Henry Gondorff & Johnny Hooker

Några är långa, andra är korta. Några är tjocka, andra är smala. Några snabba, andra mindre snabba. Vissa frustar, andra fnyser, några fiser. Några travar, andra galopperar. Några vinner, andra förlorar...

Mitt första besök på Solvalla var en trevlig upplevelse. Inte så mycket travet och spelandet utan solen, sällskapet och stämningen. Tillsammans med nio kollegor och en liten, liten hund (vid namn Felix) bänkade vi oss precis vid banan och det luktade, precis som jag befarat, hästskit.

Vi försökte komma underfund med hur det fungerade med alla odds, om hästarna sprang bra med skor på eller utan. Jag tror inte jag greppade allt men vi bettade på snygga namn och om vi kände igen nån kusk.

Jag närmade mig hursomhelst ingen miljon. Jag vann på första loppet och andra, vilket var kul, sedan gick det bara utför. Resultatet för kvällen:

-150 kronor på spel.
-150 kronor på öl och mat.

Jag tror den senare delen är nog en större fara rent ekonomiskt än speldjävulen. Kommer jag besöka Solvalla igen? Kanske. Det var roligare än jag trodde men det beror nog mest på sällskapet. Resten var inte så intressant.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?