Moster Ingeborg

Så har det hänt igen.

Temperaturen hade bosatt sig kring 35 och luftfuktigheten närmade sig hundra. Vi hade ätit middag på en terrass vid kyrkogården Recoleta. Kvällen gav ingen svalka utan värmen hängde kvar i luften som en varm fuktig trasa.

Större delen av dagen spenderade jag sovande alternativt läsande och kollandes på tv. Det var för varmt att gå ut. Vissa hade dragit till en pool men det gick inte att vara ute i solen. Så dom var tillbaka ganska snart.

Middagen var god och billig och himlavalvet lystes upp men jämna mellanrum. Det var blixtar. Ett oväder var på gång och man kunde nästa känna doften av elektricitet i luften. Vi hann precis komma hem. Vid midnatt började det smattra på rutorna och sen rullade mullrandet in. Det är inte så att det blixtrar till och sen kommer ett muller. Nej, det mullrar hela tiden - oförtrutet.

Men varför... varför dyker en sån irriterande melodi upp i mitt huvud på en gata i Buenos Aires, nästan mitt i natten. Och varför sitter den kvar fortfarande?

Jag har en gammal moster som heter Ingeborg,
nu ska vi henne härma när hon går på stadens torg.
Så här vajar hatten ja hatten vajar så.
Så här vajar hatten ja hatten vajar så.