Söderblandning

Det är en sån dag. Skon skaver lite grann. Etiketten på t-shirten och skjortan kliar. Den på kallingarna detsamma. Nånting i jeanstyget sticker på baksidan av låret. Jag försöker ta mig fram på ett sånt sätt så att det inte kittlar eller sticker. Det måste se ut som jag har nån typ av epileptiskt anfall när jag går.

Dom är tillbaka. Hur kunde jag glömma? "Mine, mine, mine, mine..." Jag har nog sett dom. Jag såg när dom kom. Dom var försiktiga i början. Byggde bo. Sen ligger dom där lugnt, tyst och ruvandes. Lömska. Men mig lurar dom inte. Jag visste hela tiden att det var en lögn. Och i morse slog dom till. Klockan fyra i morse var det som om ett dussin bilalarm gick igång. Fiskmåsarna. På taket mittemot. Det var bara att gå upp, stänga balkongdörren och leta fram öronpropparna. Allt för en liten stunds ro.Men det är okej. Jag kan stå ut några dagar till. För jag ska flytta :-)

Woo hoo! Jag har fått mitt första "Nigeriabrev" från Abidjan i Elfenbenskusten. 20% av 10.5 miljoner dollar kan jag håva in. Det enda jag behöver göra är att ge dom ett bankkontonummer. Det var en fantastisk historia med en 19-årig afrikansk flicka, konspirationer, giftmord, hemliga agenter och elaka myndigheter. Det låter väldigt intressant.

I morse hämtade jag tapetprover. I f*cking hate it! Det finns aldrig några färger eller mönster som jag gillar. Jag vill alltid plocka ihop lite här och lite där. Strukturerna ser skumma ut etcetera. Jag har rådfrågat mina kollegor så gott jag kunnat. Andra personer jag har förtroende för finns tyvärr inte tillgängliga. Nilla befinner sig i fel del av Sverige och Marita kan jag inte fråga. Synd. Men det får funka. Måste lämna besked ikväll annars blir det inte klart till på torsdag. Samtidigt är det positivt. Hade jag haft fler dagar på mig så hade jag velat ännu mer. Precis som när jag ska beställa mat från menyn.

Sjösätta båten, öppna torpet, tvätta fönster, vårstäda, tvätta bilen, städdag med bostadsrättsföreningen, slå en hink, spela golf, sitta ute och fika, promenera på djurgården, pic-nic, hångla med pojkvän/flickvän på en bänk i Tanto, tentaplugg, leka i Rosenlundsparken, laga punktering, Gröna Lund, Skansen, åka till Göteborg, åka hem från Skåne. Jag? Jag tar en paus i packandet och undrar var alla prylar kommer ifrån. Jag bor trots allt bara i 34 kvm. Skulle kunna slänga allt. Känner inget värde i sakerna. Det är inget som betyder något. Det känns bara tomt inombords. Jag får nog fylla tomrummet med nya saker.

Rena syndafloden fastnade jag i och blev genomblöt, men sen... doften av sommarregn. Underbart!

Att köpa mineralvatten på flaska tyckte jag var något av det värsta man kunde göra. Det var fram till förra sommaren när jag blev varse om skogshallon. Det blev inte bättre med granatäpple och nu med blåbär är jag helt såld. Jag är en miljöterrorist och min själ kommer att brinna i helvetet.

Jag gillar inte att gå och lägga mig med saker ouppklarade. Mysterier gör mig vansinnig. Usch, nu kommer jag inte somna i natt. Fy!

Vi köpte ett glas samt drinkkuponger och begav oss in i C-hallen. Där var det uppdukat med all världens vinproducenter. Vi började med champagne och hamnade bredvid nån connaisseur som, för alla, berättade vad hans gom hade för uppenbarelse för varje klunk han tog. Sen drog vi vidare. P ortugiser, spanjorer, sydafrikaner. Vi fick i oss det mesta. Dessutom utan att behöva avyttra några biljetter. Fast vi hade ju en taktik. Vissa montrar var väldigt öde. Dom var mer än glada att få korka upp en flaska eller två och berätta om sina viner. Sen blev dom väl mindre glada när det gick upp för dom att vi inte var inköpare. Strax innan stängning klockan sju var vi lagom yr i mössan. Det var då vi prövade på dom riktigt fina flaskorna. Femhundra och sjuhundra kronor flaskan. Mycket gott men kanske lite bortkastat med tanke på vilket skick vi var i. Sen begav vi oss ut på Söder och gjorde några tappra försök att få tag på bord för tio personer en löningsdag. Det tog tid - men det gick. Och kul va

Idag ska jag på vinmässan. Eftersom jag var en av vinnarna av Mackes egenkomponerade frågesport så får jag en fribiljett. Jag hoppas jag springer på Ingela och Carin - två tjejer med en fäbless för fina viner. Sen blir det väl utgång på Söder. Sitta ute på Medis kanske.

På ett stormöte på jobbet för 1½ år sedan föreslog jag att man skulle göra lite reklam för företaget på vår bankomat utanför kontoret. Jag tyckte att det var en ypperlig plats att visa våra produkter när det gäller försäkringar-, bank- och pensionslösningar. Jag tyckte dessutom att vi kunde använda bankomatkvittot att föra ut information på. Inget hände. Jag nämnde det igen för ansvariga lite senare och igen till ledningen under en dialogdag på jobbet. För säkerhets skull skickade jag in det hela på vår idéport för anställda. Inget hände. Det här var i höstas. Fram till idag hade jag fortfarande inte fått nån respons. Då blev jag sur och mailade bl a vår vd. Jag fick svar i stort sett direkt. Tydligen är saker i rullning och resultatet kommer enligt uppgift om några veckor. Det ska bli intressant att se.

I tisdags sov jag som en stock efter att ha fått glädjebeskedet. Det var nog av ren utmattning skulle jag tro. I natt var det tvärtom. Hjärnan gick på högvarv. Vad har jag gett mig in på?

Då var det officiellt - alla papper påskrivna. Det känns som jag har en ruskig tur. Jag var inte först i kön utan trea. Men ettan tackade nej och tvåan likaså. Jag har kanske inte har bott i Indien eller haft ihjäl den där kon i alla fall. All parkett ska slipas och lackas. Samma sak med köksluckorna. Alla rum ska tapetseras. Målet är nu bara att hålla mig vid liv tillräckligt länge för att uppleva det hela. Just nu känns det lite overkligt.

En annan viktig sak som ni säkert undrar över. Vad händer med bloggen? En sak är säker. Namnet måste ju få gå i graven. Därför ber jag om förslag på vad den nya bloggen ska heta. Jag ska väl klura lite själv men tar gärna in förslag och idéer. Så, en liten namntävling. Vad ska bloggen heta efter flytten? Ös på är ni snälla.

Så har dom små kvarnarna i huvudet satt igång och malt. Hur ska jag ha det? Vad ska står var? Kommer på en del saker och kollar av med Ikea. Ny soffa - check! Köksbord - check! Fick en del bra inredningsförlag av Marita till min nuvarande lägenhet som jag tror kan funka utmärkt på den nya. Nu när jag har lite utrymme. Hursomhelst är det enligt information inflyttning den 1:a maj. Så det hastar.

Ibland är det tvära kast i livet. Jag har kommit till en tidpunkt där jag känner att jag måste få en förändring. Så jag har bestämt mig för att flytta. Till Blekingegatan, Södermalm. Vi ses snart igen.

Nåja, den lämnar lite att önska i mina ögon men det blev i alla fall något. Håll till godo. Har ni frågor får ni fråga.

Ännu en lägenhetsvisning. En stor fin tvåa på Blekingegatan. Ingen vid sina sinnes fulla bruk tackar nej till denna lägenhet. Det betyder att jag måste stå först i kön för att ha en chans att få den. Och det gör jag nog inte. En annan spekulant hade bott hos Einar Mattsson i 10,5 år. Jag med. Så vi talar om dagar när det gäller kötid mellan henne och mig. Men det kan alltid finnas nån med 15 år också. Så jag knäpper min händer och ber lite grann i morgon. Jag borde vara glad för det jag har och det är jag. Men just nu vill jag bara ha nånting annat. Nånting annorlunda. Inte nödvändigtvis bättre. Jo, bättre med utrymme. Då skulle jag bli glad. Så jag ber för det.

Japp, det var ännu en match borta på Fredriksskans mot Kalmar. Med decimerat manskap på planen för Hammarby hoppades jag att dom grönvita skulle få ta med sig en poäng. Det blev dock fyra minuters tillägg och det räckte för Kalmar. Grattis då!

Nu är den klar. Filmen från Rio de Janeiro. Inte mitt bästa verk direkt men det finns många förklaringar. Oftast hade jag inte kameran med mig. Orkade inte släpa på den (91 x 58 x 22 och 166 gram). Sen blev många foton usla. Dålig skärpa. Dåliga idéer. Men nånting blev det i alla fall. Premiär söndag kväll eller måndag morgon.

Fönster tvättade. Dammsugit och fejat. Bara disken kvar. Det är lördag och klockan är inte ens tio. Var är min guldstjärna?

Wally Pipp spelade first baseman för New York Yankees 1925 men sen förlorade sin plats till Lou Gehrig. Pipp fick aldrig chansen igen utan Lou Gehrig spelade 2.130 matcher i rad. Lite ironi i det faktum att det var Wally Pipp som upptäckte Gehrig och tog honom till the Yankees. När spelar Rami igen? Dom grönvita började matchen igår utmärkt och redan efter fyra minuter nätade Paulinho efter fint förarbete av Haris. Det hann bli 2-1 och sen hade Helsingborg det mesta av spelet under andra halvlek. Ett konstant tryck. Min polare från Kap Verde Henke är sjukt bra. En sån blick för spelet och touch finns annars inte hos spelare i allsvenskan. Men det stora samtalsämnet för kvällen var Poppen. Kristoffer "Poppen" Björklund. Urbajaren som kom till Hammarby i år från BP. Han fick chansen mellan stolparna i derbyt mot aik i måndags då Shaaban var sjuk. Poppen var en gigant. Räddningen på Henkes straff, Omotoyozzis friläge och nicken på övertid var världsklass. När spelar Rami igen?

På väg till Söderstadion hörde jag följande konversation. - Vilket vackert väder det är. - Ja, kan du tänka dig. Inte ett moln på himlen. - Å solen lyser också. - Ja, och inte ett moln på himlen. - Men det är inte så varmt. - Men det är ju bara april. - Det blåser så kallt. - Men solen lyser. - Ja det är vackert väder. - Ja, och inte ett moln på himlen.

Det finns flera anledningar till att komma försent till jobbet. Det kan bero på att man glömmer nånting och måste vända om eller så är chansen stor att det har nåt med kollektivtrafiken att göra. Sen kan man nysa. Det gjorde att jag blev nästan en halvtimme sen idag. Kunde inte sluta. Men det borde inte vara några problem då jag lider av en dokumenterad åkomma. Läs mer här: Prosit

När jag var liten, säg 12 år, och gick i mellanstadiet så hände det att jag blev sjuk och var tvungen att stanna hemma. På morgonen var det några trista UR-program fram till halv tio. Sen var det testbild. Sen mådde jag dåligt i sex timmar, nös och snöt mig. Framåt fem satte jag mig förväntansfullt framför tv'n för att se barnprogrammen bara för att först vara tvungen att uthärda Språka på Serbokroatiska eller nåt annat obegripligt språk.

Från 1993...

Under dagens derby skulle det utföras nån typ av manifestation mot SvFF och deras lite underliga och hårdare tag mot supporterkulturen. Bra idé men tyvärr finns det ju tokstollar i båda lägren och ett gyllene tillfälle försvann som sand mellan fingrarna. Från Bajenklacken kastades det in en smällare. Gnagarna såg till att få matchen stoppad pga myntkastning. Lite ironiskt måste jag säga och det stärker inte direkt fansens aktier och bidrar nog inte till lösare tyglar. Matchen då? Bajen började sin vana trogen uruselt. Dom var så dålig i första halvlek att aik inte ens behövde vara bra. Tappade aik bollen såg Hammarby till att passa den tillbaka. Men aik var bra och dom hade flera farliga chanser. Av någon underlig anledning hade Hammarby detsamma även om inte spelet speglade tillfällena. Andra halvlek var det ett nytt Hammarby som kom ut och dominerade mittfältet totalt. Chanserna avlöste varandra och när Charlie Davies, som för övrigt var mycket bra i matchen, blev fälld strax utanför

Hammarby är tillbaka på sin "hemmaplan" i förorten efter SvFF's förvisning. Bajen har hittills inte visat upp något bländande spel. Tre matcher vars första halvlekar varit usla. Ljungskile var så vänliga att bjuda på ett självmål. Sundsvall kördes däremot över totalt medan Gais visade sig vara hyggligt tända och vann välförtjänt. Det enda man kan säga med säkerhet när Bajen lirar är att solen lyser. Och att det svänger.

Det börjar med att du får lite svårt att koncentrera dig. Händerna börjar skaka. Blicken flackar fram och tillbaka över skärmen. Det går inte att fokusera. Sen tilltar yrseln. Njurarna börjar göra ont, magen börjar krampa inåt. Andningen är häftig och hjärtat bultar hårt. Hela bröstet känns som om det håller på att implodera. Sen är det sån cirukus i kroppen att du inte ens känner om hjärtat slår längre. Huvudet känns som en toalettstol som vägrar sluta spola. Allt går runt. Så känns det när en gammal vän dyker upp på kontoret. Nån man blir glad av att se i en tusendels sekund och där första reflexen är att vilja le, gå fram och hälsa - innan man minns vad som har sagts...

Jag är i flyttartagen. Eller jag vill flytta men står i den rigida internkön. Där går dom efter hur många år man har bott hos hyresvärden. Jag har bott på Lilla Essingen nu i tio år. Den förra lägenheten jag kollade in var jag nummer två på i kön. Det var en tvåa i huset bredvid. Balkong i söderläge och en 180 graders utsikt över Mälaren - från Gamla Stan till Enköping. Hyfsat fin faktiskt. Ja, jag ljuger. Den var underbar så det var surt att inte få den. Så nära, så nära. Nu dök det upp en tvåa vid Medborgarplatsen och en till i Hornstull. Den första är jag nummer sju på i kön. Den andra tvåa - once again. Det funkar ju så att rätt som det är kan ju nån gammal tant komma på att hon vill flytta. Hon kan ha bott i femton, tjugo år och vips så rasar jag ner några pinnhål. Tvåan vid Medis ligger grymt bra till. Däremot är gatan och utsikten skit. Ett hotell och ett grekiskt grillkök. Visserligen en balkong men jag fick känslan av att komma in i en förskola eller äldreboende från 90-talet.

Följande finns att läsa idag på Text-TV: Först och främst är det ju tråkigt för kvinnan och hennes situation men flera frågor dyker upp i mitt huvud. 1. Är den närmaste vägen den snabbaste? 2. Ska man åka hem först och vända för att sedan åka tillbaka till affären? 3. Hur rimmar det med hänsyn till miljön? 4. Eftersom kvinnan efter två veckor fortfarande inte hittar hem ordentligt skulle det vara kul att veta var hon har hamnat dom andra dagarna. Lund, Teckomatorp, Eslöv, grannen?

Rubriken på förra inlägget fick jag snabbt äta upp. Det tog inte lång tid efter att Petter hade gett Hammarby ledningen innan både 1-1 och 1-2 ramlade in bakom Rami. Eftersom alla talar om "tavlan" vill jag hellre uppmärksamma den frilägesräddning Rami gjorde på Hannes Sigurdsson som kunde ha resulterat i 1-3. Den tokräddningen vann matchen år Bajen. Inte en rad om det i tidningarna. Nu gjorde Erkan 2-2 sekunderna innan halvtidsunderhållningen satte igång. Jag fick beträda Söderstadions gräs inför en fullsatt arena. Jag hörde inte ett skit av vad Urban sa. Så jag tog TV'n och gick. Ge mig några bud... Andra halvlek startade och jag hade hunnit ta mig tillbaka till boet på norra. Spelarna kände det på sig och totaldominerade andra halvlek. Målen ramlade in och till slut hade även Paulinho, Haris och Charlie gjort mål. En skön start på säsongen. Det svänger om Bajen!

Hemmapremiär... Ja mina vänner det är dags igen. Hemmapremiär och en ny säsong för Bajen ikväll och ett bekant scenario lär utespela sig på planen. Giffarna är på besök idag och lär ta sin spelarbuss och parkera den i straffområdet likt tidigare möten. Jag hoppas dock att Hammarby inte släpper in nåt skitmål i slutet av matchen som tidigare utan att dom trummar på som mot Ljungskile men med större lycka och egen målfabrikation. Lite nervöst då jag för första gången på 15 år inte kommer att befinna mig på ståplats utan på gubbhyllan mittemot. Utan vänner. Gästspelet på västra förra säsongen var ju trots allt med kärt sällskap. Men det blir i alla fall inte långvarigt. Så fort jag känt på gräset och skakat hand eller vad jag ska göra så springer jag över till norra igen. Jag hoppas att Charlie touchar, viskar, blåser, nyser eller bara känner igen bollen in mål. En rak vrist köper jag också. Rami spikar tätt. Äntligen en högmässa i templet igen. Låt gospeln höras.

På 70- och 80-talet brukade brorsan köpa tidningen MAD . Oftast var det skitkul läsning, speciellt dom parodier på aktuella filmer som gjordes. Men utöver det så fanns det en speciell höjdpunkt. Sista sidan. Sidan som veks. Al Jaffees "fold-ins" . Och ibland blev det ett jävla liv om jag hunnit vika sista sidan innan han hade läst klart.

Arbetsveckan avslutades med lite dart på jobbet som brukligt är. Robban påminde mig om att jag hade sagt att jag skulle sluta kasta på "20" och gå för "19" istället. Det rådet fick han ångra med en gång. :-)

Ännu ett lugnt pass i gymmet idag innan arbetsdagen började. Idag var jag stark och allt gick lätt och balanserat. Men det där att motion är bra för själen stämmer inte alltid. Gymmet är en alldeles för bra plats att låta tankarna dra iväg. Idag fick jag utöver vikterna även kämpa med minnen. Glada minnen som nu bara gör mig ledsen bara för att sen göra mig glad för att jag fått uppleva dom. Så idag var det en rejäl berg- och dalbana. Kroppen är har fått sitt och huvudet likaså och livet går vidare.

Rakhyvlar, tvättmedel, leksaker, tv-apparater, tv-program, filmer. Listan kan göras lång. Oavsett märke dyker han upp. Samma speakerröst. Vad som är mest skrämmande är att han dyker upp för alla produkter som finns. Har inte marknadsavdelningar därute nån smak? Är det bara han och alternativet fröken Ur, hon som dessutom talar i alla företags telefonväxlar? Varje gång jag hör snubben så bestämmer jag mig för att inte köpa den produkten. Jag kan omöjligt ta en produkt på allvar när den enda bild jag ser framför mig är Grover från Sesame Street.