Söderblandning

Jag läste någonstans att om man har småbarn i familjen får man förbereda sig på elva förkylningar per år. Det är bara februari och jag är uppe i åtta. Den ena följer den andra. Milo är snorig och hostig men ingen feber.

Då var det dags igen. Bouletävling. Det blev råtorsk direkt. Jag spelade dåligt och Pelle var inte lika säker på sina skott. Vi hamnde sedan i b-gruppen och där vände det. Vi vann match efter match. Övertygande. Andra spelare kom förbi och trodde inte sina ögon att det var vi som ledde. Jag lyckades i en kritisk situation skjuta bort ett klot. Det var snyggt. Sen missade jag mest. Men uppläggen gick ruggigt bra. VM-banorna är löjligt svåra och då är det nog en fördel att vara nybörjare. Jag förstår inte hur svåra de är. Vi åkte återigen ut i semi. Kunde lika gärna ha vunnit då det andra laget hade en fuskande tomte som påstod att han inte visste bättre. Deras vinnande spel var dock imponerande bra.  Jag var trött och snuvig så det var lite skönt att åka ut.

Jag, Lina, Ulla, Torgny och Milo gick till Grekiska Kolgrillen och åt middag. Snabbt och väldigt gott. Sen tog jag en sväng förbi Gröndal och tog en öl med Macke på hans hemmaplan för en gångs skull. Ingen melodifestival nu heller.

Pelle bjöd in till bouletävlingen Grönbrallan? på Bouleobar Globen. Pelle och jag spelade en tävling i Rålis i soras och gjorde bra ifrån oss. Vi hade nog kunnat gå till final om det inte hade varit för ett snett handikappsystem. Ikväll lirade vi igen på medelsvåra banor och riktigt svåra VM-banor. Vi överraskade och spelade oss hela vägen till semifinal. Slog motståndare som vunnit DM, SM och VM (eller nåt). Jag lägger upp och Pelle skjuter - det är vår taktik. Trots en grov förskylning gick det alltså bra. Vi spelar under namnet Les Pépés. Undrar om det betyder nåt snuskigt.

Idag stannar jag hemma för säkerhets skull. Ikväll ska vi köra vår blåsning av Anders som fyllt 50. Det kommer att ske i Sumpan och ska bli riktigt roligt.

Enda sedan i måndags har Milo varit extremt pappig. Han är på mig hela tiden och sover så nära att han stoppar upp sina fingrar i min näsa för att känna sig nära.  Han är som ett plåster och han vägrar i det närmaste vara med Lina. Det är "pappa" hela tiden. Konstant.

Jag, Lina och Milo stannade hemma idag. Magen är inte i form men ingen spya ännu. Mår annars bra så det är nog ingen vinterkräksjuka. Milo är oberörd.

I flera månader har vi planerat en blåsning/ överraskningsfest för Anders - min chef. Det ska ske på fredag. När jag i morse skulle skicka ut de sista instruktionerna till alla berörda så tog jag fel mejl. Det jag tog var ett mejl som satte igång hela blåsningen ioch där Anders är med på mejllistan.  Själv har jag gått och oroat mig över att vissa personer ska råka läcka det hela till Anders och sabba allt. Så är det jag som får hjärnsläpp. Som tur var fick jag snabbt tag på IT som f-ö-r-h-o-p-p-n-i-n-g-s-v-i-s hann ta bort mejlet från Anders inbox på jobbdator och mobil. Han avslöjade inget i alla fall när han kom in idag. Vi tror att vi hann ta bort det men det finns en möjlighet att han sett det. Helvetes, jävla skit. Vi får se de närmaste dagarna.

Igår försökte jag mig på att laga en fin omelett. Det resulterade i att Lina legat och spytt hela natten och jag haft magknip och inte sovit många timmar.  Jag lämnade över Milo och samma sak som igår. Tååårar!  Samma tårar dök upp igen vid hämtningen fast det tog slut så fort han kom upp i min famn. Då var han precis som vanligt igen. Allt på en tiondels sekund. Vi gick vidare till BVC för 18-månaderskontrollen. Väl inne hos tanten känner jag hur svetten plötsligt forsar ner i nacken och jag känner mig likblek. Illamåendet sköljer över mig lika snabbt och jag ber om en toalett. Jag blir i det närmaste utslängd under en ramsa om vinterkräksjukan. Jag nämner min omelett utan att det gjorde nån skillnad. Jag blev hänvisad till en lite städskrubb i en kulvert där jag fick gå in. Ingen spya min väl nummer två. Den vattniga varianten. Vi tog oss hem med en ny tid till BVC och kvällen har nu spenderat under en filt med magont. Lina mår mycket bättre.

Idag var det min tur att lämna över Milo. Det gick finfint fram tills dess jag sa hej då vid grinden inne i förskolan. Då fylldes Milos ögon av skräck och ansiktet förvreds av gråt. Då ska man vara stark och bara gå därifrån. Det var inte helt lätt. Vid hämtningen satt de och åt mellanmål. Så fort Milo fick se mig så brast han ut i gråt och ville upp i famnen. Där så blev han lugn direkt och började vinka hej då till alla. Sen fick han rida på mina axlar - då är det aldrig en sur min.

Lina lämnade Milo i morse och överlämnandet gick bra. Däremot blir han ledsen under dagen, enligt fröllan Marie. I lekparken hade de satt honom i sin vagn!? Han som inte gillar att sitta i sin vagn när han kan springa omkring. Vad som däremot är positivt är att han verkar sova under den obligatoriska sovstunden mitt på dagen. Vet inte hur de lyckas med det.  Grupptryck? Vid hämtningen hade Milo varit tvärtom. Ville inte klä på sig. Ville inte åka vagn, ville inte göra nånting som Lina ville. Väl hemma vägrade han sen gå ur vagnen och han vägrade klä av sig. Lina straffas?

Lina tvättade så jag och Milo tog en tur till VH och åt våfflor från det nta våffeljärnet. Gott, tyckte vi båda.

Djurgårdsgubbarna på jobbet skulle se dif-Mora. I couldn't care less. Men då de skulle träffas på Söder för en AW så hakade jag på där. Det var jag, Anders, Bengt, Matte, Bosse och Liselotte. Som vanligt trevligt och roligt sällskap.

Det som började så bra fick nu en ny vändning. Idag var Milo ledsen flera gånger och gick vid ett par tillfällen och satt sig ensam i ett hörn. Det känns sådär. Men så har inskolningen varit kort. Vi hoppas det går bättre nästa vecka.