Uppiggande

Livet på spikmattan går vidare. Jag ligger nu 30-60 minuter på mattan och det är inga problem att lägga sig på den som det var i början. Nej, den smärta som kändes då är ingenting mot hur det känns när jag ska ta mig upp från mattan igen. Efter att kroppen har pressat in spetsarna riktigt ordentligt i över en halvtimme så är det som om det har vuxit ut ett par hullingar på varje spets. Och det är sextusen spetsar. Det spelar ingen roll om jag försöker rulla av åt sidan, resa mig rakt upp eller lyfta upp ryggen i brygga. Det känns som om ryggen slits i stycken. Att lägga sig på den för första gången var en baggis. Annars är det ganska skönt.