Söderblandning

Professor Walter Vale är runt sextio. Alla känslor har han i princip stängt av. Han har undervisat samma universitetskurs i åratal och avvisar kallt en student som försöker lämna in ett arbete sent. Han bryr sig inte om att fråga vilka "personliga problem" studenten kan ha råkat ut för. Han låter även en äldre pianolärare själv lista ut varför han inte vill fortsätta med sina lektioner. Ansiktet är uttryckslöst, hans mun är smal, rak och visar inga tendenser att rycka varken upp eller ner. Walter blir tvingad att åka till New York för en föreläsning och när han anländer till sin övernattningslägenhet så finner han att den inte är tom. Han träffar Zainab från Senegal och hennes pojkvän, Tarek, från Syrien. Det visar sig att de har hyrt lägenheten olagligt av någon påhittig person. Zainab och Tarek plockar snabbt ihop sin saker och ger sig av ut i natten i hopp om att finna nytt boende. Walter går efter, en liten stund senare, ut i trapphuset. Han låter dem stanna några nätter

Eftersom det inte blev nån bio igår får det bli idag. Kvart i sju-bion och "The Visitor". Den ska vara väldigt bra. Jag återkommer med mina funderingar kring filmen. Det är så skönt att ha nära till flera biografer. :-)

Så var jag tillbaka i lejonkulan. En av de saker jag irriterar mig på på vägen till jobbet är de personer som snackar jobb på telefon. Om du inte är involverad i en gisslansituation, hjälper nån att landa ett plan, har jour och rådgör vid akut hjärnkirurgi tycker jag man kan vänta med samtalet. Jag lyssnar hellre på privatsamtal en tråkiga jobbsamtal på tunnelbanan. I morse lyckades jag få gröten till att likna crème brûlée. Jag gjorde som vanligt men det blev som ett skal på ändå av nån anledning. Kanske brände jag på för länge. I natt var jag på NK. Jag togs emot av den blonda tjejen från djurgårdsfärjan. Hon visade mig till en exklusiv klädavdelning. Och där stod de. Ett par kraftiga gröna gummistövlar. De var skitsköna och satt som en - ja, som en stövel. Gummistövlar är högsta mode nu. Viker du dessutom ner stövelskaften så är du extra cool. Jag drömmer vidare.

Det blev ingen bio. Filmen var över två timmar lång. Sen så förstod jag vilken film det var. Jag gjorde en tankevurpa där. Sen förklarade Ante att det minsann var en bögfilm. Att det är filmatiseringen av den tv-serie som gick när vi var små med Jeremy Irons och han från Ivanhoe. Den vill jag inte se nu. Den kan säkert vara bra. Jag väntar till dvd-släppet. På dvd så jag kan pausa och se den över några dar. Jag får vänta på det. The Visitor vill jag däremot se.

Boring. Hemma. Sjuk. Det är första gången på väldigt länge. Men hade jag haft ett annat jobb hade jag åkt in. Problemet är att min röst är lika duglig för ett telefonsamtal som om jag skulle äta biff och inte hade några tänder. Jag kan tugga men inget händer. Eller en bil som inte kör på alla cylindrar. Och skulle jag lyckas väsa iväg nånting så toppar jag av det med en hostning. Men jag kanske kan släpa mig iväg på en bio klockan tre. En förlorad värld på Victoria kan bli aktuellt. Annars verkar det bara vara Mamma Mu eller Space Chimps att välja mellan. I alla fall på dagtid. Nu blir det horisontalläge igen.

Jag vet. Den gick på bio. Och alla talade om den. Men jag missade den i alla fall. Det var nämligen ingen som ville följa med. Men nu har jag sett den. Två gånger. Och det blir säkert många fler tillfällen. Den är så där lagom underbar. Och kort. Längs med Dublins gator står en man och spelar gitarr för att få utlopp för sina känslor. Under en utav sina intensivare musikaliska stunder möter han en flicka... En vänskap grundad i deras musikintresse börja spira mellan de båda men tidigare händelser i deras liv sätter stopp för att relationen ska utvecklas. Det första som måste sägas om denna filmen är att jag måste berömma musiken. Den är otroligt bra. Den vann en Oscar för bästa originalmusik, skriven av de två huvudrollsinnehavarna själva. Man kan lämna den på i bakgrunden och bara lyssna. Filmen var inte bara en liten musikal utan hade ett budskap. Tyvärr, för mig. Jag fick nog en klump i halsen av den också. Jag vet inte med säkerhet så min hals är lika känslig nu som en rostig s

Från i somras. Jag och Anna skulle på stå-upp festivalen på Långholmen. När jag hämtade henne vid porten var hon tvungen att byta skor för de matchade inte klänningen. Precis då ser jag denna och det var precis min tanke :-) Gatukonst. Nån som känner igen den och kan säga från vilken gata? Från idag. En underbart vacker höstdag och den här lilla flaggan som säkert har glatt nån liten tott idag hamnade till slut på trottoaren som ett höstlöv. Lite symboliskt, tycker jag. Jag måste dit med Ella om Tomas och Susanne tycker det är en bra idé.

Förkylningen är väl på väg att ge med sig men halsen känns som ett rostigt stuprör. Som tur är behöver jag inte delta i nån Sing-a-long. I eftermiddag klockan 16:00 spelar HTFF (Hammarby Talang FF) en viktig match på Kanalplan mot Älvsjö. Karlslund leder division 2 södra Svealand före Eskilstuna City på fler gjorda mål. Lagen har inför den sista omgången 39 inspelade poäng. HTFF ligger trea på 36 poäng men kan med en vinst i eftermiddag ta över serieledningen på bättre målskillnad. Hammarby spelade igår oavgjort 0-o mot Trelleborg. Så här sa Erkan om sin insats igår: Du hade ett par avslutslägen med vänstern… - Vänstern, alltså… Den är som en död fisk. Det är ett problem. Jag kommer till många skottlägen med vänstern på grund av att jag dribblar och går inåt. Jag måste verkligen jobba med den, nu känns det som man skickar iväg bomull när jag skjuter. Jag tycker hela laget spelar som en död fisk och alla utom Charlie skjuter bomull. Det känns som en bortkastad säsong.

Sherry Swanson ( Maggie Gyllenhaal ) vill lägga allt bakom sig. Efter tre år i fängelse för knarkrelaterade brott stiger hon som 22-åring av bussen i New Jersey. Men som vuxen och med ett sinne fortfarande som en tonåring så ter sig världen inte speciellt välkomnande. Samtidigt som hon försöker hålla sig bort från heroinets demoner försöker hon återstifta banden med sin sju-åriga dotter. Nånting som inte visar sig vara helt lätt. Filmen är avskalad och enkel. Jag får lite utav en dokumentärkänsla över berättelsen men det stämmer inte riktigt överens med filmen. Historien har man sett förut flera gånger men i det här fallet har man lyckats att hålla den jordnära och osentimental. Maggie Gyllenhaals porträtt av Sherry är makalöst bra. En enastående talang. Hon generaliserar inte, hon överpresterar inte utan hon gör bara Sherry - en kaxig white trash-tjej med dålig hållning. Hon är nästan för bra för filmen.

Jag har suttit och skrivit några mail och det slog mig då att någon var ett jävla geni. K roppsspråk, grymtningar, tal, fågelkvitter känns ganska logiskt rent biologiskt. Men den person som kom på att föra ner läten till tecken, bilder, bokstäver och ord - det var ju lysande. Här sitter jag och knappar ner lite saker och ni kan läsa och förstå. Ni kanske befinner er ett kvarter bort eller på andra sidan jorden och jag kan förmedla ett budskap. Jag undrar hur han tänkte. Killen som satt där med ett litet lodrätt streck framför sig och funderade och funderade. Det var nånting som saknades - det där lilla extra. Pricken över i:t. Jag undrar hur lång tid det tog.

Jaha, ingen vill leka med mig idag. Alla ska bort och annat. Då får det bli soffan, thaimat, en bra rulle och varför inte bjuda in Ben & Jerry så jag inte blir helt ensam. Efter två utekvällar i rad med förkylning kan det nog vara ganska skönt. Frågan är vilken film jag ska se. Sen kanske jag ska ta tillfället i akt och jobba vidare på några teckningar. En tatuering till Tarras kanske...

Den årliga biljard- och dartkvällen med Kamratföreningen på jobbet började mycket trevligt. Först en snabb öl på Tranan och sen till JoLo. Lite mingel, välkomstdrink och sedan sittning för middag. Jag placerade mig strategiskt mellan Malin och Elisabeth. Alltid trevligt och upplagt för skratt. Malin är dock lite för nyfiken. I biljardturneringen parades jag ihop med en kollega som jag helst inte velat haft som partner. Men jag tänkte att jag skulle göra det bästa av situationen. Vi hann inte ens börja innan hon öppnade munnen och allt var förstört. Då bestämde jag mig för att förlora med flit och åka ur så fort som möjligt. Jag missade med flit, jag missade snyggt, jag missade grovt. Vad händer? Jo, motståndarlaget är ännu sämre och min partner sätter en omöjlig boll efter cirka sju vallar. Sen fick även jag lägen där det hade varit för uppenbart om jag missat. Och så fortsatte det. Plötsligt var vi i semifinal. Då visade jag lite klass i alla fall och gjorde processen kort med motstån

Jag hoppas du inte alls har det bra. Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd och yr och ängslig och mycket störd. Och rätt som det är, så får du brått att lägga dig rätt för att sova gott. Jag hoppas det dröjer en liten stund... Jag hoppas du inte får en blund! - Karin Boye

Jag borde ha lyssnat på min kropp och jag borde framförallt ha lyssnat på Lina. Jag skulle inte ha sprungit i söndags. Så nu fick jag lomma iväg till Debaser med några Alvedon, Sudafed och Enchinagard i kroppen. Alla piller hjälpte sådär. Jag plockade upp Li på vägen som satt uppe i Skrapan med några kollegor och reklamerade Strawberry Daquiris. Vi kom in strax efter spelningen hade börjat. Det var mycket folk men lite lugnare än vanligt. Eller så var jag väldigt förkylningsbedövad. Det var även uttalad maskerad igår men väldigt få som gick utklädda. Och med vissa vet man inte riktigt om de går i kostym eller inte. Professor Drövel var bäst. Anna Maria Espinosa var lika förtjusande och skönsjungande som vanligt. Sen kom första gästartisten. Neneh Cherry kom upp och körde The Clash's Guns of Brixton, nån Sex Pistols låt samt en bejublad skaversion av Manchild . Hennes extranummer minns jag inte riktigt vad det var. Sist upp på scenen var Kevin Rowland. Han såg gammal ut nu men han ö

När jag läser att allt har tagit slut så blir jag glad när jag läser att vissa saker finns kvar. Även om man inte får se den speciellt ofta. Senast var för femtio år sedan. Den skygga Okapin

Nu har vi använt allt jorden kan producera för i år. Enligt Earth Overshoot Day så tog det slut igår. Nu lever vi på reserverna. Tänk om det inte fanns några reserver?

En instabil backlinje. Ett virrigt mittfält. En klasspelare på topp. Det räcker inte på långa vägar.

I morgon är det dags igen. Det är bara att gunga med musiken. Häng med!

En sån här fin pin får alla som stödjer Bajen genom transferkorgen.

Bäst just nu och en låt som får mig på bra humör: Talking Heads - This Must Be The Place Du då? Är du lite gladare nu?

Det enda som saknades i morse var ljudet av och doften av sälta från Atlanten. Och kanske ljudet från marginalen. Men känslan var densamma när jag gick ut på gatan i morse. Allt pga dimman. Dimma förknippar jag alltid med Portugal. Men jag hade ingen golfbag, ingen bil och ingen morgoncroissant. Det är länge sen nu men det är ändå trevligt att ha den där höstkänslan som betydde golf. Även om jag knappt spelar idag. Att ha en arbetsdag som började med att solen bryter genom dimman och torkar upp daggen från fairway på Quinta da Marinha. Men det är en ganska skön känsla att gå till tunnelbanan också.

Så var det måndag och jag är tillbaka vid mitt skrivbord...

Jag har frusit hela helgen och känt mig allmänt slö. Men jag blev ändå sugen på att springa idag. Efter att ha snackat med Lina som dock avrådde mig från att springa så gjorde jag det i alla fall - till slut. Det fick bli ett varv motsols. Mest för att se om det var färre uppförsbackar. För när jag springer runt Årstaviken medsols så är det ett par backar som är riktigt jobbiga. Motsolsvarvet var faktiskt lite lättare. Även om jag är säker på att stigningarna är lika många. På väg över Årstabron stod solen lågt och lyste varmt. Samtidigt spelade Beach Boys på radion och för en kort stund drömde jag mig bort till de Kaliforniska stränderna. Eller varför inte Praia Guincho i Cascais. Det var vackert - poetiskt rent utav.

Josefine, Anders och tolv-dagars Linnéa på sin O'Learyspremiär. Liverpool - Stoke. En miss där av Anders som sann Man U supporter. Hon lär få personalrabatt redan innan fem-års ålder om hon håller samma besöksfrekvens som Anders.

Nog visste jag att Classe Malmberg knarkat men inte att han började så tidigt. Jag är lika chockad som ni. Det har varit tal om att införa drogtester på skolan. Det är väl lika bra att börja ännu tidigare. Inte undra på att ungarna är så stissiga på dagis.

I natt råkade jag fånga de sista 90 sekunderna av Uppdrag granskning. En repris, antar jag. Det var två personer som åkte runt i en bil varav den ena intervjuades. Han fick frågan om hur man skulle agera om man träffade på någon som höll på att ta livet av sig. Och han tog ett exempel om man träffade på en person t ex på en bro och i processen av att hoppa. Jag råkade ut för just en sån händelse för drygt ett år sedan och sedan dess har jag alltid undrat om jag sa rätt saker. Tänk om jag hade sagt fel och hon hade hoppat. Men jag måste ha gjort något rätt, sagt nånting bra för hon klev tillbaka över räcket. Mannen som intervjuades sa väl de saker som jag hade sagt. Kanske inte ordagrant men i samma anda. Jag har grubblat på det då och då, undrat om vad jag skulle säga om jag hamnade i samma situation igen. Det var skönt att gå och lägga sig och få det bekräftat på något sätt. Att jag sa nånting bra. Jag har alltid undrat.

Det blev en snabb öl efter jobbet med några gamla ansikten från KC. Anna, Magnus, Paul, Pernilla och Susanne. Riktigt trevligt att se dem igen. Men tyvärr kunde jag inte stanna.

I morse kom jag till jobbet på min nya Vespa Touring '61. Fast den var inte blå utan matt silvergrå. Väl framme märkte jag att jag hade glömt att köpa lås och alla sa åt mig att ta in den istället. Att det var säkrare. Så jag rullade in Vespan genom receptionen och baxade in den i hissen. Då gick den på tomgång. Jag tog upp den till våning 9, där ställde jag undan den i ett arkivrum. Lite senare när jag kom tillbaka från toaletten och då var det ett jävla liv. När jag kommer runt hörnet håller jag på att bli påkörd av Magnus och Henrik som i full fart kommer på min Vespa. Glatt tjoande. Hela kontoret verkar vara i uppror. Från köket hör jag mer oväsen, det är ett väldigt liv. Jag går dit. Där står hela våning och grillar, dricker öl och tävlar med trampbilar och under tiden åker folk runt, runt på min Vespa. Det var som ett stort spontant Tailgate party . Det var sista gången jag tar med mig Vespan till jobbet. Jag drömmer vidare...

Jag tipsade om Detektivbyrån för 1½ år sedan. Nu har de kommit ut med en ny skiva som fått bra recensioner. Musiken känns som om den plockats från Amelie från Montmartre. Men kritikerna har väl bedömt nån helhet. Då passade det bra - inte nu. Just nu är jag inne på lite tyngre och mörkare låtar. Eddie Vedder .

Kalix får sin första rulltrappa . Trevligt. Då kanske de lär sig varför man ska hålla till höger i rulltrappan samt att man faktiskt även kan gå i den även om den rör sig. En del verkar inte förstå det när de besöker Stockholms varuhus och tunnelbanor.

Det här fattar jag inget av alls. Det finns en bild men istället för att visa den så gör man en så kallad fantombild istället. WTF!? Hur jävla dumt är inte det? Vill man ha fast personen i fråga? Och om fantombilden är resultatet av en riktig bild undrar jag vilken tecknare polisen använder sig av.

Ikväll är det releaseparty på Debaser. Gratis. Från klockan 19:00... Har ingen aning om bandet mer än det jag har hört på MySpace - Plastic Pals . Låter det inte lite som Atomic Swing? Det är hursomhelst Ingela som tipsar.

Ska man vara kulturell får man ta en del smällar ibland. De portugisiska kortfilmerna var inga höjdare. En var okej men den lyckades de sabba genom att spela nån rysk trance-låt alldeles för högt. Nu vill jag ha nån bombastisk, amerikansk, kommerciell, sanslös action. Finns det nån? Det mest positiva den här kvällen var den tjej som rev biletterna. Hon såg ut som hon hade plockats rakt ut från 50-talet. Alldeles förtjusande.

Ikväll klockan 18:00 på Klarabiografen, Kulturhuset visas en serie Portugisiska kortfilmer. Jag slutar fem och hoppas hinna dit. Häng på... Portugese Short Films - Kulturhuset

Min ungdoms hjälte - antihjälten Gaston. Tecknad av belgaren Franquin. Gaston - uppfinnaren av elefantofonen, Gastondockan och hela kontorets gissel. Hans busiga katt och sura skrattmås. Mossberg, Elvis, konstapel Batong, Jeanette, Mick Jansson, direktör Gyllenhammer. Fina minnen. Jag hittade de gamla albumen igen ute på vinden i VH och även om det flesta håller ihop så är de lite skamfilade och försedda med fläckar av O'Boy och smörgåsar. Men en regnig dag ska jag läsa igenom alla igen.

Nu ska jag lägga mig, fly den här dagen. Drömma om en vild vind och två blåa stjärnor. I natt är jag orädd, för natt blir dag.

Meta var arg som Gordon Ramsey. Kallskänkan hade gjort gazpachon alldeles för vattning. Så nu fick han hacka upp fler tomater och blanda i. Alla rätter hade varit perfekta - utom just gazpachon. Sheiken var inte alls nöjd utan sa att vi skulle få sparken och vara tvungna att hoppa av båten i Dubai. Fast jag protesterade och sa att jag inte kunde få sparken, jag hade ju bara följt med Meta som kompis. Det hjälpte inte. Jag skulle av båten hursomhelst. Meta gick då till hytten bredvid, öppnade dörren och där låg Pia H. på en divan. Meta förklarade läget och Pia som var agent skulle försöka reda ut det hela och få sheiken på bättre humör. Hon la sin bok åt sidan med en suck. Plötsligt sprang jag runt på grusplanen i VH. Jag spelade boll med Sebastian Eguren och Uruguay. Motståndare var en massa feta Argentinare. Tulltjänstemän eller nåt. Alla hade mustach och illasittande träningsoveraller. Vi fick ett perfekt frisparksläge. Sebban sa åt mig att ta den. Och den blev klockren. Den seglade

Kalsongerna på besök igen. Senast de möttes i Svenska Cupen vann Kalmar med 0-1 i andra förlängningskvarten. Nu är inte det ett alternativ i eftermiddag. Jag har inga känslor alls inför matchen. De dyker väl upp när jag väl står där. Allt talar för en Kalmar seger vilket betyder att Bajen kan göra något osannolikt. Men det är inte sannolikt. Dags att gå. På Söderstadion där är vårt hem Hammarby, Hammarby Alla som kan lägger på en rem för gamla Bajen, Hammarby

En mycket trevlig after work. Sen avresa mot Gröna Lund. Det var kallt som fan, tycker jag. Moneybrother var anorektisk och ljudet likaså. Väldigt tunnt. Men i övrigt bra. Och när man talar om trollen så sitter hon där. Lika förtjusande som vanligt. Men det är en stor hemlighet. Jag tänker inte avslöja vem. Men det var roligt att se henne. Sen tappade jag bort Macke och Björn men mötte upp Molle, John, Uffe och Ante på Kvarnen. Det blir en klassiker. Biip, biip, biip. Sen blev det groggar som avslutning hos Uffe. En hel del. Och med intressanta diskussioner kring kändisskap inom media. Här höll Ante låda. 04:17 och jag hade gärna suttit i ett kök och snackat skit ett tag till. Nu är det lördag. Dags att sova...

Moneybrother på Grönan ikväll. Men före det - after work med hela gänget minus Johan som lever eremitliv i ett torp i Västergötland. Det var länge sedan vi lyckades få ihop alla. Sen blir det väl utgång och Kvarnen ligger nog bra till med tanke på var vi samlas. Har inte varit på Kvarnen sedan i våras. Helgen ska annars innehålla en del shoppping. Det började ju redan för en vecka sedan men fullbordades inte. Fast oddsen att jag hittar något är inte bra. Bajen lirar hemma på söndag mot Kalmar. Det ser jag inte fram emot. Hoppas lirarna överraskar...

Jag är en notorisk kluddare...

Det kom en liten besökare idag. Arbetsnamnet är Linnea och det tycker jag passar bra. Tyst var hon och det var först när Anders och Josefin skulle gå som hon protesterade. Hon gillade väl säljatmosfären. Tre dagar gammal och en helt underbar liten människa. Hon kommer säkert växa upp och bli en Hammarbyare även om oddsen talar emot det.

En vän ville ha alla de filmer jag har lagt upp på youtube så hon fick länken. Jag tror inte jag har lagt upp den här förut utan bara länkat till filmerna. Här finns i alla fall de flesta: Samlade verk Några filmer är inte upplagda och de kommer tyvärr inte att läggas upp av olika anledningar även om de i mina ögon är några av de bästa jag gjort. Men håll till godo med dessa.

Ingela hörde av sig. Hon undrade om jag ville vara med och smaka på agaveväxtens söta nektar. Tequilaprovning med andra ord. Sju sorter ska testas, alla i olika färger. Sedan ska våra omdömmen redovisas på någon sajt. Jag återkommer när jag vet vilken. Saude!

Jag är kvar. Mina kollegor är kvar. Världen utanför är kvar. När Cern körde igång testet med LHC - Large Hydron Collider - satt jag på tunnelbanan, på väg till Vreten och jag tänkte för en kort sekund att världen kanske är borta när jag kommer upp. Det var den inte. Eller? Det kanske den är. Jag har ju en del skumma drömmar och det här kanske bara är en del av den. Det hade varit roligare om jag drömt nåt annat i så fall. Svaret på frågan får vi här .

Klockan är nio. Jag har varit ute och sprungit - hurra! Nu står jag inför ett dilemma. En kanal visar About A Boy . En annan kanal visar en Stuck On You av Farrelly Brothers och det brukar aldrig bli fel. Jag har ett vagt minne av filmen att den är väldigt rolig. Så det får nog bli den framför Hugh. Det känns som ett bättre läge för den idag.

Det var så mycket jag inte hann med. Jag tror jag avvaktar med att jobba mer idag. Sen ska jag fråga om jag får betala lunchen i morgon. I morgon går jorden under

Klister-Peter , rådjursmannen eller Peter Baranowsky som han heter är personen bakom alla rådjur man finner på baksidan av vägskyltar över hela Stockholm. Jag vet inte med säkerhet men för tio år sedan började jag se Bambis nos och det verkade som om den hade sitt ursprung på Lilla Essingen. De flesta ansikten tycktes leda bort från ön. Ett säkert sätt att hitta hem om natten. Det var bara att följa Bambi nos. Därför känns det tryggt och lite som hemma att ha den här skylten precis utanför porten.

När jag går till jobbet så passerar jag Klara Sjö. Där ligger ett antal småbåtar av udda utseende. Men det är inga cigaretter, mahognybåtar eller trendiga day cruisers. De flesta har en typisk 70-tals look. Varje gång jag har passerat dem så har jag tyckt att de är fruktansvärt fula. Va fan tänkte båtbyggare på förr? Men plötsligt, idag, så såg jag på båtarna i ett helt annat ljus. Idag var de asläckra. De är ju snygga!? Båtdesignern var ett geni. Eller så hade jag en febertopp i morse utan att jag visste om det.

17:11 kom en liten tjej. Grattis Jossan och Anders. Snyggt jobbat!

Klasse och jag hade tänkt att gå på bio. Jag vägrade sitta på första raden så det blev inget. Barnhemmet stod annars högt på listan. Mest för att Wall-E endast kördes med svenskt tal på Filmstaden Söder. Så det fick bli en dvd-kväll på Blekingegatan. Nånting vi har snackat om tidigare. Mycket trevligt, men inget hångel. För övrigt går chokladövertäckta skumbjörnar med banansmak väldigt dåligt ihop med popcorn. Jag har ju gjort en liknande lista tidigare. Den här listan . Det kanske är läge för att göra en ny. Smaker som inte går ihop. Som att borsta tänderna och sedan ta en öl eller ett glas vin. Ingen höjdare. Nån annan som har en mindre bra smakkombination att dela med sig av?

Slingan runt Årstaviken ligger på knappt åtta kilometer. Jag har två källor. Min stegräknare och Google Earth. Den senare visar allt fågelvägen och jag tog väl inte med alla svängar i beräkningen men tillsammans med stegräknaren borde den i alla fall ge ett hum om sträckan. Jag lyckades tjata ut Ante på turen också. Han slöt upp på Skanstullsbron väsandes, pustandes och frustandes. Trehundra meter från sin port. Det här kommer ju gå bra, tänkte jag ironiskt. Men Ante kämpade på bra till Årstabron. Där ville han gena. Vi gick ett par, tre minuter sen igång igen. Här verkar det som om han kom in i andra andningen. Det lät i alla fall bättre. Men efter bron, vid Tanto och ner mot vattnet fick han ont i knät. Därefter blev det lite springa, lite gå. Vädret var perfekt. För mig själv gick det över förväntan. Nu fick jag ju vila lite emellanåt men flåset är inte alltför dåligt och sträckan runt Årsta känns alldeles lagom. Skönt att han en slinga att ta sig runt och som också känns varierande

En bild från förra helgen. Ella och Astrid tränade inför Blåkullaflygningar till påsken 2009 men fokuseringen var så där. Först flög de fram genom luften men det blev snabbt kloppeti-klopp, galopp och hästhoppning. Det finns tydligen en multifunktion på de där kvastarna. Men det funkar ju det med. Men att ställa upp på bild funkade däremot inte speciellt bra.

Nu har jag diskat alla kastruller och pannor efter den utsökta fettucinin med kyckling, spenat, soltorkade tomater, creme fraiche och parmesan som jag rörde ihop. Jag har försökt läsa bok, spela gitarr och se på film. Men jag är så trött att ögonen går i kors. Det blev alldeles för sent igår. Men jag k-a-n inte lägga mig innan tio. Egentligen inte innan elva heller. Måste försöka härda ut. Måste... städa kanske. Eller inte...

0-0. Det är tragiskt. Visst, Albanien var inte dåliga - tvärtom. De hade flera bra chanser. Men Sverige spelade sååå långsamt. Som Grekland i under EM i somras. Sen verkar det som om de flesta i Sverige springer runt på planen och hoppas på att någon annan ska göra nåt konstruktivt. Jag somnade nästan på soffan. Ingen speed alls i Sveriges spel. God, I'm bored.

Nu har jag testsprungit, analyserat löpsteg, testat ett par, testat två par, testat tre par skor och till slut köpt det fjärde paret. Tydligen tappar de stunsen efter två, tre år. De jag har just nu är i alla fall tio år gamla. De nya är jättefina. Asics. Annars tycker jag löparskor är fruktansvärt fula. Jag undrar när tillverkarna ska ta till sig "less is more". Nya byxor blev det även men det är mycket troligt att de får återvända till butiken i morgon. Här är jag helt lost. Hittar inget jag vill ha. Och gör jag det så sitter de inte bra. En ny höstkavaj slank ner i en påse tillsammans med en halsduk som jag fick på köpet. Eftersom jag fått så mycket idag så passade jag på att öppna en ven och lämna lite blod. Det är alltid någon som behöver lite AB+. Det var givning nummer tretton. Kan det sluta regna nu så sticker jag ut en sväng och lättar på plånboken lite ytterligare.

Otroligt dålig respons idag för en efter jobbet öl. Det här verkar nog bli det enda roliga man får uppleva idag. Tittar man tillräckligt länge på videoeffekterna känner man sig ganska rolig i alla fall. September - Earth, Wind & Fire

...blod fick jag lämna idag. Jag hade tänkt att inviga Södertappen i morse men fick tji. Det var stängt. Igår kväll skulle jag se på Babel med Brad Pitt och Kate Blanchett. Jag har sett den förut men det var länge sedan. Men jag kom aldrig längre än DVD menyn. Musiken där var så bra att den fick stå på hela tiden. Jag får se filmen i natt istället. Idag är jag på bra humör. Inga knäppa drömmar. Det är fredag. Och jag laddade mobilen full av glad musik i morse. I morgon hade jag tänkt att shoppa lite. Det är alltid intressant eftersom jag nästan alltid kommer hem tomhänt. Det betyder att jag springer runt i en massa affärer mitt under värsta lördagsrusningen och inte får ut något av det i alla fall. Jag skulle behöva hjälp av en "personal shopper". Nån frivillig? Inte Danne.

Jag fick gå runt fem, sex varv innan jag lyckades få hyfsad fokus på bilden. Det är en varningsbild på den roterande glasdörren på jobbet. Den gamla dörren stannade till om man nuddade dörrarna. En säkerhetsanordning för att inte skada gående. Den här den skjuter på - och hårt. Jag kunde inte stoppa den trots att jag höll emot. Den stannar inte för något. Varningstriangeln är befogad. Att man ska hålla barn i handen likaså. Men hur de hade tänkt att man inte får spela fotboll förstår jag inte riktigt. Ytan är tre kvadratmeter. Squash med pingisbollar kanske. Men väggarna står som sagt inte still utan roterar hela tiden. Fan, jag tror jag har kommit på en ny sport. Kanske platsar i X-Games. Så där lagom streetkänsla.

Eftersom systemet är trögt, trilskas och inte funkar så bra hinner jag skriva såna här meningslösa inlägg. Men jag såg en rolig skylt tidigare som jag tänkte dela med mig av i kväll. Ska bara ta en bild av den. Och det, det blir en utmaning. Vet i fan hur jag ska hinna få den i fokus...

Oj oj oj. Vilken natt. Eller morgon kanske jag ska säga. Jag sov som en gris fram till klockan fem i morse. Sen började fyrverkerierna, vaktparaden och tredje världskriget i mitt huvud. Jag måste ha vaknat till av att tidningen ramlade in genom brevlådan för jag kollade på displayen på radion. Den flimrade svagt grönt (tror dioderna håller på att dö ut). 05:02. Sen somnade jag in igen och befann mig snabbt på djurgårdsfärjan igen, precis som för en vecka sedan - på väg mot Skeppsholmen. Där satt hon igen på träbänken precis som sist. Hon är busigt vacker, samtidigt elegant i kort blont hår. Smart klädd i dräkt och en beige kappa (tror jag). Ljusa bruna skor/boots som påminner om stövlar från 1800-talet fast med två spännen på sidan istället för snörning. Minne för detaljer. Och jag kan inte sluta titta den här gången heller. Hon tittar lika mycket tillbaka men nu, i drömmen, hörde jag henne tala. Hennes läppar rörde sig inte men hon fanns där i mitt huvud. Det är precis som om vi har e

Påminner inte Kings of Convenience låten, i inlägget längre ner, väldigt mycket om Nick Drake ?

Nej, inte filmen. Men det här kanske skulle kunna bli en film. Det är stort. Jag kanske ska gå på hockey i vinter. Det var mycket länge sedan.

Jag vaknade ju ganska tidigt i morse. (Jag kommer till det.) Så jag åt frukost i vanlig ordning och promenerade sedan till jobbet. En dryg timmes promenad och i dag en riktigt vacker morgon. Speciellt när man kommer bort mot Karlbergskanalen. Egentligen skulle jag ha kunnat satt mig där på en bänk resten av dagen. Igår hade jag laddat upp mobilen med Kings of Convenience. En lång promenad är ett perfekt sätt att lyssna in sig på ett nytt band. Jag fick lite Simon & Garfunkel känsla över grabbarna. Jag får ge dem lite mer tid. Texterna passar ju nu bra i alla fall. Sen hoppas jag att Stockholm och Solna stad mäter likadant. För i så fall är det nog grovt räknat närmare tio kilometer till jobbet än åtta från Blekingegatan. I alla fall om jag nu ska lita på alla skyltar. Sen tränade jag i 45 minuter. Hurtigbulle.

I lurarna just nu... Kings Of Convenience - Toxic Girl

Det här låter kanske dumt men Get Smart var mycket bättre än jag hade trott. ...om man nu gillar den typen av humor. Sen var jag nog på rätt humör. Rätt sällskap gör även sitt. Men jag log hela filmen igenom. Skrattade störrre delen också. Steve Carell är skitbra på att göra sin grej. Inte en helt dum film att lägga en kväll på. Betyg: "eee+" Nästa film kanske blir Wall-E om nån vill följa med. Nån annan som gillar Pixars filmer och robotar?

Konserthösten utökades just med en potentiell artist. Randy Newman . Han har gjort sig känd genom sin filmmusik och dessutom med den här gamla självironiska sången av den själv tvärhand höga artisten. Underbar text.

Minns ni lektionerna i fysik? Man fick en magnetstav, ett vitt papper och järnfilsspån. Man la magneten på bordet, papperet ovanpå och strödde sedan järnfilsspånet över papperet. Sen såg man hur magnetismen gjorde sina trollerikonster och gjorde "strålande" formationer. Idag i tunnelbanan var det samma sak. Perrongen var alldeles smockfull. Tricken kommer in och dörrarna öppnades och alla sögs in mot öppningen som mot ett vakum. Det var ganska intressant att stå där lite på avstånd och iakta allt. Men jag stod lite ostrategiskt. Jag ställde mig framför kartan över Stockholm. Jag tänkte att det var ett säkert ställe att stå på då alla borde veta var de är. Det var det inte. Det var väldigt många som inte visste var de var. I dagens City fanns även en lista över konserthösten i Stockholm. Vid en första anblick dök ett par bekanta namn upp. Sen hade Ingela ett tips. 25, 26 Oktober, Debaser Medis - The Hellacopters . 11 november, Debaser Slussen - Supergrass 17 november, Nalen -

Jag satt just och talade med Lina på mobilen. När samtalet var slut och jag stängde av mobilen så stängdes tv'n av. Eller så satt jag på fjärrkontrollen. Men det tror jag inte. Jag tror inte jag tänker tala i mobilen på flygplan riktigt än...

Jag och Nellie har nu nästan likadana och mycket coola militärjackor. Därför har vi startat den paramilitäriska grenen Kommando Petra Werner (KPW). Namngiven efter vår gamla befälhavare som genomgått martyrflytten till våning fyra. Vårt syfte och ideologi är däremot lite i ett dunkel. Mål oklart kan vi säga. Men kämparandan är stark.

Äntligen har det dykt upp quornburgare på Ringen. Nu kanske jag kan göra burgare igen. Eller så har de varit där hela tiden utan att jag sett paketen. Ringen eller Hemköp. Kan inte bestämma mig vilken jag gillar bäst. För frukostmat föredrar jag nog Ringen. Lite närmare. För andra inköp är Hemköp bättre. Intressantare inlägg än så här blir det inte ikväll.

Herregud. Vad krävs för att få en backlinje som inte totalhavererar varje match? Henkeborg spelade enkelt och effektivt. "Utan trussilusker" var ett uttryck Ante myntade. Det började lika dåligt som det slutade. Jag ocgh Klas kom till Belcktornskällaren som Ante och Daniel hade bestämt. Ingen där. Jag och Klas gick då till Läckerbiten. Bättre luft och bättre klass. Får jag säga det? Kan jag säga det? Charlie, Nathan får godkänt. I övrigt känns det som en lång höst. Fy fan!

Fotboll. Känner mig inte speciellt entusiastisk. Att jag måste se den på Blecktornskällaren gör ju inte saken bättre. Fast det var länge sen jag var där nu. Ingen Petter (FC Groningen, grattis), Chanko (avstängd). Heja Bajen!