I de lugnaste vatten
Årstaviken är mörk, men lugn. Den ligger bara där stilla och gör inget väsen av sig. Människor går förbi och ger den ingen större uppmärksamhet.
Atlanten är inte alls som Årstaviken. Atlanten i januari är mer hotfull. Så skrämmande att den i det närmaste förvandlar människor till stenstoder. Jag minns hur lätt det var att stanna upp på stranden och bara stirra ut som så många andra. Att stå där likt statyer förstenade av skräck. På vintern är Atlanten våldsam och obarmhärtig. Det är nästan som om den ropar efter dig. Och du vet att den vill dra med dig ut och ner under ytan. Allt det där arga vattnet så nära, så lockande men skrämmande. Det är fascinerande att stå så nära nånting så kraftfullt, vilt och farligt men ändå på säker mark.
Årstaviken skrämmer inte direkt livet ur en. Men det är en fin promenad.
Atlanten är inte alls som Årstaviken. Atlanten i januari är mer hotfull. Så skrämmande att den i det närmaste förvandlar människor till stenstoder. Jag minns hur lätt det var att stanna upp på stranden och bara stirra ut som så många andra. Att stå där likt statyer förstenade av skräck. På vintern är Atlanten våldsam och obarmhärtig. Det är nästan som om den ropar efter dig. Och du vet att den vill dra med dig ut och ner under ytan. Allt det där arga vattnet så nära, så lockande men skrämmande. Det är fascinerande att stå så nära nånting så kraftfullt, vilt och farligt men ändå på säker mark.
Årstaviken skrämmer inte direkt livet ur en. Men det är en fin promenad.
Kommentarer