Hissen går inte ända upp eller ner

Hissarna på kontoret är värda ett eget kapitel. De lever ett eget liv. Men det får jag ta en annan gång då det är ett återkommande irritationsmoment.

Idag var det mitt fel. Min vana trogen pluggade jag in min Walkman och begav mig mot tunnelbanan strax innan klockan åtta. I dag strömmade Thievery Corporation ut ur lurarna. Hissen var den här gången framkörd till plan nio vilket tillhör ovanligheten. Jag klev in och dörrarna stängdes bakom mig. Det var då det slog mig att viss loungemusik verkligen låter som hissmusik - i alla fall när man står i en hiss. Jag stod där och hummande lite i kapp med den djupa basen och elektroniska slingorna. Ganska trevligt. Efter någon minut (svårt att säga hur länge men jag missade tåget) undrade jag varför jag inte hade kommit ner till entréplan. Jag blev kall och trodde för ett ögonblick att hissen hade fastnat.

Det fanns ett enklare svar än så. Jag hade aldrig tryckt på nerknappen.

När hissen inte går upp hela vägen hos mig - ja, då går den inte heller ner.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?

Yin & Yang

Dickie Dick Dickens