Ron Thatcher a.k.a Tia Honsai

I dag är det dags. Fram med mina gamla Stan Smith, svettband, Tretornbollar, Dextrosol och Roscoe Tanner serve. Jag saknar bara en Björn Borg mentor à la comback 1990.

Klockan 19:00 står Peter på centercourten i Eriksdalstältet mot Marcus. Jag har inte spelat tennis sedan jag senast mötte just Marcus. Då åkte jag på en överraskande förlust. Jag fattar knappt själv hur det hände. Min taktik var väl inte direkt så uttänkt. Jag trodde jag kunde luta mig tillbaka på liret som sitter i ryggmärgen.

Det enda Macke behövde göra var att få över bollen till min sida, resten skötte jag. Resultatet blev att lysarmaturer, bänkar och spelare på intilliggande banor låg illa till. Min serv, forehand och backhand satt ofta hårt och resolut. I väggen. I taket. På banan bredvid. Det var en väldigt tur att det inte fanns några bollkallar. Ambulanser hade fått åka skytteltrafik.

Marcus har spelat regelbundet sen den gången för tre år sedan. Men i kväll ska jag spela klokt. Marcus har större mage än jag. Jag ska utnyttja min fysik.

Jag tar med mig Boris Becker psykningar och McEnroeutbrott i förhoppning av att Macke ska rubbas mentalt. Det slutar nog med att jag får bäras av banan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?

Yin & Yang

Dickie Dick Dickens