En millisekund

Plötsligt när jag kom ut i solskenet var hon bara där på Götgatan. Inte hon men hennes bästa vän - J.

Vackert sommarfin som alla tjejer just nu. Tillfället försvann som i en blinkning men vi hann, mitt i förvåningen av att ses, utbyta ett hej. Det värmde. Andra av hennes vänner hälsar inte längre.

Så här i efterhand önskar jag att jag stoppat henne, bett om ursäkt för allt som hänt. Men jag orkar inte be om ursäkt för allt längre. Hade inte heller modet att springa efter.

Men hon hälsade. Jag önskar jag hunnit säga tack.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?