Det var från Polisen

Strax innan jag skulle gå hem från jobbet ringde dom från Kiruna - på min mobil. Jag hade inte anmält TV-innehav. det har jag visst, svarade jag. Jag fick lappen förra veckan.

Förlåt, sa hon och skyllde på inaktuella listor.

Senare när jag kom hem från jobbet så möttes jag av blåvita polisband som vajade i vinden utanför min port. Vid hörnet stod några åskådare och tittade på något. Jag gick dit för att se efter. Där kunde jag se ett par brottsplatstekniker krypa runt på trottoaren med pincetter och vända på löv och andra småsaker. Jag tänkte inte så mycket på det utan jag gick in genom porten och på alla våningar stod det personer med block och penna och ringde på dörrar.

Jävla TV-pejlare, tänkte jag.

Jag orkar inte med dom så när en tjej frågade om jag bodde i fastigheten och jag sa nej. Utan jag gick till min dörr och ringde på ringklockan, låtsades vara på besök. Där stod jag en stund och ringde på igen. Kände mig dum.

Samtidigt kom en kille och ringde på hos grannen som öppnade. Killen presenterade sig och sa att han var från polisen och då fattade jag.

Jag gick tillbaka till tjejen som hade frågat om jag bodde där och frågade henne vad som hänt. Om jag kunde hjälpa till. Tydligen hade en person hittat svårt skadad under natten alldeles runt hörnet och dom ville veta om jag hört eller sett något. Jag golar inte, svarade jag.

Trodde såna här saker bara hände på Lilla Essingen.