Söderblandning

Sedan Milo började på dagis så bara väller det ut ord från honom. Min, Emma, Hamma(rby), Stor, Jobba är bara några ord som kommit senaste veckan.  Man skulle kunna tro att jag tjatat honom sönder och samman för att lära sig säga Hammarby men sanningen är att jag knappt sagt det. Han pekar på klubbmärket var han än ser det nu. Tåg är fortfarande "tut, tut". Och det är ett ord jag säkert nämnt 3 gånger om dagen sen förra våren och våra promenader runt Årstaviken. Jag väntar fortfarande på att han ska säga tåg. Eller buss för den delen. Buss har han ju fått höra som ett mantra mer än något annat ord. Ser han en buss är det "där" eller ojj!" som gäller.

Inte riktigt Rocky Katarina Bangata   Hemhjälp    Bubble boy Lina & Milo på Medis Milos torn    Sovstund

Jag hade fem biljetter till bandyfinalen idag på Kamratvallen. Tyvärr slog de där jävla dagisbacillerna till igen. Lina var riktigt dålig i natt. Låg mest på golvet i badrummet. Jag kände mig bara illamående. Konstant. Funderade på att stoppa fingrarna i halsen. Det hjälpte inte Lina blev bra under dagen. Jag kände mig sjösjuk hela dagen. Vätte än så blev det inte. På gott och ont.. Bandyfinalen sågs då istället på tv och det andra guldet var ett faktum. Bajen vinner med 9-4 efter en brutal öppning med 4-0 under de första 11 minuterna. Saik kämpade sig tillbaka och det var nervöst ett tag. Men de grönvita krigarna höll stången.

Storebror fyller år. Lina är i Sickla och badar med Milo. Jag drog till Claes Ohlsson och köpte plastlådor till Milos lego och lite annat.

Jag och Ante drog till Grimsta. Bajen mötte BP och solen värmde riktigt bra på läktaren.  Bajens spel värmde det också. BP var stundtals helt utspelade dock är det dem som tar ledningen på en höra. What else. Tre anfallare nickade bollen innan den satt i nätet. I matchens sista sekund slog BP in vinstbollen. Bajen hade tappat ordentligt i fart sista kvarten Tvärtemot vad vi uppmanar dem i den klassiska Tidaholmsramsan. Det ser ändå okej ut. Men en riktig målgörare lyser med sin frånvaro.

Vi anmälde oss igen. Milo gillar ju vatten och lördagar klockan 11:30 är ändå en hyfsad tid. De andra var värre. Vi fortsatte i princip där vi slutade. Milo gjorde lite som han ville och tyckte det var roligast att gå upp och ner ut poolen via trappan. Vi han knappt sätta oss på bussen innan han slocknade.

Jag och Milo gick och hämtade tårta inför gästerna som skulle komma under dagen. Farmor och farfar kom förbi. Sedan även Marcus, Ante, Anna, Vincent, Aron och Karin. EN fin fikaeftermiddag. Milo lärde sig säga tååtaa. Vilket han sa ofta.