Hoppet är det sista som överger en

I natt råkade jag fånga de sista 90 sekunderna av Uppdrag granskning. En repris, antar jag. Det var två personer som åkte runt i en bil varav den ena intervjuades. Han fick frågan om hur man skulle agera om man träffade på någon som höll på att ta livet av sig. Och han tog ett exempel om man träffade på en person t ex på en bro och i processen av att hoppa.

Jag råkade ut för just en sån händelse för drygt ett år sedan och sedan dess har jag alltid undrat om jag sa rätt saker. Tänk om jag hade sagt fel och hon hade hoppat. Men jag måste ha gjort något rätt, sagt nånting bra för hon klev tillbaka över räcket.

Mannen som intervjuades sa väl de saker som jag hade sagt. Kanske inte ordagrant men i samma anda. Jag har grubblat på det då och då, undrat om vad jag skulle säga om jag hamnade i samma situation igen.

Det var skönt att gå och lägga sig och få det bekräftat på något sätt. Att jag sa nånting bra. Jag har alltid undrat.