Söderblandning

I nyårskvällens mörka prakt försluts en del av livet. Och gjort blir gjort och sagt blir sagt och bladet färdigskrivet. Då, i en svindlande minut, hörs Vett och Sanning tala och våra drömmar saknar slut tills nyårsklockan klingar ut och vi blir fullt normala.

Glöm inte att tolvslaget är INTE uppskjutet med en sekund. ""En plusskottsekund kommer att läggas in i slutet av december 2008", har IERS, ett globalt organ som kan uttydas Internationella jordsnurrtjänsten, meddelat. Myndigheten förtydligar att de hyperexakta atomuren världen över vid årsskiftet 2008—09 därmed kommer att slå 23.59:59, 23.59:60, 00.00:00, i stället för att som vanligt gå direkt från 59 sekunder till 00." Det som Dagens Nyheter skriver stämmer inte. Då sekunden läggs till på UTC i England ligger Sverige redan en timme före. Således är vårt nyår normalt och sekunden läggs till en timme senare.

Nattens dröm är fri för tolkning. Jag och Ante ska gå på fotboll. Det är kallt som fan och vi ska ses i Skanstull. Jag kan se Globen och Söderstadion på andra sidan Skanstullsbron men Skanstull har förvaqndlats till en österrikisk westernstad?! Gamla skjul till hus och fullt av salooner. Jag ska möta Ante på någon bar som serverar glüwein, det skulle vara gott i kylan. Jag går in i bar efter bar men ingen serverar. Alla ser oförstående ut. Till sist kommer jag in i ett litet hål i väggen. Bakom ett bord sitter en söt, liten näpen tjej i en svart klänning. Hon tittar fram bakom luggen i sitt svarta, korta hår och jag kan bara se halva ansiktet. Med ett igenkännande leende visar hon in mig till rummet bredvid. Hon säger inte ett ord. Jag stiger in i en indisk restaurang. Vid ett bord sitter en familj och bredvid ligger en person i en sjuksäng kopplad till flera apparater. Barnen springer omkring och leker utan bekymmer. Jag frågar om de har glüwein och en herre svarar nickande och erbjud...

Året börjar närma sig sitt slut. Mycket har hänt, bra och dåliga saker. Roliga och tråkiga. Ett virrvarr av upplevelser. Några jag gärna upplever igen, andra som jag helst hade avstått ifrån. Årets lista Varsågoda. (Uppflyttad till årets sista dag samt några tillägg). Årets bästa dag: Flytten till Blekingegatan. Tillbaka till Söder. Årets sämsta dag: 080104 Årets utflykt: Junibacken Årets resa: Rio de Janeiro Årets linje: Gröna Linjen Årets CD 1: Duffy Årets CD 2: Fleet Foxes Årets CD 3: The Last Shadow Puppets Årets Soundtrack: Into the Wild - Eddie Vedder Årets film: Låt den rätte komma in och There Will Be Blood Årets TV-serie: Mad Men Årets musikal: Nej, inte Mamma Mia. Utan Once Årets bästa konsert: Stray Cats Årets sämsta konsert: Lars Winnerbäck på Zinken Årets club: Club Killers Årets bok: Gould's Book of Fish av Richard Flanagan Årets bild(er): Skogsnymfer Årets backspegel: Förr om åren Årets undersökning: Värdelöst vetande Årets makeover: My precious Årets promenad: Vret...

Igår skulle jag och Klas fika klockan sex. Vi skulle ses på Katarina Bangata. Klas visste dock inte namnet på stället. Det var i alla fall inte Chutney, utan det var stället bredvid som hade goda soppor. Men det var inte Chutney. Och han kunde inte minnas vad stället hette. Blå Lotus?! Nej, det var det inte heller men det låg där strax bredvid - och det var inte Chutney. Och inte WC. Söta tjejer har de i alla fall, sa han. Jag var tidig och hittade ett ställe mittemellan Chutney och Blå Lotus. Ett ställe som inte verkade ha något namn. På skylten utanför gjorde de även reklam för dagens soppa så jag tänkte att här måste det vara. Jag gick in och där fanns ju även söta tjejer så jag satte mig och tog fram min bok och beställde en kopp thé. Jag blev snabbt försjunken i boken och tiden gick. Tänkte inte så mycket på det då Klas brukar vara sen. Efter en liten stund kommer ett par in. Jag fattar direkt att det är deras första dejt. Han babblar på utan stopp. Hon, med tysk/ry...

Igår fick jag kontakt med Joe K. genom Facebook. Det var nästan tjugo år sedan vi hördes av sist men i korrespondensen igår så fortsatte vi bara där vi slutade. Helt naturligt. Vi umgicks inte mycket när jag bodde i Rome utan vi höll till i olika grupperingar kan man säga. Men likväl så fann vi nån gemensam nämnare. Samma ton. Det är samma sak med min kompis Jerry. Vi träffades en gång i Memphis men har kontinuerlig kontakt sedan dess. Som om vi känt varandra väldigt länge. Det är det som är intressant med vänner. En del kommer och går. Några fortsätter man vara vänner med - andra faller tyvärr bort av olika anledningar. Och det är inte alltid enkelt. Ibland blir det svårt, tycker jag. Det kan vara f.d vänner eller ex. De har också vänner. Vissa har man fått bra kontakt med. Men när en vänskap försvinner ska man också avveckla en annan - på grund av lojalitet. En bra kontakt till en väns vän är plötsligt "off bounds". Ändå kan det mycket väl vara så att just den relationen ka...

På 5:an visar de nu "Out of Sight" med George Clooney och Jennifer Lopez. Filmen kom ut 1998. i samband med att filmen kom ut så deltog jag i en tävling där jag skulle svara på fem frågor om filmen samt skriva en annorlunda kärlekshistoria på max femtio ord. Jag vann jag första pris! En resa till Cayman Islands, västindien. How about that!? Kärlekshistorien involverade Keps bar vid Globen, Sven-Bertil Taube som styckare samt Sif Ruud som militant vegan. Jag önskar att jag kom ihåg vad jag skrev. Det roliga är att jag ännu inte sett filmen.

Det här var jättegulligt och allt det där, men bäst är ändå namnet. St.Tiggywinkles Wildlife Hospital Det är som Skuttunge. Det är också ett bra namn.

Du vet den där saken du hade tänkt att göra i år men du har hela tiden sagt: "Jag gör det på måndag". Idag är sista chansen att göra just den saken på en måndag. Själv ska jag jobba men först träna.

Knark, funk, brudar, knark, funk, brudar, knark, funk, brudar, rehab, knark, funk, brudar, knark, funk, brudar, rehab, knark, funk, brudar, knark, fun, brudar, rehab, knark, funk, brudar, knark, funk, rehab... Nånstans mitt i musiken, knarket, överdoserna och dödsfallen så lyckades Anthony Kiedis och hans Red Hot Chili Peppers sälja femtio miljoner skivor. Boken är intressant och lättläst (på engelska). Den är berättande i sitt språk och innehåller inga större moralpredikningar kring Kiedis leverne vilket är skönt. Att han fortfarande lever är nog vad som överraskade mig mest. Men å andra sidan läste jag att just hans lever inte mår så bra.

Det fanns som man brukar säga två chanser att nånting bra skulle hända mig idag. Ingen av dem dök upp. Och inte heller det jag önskade mest - att nån ringde och berättade att jag vunnit 110 miljoner på Lotto. Men så bor jag inte i Helsingborg. Spelar på lotto gör jag inte heller. Lungorna mådde bra och fungerade i harmoni med både ben och hjärta. Det var en kall men trevlig löprunda idag. Nu en lång varm dusch och sen ner till coffee för en belöningsfika och några kapitel i Shantaram. Senare ikväll ska jag skriva några rader om den bok jag alldeles nyss läst ut.

Kedjemail. Idag mellan 13 och 16 ska någonting bra hända mig. Mailet sa så. Om jag har följt instruktionerna, vilket jag nog inte har. Jag skulle vidarebefordra mailet inom femton minuter. Är det femton minuter efter jag har fått mailet eller läst det? Är det från tidpunkten jag fick mailet är det kört. Är det från den tidpunkten jag läste det så är det kört ändå. Jag har inte skickat det till så många som jag skulle göra enligt instruktionerna. Jag har bara skickat det till en person. Men om det ändå, mot förmodan, ska hända nånting bra så tror jag att jag går ut på stan mellan 13 och 16. För händer det inget så är det i alla fall sol ute. Och det kanske är det som är bra. Det stod tyvärr inget i mailet om att man fick önska sig vad som ska hända. Men det gör det samma. Det jag vill ska hända lär inte ske i alla fall. Varken ute eller hemma. Störst chans på stan då. Jag kanske hittar den där jävla lampan...

Varför kan inte kondisen stanna på samma nivå som när jag sist sprang? Varför kan man inte bara förbättra konditionen? Bara höja den ett snäpp utan att den blir sämre. I 45 minuter såg jag ut som ett trött gammalt ånglok. Jag blåste ut mer ånga än värmeverket i Hammarbyhamnen. Ändå gick det hyfsat i mina mått mätt. Det gjorde überjävligt ont i lungorna men hjärtat och benen hängde med. Fast den där tre-åringen som sprang förbi mig i uppförsbacken i full vinteroverall och kängor måste varit en förklädd, småväxt kenyan.

Kall, trött och uttråkad. Halva Södermalm finns nu under mina skosulor. En fin dag med The Doors i lurarna och kameran i handen. Det blev dåligt med bilder. Jag helt utan planer och idéer för ikväll - alltför rastlös för att sitta hemma. Jag får väl nöja mig med den sena utgången igår kväll. Det blir nog till att skaka fram en bra film kanske, laga middag och sänka mig i soffan.

Just det...

Alla julklappar är inslagna. Utan tejp eller lackmissöden. I morgon blir det en promenad förbi Nackas hörna på Katarina Bangata klockan tolv. En trevlig tillställning.

När jag klev ut ur porten i morse vid halv nio så var gatan helt tom. Jag skojar inte. Inte bara min del utan hela Blekingegatan. Allt var tyst. Inte en levande varelse så långt jag kunde se. Och då ser jag hela vägen ner till Östgötagatan. Jag tittade på klockan för att se om det var extremt tidigt men det stämde inte heller då det börjat ljusna. Efter femton, tjugo långa sekunder ser jag dock en svartklädd siluett korsa gatan vid Götgatan, nån sekund senare även en bil. För en stund undrade jag om hela världen hade dött och jag var ensam kvar.

"And the choice you make, between hating and forgiving, can become the story of your life." Ofta får jag en känsla av boken redan på första sidan. Antingen gillar jag vad den säger eller inte. Ibland är det bara språket som fångar mig, hur historien är berättad. Nackdelen med det senare är att det kan vara, likt mina inlägg ibland, meningslöst dravvel. Det händer inget och det finns inte riktigt någonting som bär historien framåt. Sånt är jobbigt även om det är trevligt skrivet. Nu väntar niohundratrettiotre sidor av "Shantaram" av Gregory David Roberts. Om en en kriminell australiensisk heroinist som rymmer till Indien och hamnar i Bombays slum. Där startar han en fri hälsoklinik, går med i maffian, jobbar med penningtvätt, falskmyntare och "soldat". Om någon av er har läst den så lämna gärna en kommentar om vad ni tyckte. Jag har hunnit tio sidor och so far - so good.

Jag älskar dig, sa jag. Hon bara log. Brett och med bländande vita tänder. Hon satte sig ner bredvid mig på bänken. Årstaviken låg lugn som en saga framför oss och trätopparna som klättrade upp längs branten på andra sidan tycktes stå i lågor i den nedgående solen. Hon tog min hand och la den på hennes stora mage och sa: - Lyssna, där inne finns tre näsor, tre munnar, tre par ögon och öron och ett helt nystan av armar och ben. Den stora magen under hennes vita sommarklänning såg ut som en lösmage, som en gipsavgjutning som hölls uppe genom ett vackert band runt den nakna halsen. - Jag älskar dig, sa jag. - Jag är kissnödig, svarade hon. Fortfarande med samma vackra leende. *** Sofia, SOFIA, Sofia, S-o-f-i-a. Jag har ritat, tecknat, målat, kladdat, illustrerat namnet Sofia. Jag känner ingen Sofia. *** Jag var på helspänn. Roberto Saviano satt i morgonsoffan, mitt på torget i den lilla sicilianska byn och han skulle intervjuas av tv. I varje gatuhörn fanns en polis utplacerad. Militärpo...

Precis innan jag somnade igår så låg jag och lyssnade på P1. En dålig idé. Programledaren kom med en frågeställning som satte snurr på hjärnan och sedan låg jag vaken i tre timmar. Idag är jag så mosig att jag inte riktigt minns hur frågeställning löd. Nu ser jag dock fram emot att springa ut härifrån vid fem. Göra en korrigering av ett julklappsinköp. Sen sätter jag mig på coffee runt åtta och läser de sista skälvande sidorna i min eminenta bok över en kopp thé. Sen bio 21:15 och en totalt brainless Jim Carrey film. Det känns som lagom tidsfördriv ikväll.

Fantastiska, vackra, rörande, hemska, roliga, ledsamma, häpnadsväckande, obehagliga och andra bilder som får dig att tappa andan. Del 1 Del 2 Del 3

Rent artistiskt har jag gjort snyggare julkort men inget mer avancerat. Det är inte snyggt, men kul.

Årets kortaste dag kan behöva livas upp. Retrokänslan på de här två låtarna är påtaglig. Glad blir jag i alla fall. Och nu väntar solen på mig. Ha en skön söndag.

Kerstin, Ingela och Eva kom förbi och hälsade på innan vi promenerade bort till Kägelbanan. De har inte sett lägenheten förut. Jag blev lite generad då de öste beröm över lägenheten. Det var snällt. På Kägelbanan kom även Kerstins kompis Lotta och höll oss sällskap. Det var roligt fram tills dess då dessa två vackra ensamstående morsor började hacka ner på män och jag skulle stå till svars. Även om det var med glimten i ögat så fanns ju där en viss undermening. Jag var inte helt bekväm av olika anledningar. Kvällens uppträdande var riktigt bra, men kort. Men vi får skylla oss själva då vi missade första live-settet. Å andra sidan så startade det senare förra året så att det skulle börja tidigt var inte så troligt. Anna Maria Espinosa var bra men hennes röst funkar bättre i Club Killers. Love från Florence Valetine var en positiv överraskning. Christian Kjellvander rockade mest men mumlade även mest. Eller så kunde han inte texterna. Sulo var fantastisk. Han var även grym förra året. Ne...

Julfest igår. Lag Garvis vann. Mitt lag. Jag drog mitt strå till stacken även om jag låg i lä när det gäller musiktävlingen. Leffe dominerade totalt. Det var inget snack. Jag var däremot blixtsnabb på Yazoo och Visage. I dag en liten after work innan gänget splittras över julen. Själv jobbar jag alla mellandagar. I morgon Hey Joe på Kägelbanan. Det ska bli roligt. Portugal-Eva och några till lär gå dit. Kanske Kerran från jobbet. Vi samlas hos mig först på lagom gångavstånd.

Elsa, Roland, Tomas, Susanne, Ella, Astrid, Lina, Ante, Anna, Vincent, Nilla, Markus, Helena, Ester och Kotte, Anna, Emilia, Jessica, Ulf, Karin, Carin, Annica, Annika, Pontus, Hubbe, Dan-Patrik, Patrik, Patrik, Ola, Ola, Daniel, Lourdes, Lars, Carola, Christina, Erik, Eva, Fredrik, David, Jakob, Eva, Eva, Gabby, Hanna, Ingela, Janne, Jennie, Jenny, Johan, Johan, Johanna, Jörgen, Ylva, Emil, Wilma, Kamilla, Kenneth, Klas, Leo, Amela, Oskar, Li, Lina, Lisbeth, Lollo, Lotta, Louise, Louise, Madde, Magnus, Malin, Maria, Maria José, Maritha, Mats, Mattias, Meta, Misa, Monica, Mounir, Naomi, Nellie, Nico, Niklas, Olaf, Omar, Per, Pernilla, Petra, Rita, Anders, Jossan, Robert, Robert, Ulrika, Veronique, Vickan, Dalai Lama, Jesus mfl. God Jul till er alla!

Igår var det en liten förövning till kvällens julfest. LF har haft after work, onsdagar, på Eken under hösten. Jag har varit förbi ett par gånger. Igår var det säsongsavslutning med lite julöl. Och jag tror minsann att några ur TM-gruppen stängde stället. Dock inte jag. Det var en handfull kvar. Ikväll är det således julfest på A9. Över femtio personer. Dubbelt så många som förra året. Jag tror att alla de som valde att inte delta förra året ångrade sig efter de fick höra hur bra det var. Vi hade mycket trevligt. Så det ska bli intressant och se om vi kan återupprepa succén. Sen hoppas jag att jag inte blir ignorerad i musiktävlingen som jag helt dominerade förra året. Efter att jag svarat först och rätt på de tio första låtarna fick jag helt sonika inte svara längre. Jag blev utesluten. Diskvalificerad pga överlägsenhet, säger jag ödmjukt. Förhoppningsvis avslutar vi traditionsenligt på Peppar.

Julkorten är postade. Men alla kan inte få julkort. Därför skänker jag istället en större summa pengar till Läkare utan gränser . Så tack alla ni som inte fick julkort. Ni har därmed hjälpt till vid någon oroshärd ute i stora världen. Dessutom har ni besparat mina fingertoppar från att helt bli utan hud på grund av ett väldigt snabbhäftande superlim.

Ännu en Keanu Reeves katastrof. Men hans botoxagerande på filmduken är ganska roande. Han rör inte en min. Om han hade gjort det i hans senaste film The Day the Earth Stood Still så hade det varit för att gråta. Han hade inte kunnat göra nånting annat. Filmen var pinsamt dålig. Contact med Jodie Foster är Oskarsämne i jämförelse. Originalet från 1951 var faktiskt ljusår bättre. Betyg: "-"

Johan "Tomten" Johansson har avlidit. Jag lärde känna honom i början på 90-talet då han alltid hade för vana att dyka upp när vi hade utbildning på Fritidsresor. Han bar alltid med sig en massa historier. Sen träffade jag ofta på honom i samband med Bajens matcher. Han hade alltid en glad sång, ett snällt ord och ett gott skratt till övers.

Jag tänkte att jag vara ute i god tid och upplysa er om följande evenemang. På lördag den 20:e december är det dags igen för Hey Joe på Kägelbanan. Flera kända gästartister tolkar The Clash på sitt eget sätt. Förra året var ruggigt bra. I år spelar bland andra Olle Ljungström, Christian Kjellvander, Neneh Cherry och Noice(!). Köp en biljett och häng på!

I natt sov jag med linserna i. Så nu på morgonen ser allt lite mjölkigt ut. Inte dimmigt men som om tårvätskan var av lättmjölk. Nu gör det inte så mycket. Jag är ju nere på -0.75 i skärpa nu. Jag behöver praktiskt taget inte använda linser längre. Förresten vad säger man? Säger man att det "känns" som om jag ser genom nånting? Jag känner ju inte. Det måste vara "upplever", eller hur?

Gammalt sound men nytt ändå. Ett tips från bror på 60-tals temat i november. The Last Shadow Puppets - Standing Next to Me

Det är inte lätt att vara ödmjuk. Men det var så fruktansvärt roligt. Även om min dubbelfattade backhand är som bortblåst och forehanden är som en lam gås så sitter servarna där som en pneumatiska borr. Pang, pang, pang. Om och om igen. Lite träning så kanske jag kan bli bra igen. Eller bättre. Bäst är jag ju redan...

Den stora matchen närmar sig. Det värsta är att jag sträckte mig lite på gymmet i morse när jag spelade skuggtennis mot spegeln och servade lite för vilt. Jag får försöka dölja det.

...bloggar. Och alla inlägg är inte alltid på fullaste allvar. Det känns skönt att jag inte behöver höja ribban på den här bloggen. Men skulle jag bli nominerad kanske jag ska fundera på det.

I dag är det dags. Fram med mina gamla Stan Smith, svettband, Tretornbollar, Dextrosol och Roscoe Tanner serve. Jag saknar bara en Björn Borg mentor à la comback 1990. Klockan 19:00 står Peter på centercourten i Eriksdalstältet mot Marcus. Jag har inte spelat tennis sedan jag senast mötte just Marcus. Då åkte jag på en överraskande förlust. Jag fattar knappt själv hur det hände. Min taktik var väl inte direkt så uttänkt. Jag trodde jag kunde luta mig tillbaka på liret som sitter i ryggmärgen. Det enda Macke behövde göra var att få över bollen till min sida, resten skötte jag. Resultatet blev att lysarmaturer, bänkar och spelare på intilliggande banor låg illa till. Min serv, forehand och backhand satt ofta hårt och resolut. I väggen. I taket. På banan bredvid. Det var en väldigt tur att det inte fanns några bollkallar. Ambulanser hade fått åka skytteltrafik. Marcus har spelat regelbundet sen den gången för tre år sedan. Men i kväll ska jag spela klokt. Marcus har större mage än jag. Ja...

Mässan klockan 11 i Allhelgonakyrkan var nästa fullsatt. Men det är tydligen på söndagsmässan klockan 18 det är läge för "Jag mötte Lassie" historier. Vad som fascinerar mig lite i kyrkan (förutom det estietiska och arkitekturen) är de som sitter där. Några ser ut att verkligen finna hopp och inspiration i kyrkan. Känna glädje. Andra ser mer ut att vara undersåtar som är där för att höra ord om hur de ska leva. De ser inte lika glada ut. Snarare tyngda och robotliknande. Var jag hamnar i det hela har jag ingen aning om.

Glöggmingel hos Marcus och Helena är alltid kanon. Gott att äta och gott att dricka samt goda vänner. I år var vi inte så många. Jag och Lina, Karin x 2, Danne, Pontus, Jonas, Björn och lilla Celine som jag bara fick oavgjort mot i memory. Andra barnfamiljer som kommit tidigare missade jag. Sen var det lite frånvaro pga resor och sjukdom. Nöjet fortsatte sedan med Barcelona mot Real Madrid - och vilken match det var! Sen sov jag gott .

På vinlistan i dag. Traditionsenligt glöggmingel hos Marcus och Helena. På motionsfronten blir det El Clásico ikväll. I morgon tänkte jag faktiskt gå på söndagsmässa i Allhelgonakyrkan klockan 11. Jag har fått höra att det ska vara inne att gå dit och att det kan vara läge för att se några kändisar. Och med tanke på att det är precis utanför dörren får det b li ett besök.

After work på Axelas backficka idag. En liten avskedsöl med Johan som drar till El Salvador för att träna på sin spanska och pianospelande. Där ska han återanvända alla Jens tjejer i sann ekologisk anda. Själv tittar jag vidare på Indien och Kerala verkar väldigt trevligt. Bäst att inte gå i sömnen.

Mer nyheter från DN . En gammal favorit kommer tillbaka till Sverige igen. Jean Michel Jarre. Alltså det var en favorit för länge sedan. Väldigt länge sedan. Och det är inte så att jag spelar hans skivor dagligen. Jag såg honom i Globen senast han var på besök och det var väl ingen höjdare. Så jag tror jag avstår den här gången. Men jag kanske plockar fram en skiva ikväll. Eller på Spotify nu...

Globen kan få nytt namn, skriver DN . "- Vad gäller namnet på Globen så vill vi bjuda in stockholmarna att tillsammans med oss namnge framtidens evenemangsarena, säger Henry Sténson, informationschef på Ericsson, i ett pressmeddelande." Jag tror inte att det skulle vara en alltför vild gissning att stockholmarna förmodligen kommer att föreslå att Globen kan heta "Globen". Det vore ett väldigt bra namn eftersom det finns en tunnelbanestation alldeles bredvid med det namnet som Globen är döpt efter.

Hej och välkomna tillbaka alla ni som inte var här i går. Kul att se er igen. Det hände inte så mycket som ni kan se. Och något besök på Åhléns blev det inte. Så det imponerande varuhuset vid Skanstull får upptäckas vid ett senare tillfälle. Grejen är den är att jag inte visste att det var så stort. Så efter jobbet blev det ett par ärenden i det envisa och kalla regnet innan jag hoppade in på coffee. Det blev bokläsning och en stor kopp thé samt lite småprat med en tjej som såg ut som Arven i Sagen om Ringen. Nja, kanske inte så lik men hon hade samma frisyr och Dr. Spock-öron. Väl hemma så blev det julkort samt sista seriematchen i Vetligan . Jag avancerade nu upp till division 5. Jag har varit nere i 7:an en sväng efter att som bäst varit i 3:an. (Eller var det 4:an?) När jag kom till jobbet i morse så delade de ut glass utanför entrén. Verkligen säsong för det nu, eller hur? Det händer då och då att det är utdelning av alla möjliga varor. Jag har tränat och just nu strömmar gamla vä...

Prototypen av årets julkort är klart. Det kan tillkomma lite fintrimning och putsning, men kortet fungerar - och det är det viktiga. Jag är mäkta stolt och när det är tillverkat med rätt material tror jag att det kommer att bli grymt snyggt. Om man tar det för vad det är. jag är rädd för att jag har haussat upp det en smula. Sen blir det ett väldigt pillerjobb. Någon som vet ett bra klister som inte behöver 10 minuter att torka? Superlim kan vara lösningen men jag har ju en tendens att sätta fingrarna på ställen, andra ställen än näsan, där de inte ska vara och således fastna. Skägget i brevlådan är en lek. Sen har listan över vilka som ska få julkort blivit klar. Några har fallit bort. Andra har tillkommit. Och ett är reserverat. Precis som alla andra jular... Men det är ingen exakt vetenskap. Förra året glömde jag bort Meta och Anna. Och det var absolut inte meningen. Men så var det lite stressigt förra året.

I dag har det varit en totalt intetsägande dag. Den har varit lika händelserik och varierande som himlen utanför. Bara ett jämngrått tjockt molntäcke. De enda ljuspunkterna har varit ett par roliga ärenden. Problemet i dag är att jag inte har något planerat. Jobb till halv sex och sen ingenting. Boken och fika låter väl inte som någon högoddsare. Jag kanske ska gå lära känna Åhléns vid Skanstull ordentligt. Jag skriver i morgon och berättar vad jag tyckte.

Body of Lies kan jag rekommendera varmt. En lite annorlunda och inte helt förutsägbar film på ett annars så vanligt spiontema i terrorismens spår. Jag har tidigare haft ganska svårt med Leonardo Di Caprio men speciellt efter Blood Diamond har han växt enormt i mina ögon. En mycket duktig skådespelare. Russel Crowe spelar en ganska vanlig stereotyp till CIA agent på ett okej sätt. Men han blixtrar till emellanåt. Betyg: "SSSS" Lina ger även hon filmen högt betyg.

Sedan tidigt i morse sitter jag med ett inlägg jag inte kan publicera. Det är inget världsomstörtande men jag vågar ändå inte lägga up det just nu. Jag har blivit avrådd att inte skriva om vissa aspekter av mitt liv. Det är helt sjukt. Om du är nyfiken får du väl maila och fråga. I kväll blir det bio halv tio och den nya De Caprio/Crowe filmen "Body of Lies".

Precis som jag befarat så finns det klubbar som rycker i Charlie Davies. Jag sa redan i somras att jag trodde att Charlie skulle försvinna i vinter. Tyvärr är jag rädd för att jag får rätt.

Jag tittar, lyssnar, bara ler och får känslan att de driver med mig med den garderoben. Men det var 1975. Låten är däremot cool och gitarr-riffet är blytungt. Det är Chic och Nile Rodgers-klass på det. Det är funk.

Efter att igår fått tuppjuck på Exploder så går jag tillbaka till Firefox. Jag körde med den webläsaren för ett par år sedan men den trivdes inte riktigt med min dator och inte jag med webläsaren. Men den får en chans till och så här långt går alla sidladdningar bra mycket fortare. Vissa sidor är dock lite "skeva" och visar sig inte som de ska. Vet inte varför. Men den ska få en chans. Jag gillar att det går fortare och att jag slipper en massa pop-up meddelanden vilket jag fick med Explorer trots block.

Det känns nu nästan reflexmässigt. Jag satt just nu på lunchen och funderade på vad jag ska göra efter jobbet klockan åtta. Men någonstans där i bakhuvudet fanns en bekant känsla - fika och läsa bok på coffee (Dacapo). Det dök upp som en självklarhet som om jag hade glömt att jag redan var uppbokad. Som en stående invjudan på måndagar. Lustigt hur fort nånting blir en vana. Tänk om jag även kunde komma igång med löpningen. Tränar gör jag ju regelbundet. Sen måste jag lämna blod nån dag. Fick en påminnelselapp förra veckan. Dripp dropp.

Real Madrid - Sevilla igår kväll var en sån där underbart galen söndagskvällsmatch. En fantastiskt snabb, böljande och välspelad match och en orgie av mål. När Real väl hämtat tillbaka och kvitterat till 3-3 var jag övertygad om att de skulle vinna. Sevilla ville annorlunda och Real bjöd in med vidöppna dörrar och Sevilla kunde nicka in 3-4. Schuster måste sitta löst nu.

En afton på Grill med grabbarna. En herrmiddag kort och gott. Och gott var det men inte kort. Och inte billigt. Det var en av de bättre middagar vi har haft. Jag har inte varit på Grill på fem år tror jag. Jag åt lamm med kronärtkocka, tomater, oliver, bönor och potatisgratäng. Nersköljt av en väldigt god Malbec. Till efterrätt en chokladgateau (en kladdkaka utan samma klass på garneringen med florsocker som jag gör men säkert inte med samma katastrofscenario i köket) - samt en espresso och Lagavulin. Stället ser ut att gå bra. Full fart och ganska skön stämning faktiskt. Därefter var det tänkt att det skulle bli utgång men några av oss var inte i sinnesstämningen att stå en timme i kö i ruggvädret så vi slank in på Pressklubben och tog några sängfösare i form av gott belgiskt öl.

Livet på spikmattan går vidare. Jag ligger nu 30-60 minuter på mattan och det är inga problem att lägga sig på den som det var i början. Nej, den smärta som kändes då är ingenting mot hur det känns när jag ska ta mig upp från mattan igen. Efter att kroppen har pressat in spetsarna riktigt ordentligt i över en halvtimme så är det som om det har vuxit ut ett par hullingar på varje spets. Och det är sextusen spetsar. Det spelar ingen roll om jag försöker rulla av åt sidan, resa mig rakt upp eller lyfta upp ryggen i brygga. Det känns som om ryggen slits i stycken. Att lägga sig på den för första gången var en baggis. Annars är det ganska skönt.

Där är du. Här är jag. Din tv flimrar blå. Här dunkar musiken rå. Du väntar på idol. Jag har en flaska vin - skål. Varför ringer du int-e? Kom över på en kopp thé.

Fredag. Inga planer. All grabbaktivitet ligger på sparlåga till i morgon när det är grabbmiddag på Grill. Dessförinnan är det bad, bastu och öl hos Casa Hubbe. En sista gång. Det är alltså en vanlig fredag. Jobb till fyra/halv fem och sen sätter jag mig ner på Åsö Krog och Bar för en fredagsöl. Ett lugnt ställe och perfekt att läsa min fantastiska bok. Det kommer ett inlägg om den. Jag är snart klar. Sen är jag väldigt sugen på sushi. Men jag vet inget bra ställe i mina kvarter. Den vid Medis är okej men för långt bort. Sushi och Eternal Sunshine of a Spotless Mind. Det känns som en bra fredagkväll. Men det är klart. Det kan bli andra planer.

Woody Allens senaste film ( Vicky Cristina Barcelona ) har fått bra recensioner. Två amerikanska turister på semester i Barcelona. En vet precis vilken man hon inte vill ha, den andra förlovad och snart lyckligt gift. En konstnär och hans galna ex-fru. Deras uppfattning om kärlek krockar och sätts på prov. Det är ändå lite svårt att få grepp om filmen och dess syfte. Den bjuder upp men leder inte till nån dans. Allen hade en idé men lyckades inte sy ihop hela historien. Dialogen var väl inte heller Allens vassaste. Men filmen var småtrevlig och riktigt rolig emmellanåt. Skådisarna är bra. Javier Bardem är ett säkert kort. Scarlett Johansson är ganska tam. Rebecca Hall riktigt bra och Penelope Cruz fullständigt makalös. Betyg: "SSS+"

Det var alltför länge sedan jag var på bio. Ikväll lutar det åt halv sju bion och Vicky Christina Barcelona. Woody Allen brukar pigga upp. Knappt sex timmar kvar av arbetsdagen. Tjoo hoo!

Under en paus i mötet i Linköping igår lyssnade jag av mitt mobilsvar. Då nås jag av beskedet att lampan vi kommit överens om att jag skulle plocka upp efter jobbet redan var såld. Mother f*ckers! Då är jag tillbaka på ruta ett igen. Mörker, bokstavligt och bildligt talat.

De flesta har telefontider. Vissa har telefintider. Några telefultider.

Idag ska vi sprida gospeln. Jag och sheriffen drar till Linköping över dagen och berättar om vår lilla grupp och hur vi jobbar för ett annat kontor. I kväll ska jag förhoppningsvis hämta en lampa till vardagsrummet. Ett litet fynd på blocket. Lite i samma tema som mattan. Men just nu känner jag mig bara desperat och uppgiven. Jag hittar ju aldrig något jag gillar. Bara delar här och där som jag skulle vilja sätta ihop själv. Inget är perfekt. Det är lättare att köpa till andra.

Det förvånar väl ingen att jag gillar musik. Åt alla håll och kanter - vitt och brett. Helt plötsligt fann jag en två veckor gammal inbjudan till Spotify . Det verkar intressant. Lite som Chilirec fast låtarna finns där redan. Jag får undersöka det mer i helgen. Just nu är det Red Hot Chili Peppers som dunkar hårt. Och Norah Jones, fast mjukt.

En gråtrist tisdag. Det regnar inte riktigt längre men luften är så mättad av fukt att man blir blöt ändå. Då finns det många saker man kan göra inomhus. En är att dra ihop några vänner och äta lite god mat och dricka gott vin. Jag, Lina, Anna, Ante, Marcus och Helena träffades på 406 Estocolmo - Parilla Argentina på Ringvägen 87. Klassiskt argentinskt kött. Tillagas utan tillsatser - endast salt tillsätts. Till det sallad och chimmichurri. Och det smakar gudomligt. Entrécoten var suverän. Oxfilén okej. Lite för well-done för min smak. Vi bad om medium. Men gott var det likväl. Ett rött runt och fylligt Malbec/Shiraz släkte törsten. Atmosfären var väl så där. Jag har svårt att sätta fingret på det. Lite pizzeriavarning kanske. Men det var god mat och roligt med lite annorlunda kök, att låta köttet smaka utan en massa såser och andra krusiduller.

- Kan jag få två öl och en redbulljäger! - Nä, du får lungna ner dig ett tag. - Va?! - Jo, jag sa att du får lugna ner dig ett tag. - Okej. - Hubbe, kan du köpa två öl och en redbulljäger, det går inte så bra för mig. - Javisst! - Bra. Så står han där äntligen med en öl i sin näve full av förväntningar inför kvällens illdåd. Plötsligt ser han bartendern prata för fullt med två vakter. Kan det vara... Glor dom hitåt? Fan, de kommer hit! - Följ med här. - Va? - Du får följa med här! - Varför då? - Du följer ju inte bartenderns anvisningar! - Ehhh? - Kom nu! - Okej. På väg ut till garderoben, följd av två vakter, börjar tankarna och känslorna virra runt i hans huvud. Han tar på sig sin skinpaj och samlar sig. - Ni borde snacka med den där bartendern om hans attityd. - Jaha... - Ja det borde ni, för med hans attityd borde ni slänga ut halva klientelet här. - Jaha... - Ja det borde ni faktiskt. - Jaha... - Okej, hej då! - Hej då!

En person gick barfota med en sko i handen. En annan hade skoskav. En tredje hade foten i gips. En fjärde utan klack. Verkar vara något skovirus därute.

Så var det en minut kvar på lunchen. Nu blir det gnet non-stop till cirkus åtta. Just nu ser jag fram mellanlanda på coffee, ta några djupa andetag, läsa min nya bok och fika lite innan jag lallar hem och ser på 2½ Men klockan nio. Det låter väl som en bra avslutning på dagen? Och hur kan det vara så grått utan att regna ute?

Det var säkert nästan tre decennier sedan jag följde julkalendern slaviskt. I morse snubblade jag över årets bidrag - Skägget i brevlådan. Och den var helt okej. Jag gillade t-shirten. Blå med vita moln på. Hade jag varit mellan fem och tretton så hade jag garanterat gillat årets kalender. Jag ska väl se om jag kan fånga något avsnitt till. Men den kommer förmodligen inte i närheten av Höjdarna med Franke, Ester, Lipton och gänget. Det var världsklass.