sedan. Nånting vi gillade att göra var att åka till hennes mormor och morfar. Som jag blev mottagen där har jag aldrig upplevt förut. Det var alltid med sån värme. Om jag ringde och sökte Stacey nån gång och kollade om hon var där så blev det alltid en halvtimmes snack med Yola innan jag kunde ringa vidare. Det var redan från början som om jag var deras barnbarn - från första minuten. Jag minns första gången jag kom dit. En stor kram och "Stacey have told us so much about you". Sen var jag fast. Innan jag åkte hem så ordnade de även ett stort graduation party för mig med hela deras släkt. Kvarterets största bbq. "You belong", sa de och så var det med det. Jag brukade skriva till dem men i takt med att jag tappade kontakt med Stace rann även det ute i sanden. Sen minns jag även en ruggig dag då vi bjöds på en stor kopp varm choklad och chokladkaka. Kop

På väg hem från jobbet så plockade jag ut biljetterna till "Låt den rätte komma in" som har premiär i morgon. Jag hade bokat fyra kanonplatser men varken jag eller Petra fick med någon till. Så det blir bara vi två och det betyder att i morgon köper jag en egen popcorn. Jag gick lite upp och ner för Götgatan och hade en underlig känsla. Det var som om allt var nytt. Att jag precis hade kommit till stan och ingenting var bekant. Alla ansikten var nya, ljud och ljus likaså. Det är synd att jag inte vågade fråga nån att gå med - nån helt okänd. Det hade varit kul, tror jag, att bara gå där och tala om nånting man har gemensamt och sen säga hej då vid Skanstull och aldrig ses igen. Sen blev det fika och bokläsning på Dacapo. Så heter tydligen stället jag har kallat Coffee. Det hade jag ingen aning om tills Macke berättade. Det är ju inte den skylten som syns bäst. Goda mackor och trevlig service är det i alla fall. Det är ett perfekt stopp på vägen hem och ett skönt ställe att si

Så var dagen över. Affärsplaneringsmöte och den gamla vanliga visan. Det betyder att vi ska fylla i ett stort ark om hur vi upplever arbetet och hur vi vill att det ska se ut i framtiden. Det roliga eller tragiska med det hela är att dessa ark ser likadana ut år efter år och ingenting händer. Fast i dag fick vi i alla fall en strimma hopp när vi hörde den SWOT-analys som styrelsen hade satt ihop. Det var inte en dag tidigt att de vaknade till liv. Efter en eftermiddags korvstoppning av mål och annat roligt så blev det roligt. Middag på Norra Brunn. Det blev i alla fall kul av misstag ibland. Det var sparsamt roligt. Inte dåligt men det kändes lite tamt. Under kvällen serverades det dryck och wallenbergare - väldigt passande i dessa finanskriser. Dessutom berättade Rita att hon gått runt och samlat ihop alla burkar från fikat under eftermiddagen. Då tyckte jag att hon fick heta Pantatanten istället för Fantatanten.

Precis när jag kommer fram till min arbetsplats så klingar de sista tonerna till "Rise" av Eddie Vedder ut från min walkman och jag träffas passande nog av en stark stigande morgonsol som skiner in genom fönstret och lyser på mig just då. Det är som om gud lyser just på mig i dag. Hur ska detta sluta? Jag tror jag kan hela nån i dag.

Både Lina och jag var hungriga i går. Hon var sugen på indiskt och jag på spanskt. Det blev nånting mittemellan geografiskt sett. Det blev persiskt på Östgötagatan och det var mycket gott. Jag åt Köffte (saffransköttbullar av lammfärs, mynta, vitlök, ägg, ströbröd), linser, russin, mastokhjar och ris. Frukosten idag bestod av några skivor lingongrova med ost samt ägg och juice. Undrar vad det blir till lunch idag.

Så, då var jag mätt och belåten. Lunchen är nu slut. Vi går oftast ut trots att det finns en restaurang i huset. Nu med ny ledning. Men den gamla gjorde ett sånt dåligt jobb under sista halvåret att vi tröttnade och började gå ut till andra etablissemang. Och vi blir mycket vänligare mottagna på Smultronet. Är någon rätt slut så får man plocka från à la carten. Eller så kan man blanda. Och hämta mer. I dag var det även xxxxxx på menyn. Det tog ett tag innan vi kom på vad det hette. Alla hade läst menyn i förväg på nätet men det verkade inte ha fastnat hos någon. När frågan dök upp vad Smultronet bjöd på så sa jag: - "Nånting" med fläsk. Magnus var inte bättre utan svarade: - Just det, sånt där med fläsk. Kerstin var inte mer hjälpsam: - Ja, med fläsk. Sen försökte vi tillsammans komma på vad det hette och komma ur den kollektiva minnesförlusten. Råraka, potatisplättar, kroppkakor… - med fläsk. Inget funkade så bra. Sen kom Kalle och sa: - Raggmunk. Så slapp vi fundera på det.

Jag sa ju att det var nåt skit i görningen. På väg till matchen gick skosnöret av och jag fick hasa fram foten till busshållplatsen där jag kunde snöra om. Jag får se vilken känsla jag vaknar med i morgon.

Det var sista gången jag går på Råsunda. I alla fall sista gången jag står på kortsidan. Fast egentligen ska jag väl sluta gå helt och hållet. Det kommer nog aldrig bli bättre än så här. Annars var det stökigt. Omgiven av snoriga trettonåringar som eldar bengaler och briserar rökgranater ser jag faktiskt hellre på matchen. Det var väl som slagfältet i Lützen 1632 - en tät jävla dimma av pyro. Jag läxade i alla fall upp två glin och smockan hängde i luften. 3-0 och Daniel, Robert, Oscar, Leo, Antonio och jag var mycket, mycket glada.

Ingen måndagsångest. Jag sov gott, vaknade utvilad men då med en dålig känsla. Jag antar att det är lite utav en sån där olustig känsla som vissa människor påstår sig ha fått innan de skulle ha flygit nånstans och därför stannat kvar i terminalen varpå planet de skulle åka med sen kraschat. Ett enkelt svar vore väl att säga att det är kvällens derby mot djurgårn som spökar. Förlust, huliganupplopp eller något. Men nej. Känslan har ingenting med matchen att göra. Jag är tvärtom i det närmaste övertygad i tron att det Erkan Zengin sa i en intervju blir sant, Bajen vinner med 6-0. Istället får vi se om något plan missar inflygningen till Bromma och prickar öststatsklockan på väggen här bredvid. Nåt skit är i görningen och det enda jag kan göra är att vänta in det.

Vilken röta. Jag trodde säsong 2 av Mad Men skulle börja i morgon. Den börjar ju nu, klockan 21. En mycket trevlig avslutning på söndagen.

Var ute i VH och pappa hade hittat flera diabilder som var märkta Formula 1 och dykning. Plötsligt fattade jag vad det var. Det var mina borttappade bilder från Portugal, 1994. Jag var helt säker på att de hade försvunnit i Saalbach och att det var vanliga kort. Så icke fallet. De var i diaformat. Jag tog bilder för en katalog och var tvungen att använda mig av det formatet. Det roliga med att bilderna är återfunna är att det var flera riktigt bra bilder på Eva i dykutrustning. Nu ska jag se till att få dem i digitalt format. Det tar tydligen en vecka. Formula 1 bilderna var värdelösa. Kameran hade en automatfunktion som gjorde att kameran tog fyra bilder per sekund. Jag valde att fotografera starten på Estorils Grand Prix. Misstaget jag gjorde var att trycka igång för tidigt så de tjugofyra bilderna bara rasslade till och bilarna hann inte komma fram till första kurvan där jag stod. Bilarna syns bara minimalt långt bort på start- och målrakan.

Båda skvallertidningarna skriver om Fredrik Ljungberg idag. Expressen basunerar ut att Ljungberg jagas av 20 storklubbar medan Aftonbladet konstaterar att han är Iskall i Europa . Häromdagen hade de båda "exklusiva" intervjuer med Papa Dee.

Petra kom över. Hon hade vin kvar från i går. En hel box. Vi skulle köpa hem mat och Petra var inne på pizza men det grejar inte jag. Hon släppte då tanken på italienskt och vi inriktade oss lyckligtvis på indiskt. Hennes idé faktiskt. Det var smockfullt på min vanliga indier så vi gick runt hörnan till Tre Indier som jag ofta brukade åka till när jag jobbade i Gröndal. Sen hem till Blekingegatan. Filmtajm. Vi började med Be Kind. Rewind som är jävligt skön. Sen fortsatte vi med Once och det är en av få filmer som få mina ögon att vattnas. Historien och texten på musiken är bara för bra. Det är lite jobbigt men en väldigt trevlig film med bra soundtrack. Två skålar popcorn försvann och jag såg aldrig Petras hand lämna skålen så anatomin av hennes hand/arm måste undersökas. Jag hann med två nävar popcorn. Sen satt vi och kollade gamla fotoalbum. Mycket från High School i USA. Har inte kollat i böckerna på länge. Petra garvade gott åt 80-tals potpurrin. Följde sedan med henne till tunn

Jag har tretusen plåtslagare i huvudet och ett kilo sågspån i munnen. Två öl, några små glas vin och jag är bakis. Hur gick det till? Festen i går var jättebra. Det var en härlig stämning och mycket trevligt. Många vanliga och många goda skratt. Magnus är jävligt högljudd men förbannat rolig och trevlig. Som vanligt serveras exceptionellt gott bröd när man besöker en Werner. Jag tror de sista ramlade hem vid ett. Jag satt kvar och Petra pratade i två timmar. Och jag sa knappt nånting, jag lyssnade bara. Det är sant. Tunnelbana hem vid tre är alltid en upplevelse. Frukosten i dag bestod av en latte, varm äppelpaj med vaniljsås i sällskap med Macke, Helena, Karin och Karin. En Karin stavar sitt namn med "C" men jag vet inte vem av dem så det får ni välja själva.

Allt har väl sagts vid det här laget...

Ett principbeslut är taget i samråd med bror och Susanne. Jag tar ut en semesterdag och drar med guddottern Ella till Junibacken nästa fredag. Det får bli årets utflykt. Hoppas man får filma. Då kan det bli en ny "Skansenfilm". Det ska bli kul. Jag har inte sett nåt annat än butiken.

Ännu en vecka är avklarad sånär som på ett par timmar. Den avslutas med en inflyttningsfest ikväll. Igen. Petra har intagit Abrahamsberg. Samma gäng som förra fredagen hos Anders och Jossan.

Jag hittade en gammal cd som jag var väldigt insnöad på i Portugal. Den kom ut 1994 och den bästa låten var "Good Times". Nu har jag lyssnat på den hela dagen. Lyssna och njut... Good Times - Edie Brickell

Då har jag biljetter till Låt den rätte komma in , fredagen den 24 oktober. Premiär! Sergel var uppbokat och jag snubblade över Victoria - var annars? Vi bänkar oss 18:15 och det var i princip tomt när jag bokade nu. Fick kanonplatser på tionde raden. Det var Petras idé - hon såg reklamen och ville gå och det ville jag med. Så jag var inte svårövertalad. Men är filmen hälften så bra som boken så blir det nog en trevlig kväll.

Somers Town var en alldaglig men småtrevlig film. Jag skulle inte uppmana folk att vallfärda för att se den men likväl var den okej. Charmig är ett ord jag skulle vilja använda. Men This is England var bättre. Filmen är endast 1:08 lång och det var skönt. Skönt med en film som inte är över två timmar lång i onödan. Betyg "SS+"

Jag fick beröm för min ensemble i dag. Från flera håll. Det betyder att jag lyckades matcha nånting utöver strumporna i alla fall. Mamma skulle vara stolt. Väldigt fina höstfärger var betyget. Och jag är nog benägen att hålla med. Det blev ganska bra. Det betyder att jag kan slumma i morgon och att alla kläder inte behöver vara hela.

Så - äntligen en paus. Hetsigt värre här på morgonen idag. Örat blöder. Igår var en kanondag. Den avslutades på bästa vis. Först mat och öl och djupa tankar med Dan-Patrik, Uffe och Markus. Sen hem och det senaste avsnittet av Entourage. Jeremy Piven rules! Sen snackade jag med Nilla som drar till Kina i helgen för 3½ veckor med sina studenter från Lunds Universitet. De ska iväg och studera arkitektur. (Nilla visade mig runt i Malmö i juli.) Vilken resa de verkar få. Hur spännande som helst. I dag blir det nog en promenad från jobbet med Malin. Ikväll tänkte jag smita in och se Somers Town på Victoria. Den ska bara vara drygt en timme lång. Från början tänkt som en kort reklamfilm för något järnvägsbolag.

Jag har bloggat om Banksy tidigare. Nu är han i farten igen - i New York. Ett par nya bilder under "Outdoor". Check it out! Dessutom har han öppnat en butik: The Village Pet Store & Charcoal Grill

Lustigt. Den här dagen har börjat ganska bra och har bara blivit bättre. Var ska detta sluta? En skarp kontrast till gårdagen. Hoppas alla ser till att de får en glad dag.

Oj, va skönt det var att ligga kvar i sängen i dag. Så här skönt är det aldrig på helgerna. Och sängen är aldrig lika skön när man går och lägger sig. I natt flög jag runt i ett ultralätt plan i Grand Canyon eller över Lappmarkerna. Det var lite mixat. Men det blev mörkt så jag var tvungen att landa i Köping. Jag drömmer vidare... Morgonens goda nyheter är att jag fann min borttappade bok. Den om att komma ihåg saker. Den fanns i bokhyllan. Fast bakom. Den hade ramlat ner på något sätt.

Dags att sova. Men först fick jag gå till kylskåpet och hämta tandkrämen jag handlade efter jobbet. Tuben med räkost som hamnade tillsammans med tandborsten funkar bättre till frukost så den får jag öppna i morgon. Tandkrämen var kall och seg.

Kommer från grekiskan och beskriver längtan efter något förflutet. Orden (νόστος nostos "hem", and άλγος algos "smärta". Det är som en liten ryckning i hjärtat, men med större kraft än ett minne. Nostalgi är som en tidsmaskin som med en förnimmelse tar dig till en plats som vi längtar efter att få vara igen. Till en plats där vi kände oss älskade.

Några dagsfärska bilder. Tak Moi Moi aussi Hål i väggen Gammalt och nytt Rivmärken från dinosaurie Huvudlöst djur 1. Huvudlöst djur 2

- Pappa, pappa, en avfågel! - En vadå? - En avfågel, en avfågel. - Nej Jens, det heter påfågel. - Nähä, den är inte påslagen, den sitter ju bara där.

Promenadväder idag. Lina var och shoppade med sin bror vid Kungens kurva. Så jag gick ensam runt på Söder, Fjällgatan ner mot Slussen. Tog färjan över till Djurgården och tog mig ut till Valdermarsudde, sen tillbaka till Skansen. Det var inte speciellt mycket folk. Jag talade ganska länge med typograferna och det var intressant. Så sent som för sextio år sedan satte man tidningar på tryckerier. Utvecklingen går fort. Jag fick hjälp av främlingar att ta bilder. Tyvärr tog batterierna slut. Köpte lite fika och satt på trapporna till nån gammal fäbod, lapade sol och lyssnade på Stockholm Open-tennisen på radion. Kinderna hettar lite grann. På väg hem blev det en tur på Skeppsholmen, tittade på briggen Tre Kronor. Färjan till Slussen, sen en kort tur i Gamla Stan. Och så var det med det.

Jag har nu på morgonen i alla fall uppdaterat, tagit bort och bytt ut lite av de "gamla örhängena" här till höger. Det har ju tillkommit några inlägg under åren. Jag tyckte det var dags med en uppdatering.

0-0. Sverige var fantastiskt bra. Det var länge sedan jag såg dem spela så bra. Grymt imponerad. Det enda som saknades var målen. Macke och Klas har just gått hem. Jag tror jag går och lägger mig. Jag är så trött. Jag börjar tro att jag blev drogad på inflyttningsfesten i går. Ett glas öl. Tre små glas vitt samt en liten Bailey's. Mycket mat. Jag mådde bra. Fick skjuts till Abrahamsberg, tog tricken hem och var hemma strax efter elva. So far so good. Satte mig i soffan, tittade lite på tv och blev sedan genast extremt trött. Sen minns jag inget mer utan vaknade upp halv två liggandes i soffan, tv'n på och hade ingen aning om vad som hänt, var jag var eller vad som hände. Jag var riktigt groggy. Det tog all kraft och koncentration att ta sig upp, borsta tänderna och strippa för att sen krypa ner i sängen. Allt var ju fint när jag tog mig hem. Men eftermiddagen innan festen kan ha tagit ut sin rätt rent mentalt. Det var jobbigt. Sen fick jag inte vara ifred av Morfeus. Det var vä

Sverige - Portugal. Hjärtat är blågult men självklart hyser jag vissa sympatier för Portugal. Dock inte ikväll. Ska vi säga 2-1 till Sverige och Zlatan avgör?

Vilken tur. Trots ett löfte till mig själv att alltid skriva upp de dagar jag har tvättstugan hade jag självklart glömt bort det idag. Men nånting fick mig att titta in på väg ut för att köpa frukost. Och se där. Klockan tolv. Perfekt då dessutom regnar nu och jag redan hunnit vara ute en sväng. Sen visar Kanal 9 första säsongen av Mad Men som jag missat totalt men som jag har fått höra ska vara bra. Med början klockan 13:10. "Platsen är New York, året är 1960. Männen röker och väljer kontoret framför hemmet och kvinnorna är underordnade sekreterare eller telefonister. Men de alla har något gemensamt: att fortsätta bibehålla Sterling Cooper Advertising Agency som den mest framstående marknadsföringsfirman i världen. Manusförfattaren, exekutiv producent till Sopranos, Matthew Weiner står bakom denna serie." Det blir en eftermiddag hemma med andra ord. Sen fotboll.

Kan det här vara det som avgör vilken konsol jag ska köpa? Experience Wii Det var väldigt fyndigt...

En liten tillställning med kollegor i Norrviken hos Anders och Jossan. Och inte att förglömma den lilla underbara Linnéa. Det är ett schysst och bra gäng jag jobbar med. Petra fann Linnéa direkt som om hon inte hade varit med om något annat. Systrarna Werner underhåller alltid. Tillsammans med andra. Kerran sprang runt med den lilla danska vovven Felix och jag lutar mer och mer att skaffa en katt precis som jag nämnt tidigare. Fast en katt känns taskigt. Det får nog bli två som kan hålla varandra sällskap. Om jag bara kan bestämma mig. Allt var i alla fall mycket trevligt.

I natt var jag lite rädd för Morfeus och låg länge vaken i sängen med lurarna i öronen och lyssnade på Glasvegas. Om och om igen. Men jag saknar att ligga där och hålla i skivkonvolutet. Som förr. Innerfickan med alla texterna som man brukade studera noggrant. Och i Glasvegas (fyndigt namn om man kommer från Glasgow) fall kan det behövas då dialekten ibland är lite svår att hänga med. Nackdelen med att köpa musik på nätet är att man måste leta upp texterna på annat håll och sen skriva ut dem. Men skivan är riktigt, riktigt bra. I morse vaknade jag med handen intrasslad i sladden, det ena örat värkte lite grann - ena hörluren satt kvar. Mp3-spelaren var avstängd. Jag har inget minne av att jag stängde av den. Morfeus kom inte på besök - i alla fall inte vad jag minns.

Japp, det trodde ni inte. Det är karaokefredag. Så oavsett om ni sitter i ett kontorslandskap eller i ett eget rum sjung upp och sjung med i den här gamla Barry Manilow slagdängan. Det går inte att låta bli...

Guillermo del Toro kom tillbaka till Hellboy igen efter sin fantastiska saga Pan's Labyrinth . Producenterna letade med ljus och lykta efter ett filmmanus till honom. Något exceptionellt. Man fann inget. Okej, tänkte filmmogulerna, vi dammar av Hellboy igen och låter del Toro göra Hellboy 2. Sagt och gjort. Del Toros underbara och sagolika filmspråk blixtrar till i filmen. Hellboy genom Ron Perlman är bra. Men filmen som sådan är en katastrof. del Toro lyckades bättre med den första. I alla fall vad jag kan minnas av den. Kunde inte del Toro fått fortsatt leka vidare med Pan's Labyrinth figurerna i en helt egen film? Nu blev det bara konstigt. En mish-mash av Pan's Labyrinth, Hellboy, Luc Besson, och Caro & Jeunet. Betyg: "SS"

Det betyder att efter jobbet ska jag och några kollegor starta ett lemmeltåg till Anders & Josefine som har inflyttningsfest ute i Sollentuna. Det ska bli riktigt roligt. En fest i ett radhus i förorten med små barn. I alla fall ett väldigt litet. Det känns som om jag börjar bli vuxen. Eller nej, det blir jag nog aldrig.

När jag jobbade i Saalbach för tretton år sedan satt jag, Jonas och Martin (som öppnade Grandpa ) och brainstormade lite. Vi snackade om vad namnet skulle vara om man skulle öppna en bar. Jag hade tre namn. Det ena är nu taget. Jag bläddrade igenom City och där var en artikel om Stockholm Speakeasy på Högbergsgatan. Speakeasy - det var ju mitt namn. Det är inte Jonas eller Martin som ligger bakom. Jag tyckte det var skitcoolt att namnge ett ställe efter lönnkrogarna i USA under förbudstiden. Jag trodde inte någon skulle komma på samma sak. Speakeasies var små krogar där hembränd sprit serverades och bartendern ofta bad gästerna att "speak easy" för att inte röja lönnkrogen. Ofta var man tvungen att knacka på en dörr för att komma in och innan du blev insläppt så öppnades en liten lucka och någon tittade ut för att se vem du var. I Estoril hade min favoritpub, Golden Pub, en sån liten lucka efter stängningsdags. Puben stängde runt två på morgonen men kom man efter tre var det

Det här med alkolås är en riktigt bra idé. Men jag skulle helst vilja se det i mobilen. En del mindre genomtänkta sms har väl skickats genom åren. Även den här bloggen har haft sin beskärda del av dumma inlägg på fyllan. Men de flesta har jag tagit bort.

Usch va det var segt att komma igång i dag. Lite musik piggar upp.

Med tio minuter tillgodo stack jag iväg och såg Tropic Thunder . En spoof-film som blivit så populär och vanlig på senare år. Filmen är okej och har några riktigt roilga partier men se filmen för Robert Downey Jr's skull. Han är fullkomligt lysande. Han spelar rollen som Kirk Lazarus, en australisk karaktärskådespelare som har vunnit fem Oscars och har färgat sin hud mörk för att förvandla honom till en svart man inför filmen. Han är så inne i sin roll att han är sin karaktär hela tiden förvissad om att han verkligen är svart. Vad jag vet har aldrig någon fått en Oscar för bästa skådespelare genom en komedi. Men Downey Jr förtjänar verkligen en. Betyg: "SSS"

Min polare Jerry i Olive Branch, Mississippi har nåt nytt litet projekt igång. Eller rättare sagt hans dotter Hadley har något på gång. Jag har visat några av Jerrys bilder tidigare här och här . Nu vill Hadley ha en bild av Stanley framför nånting typiskt för Stockholm. Jag behöver tips. Stadshuset, slottet, Gamla Stan... något annat bra förslag som fotobakgrund? Var kan vi peta in Stanley och få en bra bild?

Om man känner sig lite låg kan man alltid lita på Entourage. Ett underbart avsnitt där Ari käkat svamp och ett gästspel av Eric Roberts.

Passa hem, passa sidled, passa fel. Det är dumt att passa framåt. Det verkar dessutom vara verkligen dumt att försöka göra mål. Man kan ju passa en gång till för säkerhets skull. Ett fruktansvärt ineffektivt och lojt Bajen. Ingen tar ansvar. Alla lunkar runt och hoppas nån annan ska göra något. Fy fan!

På den frågan svarar jag ja. Nyinköpta - blommiga. Jaha. Det känns som om jag har gjort det här förut. Ännu en solig måndag som killar på skolkningsgenen. En perfekt dag att vandra runt på Djurgården eller i Hagaparken. Istället blir det jobba, jobba, jobba till fem. Sedan hemligt möte på Medborgarplatsen för mottagande av hemligt paket klockan halv sex. Lägg märke till att jag likt kvällstidningsmanér skriver "hemligt möte". Klockan åtta spelar Hammarby borta mot Göteborg. Det är en brutalt viktig match. Det får bli ett besök på Läckerbiten. Jag har ännu inte hittat något bättre alternativ i Rosa Drömmar-klass. Bleckis som var på förslag var om än ännu sunkigare och med sämre faciliteter. Det blev som jag tidigare nämnt inget lampinköp men på söndagskvällen fick jag en revolutionerande tanke. Taklampan i vardagsrummet flyttas till sovrummet. Det känns lättare att hitta något coolt till vardagsrummet än tvärtom. Om nån har nån bra idé så kan ni väl lämna ett tips här. Så här

Helgen avslutades med en kväll på Globen och NHL-matchen mellan Pittsburgh och Ottawa. Daniel Alfredsson fick revanch för lördagens förlust och vann med 3-1. Två assist av Alfie. Det var småtrevligt men sen var det nån tomte som sprang runt på läktarna och intervjuade folk. Han var falskt hurtlustig och drog plumpa skämt. Jag stördes dessutom av nån till vänster som hade en andedräkt som luktade bärfis. Om jag har sån andedräkt nångång så gör mig en tjänst och skjut mig.

Betydligt gladare och mer lättsam är den senaste animerade filmen från Pixar - Wall-E . Emellanåt riktigt fyndig och rolig. Jag skrattade i alla fall gott vid flera tillfällen. Som så många andra barn/vuxen filmer är det små detaljer man lägger märke till som vuxen medan barn ser andra fantastiska saker. Den hamnar på samma nivå Hitta Nemo och Cars, strax efter Monsters Inc. och Toy Story. Den har en del svaga partier men är klart sevärd.

Jag dammat av gamla klassiker idag. En perfekt regnig höstdag för att sitta i soffan med en gammal film. Just nu den underbara 80-talsfilmen Betty Blue - 37°2 Le Matin av Jean-Jeaques Beineix och inte minst med fantastisk musik av Gabriel Yared. Den var och är en av mina stora favoriter. Det är en dramatisk film om förhållandet mellan Betty och Zorg. Betty är lika vacker som vild och oförutsägbar. Deras kärlek sätts på prov när Bettys humör förändras och till slut går över gränsen i galenskap. Zorg ser sin älskade falla in i sinnessjukdom men Zorgs kärlek lever vidare lika stark. Det är många starka omskakande scener. Ingen riktigt glad film direkt. Men det är en film som du alltid bär med dig. En film som lyckas fånga situationen att vara galet förälskad i någon och ändå hålla kvar vid minnena som var bra - att se förbi galenskapen, meningslösa gräl och konflikter. En film om att känna med hjärtat.

I dvd-hyllan heter den The Snake och det är en historia man har hört förut. I inledningen till The Snake presenteras Joseph Plender - en intelligent men psykiskt sjuk man som bedriver utpressning på förmögna människor i Paris. Och motivet? En besatthet av att få utöva en hämnd för en barndomsincident. Och det sista offret heter Vincent Mandel. Vincent är modefotograf och mitt i skilsmässa och vårdnadstvist om sina barn när han luras in i sexbrott, mord och grova anklagelser. Ovetandes om vem som vill honom illa vänder man honom ryggen och han blir den oskyldigt anklagade som ingen tror på. Men Plender ger sig till känna och till slut tvingas Vincent bekämpa sin motståndare på egen hand. Plender (Clovis Cornillacs) för tankarna till Hannibal Lecter och rollen är ett lyckat resultat av att sätta en skådespelare med bebisformat utseende och blå ögon i rollen som kallblodig psykopat. En av de bättre jag har sett. En spännande film men inte unik. Men på franska.

Idag har jag inte hittat nån lampa/lampor. Jag behöver några förslag här. Hittar snart inte strumporna i byrån på mornarna. Jag har botaniserat på Bönor & Blad och fyllt på théförrådet. Jag fick en kanelbulle på Ringen. Jag slog sällskap med en medelålders kvinna och häcklade några rassar som stod på Medis med sina flaggor. Det flesta knappt över tjugo och finniga. De är verkligen dumma. Tvivlar på att de har gjort lumpen. Nu blir det rester från middagen med Lina igår. Skönt att slippa laga mat. En film blir det också. En fransk. The Snake. Kanelbullens dag ja. Jag minns ett tillfälle från förra året. Det var visserligen inte den bakelsens dag just då men jag hade varit på ica och känt doften av nybakade bullar. Så jag köpte med mig en påse till jobbet. Väl framme på kontoret gick jag direkt fram till mina kollegor och säger åt dem kort och koncist att fort komma till köket då jag vill berätta något. Det är viktigt. De dumpar allt de håller på med och skyndar oroligt efter mig til

Alldeles nyss spelade radion en låt med Pernilla Andersson . Jag har aldrig hört henne förut men sett mycket reklam om henne. Nu blev jag genast besviken. Låten "Johnny Cash Nina P" lät precis som om det var en Lasse Winnerbäck låt. En fet tumme ner alltså. Sen läser jag att Pernilla skrev låtarna till Svante Thuressons "Nya Kickar" och den skivan är ju skitbra. Nu är jag lite förbryllad över vad jag ska tycka. Fast de andra låtarna på MySpace är lite bättre. Så det kanske finns hopp i alla fall.

Jag vet inte om ni har tänkt på det. Det har jag. Om rulltrappan står still och man ska gå upp (eller ner) så "snubblar" jag till varje gång. Och jag har märkt att andra gör det också. Jag ser att rulltrappan står still. Varför kan jag då inte ta de första stegen som i en normal trappa? Är det min hjärna som antar att den rör på sig och anpassar sig därefter? Trots att ögonen ser att den står still. Idag stod rullbandet ner till blå linjen still. Det borde rimligtvis vara som att gå från ett golv till ett annat. Men likväl stapplar jag och andra till på de första stegen. Fattar ni vad jag menar? Får ni samma känsla?

När man kliver in i tunnelbanevagnen och doften av apelsin ligger tungt i vagnen så kan man ge sig sjutton på att det sitter nån och skalar för glatta livet. Chansen är stor att det är en kvinna i 45/50-årsåldern med kort grått hår, läsglasögon, Kånken ryggsäck, Eccoskor, stickning, en påse körsbär eller höstäpplen och en massa gratistidningar på sätet bredvid. Det ser ut som om de ska åka hela vägen till Gävle och inte till Centralen som ligger tio minuter bort.

Smaka på det. Visst låter det bra? Skämt å sido. Tur att nån har lite humor i alla fall. Här är artikeln i gårdagens City. City.se

För ett par veckor sedan fick jag gör ett inhopp i en Tequilatestpanel. Det var intressant och kul. Däremot har bara en av mina små formuleringar kommit med. "Nattklubbstequila". En tequila påminde om kola, Ingela sa mintkola och träffade lite bättre med den beskrivningen. Jag artbestämde den däremot till Ako mintkola. Och den smakade kola till den grad att jag var tvungen att köpa en påse på vägen hem. Men munnen var så bedövad av all sprit att de inte smakade så gott. Jag tyckte ett märke var "...flyktig som en illegal invandrare på väg över gränsen till USA" och en annan "rund i smaken som Salma Hayeks bröst." Nåja, mint-kola var jag med på i alla fall. Här är testet: Viva Tequila!

Jag vill ha ett tv-spel. Eller spelkonsol som det fint heter. Det har jag velat ha länge. Men jag köper aldrig nåt. Jag har nämligen aldrig haft ett. Jo, jag och brorsan fick ett sånt där klassiskt spel när vi var små. Pong! En liten handkontroll med en liten ratt på för att styra paddeln. Vi spelade sparsamt tennis och hockey på en svartvit fjorton tums tv. Ingen succé. Men vad ska man köpa? Det lutar åt PS3. Fast Wii verkar kul. Xbox?

Igår kväll hade ett par, tre kanaler försvunnit på tv'n. Nu har jag inte så många till att börja med så det märks. Till slut hittade jag comhems info-sida som förkunnade att flera kanaler hade flyttats till andra platser. Jag var tvungen att göra en kanalsökning. Sagt och gjort. Problemet nu är att kanalerna ligger huller om buller och jag vet inte hur jag ska byta position på dem. Den enda manual jag hittade var på tyska. Var den engelska har tagit vägen är ett mysterium. Försvann väl i flytten som så många andra saker. Äggtimern hittade jag ju i en låda med thépåsar. Idag jobbar jag till cirka halv åtta. Sen var min plan att sätta mig på Coffee och läsa en bok samt titta på folk som promenerar förbi. Helst ska det regna också för den där riktiga New York-känslan. Jag har en bok som handlar om hur hjärnan vill ha roligt och ska hjälpa till med att förbättra minnet och komma ihåg namn och andra tankeövningar. Ironiskt nog så har jag glömt bort var jag har lagt boken... Så om nån vi

...och ni nickar igenkännande till de första tonerna. Sen börjar det. Beviset på att skattekronorna kanske inte använts optimalt. Örebros kommunala musikskola