La Horqueta

Färden gick vidare och vi svängde av mot en liten by som hette Chocomus (eller nåt) där vi stannade till vid en sjö och åt lunch. Värmen var lika tryckande som i Buenos Aires men en svalkande vind gjorde det i alla fall skönt och behagligt.

Tanken var att vi skulle sova över på en hacienda - precis som Evert. Och till slut fick vi så tag på en som hade plats åt oss. Ja, egentligen var dom fullbelagt men dom gick med på att öppna upp det gamla huset bara för oss. Det byggdes nån gång vid sekelskiftet och var ett vackert hus beläget vid en sjö. Omgivningen var skönt lummigt grönt och i träden satt papegojor, rovfåglar, duvor omvartannat. Sen trodde jag mig se några kolibris men jag såg fel. Det var bara myggor à la Pampas. Övernattning och fyra mål mat ingick. Spöken fick vi på köpet, i alla fall enligt Patrik.

Vi fick också tillgång till gårdens hästar så vi sadlade på och begav oss ut på en ritt på ägorna. Vi fick följe av en dansk gaucho vid namn Jacob som jobbade på gården. Vi red ut, tappra och med de stora ängarna som mål. Vi pruttade fram, skred, travade men inte minst galopperade. Mina ryttarkunskaper från Brasilien satt kvar samt att min häst nog var väldigt snäll. Häftigt var det i alla fall att jaga kor i full galopp, om än för en kort stund. Efter någon timme började solen slockna och som det bör en cowboy/gaucho så red vi iväg mot solnedgången...

I'm a poor lonesome cowboy with my banjo on my knee...