Jag älskar dig
Jag älskar dig, sa jag.
Hon bara log. Brett och med bländande vita tänder. Hon satte sig ner bredvid mig på bänken. Årstaviken låg lugn som en saga framför oss och trätopparna som klättrade upp längs branten på andra sidan tycktes stå i lågor i den nedgående solen. Hon tog min hand och la den på hennes stora mage och sa: - Lyssna, där inne finns tre näsor, tre munnar, tre par ögon och öron och ett helt nystan av armar och ben.
Den stora magen under hennes vita sommarklänning såg ut som en lösmage, som en gipsavgjutning som hölls uppe genom ett vackert band runt den nakna halsen.
- Jag älskar dig, sa jag.
- Jag är kissnödig, svarade hon. Fortfarande med samma vackra leende.
Jag var på helspänn. Roberto Saviano satt i morgonsoffan, mitt på torget i den lilla sicilianska byn och han skulle intervjuas av tv. I varje gatuhörn fanns en polis utplacerad. Militärpolis likaså. Just som när intervjun satte igång hördes knattret från en vespa. Ljudet blev starkare och starkare. Rösten i min öronsnäcka sa åt mig att möta vespan. Jag sprang mot den smala gränden som mynnade ut på torget. Jag hann precis fram innan vespan nådde fram. Mannen stannade. Han bar en svart munkjacka, huvan var uppfälld och ögonen dolda av ett par svarta solglasögon som fick hans ansikte att se ut som en stor insekt. Han lyfte upp jackan och blottade en pistol i byxlinningen. Jag öppnade upp min kavaj, drog fram min Glock från mitt hölster och gjorde mantelrörelsen. Det var en klassisk stand-off.
Sen vaknade jag. En natts drömmar.
Hon bara log. Brett och med bländande vita tänder. Hon satte sig ner bredvid mig på bänken. Årstaviken låg lugn som en saga framför oss och trätopparna som klättrade upp längs branten på andra sidan tycktes stå i lågor i den nedgående solen. Hon tog min hand och la den på hennes stora mage och sa: - Lyssna, där inne finns tre näsor, tre munnar, tre par ögon och öron och ett helt nystan av armar och ben.
Den stora magen under hennes vita sommarklänning såg ut som en lösmage, som en gipsavgjutning som hölls uppe genom ett vackert band runt den nakna halsen.
- Jag älskar dig, sa jag.
- Jag är kissnödig, svarade hon. Fortfarande med samma vackra leende.
***
Sofia, SOFIA, Sofia, S-o-f-i-a. Jag har ritat, tecknat, målat, kladdat, illustrerat namnet Sofia. Jag känner ingen Sofia.
Jag var på helspänn. Roberto Saviano satt i morgonsoffan, mitt på torget i den lilla sicilianska byn och han skulle intervjuas av tv. I varje gatuhörn fanns en polis utplacerad. Militärpolis likaså. Just som när intervjun satte igång hördes knattret från en vespa. Ljudet blev starkare och starkare. Rösten i min öronsnäcka sa åt mig att möta vespan. Jag sprang mot den smala gränden som mynnade ut på torget. Jag hann precis fram innan vespan nådde fram. Mannen stannade. Han bar en svart munkjacka, huvan var uppfälld och ögonen dolda av ett par svarta solglasögon som fick hans ansikte att se ut som en stor insekt. Han lyfte upp jackan och blottade en pistol i byxlinningen. Jag öppnade upp min kavaj, drog fram min Glock från mitt hölster och gjorde mantelrörelsen. Det var en klassisk stand-off.
Sen vaknade jag. En natts drömmar.
Kommentarer
Refräng:
"Sofia, I need ya
Like a junkie needs a vein
And I wanna feel ya, Sofia
Fallin' down on me like rain"