Söderblandning

Jag har svårt att se nyttan med ett lim som inte torkar eller lyckas få två pappersytor att fästa vid varandra. Jag kan lika gärna använda tuggummi eller honung. Det är i alla fall kladdigt.

Inget söndagsfika på Blekingegatan i dag. På andra håll är det en stor traditionell fest med sju sorters kakor. Jag lär få höra mer i morgon. Nu ska jag klura lite på mitt julkortspyssel. Som jag tidigare nämt måste vinklar och andra lösningar räknas ut och kluras på. Jag finner inspirationen på samma ställe som förr men under helt andra förutsättningar. Senare i eftermiddag fotboll med Antonio på Läckerbiten. Chelsea och Arsenal gör upp. Det ska bli kul att se. United mot City hade också varit en höjdare men jag kan inte, som Anders, se fem matcher från fem olika länder under en och samma dag. Ingen box. Dessutom är en match nog så gott.

Det blev en vända i city i dag och det var överraskande lite folk. Det är väl fler än jag som håller mig borta därifrån. Vad jag förstår ska nassarna ut och demonstrera. Stackars vilsna själar. Det betyder även att motdemonstranter dyker upp. Inget ont i det egentligen men nu brukar det inte bara vara protester mot nazismen utan även ett bra tillfälle att slå sönder skyltfönstret för små näringsidkare i syftet att krossa kapitalismen. To each and his own...

Nu är ofta produkter förpackade i nån typ av bepansrad plast med svetsade fogar. De är helt omöjliga att öppna om man inte har en stark sax eller något annat tungt verktyg. Har du ingen sax kan man köpa en - förpackad på samma idiotsäkra sätt. En hemskt ond cirkel.

Ett feltryck på fjärrkontrollen och jag var fast. Där "dök" Das Boot upp. En av de bästa krigsfilmer som gjorts. Jag har väl sett filmen ett halvt dussin gånger och den är lika fängslande varje gång. Få filmer förmedlar desperationen från skådisarna "genom" duken som den här filmen gör. Det är med rätt den finns på imdbs lista som nummer 67. Och Jürgen Prochnow är fantastisk.

Nästan alla klappar klara. Jag behöver bara hämta en. Det kan jag göra i morgon. Blir det fler nu så är det bara en bonus. Jag har dessutom varit på biblioteket, fikat, ätit thai, kompilerat en grym cocktailmix till Annikas fest ikväll. Det kan bli kul. Jag hittade dessutom kuddar till soffan idag. Jag stod vid disken på EM på Ringvägen och väntade på att få betala. Två stycken killar satt bakom och tog hand om ett par andra kunder, kollade upp deras bestälningar på datorn etcetera. Det tog tid. Och jag hade ingenting emot att vänta, jag hade inte bråttom. Det är inte det. Men det drog ut på tiden och efter drygt 6-7 minuter hade ingen av dem ens visat med med ett ögonkast att jag ens fanns där. När kunden kollade igen beställningen, eller skrev på sina slippar eller gick iväg för att kolla ett träslag hade det tagit idioterna en halv sekund att ge mig en blick och säga att de tar hand om mig strax. Men inte. Så jag lämnade en stor hög med kuddar på disken och gick därifån. Någon annan...

Dagen har just börjat. Jag vill skolka idag. Gå runt på stan i solen. Softa. Kanske Junibacken igen. (bilder) Fast i dag får Ella och Astrid gå med mamma Susanne i stället. Får se om hon hinner med i svängarna. Sju timmar kvar...

Kallrökt lax på spenatbädd med förlorat ägg. (Förrätt 1980) *** Oxfilé Charlemagne Bearnaiseglacerad oxfilé med championjonpuré, grillad tomat och haricorts verts (Varmrätt 1973) *** Nobelglass med hallonsås och petit four (Efterrätt 1976-1998) Tack mamma och pappa med vänner för en väldigt god middag.

I kväll var det inte så bra. Club Killers led lite av att Anna Maria Espinosa inte var med. Hon är väl busy med att promota sitt eget album. Det gungade ganska bra men det var lite för mycket improvisation à la jazz för min smak. Gästartist var en Annika jazz-sångerska-nånting. I don't have a clue... Att PA-systemet sen la av med en kvart kvar gjorde inte saken bättre. Då gick vi. Om tidigare spelningar har legat på 8 eller 9 på en 10-gradig skala var det här en 5:a eller 6:a. Ganska svag alltså. Men mina gäster Christina och Andreia verkade tycka om det. Så om klubben inte ignorerar julen helt så är det väl inte dags igen förrän i januari. Jag håller utkik. Tack och lov så kunde humöret lyftas upp på vägen hem genom underbar promenadmusik i lurarna. Young Holt Unlimited - Soulful Strut

Sånt här tycker jag är roligt. Det är fyndigt och speciellt. Mer sånt i samhället. Nu funkar väl datum ionte så bra längre i 08-området. Det finns då andra varianter. Har man S.L som intitialer får man åka gratis i kollektivtrafiken. H.M renderar i 50% rabatt på kläder i en välkänd kedja. J.D betyder gratis 6:or Jack Daniels på alla Stockholmskrogar. P.E? Hmmm. Gratis penis enhancer?! Det är ju fullständigt överflödigt i mitt fall. Det är svårt att bli exalterad över pE som bland annat är ett logaritmiskt mått på elektronaktiviteten i en kemisk lösning. Några bättre förkortningar kommer jag inte på. Jooo, gratis speedos från Panos Emporio. Hygglo!

Det bästa med den här tisdagen är att det är onsdag i morgon. Då ska jag träffa Patrik, Jesper och Ola och kolla på Champions League. Gamla kollegor jag inte har sett på länge. Och gå på Club Killers så klart. Japp, ännu en sista onsdag i månaden av rent, obegränsat roligt. Förra månaden gjorde Miss Li ett grymt bra framträdande. Det är lika spännande varje gång och se vem som dyker upp.

En underbar låt som passar så bra till det väder med snö och blåst som råder utanför just nu. Solen, värmen, sanden. Allt känns klockrent, eller hur? En grymt bra video. En grymt bra låt. Anno 1966. Hotellobby, hissmusik, casino, Frank Sinatra, Dean Martin, Sammy Davis Jr., Peter Lawford, Joey Bishop, Las Vegas. Vibbarna är många... En underbar dansbandsbas, taktfast gitarr, ett skönt mexikanskt mellanspel efter 1:17 som taget från vilken gammal Clintan-western som helst, pukorna, stråkarna, blåsen och inte minst Herbs trumpet. Och missa inte tempoökningen (eller vad det kallas) 2:13 in i låten. Den kan jag ta om och om igen. Herb Alpert & the Tijuana Brass - A Taste of Honey

I natt drömde jag att jag träffade Steve igen för första gången på länge. Steve är en polare i usa som är läkare. Jag satt med honom och några personer till på hans mottagning och snackade om lite allt möjligt. Plötsligt kommer Steves sekreterare in och säger att det är en liten pojke utanför som behöver hjälp. Steve tar emot pojken som var i sex- sjuårsåldern och pojkens pappa. Pappan förklarar att sonen har haft ont i örat en längre tid men att det nu bara blvit värre. Steve tar fram en sån där grej man tittar i öronen med (otoskop), undersöker pojken och mumlar något. Han tar sedan fram en pincett, gräver runt lite och drar ut en liten nötväcka. Jag blir väldigt förvånad hur en fågel hade kunnat flyga in i örat utan att pojken hade märkt något. Nötväckan såg väldigt förvånad ut den med. Men Steve säger att det faktiskt är väldigt vanligt att nötväckor flyger in i örat på människor.

Om du händelsevis håller på och gör egna julkort och jobbar med superlim. Se då till att det inte finns några limrester på fingertopparna om du bestämmer dig för att klia dig på läppen samtidigt som du har fyra fem dagars skäggstubb. Limmet fungerar väldigt bra.

Det var riktigt mysigt ute så jag begav mig ut i snöbyarna och gick till Ringen för att köpa lite basproviant inför veckans frukostar. På väg ut från Ica så mötte jag en kvinna som såg bekant ut. Men det var så osannolikt att jag tittade extra noga. Min första tanke var att det var Victoria Silvstedt, extremt uppklädd från topp till tå. Men hon var för lång. Lätt 1.90. Nu har jag aldrig träffat Victoria men jag har inte hört att hon skulle vara så lång. Hursomhelst så måste jag ha kollat in henne en halv sekund för länge för jag fick en sån där "jag-är-alldeles-för-snygg-för-dig" blick. Vilket egentligen är dumt för jag tycker inte Victoria Silvstedt är det minsta snygg. Jag var mest förvånad över att hon var på Ringens köpcentrum. En söndagkväll. I festutstyrsel. Om det nu var hon. Och även om det inte var Victoria så tycker jag att den blicken var lite taskig. Just då fick jag god lust att vända om och ropa något efter henne. - Lennart, har du äntligen gjort din operation n...

Det behövs ingen större presentation... The Monty Python Channel on YouTube

Markus och Helena bjöd på gott vin och god mat. Och när man är vuxen och är bortbjuden måste man ha något med sig. Jag hade inte hunnit till bolaget och blommor var inte aktuellt. Då återstår bara två alternativ. En påse Twist eller After Eight. Det fick bli det senare och en hel hög tråkiga vuxenpoäng. Fast det var det som var hela grejen. After Eight är ju en klassiker. Sen var det dags för kort. Karin ökade charmant på sällskapet och vi skulle spela Gin rummy. Fyra spelare och lika många variationer på regler. Efter första vändan var vi tvugna att googla på regler. Och det finns många regler och olika varianter. Men vi tog bort ett moment, som enligt mig, var väldigt konstigt. Andra vändan var mer normalt och likt det jag var van vid. När spelade jag sist? Tio år sedan? Marcus uppsättning av whiskeyflaskor passerade på rad och själva kortspelandet blev lidande. Jag satt mest och log. Och förlorade. Taxi hem klockan fyra på morgonen är alltid kul. Men inte dagen efter.

Efter att jag hade sparkat av mig snön på kängorna satte jag mig ner och googlade lite på Indien. Allt för att få lite idéer och uppslag hur, vad, var och om jag vill göra detta. Svaret på den frågan får bli "ja". Nu vill jag ha tips från er eller era bekanta. Råd och resrutter. Till slut så hade jag sån resfeber att jag var tvungen att sätta mig ner och se på semesterfilmerna från Kap Verde, Rio de Janeiro och Lissabon. Sol och minnen värmde bort kylan och det kändes som ett perfekt läge att ge sig iväg till Gröndal. Nu bär det av till Marcus och Helena...

Efter en underbar sömn, utan drömmar, så vaknade jag halv elva. Jag såg ut genom fönstret mot innergården och allt hade bomullfierats. Allt var fluffigt, mjukt och vitt. Tog på mig vinterkängorna som jag och Kattis köpte i NYC för 150 spänn och gick ut. Precis utanför porten möttes jag av min lilla granne Nikki med en mössa så stor att det hade kunnat vara en tröja hon hade lindat runt skallen. Går det fort, frågade jag. Kom med får du se. Det är halt, svarade hon. Från baksidan av Allhelgonakyrkan for hon ner. Och det gick fort. ...och nu blev det plötsligt min tur. Pulkan var inte större än en stjärtlapp. Du måste lyfta upp benen, ropade Nikki. Jag vecklade ihop benen så gott jag kunde och släppte bromsarna. Det var ingen fara för tunnelseende direkt, friktionen var för stor. Jag var för stor. Jag sa hej då och gick vidare. Tyvärr hade jag ännu en gång glömt att ladda batteriet till kameran så det fick blir en runda på Söder utan något "fokus". Jag irrade runt lite överallt...

Sotto voce eller pianissimo, hade jag lust att säga till honom. Han lät som en Caruso-wannabe när han i ett vanligt samtal på tunnelbanan med sin medresenär snarare talade till hela vagnen. Jag undrar om det kan vara så att de är lite döva. Att dessa personer som talar så högt inte riktigt hör hur högt de talar. Jag förstår att man höjer rösten om man blir exalterad. Men det här var ett normalt samtal. Och jag hade min walkman på... Nåväl, det är fredag. Snart lunch. Snart after work. I övrigt är jag helt ledig och ensam i helgen. Är sugen på bio. Madagaskar 2 har premiär. Misstänker att jag får se den själv. Lär inte få med mig någon annan. Den första filmen var ju grymt bra. Twilight kanske är nåt. Får läsa på lite om den.

Tre av Bingo Remérs nakenmodeller, en Bartender-Håkan? med vita tänder. Matlagningstävling i radio. Tjejerna har bakat pizzor och bartendern ska bedömma vilken som är bäst. Samtidigt snackar Roger, Titti och Gert Fylking i munnen på varandra. Allt blir obegripligt. Är det bra radio? Nu verkar fler och fler inslag gå ut på att visa tittare (på radio?) saker. Lyssnaren är inte längre den man riktar sig emot. Nej, du ska titta på radio. Flera radiokanaler har blivit tv och innehållet därefter. Är du inte en av programledarna eller ser spektaklet så är det skittråkigt. Bra programledare på radio blir alltmer sällsynt. (Och in kommer...) Det är som att sitta med på fikarasten och höra skitsnacket, flamset och skratten via telefonkonferens.

Det brinner och svider som klassiska "tusen nålar". Men efter ett tag avtar smärtan och allt blir varmt. Jag har köpt en Shaktimatta . Mest för skojs skull. Jag har inte ont nånstans utan jag tänkte att det är säkert bra för nånting som jag inte vet att jag lider av. Eller så håller det nåt borta. Just nu så känns det som om jag får kämpa för att det ska bli en vana. Jag låg på den i 6-7 minuter och det var ingen lek. Spetsarna är sylvassa. Jag HAR en hög smärttröskel - inbillar jag mig.

Jag och Lina såg Sverige förlora mot Holland med 3-1 i Amsterdam Arena. Jag var där för fyra år sedan och såg Ajax mot FC Roda med Vickan. Det jag minns bäst var att våra stolsgrannar kedjerökte hasch under i stort sett hela matchens gång. Inomhus. Och på alla runt omkring så verkade det fullt normalt.

Sa killen med ett skratt när han med en hand sköt barnvagnen, innehållandes en liten grabb med tindrande ögon, uppför Blekingegatan mot Helgalunden. I den andra höll han en pulka. Min fråga var: -Du måste vara väldigt optimistisk. Jag kan inte göra grabben besviken det snöar ju, sa han. Du får valla ordentligt, svarade jag.

I dag var det stormöte på jobbet. Vi skulle få reda på hur det går för företaget. Och det går väl ganska bra. Flytten till Gärdet verkar bli senarelagd ett halvår. Det gör mig inget. Jag skippade den efterföljande buffén. Jag skulle till Stureplan och möta gamla kursare från RMI-Berghs klockan sex. Jag passerade även vårt fina kontor på Stureplan och tänkte titta in och kolla på cafét som de har öppnat där. Blueberry - hälsosamt fika. Men det blev inget av det. Just som jag kom över gatan och skulle gå in möttes jag av familjen Karlsson på väg ut. Det var fint att se dem trotsa vädret i full höstmundering. Det blev lite manfall vid vår lilla spontana återträff. Det blev bara jag, Meta och Louise. Nu var det ju bara med en dags varsel för träffen och tydligen är många snuviga. Men tanken hade tydligen varit uppskattad från flera håll och de vill vara med nästa gång. Vi får väl försöka planera med lite bättre framförhållning. Det var kul att uppdatera sig lite. Nu har ju jag och Meta gan...

Vi var många som såg på Entourage i går. Nästan lika många ville få reda på vem som sjöng låten under sluttexterna. Jag googlade och letade fram "Dreamworld" med Robin Thicke. Nu gör andra samma sak och hittar till Söderblandning från alla håll och kanter. Allt på grund av rubriken i förra inlägget. Entourage, by the way, var tillbaka i gammal god form igen. Stellan Skarsgård som har varit i mittpunkten nu i ett par avsnitt är underbar som den tyske och smått vansinniga regissören Verner. Världsklass!

Robin Thicke - Dreamworld

Planeringen av årets julkort är nu igång. Idén är klar och nu gäller det bara att göra i ordning ritningarna. Det kommer att bli det mest komplexa och avancerade kortet hittills. Planen var att göra nånting liknande förra året men andra saker kom i mellan. Då blev det en snabblösning med silverspray, ris och kokos och 15.8 sekunder per kort. Nu måste jag få i gång logistiken och se över materielfrågan. Sen ska vinklar och detaljer ses över. Innan jag får upp farten så får jag nog räkna med en timme per kort. Till helgen ska det vara igång.

Jag fångade en glimt av Fotbollsgalans sista kvart. (Trots min TV4-bojkott.) Per Gessle var årets världsstjärna och han uppträdde med sin senaste låt (hit?) "Silly Really". Silly var ordet, sa Bull. Introt lät som Alphaville och resten av låten - ja som alla hans andra låtar e.Gt. (efter Gyllene Tider). Men han är väl ett geni och kommer garanterat göra några miljoner även på den låten. Trallvänlig, tråkig syltpop.

Blir ni inte på gott måndagshumör av den här - sök hjälp... Thurston Harris And The Sharps - Little Bitty Pretty One

If you're alone, I'll be your shadow. If you want to cry, I'll be your shoulder. If you want a hug, I'll be your pillow. If you need to be happy, I'll be your smile. But anytime you need a friend - I'll just be me. ~Author Unknown

Ursh, vilket väder det var. Regn/snö. Stora som plättar var flingorna som sakta dalade ner. Men mest var det regn. Och kallt. Minns någon kaoset från förra året? Men kyla kan vara skönt. Om man sitter på ett tåg. Då är tåg sköna, om elementen är på. Det är varmt och ett perfekt ställe att läsa min bok på. Väl hemma på sena eftermiddagen blev en söndagsfika med Klas och Johan. Thé och varm äppelpaj. Det var kul att snacka lite. Johan har bokat sin resa till El Salvador. Det får bli Indien för mig i februari, tror jag. Sen en vårtrip till USA. Jag ska fundera på att starta en egen söndagsfikatradition. Då kan alla baka och komma över till mig. Det finns ju plats nu. Själv har det blivit sparsamt med bakning sen flytten från Lilla Essingen. Jag har fortfarande ett halvt paket florsocker kvar. Större delen av den försvunna delen blev till ett stort vitt moln i mitt kök när jag tyckte att det var en bra idé att öppna förpackningen med Estrellarycket. Men garneringen blev effektfull.

Hälften av årets julklappar inhandlade. Sug på den ni! I tiotalet år har jag haft som mål att ha allt klart innan första advent. Jag är på väg att göra något historiskt. Sen undrar jag varför jag är så duktig göra av med pengar på andra men så dålig på att unna mig själv nånting. Där är jag snålare än snålast. Fast jag tänker inte lägga ut över tre tusen spänn på en vardagsrumslampa. Jag tar tacksamt emot förslag. Snart blir det något från Ikea. Jag hann även med att fika och läsa min bok och köpa durkslag. Såg på Zidane: A 21st Century Portrait och den var intressant men samtidigt har filmen gått miste om känslan att se på fotboll. Filmen speglar 90 minuter ur Zinedine Zidanes perspektiv. Den var sådär... Det verkar härja nåt virus bland mina kamrater. Ingen utgång ikväll. Jag är rastlös. Nu är det min barndoms superhjälte på tv. Spiderman 2. Jag får kasta ett öga på den. Hade varit roligt med sällskap.

Med allra bästa sällskap - mig själv - slog jag mig ner i biostolen. Burn After Reading Bröderna Coen är tillbaka efter Oscarsuccén med "No country for old men" med en lekfull spionkomedi fylld av skruvade karaktärer och en än mer skruvad intrig. Filmen öppnade lite svagt, tycker jag, men stjärnensemblen däremot var väldigt, väldigt bra. Clooney, Pitt, Malkovich är strålande. Men filmen var under den första halvan lite utav en gäspning. Sen spårade den ut totalt och blev faktiskt riktigt rolig till slut. Men det räcker inte för att trissa upp betyget. En rolig film, varken mer eller mindre. Betyg: "SSS"

"Gamla fina låtar, gammaldags musik..."

Den sena natten är ett alltför bekant minne. Ett stilla regn i den grå novembernatten, hem i den sena timmen. Och jag mindes orden igen. Plötsligt var de tillbaka. I det svaga skenet på den dystra perrongen berättade mannen för mig vad den gamla damen hade sagt. - Låt ljuset leva i dig, hade hon sagt. Lögnerna har hörts alltför länge nu, som vågor som slagit in, om och om igen. Outröttligt. Obarmhärtigt. Men orden som betydde något bryter sig sakta igenom den förljugna dimman, hittar tålmodigt tillbaka genom små korta blixtar av ljus. Och med minnet ler jag försiktigt, skakar lätt på huvudet, suckar tyst. Dörrarna öppnas och jag går in - tillbaka till stan, hem från Gullmarsplan. Nästa Skanstull.

Ingen bio i går. Ingen bio i dag. I dag var det Antonios fel. Men Ulf och jag kom överens om att skjuta på biobesöket. Vi är ju kompisar. Istället en trevlig fika/middag med Lina på coffee (Dacapo). Det är ett skönt ställe, lagom mycket folk men ändå lugnt och mysigt. På min mobil hittade jag även de irriterande små blå animationerna som jag har fått från andra. Jag visste inte att jag hade de små virusen också. Ändå har jag haft mobilen i två år. Nej, jag lovar att inte börja använda dem.

Nope. Ingen bio i dag. Det var alldeles för kallt ute. I morgon kanske. Dock inte "Sommarminnen", den får vänta. Det var lite lustigt i dag för alla jag mötte efter jobbet och pratade med frös. Det var thé och varma bad som gällde för alla när de kom hem. Vinden var inte att leka med. Vid Bondegatan fick jag hålla i kalsongerna. Så när biosalongen inte fick värma fick det bli en värmande fika med Ante i stället, innan Anna och Vincent väntade för honom. Hemma hos mig väntade senaste avsnittet av Entourage och det blev ytterligare en klassisk Ari Gold-monolog. Sen har Vincent Chase's "entourage" tappat stinget lite. Men de kanske kommer igen.

"Sommarminnen"på Victoria kanske kan lyfta vardagen lite. Klockan sex i så fall. Eller "Burn After Reading". Hmmm.

Will Ferrell och John C. Reilly gör film ihop igen. Och gör det grymt bra ihop. Senast var det i Talladega Nights som jag såg dem kampera ihop. Ikväll såg jag Step Brothers och precis som i Talladega Nights är det skönt att se en film där jag inte behöver använda hjärnan. Speciellt en dag som i dag. Vill du se en film som är lagom dålig, dum och fånigt roligt är det en klockren film. Step Brothers Trailer . Betyg: "SSS"

En totalt bortkastad dag. För min egen del hade vi kunnat skippa söndagen och gått direkt till måndag. Jag har visserligen sprungit runt halva stan och slösat bort pengar på onödiga saker. Jag har städat och torkat golv. Jag har skrivit brev och fixat bilder men ändå inte gjort nånting vettigt eller något bra för mig själv. Jag har fått höra om Bajens förnedring mot Peking och det är skönt att grabbarna visar stolthet för klubbmärket och lite jävlar anamma. Obs! I-r-o-n-i. Skönt att jag slapp se eländet. Vilken bottenlös säsong. Avgå alla! Jag har handlat så nu blir det matlagning. Det kan bli kul - not! Jag önskar att jag kunde bry mig om söndagar igen. Just nu är de lika gråa som himlen. Fy fan för vissa söndagar...

Hur i h*lvete ska jag hinna klämma in en resa till Florida innan jul? Skulle vara kul att komma dit nu när jag har kontakter där igen. Frank har flytt NYC och befinner sig i Florida. Skulle vara kul och följa med honom på jobbet à la Cops . Eller så får jag hålla mig och nöja mig med den planerade Indienresan. Åh, vad svårt. Jag får fortsätta leta priser och avgångar.

"It started with a chair." Sent om sider och efter flera påpekanden har jag nu sett Juno . Okej, förlåt. Jag skulle inte ha väntat så länge. Det är en underbar liten film med skitrolig dialog och grymt bra skådespeleri av Ellen Page som Juno. Den är verkligen värd all uppmärksamhet den har fått. Många skratt och lite fuktiga men lyckliga ögon. Betyg: "SSSS"

Jag är en Berner Sennen . "Berner sennen är en stor lugn hund med jämt och lugnt temperament. Men den är också mycket ivrig och leklysten. Berner Sennen är en självsäker, orädd, uppmärksam och godmodig hund. Den är sugen på att lära sig nya saker och mycket vänlig. De är vaktiga men samtidigt hängivna folk den känner. Självsäker och vänlig inför främmande. Älskar att vara ute sommar som vinter." Fast helst vill jag vara en katt.

Nu är jag allvarlig. I helgen är det Monster Jam på Globen och jag vill gå. Fast ingen, trots mutor, vill följa med mig. Mest vill jag gå för att se om det är någon skillnad på publik. I Memphis var det många red necks. Men som på många andra evenemang i USA så är det väldigt gästvänligt och bra stämning och riktigt roligt. Jag misstänker att även om det var många barn i publiken i USA så kommer det vara ännu fler här och inte lika intimt. Monster Jam har inte samma historia och förankring i Europa. Hade jag varit fem till tio år hade jag grinat om jag inte fått gå. I dag nöjer jag mig med Arsenal - Manchester United på Läckerbiten. Sen blir det nog att slappa på soffan. Kanske hitta nån bra film. Lina är i Västerås. I går var det after work. Boysen invigde Lilla Hotellbaren på Scandic Malmen. Jag vet inte vad jag ska säga om inredningen, lite lagervarning på något sätt. Hotellpriser på ölen. Inte godkänt. Men musiken var av yppersta klass och det gick att tala med varandra. Det bar s...

Det får bli en variant av vad Farbror Melker sa, "denna dag - ett liv". Jag har drömt så mycket i natt att det kan bli över resten av månaden också. Och nej, ingenting kopplat till James Bond. Bara gamla synder. Fast jag slapp vakna upp i panik, som i måndags, och undra var jag hade lagt flygbiljetterna. Hjärtat satt i halsgropen innan jag vaknade till och insåg att jag faktiskt inte ska resa någonstans.

Quantum of Solace - den senaste av James Bond filmerna är nu avförd från filmlistan. Daniel Craig axlar återigen rollen som Her Majesty's secret agent och han gör det väl. Filmen är liksom föregånde med Craig råare, personligare och mörkare. QoS är väldigt olik tidigare Bondfilmer till den grad att den mycket väl inte hade behövt varit Bond. Även i den här filmen gillar han att springa på tak och hoppa från balkonger till smala avsatser i bästa parkour-anda. Kort och gott är den faktiskt bra. Sevärd. Betyg: "SSS+"

När jag skulle hem från jobbet i går, mitt i rusningstrafiken, så var det ett nytt typ av stopp vid centralen. När jag klev av t-banan och skulle vidare från blå till gröna linjen var det trafikstockning vid rulltrapporna så jag sprang uppför trappan istället. Men även vid det långa rullbandet var det stopp så jag gick i mittgången som så många andra. En bit längre fram kunde jag se anledningen till den långa kön. PRO var på utflykt. Femton, tjugo glada pensionärer med käppar och rullatorer hade parkerat i båda filerna och ingen kom förbi. Folk hängde ut över kanten på rullbandet för att se varför det var stopp precis som i en bilkö där man lutar sig ut genom sidofönstret. Några hoppade över ledstången till mittbanan. Det var en smått rolig syn hur alla stod och stampade på ett ställe och utan möjlighet att ta sig därifrån. Undrar om resegarantin gäller? De fick i alla fall tålmodigt vänta. Tjugo meter före utflyktståget var bandet helt tomt. Pensionärerna förberedde sig sedan för avst...

I dag har jag ett par blå manchesterbyxor på mig. Jag hittade dem i klädkammaren i går. Nu vet jag inte om de skrattade åt mig i smyg på tunnelbanan eller om jag är ett modefenomen. Förmodligen det första. Sen blev jag riktigt sugen på varm äppelpaj med vaniljsås. Du vet doften av äpple och kanel tillsammans med den kylskåpssvala och söta vaniljsåsen. Det kanske får bli ett besök på Coffee efter jobbet ikväll. Men först ska jag jobba till åtta. Ungefär. Kanske. Jo, troligtvis.

På jobbet möts man oftast med frågan "Hej, hur är det?". Det kunde räcka med "hej", tycker jag. Om alla svarade ärligt på den frågan så skulle nog inte många fråga något mer. Alla har något på hjärtat som kanske man inte vill lämna ut. Nu svarar ju alla "bra" när man frågar i alla fall. Och om det är så att de refererar till att man är vid liv så är det ju bra. Men djupare än så brukar vara ointressant. Fast just idag är det bra. Så jag hade kunnat svara på frågan sanningsenligt.

Jag och Antonio satt och kollade in Real Madrid mot Juventus i går kväll. Och det var smått surrealistiskt. Antonio satt och hyllade USA som om det inte fanns någon morgondag. Det udda med detta är att han och jag har haft våra duster på den frågan. Men efter valet av Obama har han svängt lite på den punkten. Han kan till och med tänka sig att åka dit. Vid bordet bredvid så satt en liten hetsig kille. Han höll på att få en hjärtattack vid minsta lilla felpass från Real. Då hade det gått fyra minuter av matchen. Han var så upprörd hela matchen att det blev komiskt. Dessutom snackade han så extremt fort på någon göteborsk variant av Rinkebysvenska att jag tror att han inte själv förstod vad han sa. Hans kompis gjorde det i alla fall inte.

Det är fler som ifrågasätter Martin Hanssons genomförande av matchen igår och i tidigare i allsvenskan. Måste vara en Hammarbyare :-)

Oavsett hur utgången hade sett ut hade det blivit ett historiskt val. Jag är inte så förvånad över utgången även om jag inte var helt säker på det amerikanska folket. Tom Bradley-effekten hade jag ju läst om trots allt. Jag är däremot väldigt förvånad över att han vann så stort. Men det är verkligen glädjande att Obama vann med sån bred marginal. Hade det blivit ett till tveksamt val som 2004 så hade det blivit stor oro. Man kan säga mycket om USA men på ett plan är de oslagbara. Allt är möjligt - för alla, oavsett var du kommer i från. Förväntningarna som ligger på Obamas axlar nu är tunga, inte bara från USA utan från hela världen. Det ska bli mycket intressant och se vad som hände framöver.

Jag får bita mig i tungan när jag läser om steningen i Somalia . Det är så utomordentligt sjukt att jag inte vet vad jag ska säga. Man får ha sina åsikter om länder som har dödsstraff. Man kan diskutera om det är humant eller inte. De flesta avrättningar är väl förhållandevis smärtfria. Men det människoförakt som sharialagarna visar är bortom mitt förstånd. De gräver upp henne och kollar om hon lever bara för att gräva ner henne igen!? Va fan! Är de helt dumma i huvudet? Jag kanske har missat något men när jag läser artikeln hade jag i alla fall förväntat mig att hela den Somaliska populationen i Stockholm borde ha protesterat på Sergels Torg eller nån annanstans. Varför upprörs inte resten av arabvärlden?

Sporting Clube de Lisboa vann mot Shakhtar med 1-0 och är nu klara för åttondelsfinal i Champions League. Inter klarade bara 3-3 mot laget från Cypern med det omöjliga namnet. Martin Hansson missade en solklar straff för Liverpool i första halvlek men kompenserade denna fadäs med att ge dem en felaktig straff på övertid i andra halvlek mot Atletico Madrid. Hansson ska inte dömma i närheten av straffområdet internationellt eller i allsvenskan.

Jag vet inte vad Hadley har för skolprojekt där borta i Olive Branch, Mississippi men tydligen ska "Stanley" resa runt jorden. Det ska bli intressant att se slutresultatet. Här är han (och jag) framför Stadshuset. Det tycker jag är väldigt Stockholm i alla fall. Nu väntar jag bara på bilderna från Lissabon och Prag som Eva och Misa hjälper till med. Ett stort tack till John och Malin som mycket lägligt råkade passera Monteliusstigen och hjälpte till med fotograferingen.

3-6!? Det är sällan tråkigt när Hammarby lirar. I går var inget undantag. Oavsett hur dåligt det går så finns där i slutändan ändå ett litet leende och en stor dos självironi där på läktaren. Det är trots allt de grönvita det handlar om. Och det svänger om Bajen. Det var en fantastisk stämning i går kväll. Avslutningen var traditionell. Väl mött nästa år. "Always look on the bright side of life..."

Det har hunnit bli november. Så var det slut. Nästan i alla fall. I och med kvällens match mot Malmö på Söderstadion är det i alla fall slut för i år - på hemmaplan. Säsongen började ju så bra... Nåja, det får bli nya friska tag och vassa värvningar till nästa år. Go Bajen Go!

Tack och lov så väljer alla kanaler att bara visa skitfilmer på söndagar. Det är samma gamla rullar som återanvänds. Pretty Woman - anyone? Men tack vare denna ständiga återanvändning så kan jag kan fortsätta att visa intresse för Mad Men. Den är lite ojämn och jag har ännu inte riktigt bestämt mig om den är värd att följa eller inte. Säsong två har ju just satt igång. I de serier jag kollar på så fastnar jag ofta för vissa karaktärer ett tag. Det kan bestå under tre, fyra avsnitt sen är det någon ny som fångar min uppmärksamhet. Men många serier är ju också uppbyggda på det sättet att fokus på rollinnehavarna varierar. Bäst just nu är det sekreterarbossen Joan Holloway som äger. Hon är kurvig, snygg, rolig och har en sån där blixtsnabb fyndig intelligens. Sen är hon ju grymt snygg också. Sa jag det? Joan Holloway spelas av Christina Hendricks och verkar vara en sån skådis som bara dyker upp i tv. Framtiden får utvisa om vi får se henne på vita duken.

Igen. Fleet Foxes. Fantastiskt bra just nu. Dags att röja klädkammaren och sjunga med. "My brother where do you intend to go tonight? I heard that you missed your connecting flight, to the blue ridge mountains, over near Tennessee."

Jag har lagt upp alla varorna på bandet. Kassörskan har mödosamt scannat in alla varor en och en och låtit dem rulla ner till slutändan. Jag står där med mina pengar eller kort och är klar att betala. Men så fort den sista varan är inscannad så frågar hon: - Var det bra så? Hmm, tänker jag. Jag vet inte riktigt. Tittar lite på min inköpslista igen. Kollar på varorna som ligger i en hög lite längre bort för att se om jag kan se nånting uppenbart saknas. Kan jag ha glömt något? Jag försöker återspela hur jag har gått runt i butiken för att se om det var nånting mer jag behövde. Det kan ju ha varit nånting som inte stod på listan men som jag la märke till där ute mellan hyllorna. Mjölk kanske? Nej. Ah, Ramlösa, smör och Ben & Jerry. Det glömde jag. Kassören nickar förstående när jag ber att få gå tillbaka till dryckerna, kylen och glassboxen och hämta de glömda varorna. Kunderna bakom i kön ler i samförstånd och väntar tålmodigt på deras tur tills dess jag kommer tillbaka. Men så är d...

Grease alltså. Jag börjar tro att jag inte har sett den alls. Fast jag tror det. 1978 var ju inte igår direkt. Jag och Lina kollade lite igår och det finns delar som jag inte har ett minne av alls. Men filmen är riktigt rolig. Jag får nog ta och se mer ikväll mellan La Liga matcherna.

Då det rasar in mail från mina amerikanska vänner som vill skrämmas så får väl jag skrämma lite tillbaka då. Lite försiktigt... buh!

Enligt TV4 är man ute om man inte är bjuden på någon Halloweenfest i helgen. Då är jag hopplöst ute för jag tänker till och med spendera kvällen i soffan. Ensam. Men hur inne kan en Halloweenfest vara? Det är ju inga decennier den traditionen har på nacken direkt. Men först ska jag hjälpa Daniel och Lourdes att flytta. Från Bjurholmsplan till Tjärhovsgatan. En lördagseftermiddag i strålande väder.