Kvicksilver och krumelurpiller
Jag och Ella checkade in på Junibacken strax efter 10. Vi stoppade in alla kläderna i skåp 94. Det var skåpet med en påse med guldpengar på utsidan - det enklaste sättet att hitta "vår skatt". Innan jag hade hunnit stänga skåpet var Ella väck. jag hann bara höra ett "kooooom!". Jag fann henne i Mamma Mus hus. Jag tog fram kameran och då var hon inne hos Tove Jansson. Jag riktade kameran och då var hon hos Alfons. Nej, Trazan. Öh, Pettsson... Och så fortsatte det. Det var som en yrvind som släppts lös. Upp och ner, in och ut, fram och tillbaka. Alfons Åberg visade rumpan - Ella visade magen.
Vi hälsade på Nils Karlsson pyssling innan vi klev på Sagotåget. Och det var en fantastisk resa. Det har de verkligen lyckats med. Det är svårt att inte dras med och börja minnas när Astrid berättar om de olika miljöerna. Mycket välgjort och en stor succé med Ella. Jag trodde hon skulle bli rädd för Katla men det var den stora råttan som var mest hemsk. Efter slutstationen hamnade vi hos Pippi. Villa Villekulla. Och Ella försvann igen, flyktig som kvicksilver. det var bara att haka på. Vi drog Herr Nilsson i svansen, åkte kana (inte jag) sen fastade jag i ett hål. Jag var tvungen att följa efter Ella var hon än gick. Vissa dörrposter innebar också problem.
Sen fick jag en paus. Pannkakor med sylt och grädde och Hallonsoda. Kanske inte mitt första val av måltidsdryck men vad hade jag för val. Sen tittade vi lite på nästkommande attraktion, i Elsa Beskows värld, som är under uppbyggnad. Min favorit hatthuset fanns där. Vi (jag) sprang runt i butiken och letade efter Antonios beställning till Vincent - Charlie och Lola. Jag fann den inte. Ella fann dem så fort jag frågat henne.
Klockan 12 var det teater framför Villa Villekulla. Pippi och sjörövarfabbe. Imponerande och jättekul. Hon som spelade Pippi var fantastiskt bra. Det var svårt att inte ryckas med i hennes sprudlande spontanitet. Mycket charmig, proffsig och duktig. Barnen var som hypnotiserade. Alla som jobbade var väldigt trevliga trots stöket runt omkring. Bara glada ansikten och vänligt bemötande..
När föreställning var över var det som ett startskott hade gått. Det var som en hjord termiter intog Villa Villekulla och de kröp och sprang in och ut. Och åkte rutschkana. Jag och Ella gick ner och förbi det första rummet igen men då var det liksom inte liiiiika roligt längre. Då var det dags att gå. Strax efter 13 tackade vi för oss, var väldigt glada och nöjda och gick ut och sparkade på höstlöv igen och lekte kull.
Bilder eller en kort film kanske kommer om jag lyckats fånga Ella på nån bild som inte är suddig.
Vi hälsade på Nils Karlsson pyssling innan vi klev på Sagotåget. Och det var en fantastisk resa. Det har de verkligen lyckats med. Det är svårt att inte dras med och börja minnas när Astrid berättar om de olika miljöerna. Mycket välgjort och en stor succé med Ella. Jag trodde hon skulle bli rädd för Katla men det var den stora råttan som var mest hemsk. Efter slutstationen hamnade vi hos Pippi. Villa Villekulla. Och Ella försvann igen, flyktig som kvicksilver. det var bara att haka på. Vi drog Herr Nilsson i svansen, åkte kana (inte jag) sen fastade jag i ett hål. Jag var tvungen att följa efter Ella var hon än gick. Vissa dörrposter innebar också problem.
Sen fick jag en paus. Pannkakor med sylt och grädde och Hallonsoda. Kanske inte mitt första val av måltidsdryck men vad hade jag för val. Sen tittade vi lite på nästkommande attraktion, i Elsa Beskows värld, som är under uppbyggnad. Min favorit hatthuset fanns där. Vi (jag) sprang runt i butiken och letade efter Antonios beställning till Vincent - Charlie och Lola. Jag fann den inte. Ella fann dem så fort jag frågat henne.
Klockan 12 var det teater framför Villa Villekulla. Pippi och sjörövarfabbe. Imponerande och jättekul. Hon som spelade Pippi var fantastiskt bra. Det var svårt att inte ryckas med i hennes sprudlande spontanitet. Mycket charmig, proffsig och duktig. Barnen var som hypnotiserade. Alla som jobbade var väldigt trevliga trots stöket runt omkring. Bara glada ansikten och vänligt bemötande..
När föreställning var över var det som ett startskott hade gått. Det var som en hjord termiter intog Villa Villekulla och de kröp och sprang in och ut. Och åkte rutschkana. Jag och Ella gick ner och förbi det första rummet igen men då var det liksom inte liiiiika roligt längre. Då var det dags att gå. Strax efter 13 tackade vi för oss, var väldigt glada och nöjda och gick ut och sparkade på höstlöv igen och lekte kull.
Bilder eller en kort film kanske kommer om jag lyckats fånga Ella på nån bild som inte är suddig.
Kommentarer