Söderblandning

Besöket på S-21 i Phnom Penh var extremt deprimerande och det som försiggick där är svårt att fatta. Nu har fängelsechefen Duch i alla fall erkänt och bett om förlåtelse under den rättegång som hålls. Läs mer i DN .

Ester är en bok i Gamla Testamentet i Bibeln som handlar om den judiska flickan Ester. Boken utspelar sig omkring 480 f. Kr. i Persien under kung "Ahasveros" tredje regeringsår. Ahasveros identifieras historiskt vanligtvis med Xerxes I, även om andra tolkningar också gjorts. Den historiska tillförlitligheten av Esters bok är omtvistad. Den är felaktig i många historiska detaljer, och verkar snarare vara mytologisk i sin utformning. (källa: wikipedia) Men idag har även Ester namnsdag (källa: Almanacksförlaget) och vi ger således alla som heter Ester en kram.

Undvik att lyssna på reprisen på " På minuten " 23:30 på måndagkvällar. Jag blir alldeles för uppe i varv för att kunna somna efter.

Jag har så kul här där jag sitter en måndagkväll och kompilerar en ny CD inför resan till Borås på lördag. Förhoppningsvis en riktig bil-rockar-åkar-skiva. Just nu la jag dit "Gene & Eddie" med Stray Cats. Bobban, Thin Lizzy, Amadou & Miriam, The Clash, Kiss, Toots and the Maytals fyller ut en del. Mycket utrymme för mer roligt. Och roligt ska det bli. I dagsläget är det 20 bussar, 15 minibussar, säkerligen ett hundratal bilar, flyg, tåg och cyklar bokade. En och annan kommer nog även till fots.

Sverige spelade landskamp i Portugal i helgen. Inför matchen (som spelades i Porto) höll landslaget samling i Cascais där de bodde och tränade. Träningsarenan tillhörde Estoril Sol och låg 200 meter från min lägenhet. Hursomhelst har flera av de stora drakarnas krönikörer målat upp Cascais som ett lyxparadis likt Nice och Cannes. Jag jobbade i Cascais två år och känner inte alls igen mig i deras beskrivning. Antonio, Marita och Måns har ju varit där och jag vet inte om de tyckte att det var så himla glassigt. Men det är väl så att man vänjer sig ett tag och blir hemmablind. Det jag fann lyxigast var strandpromenaden och närheten till havet. Allt annat var bara vardag.

Idag var det Bajen för hela slanten. Först talangerna i HTFF. Men det hade kunnat sluta redan i kassan. Det står ett par killar i kö när jag kommer dit. De betalar snabbt och slinker in. Då sticker en herre, runt 50, in huvudet i biljettkassan och skriker till funktionären där inne. - Jag vill ha biljett, jag betalar inte om jag inte får en biljett! Jag hör inte vad funktionären säger men killen skriker igen att han vill ha biljett. Funktionären (den jäveln) ska fan inte stoppa pengarna i egen ficka lyder resten av budskapet. Gubben är riktigt otrevlig så jag säger åt honom att betala de femtio kronorna eller skita i matchen. - Och vem fan är du, skriker han åt mig. - Jag heter Peter, sa jag. Sköt dig själv din jävel, blir svaret. Betala eller håll käften, säger jag då. Han får en biljett (som lika väl kan ha varit en lott) så går han in. Jag visar upp mitt säsongskort och går igenom. Där väntar gubben som vid det här laget tuggar fradga. Han ser högst ordinär ut i en mörkblå Gant-roc

Gårdagen var lång. Vi hann med mycket och allt avslutades med fotboll hos Antonio och Anna. Teatern var riktigt rolig. Babben Larsson var strålande som Florence Foster Jenkins. Fast Babben lyckades inte med bedriften att sjunga så falskt som originalet. Det måste vara enormt svårt att sjunga falskt på beställning. Hoppas ni lyssnade på länken från igår.

Dagen är fullspäckad. Föreläsning. Hammarby gästar Intersport Skrapan. Middag på Narknoi - brukar vara hur gott som helst. Sen Babben Larsson och Loa Falkman och Obesvarad kärlek . En föreställning om Florence Foster Jenkins . (Lyssna på klippet. Underbart) Den tror jag är skitkul. Sen landskamp som grädde på moset. I morgon mer fotboll. HTFF på Kanalplan klockan ett. Sen genrep för Bajen på Söderstasion 15:30. Det är vår...

Det är snöstorm - men det är fredag. Min mage har inte heller exploderat utan bara bilvit bättre. Då blir jag glad. Spana in koreografin på tjejerna 1:50 in i klippet och missa inte Al Norman direkt efter, 2:20 in i klippet. Jag kan bara anta att han inspirerat Michael Jacksons moonwalk och Monty Pythons silly walk.

Lina håller en föreläsning i morgon på GIH. Det är gratis. Läs hela programmet här .

Vi har bytt våning på kontoret. Igen. Det började på plan 4, sen 5, 2, 9 och nu till slut plan 6. Vi flyttar till Gärdet om knappt ett år så det finns tid kvar för en ännu en flytt till. Vad som gör mig lite fundersam är varför det var så himla angeläget för oss att flytta den här gången. Visserligen är det bra att vi hamnar på samma plan som kundtjänst. Vi jobbar ju hand i hand med dem. Men vår lilla grupp har alltid setts som något katten släpat in. Men å andra sidan så är vår grupp i stort sett de enda som varje år når sina mål. Det blir i alla fall lite mer liv och fart hoppas jag. Så även om tipunkten för flytten var underlig så är det en bra sak. Det enda problemet är att min arbetsplats nu är helt spegelvänd mot tidigare. Skrivaren står till vänster och papperskorgen till höger. Så idag slängde jag skräp på skrivaren och varje gång jag skrivit ut något plockade jag upp ett papper ur papperskorgen.

Självläkande appendicit blev diagnosen så jag blev hemskickad. Men det känns av fortfarande. Det gör bara inte ont hela tiden. Men det känns av men myyyycket mindre. Sen är jag hungrig också. Så fort jag blir hungrig nu tror jag att det blir värre.

Måndagen började ganska vanligt. Dock hade jag lite ont i magen. Åt som vanligt grötfrukost och begav mig till jobbet. Smärtan började tillta och det var svårt att koncentrera sig. Lunch kändes som ett nödvändigt ont. Jag var hungrig med magsmärtor. Eftermiddagen blev värre. Satt i möte och kallsvettades, ögonen gick i kors samtidigt som jag försökte vara produktiv. Rädslan för att det var vinterkräksjuka steg. Direkt efter mötet åkte jag hemåt. Tunnelbanan var smockfull och jag var livrädd för att jag skulle börja kaskadspy. Men jag mådde inte illa - bara väldigt ont i magen. Väl hemma faller jag ner i sängen och virar in mig i täcket fullt påklädd. Fryser som en naken pingvin. Efter ett par telefonsamtal så blev det bestämt att dra till akuten på SöS. Sagt och gjort. Inskrivningen gick fort. Fick vänta i femton minuter och ett par schyssta syrror tappade blod, kände och klämde och tog tempen. 37,1°. Så mycket för den ickefebern som jag nyss skakade till likt en Kobejordbävning. Sen r

Efter en vecka sol och bad gick färden norrut mot huvudstaden Phnom Penh. Jag gillar ju att vandra i städer och blev därför lite besviken på staden. Inga trottoarer. Det var inte lätt att ta sig runt till fots även om det gick. Men värmen och avstånden gjorde ändå att det ofta blev tuk-tuk och det är ju inte dyrt. Skulle jag ut och äta kunde det se ut ungefär så här. En tur på 15 minuter och sedan bestämde man en tid ett par timmar senare för föraren att hämta för hemresa. Oftast stannade de kvar utanför restaurangen. Det gick loss på 30-40 kronor. Faktum är att det var dyrare att åka enkel resa, det var alltid billigare att boka tur och retur med samma förare. Kambodja upplevde under 70-talet en skrämmande tid. De röda khmererna härjade, tömde städer och över två miljoner kambodjaner dog. Ni har säkert sett filmen The Killing Fields . Om inte - se den. Jag besökte det ökända fängelset S-21 som nu är ett museum. Av de närmare 20.000 personer som fängslades här överlevde endast sju. Det

Det här kan vara sån information som vid första anblick kan tyckas vara irrelevant. Men läser man tabellen förstår man att det är viktigt och bra att känna till.

Länge leve brudparet. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Fredagkvällen blev lång. Kollade på Fight Club som jag inte sett sedan den gick på bio. Fast inte hela då jag somnade i soffan. Pillade även lite på nästa Kambodjafilm. Kanske klar i morgon. Idag ska jag fixa sladdar till taklamporna, införskaffa en balansboll för lite hemmaträning. Jag måste gå förbi blodtappen i Skanstull och kolla när jag kan ge blod igen. Kambodja som har malaria och det faktum att jag har varit hos en akupunktör lär sätta mig i karens ett tag. Klockan 13 spelar HTFF på Kanalplan. Det ligger ju bara ett stenkast bort nu förtiden. Senare i eftermiddag ska jag inkassera min middag. Bajen hamnade före djurgården i allsvenskan förra säsongen och då bjuder chefen på middag på O'Learys. Jag fick bjuda året innan. Per och Henrik dyker dessutom upp. Det kanske blir Eken lite senare på kvällen.

Fredag. Dags att gå hem. Ingen a.w. Vad gör man då? Går till Ringen och handlar mjölk och ägg? Sitter hemma och har tråkigt? Går till stadsparken och matar duvorna?

När jag kommer ner på perrongen ser jag de röda baklyktorna på Hjulstatåget försvinna in i tunneln. Sätter mig ner och väntar på nästa. Soundtracket från Once i lurarna. Akallatåget kommer och lill-tjejen, i den stora dunjackan, brevid mig på bänken reser sig upp, går iväg och kliver på. Plötsligt kommer en stor dunfjäder dalandes framför mig och lägger sig nätt och jämt på min sko. Just då kände jag mig lite som Forrest.

Jag har inga fingertoppar kvar. I alla fall inga fingeravtryck efter allt filande. Jag, Pia, Petra och Erica drog söderut till Ösmo. Pia har redan ett halvt kilo silver på sina fingrar så hon är en veteran men vi andra var oskulder. Ingen hade gjort nåt liknande tidigare. Erica, Petra och Monica gjorde alla normala, enkla, snygga och lättarbetade ringar. Det var ringar som var det enda alternativet. Jag som inte ville ha nån ring skulle naturligtvis hitta på nånting annat. Men det började som en ring. Nu vet jag inte alls vad det blev. En brosch? Servettring? Kanske en ring rent utav. Ikväll har jag har böjt, filat, böjt igen, sågat, lött, slipat, böjt, filat, lött och putsat. Summa summarum. Kul! Jag gillar ju sånt där kreativt pillerjobb. Men nästa gång, om det blir en nästa gång, blir det något helt annat. Jag tänker vara lite mer förberedd och göra nånting enklare och jobba lite mer med form. Här till höger ses Petra in action.

Ikväll ska jag på silversmide. Det är tre timmar så det blir nog inte så mycket filigran. En klump silver kanske jag hinner med. En brevpress. Eller fingerborg. Ärligt talat har jag absolut ingen aning om vad jag kan eller får göra. Pia tror att man får knacka och banka silver. Jag vill gjuta. Då har jag en idé.

Jag läste i dagens metro om några kids som hade jumpat isflak mellan Essingeöarna. Det är modigt. I mellanstadiet jumpade vi isflak på bäcken nedanför Nytorpsskolan. Jag plurrade med dojjan en gång. Det är kul att traditioner hålls vid liv även om det kan vara farligt. Roligast är nog att ordet "jumpa" fortfarande lever kvar och att det bara? kopplas till hopp på isflak.

Är det bara jag som vill se Walking With Dinosaurs som kommer till Globen i höst? Jag såg ett program på Discovery, tror jag det var, om hur de hade gjort allt. Det var faktiskt ganska mäktigt. Någon som behöver barnvakt i höst?

Jag har ju en del bilder från Kambodja som inte funkar att göra film av. Lite obegripliga utan förklaring. En rolig grej vi gjorde utöver den eminenta massage som fanns att tillgå överallt var fiskpedikyr. Du sätter ner fötterna i ett stort badkar fullt av småfisk. Tydligen är de tre till fem centimeter långa fiskarna sötvattensfiskar från Turkiet så de är inte lokala. Hursomhelst, ner med fötterna och sen börjar tortyren. Den första minuten var i det närmaste outhärdlig. Jag är ju så jävla kittlig. Men sen vande man sig och lät de små gynnarna tugga på. Fiskarna äter upp allt dött skin. Många tjejer blev besvikna då inte så många fiskar var intresserade av deras fötter medan killarnas var omsvärmade. Jag tror det beror på att tjejer är bra mycket duktigare på att fila på sina fötter till vardags. Efter femton minuter var de mätta och belåtna. I Sihanoukville samt Phnom Pehn myllrade det av lätta motorcyklar. Antingen hade man en Toyota Landcruiser, Lexus stadsjeep eller mc. I Phnom Pe

På torsdag ska jag på silversmideskurs med jobbet. Introduktionskurs kanske man kan kalla det då det endast är tre timmar. Det ska bli kul. Jag har varit nyfiken på det förut. Och nu slipper jag betala för en hel kurs. Det var inte många intresserade så vi blir inte många. Jag, Pia, Erica, Malin och Monica. Jag måste bara komma på något coolt att göra. Ringar går fet bort.

I går tränade jag innan jobbet som vanligt. Det mest intressanta med det var iaktagelsen av den snubbe som kom ut ur duschen när jag var klar. Det var inte det att han var naken utan den procedur han sen skulle ägna sig åt. Först tog han fram en burk med hårgel eller liknande. Sen gick han till hårtorken. Jag gick och duschade och fem minuter senare stod han fortfarande kvar med fönen. När han var klar tog han fram en ny burk och fettade in håret lite till. Nu såg han prydlig ut. Då rufsadade han till håret och som kräm på moset tog han fram burk hårspray och fullbordade mästerverket. Det hela såg nu bara ut som om han kommit direkt från dushen. Själv tar det 2.5 sekunder att fixa håret. Ja vet, det är löljligt mycket tid.

Lyssna på Antonios senaste dokumentär från Barnaministeriet om nätpedofiler. Mycket intressant. (Windows Media Player.) Om inte länken ovan fungerar testa här.

Resan till Indien var i praktiken klar. Jag hade bara inte betalat. Men av den resan blev det inget av. Den får vänta till nästa vinter. Istället bar det av till Kambodja - ett äldre reseönskemål än Indien. Templen i Siem Reap har länge hägrat. Planet lämnade Arlanda en timma sent och blev ytterligare en timme försenat efter mellanlandningen i Köpenhamn. Flygresan var händelselös. Sova och äta. Väl framme i Phnom Penh hade vi kört i kapp en timma. Vi klev av och möttes av en vägg av fuktig bastuvärme. Underbart. Passkontrollen bestod av ett femtontal poliser som skulle kolla passet. Och det var väl tur att jag blev tvungen att fixa ett provisoriskt pass på Arlanda. Med tanke på hur många som skulle syna passet hade det väl gått sönder till slut. När väl alla passagerare var ute var det invallning på bussarna som skulle ta oss till hotellen. Jag bordade buss nummer två och vi satte iväg på en fyra timmar lång transfer (23 mil) till Sihanoukville. Halvvägs gjorde vi ett stopp för lite pr

En kort kommentar på gårdagens melodifestival. Jag hann precis hem till folkets röst och snabbgenomgången. Min favorit var af Ugglas, den hade ett skönt Janis Joplin sound. Men jag hörde inte alla låtar så jag vet inte. Vinnaren kändes som ett plagiat av Nessun dorma. Undrar om de inte vill rida lite på operavågen som Paul Potts startade.

Igår gick jag och Lina och kollade in den flerfaldigt Oscarbelönade Slumdog Millionaire . Årets film och sju andra priser. Det är en mycket sevärd film. Bilderna från gatorna i Mumbai är fantastiska. Dramaturgiskt annorlunda och spännande. Den känns kanske lite mer ytlig än t ex Guds Stad men musiken, bilderna och skådespelarinsatserna är riktigt, riktigt bra. En underbar liten "feel good" film. Jag tvekar lite att ge den högsta betyg, det blir en svag femma. Det kändes som att nånting saknas. En del från Jamals uppväxt kanske. Men missa den inte. Betyg: "SSSSS-"

Hurra! Idag ska jag hämta säsongskortet för en ny fotbollssäsong på Söderstadion med mina vänner. Men det blir väl det enda jag lär få hurra för. I övrigt ser det inte så roligt ut i Hammarbytruppen. Avsaknaden av spets, utöver Charlie, är minst sagt stor. Men man är som Bajare luttrad. Det svänger om Bajen!

Tyvärr, jag har inget. Såg inget, hörde inget och var inte del av nån skandal själv. Festen var bra. Väldigt schysst upplägg med enorma discokulor och rök. Samt bra discodängor överlag. jag saknad eväl en del klassiker och tyvärr smögs det in lite väl många schlagers. Nya sådana också. Bandet som underhöll var okej - inte mer. Ljudet var lite doft som när jag spelar cd-skivor i dvd-spelaren. Sen hade bandet ett udda upplägg. Spela två låtar och sen ta en halvtimmes paus. Så höll det på...

För att borsta av de gamla danskunskaperna inför morgondagen tog jag hjälp av denna gamla räddare i nöden. Ovärderlig vid sociala danstillställningar...

Just ja. Torsdagen kröns av en discofest på kvällen. Japp, det är dags för ännu en jobbfest. Jag vet att det är många. (Ännu en i maj!) Breda slag, utsvängda byxor och kråsskjorta utlovas - not! Och oavsett tidigare erfarenheter så måste jag ju bara gå. Det utlovas ju faktiskt en "rock-medley". (Obs! ironi)

Det gick fort att komma in i jobblunket igen. Det har tydligen varit turbulent under tiden jag har varit borta. Många kunder, flera strulärenden och annat tjafs. I morgon är det utbildning inom penningtvätt och annat. Utbildningen lär vara sådär enligt källor som redan gått den.

Från vita stränder till vita vidder. Jag var sjukt sugen på att åka pulka idag. Speciellt när jag tittar ut genom fönstret. Roligare än att handla efter jobbet i alla fall. Om nån vill ta en sväng i backen i morgon så är det bara att höra av sig.

Här på jobbet var jag saknad när jag kom. Det känns roligt. Inget nytt mer än att Niklas är tillbaka. Det är bra. Han är bra. Om jag lyckas jobba mig igenom kvällen kommer den avslutas på Coffee och ett par sidor i min bok som aldrig tycks ta slut. Planen är alltså att jobba till halv åtta och sen koppla av en stund med en fika. Det gäller att komma in i gamla rutiner igen. I alla fall när det gäller dygnsrytmen.

Bilderna är överförda till datorn. Letandet efter passande låtar har börjat. Sen är väl sanningen att bilder från en strand inte är så inspirerande och intressanta att göra nånting med. Sihanuokville är inte ett speciellt inspirerande ställe. Det blir nog bättre med Siem Reap. I och med att filmerna blir klara ska jag skriva lite om vistelsen. Men inte mycket. Helgen har mest gått åt att kämpa mot jet laggen. Yrsel, huvudvärk och en enorm törst har genomsyrat dessa två dagar. Stundvis känns det som om jag blivit lobotomerad. I går kväll när jag kom hem letade jag förgäves efter mitt key card till lägenheten innan jag kom på att dörren ska öppnas med vanlig nyckel. Att bo på hotell i två veckor sätter sina spår.

Tillbaka i förarsätet igen och ett riktigt tangentbord. Resan var långt ifrån smärtfri. Uppstigning i Siem Reap 05:30 lokal tid. (+ 6 tim) Flyg Siem Reap 08:10 till Phnom Pehn. 40 min. Slöa på en tråkig flygplats 4 ½ timme. 13:30 Phnom Pehn - Al Ain 7 tim, kliva av och gå in i en lada 45 minuter i väntan på tankning och byte av besättning. Påstigning igen, Al Ain - Köpenhamn 7 tim. Vänta 45 minuter. Köpenhamn - Stockholm 55 minuter. Ankomst Arlanda 00:50. Fluffa upp dunjackan 5 minuter. Ankomst bagage 01:20 Taxi 01:25 Ankomst Blekingegatan 01:57, sträcka 44,3 km. Uppackning, äta, kolla post, begrava blommor. Läggdags 02:48 efter 27 timmar i sträck - illamåendetrött. Vaknade 08:13 pigg som en mört...

Sa ar det bara drygt en dag kvar. Jag tror jag stannar. Veckan har i Siem Reap har varit underbar. Ett sjukt bra hotell och en harlig stad. Vadret star sig och det ar konstant over 30 grader. Ankor Wat och de andra templen och omradena omkring ar hapnadsvackande vackra. Makalosa byggnadsverk i storlek och utsmyckning otover det vanliga och aven om mycket nu ligger halvt om halvt i ruiner sa blir man makta imponerad. Jag skriver mer nar jag kommit hem pa ett normalt tangentbord. En liten film lar det aven bli. Men det kan ta lite langre tid. Jag landar 01:25 - natten till lordag. Vi hors till helgen.