Staden som Nilla bygger
En tvådagarssemester och blixtvisit. M-a-l-m-o-e. Nu har jag sett mer än bara Centralstationen. Den har jag å andra sidan har sett ganska många gånger. Nu har jag kollat in nästan allt. Ribersborgsstranden, Rörsjöstaden, Västra hamnområdet, Pildammsparken, Möllevången och Malmö Stadion. Och ätit Lunna Melle. Jag har dessutom överlevt att cykla i staden. Malmöbor visar ingen som helst hänsyn mot cyklister. Gasar hellre på än bromsar in. Då är det skönt att som Stockholmare cykla ut i gatan och dela ut ett fett finger då och då. Sen är staden helt platt och det är omöligt att ta ut riktmärken. Sen förstår jag inte vad de säger. Lundensiska är däremot nästan vackert.
När jag nu skulle se Malmö från cykelryggen så fanns det bara en guide - Nilla. Vem bättre att visa upp staden än hon som förnyar staden (och vars släktingar byggde den). I alla fall planterade träd.
Nilla är en otroligt begåvad, skärpt och rolig tjej. Vi har inte setts på 6-7 år och bara haft sporadisk kontakt. Ändå är det som om vi umgåtts länge. Mycket har hänt och vi hade många vita fläckar att uppdatera oss på. Vi hann med en bråkdel vid köksbordet och en flaska rött. Sen är det lite lustigt vad hjärnan luras. Jag var helt övertygad om att hon bodde i Stockholm i alla fall ett år. Vi hann med så väldigt mycket. Men hon bodde bara här 5 månader. Fan, va vi måste ha hållt igång.
Hon är lätt och att prata med och det är intressant att höra henne berätta om hennes arbete inom arkitektur och stadsplanering. Hon är insatt i design och formgivning och har ypperlig smak och goda råd när det gäller film. Skönt att ha nån att tipsa om filmer igen.
Hennes höst ser minst sagt intressant ut med gästarbete på en stor arkitektfirma i Los Angeles, föreläsningar samt ledandet av en kurs i arkitektur vid Lunds Universitet. Och resan till Kina. Samt en än så länge hemlig möjlighet.
Grädde på moset var att vi såg Bajen vinna med 4-2. Och Nilla kanske fick lite blodad tand och ett litet mer himmelsblått hjärta. Även om jag är säker på att hon innerst inne är lite grönvit.
När jag nu skulle se Malmö från cykelryggen så fanns det bara en guide - Nilla. Vem bättre att visa upp staden än hon som förnyar staden (och vars släktingar byggde den). I alla fall planterade träd.
Nilla är en otroligt begåvad, skärpt och rolig tjej. Vi har inte setts på 6-7 år och bara haft sporadisk kontakt. Ändå är det som om vi umgåtts länge. Mycket har hänt och vi hade många vita fläckar att uppdatera oss på. Vi hann med en bråkdel vid köksbordet och en flaska rött. Sen är det lite lustigt vad hjärnan luras. Jag var helt övertygad om att hon bodde i Stockholm i alla fall ett år. Vi hann med så väldigt mycket. Men hon bodde bara här 5 månader. Fan, va vi måste ha hållt igång.Hon är lätt och att prata med och det är intressant att höra henne berätta om hennes arbete inom arkitektur och stadsplanering. Hon är insatt i design och formgivning och har ypperlig smak och goda råd när det gäller film. Skönt att ha nån att tipsa om filmer igen.
Hennes höst ser minst sagt intressant ut med gästarbete på en stor arkitektfirma i Los Angeles, föreläsningar samt ledandet av en kurs i arkitektur vid Lunds Universitet. Och resan till Kina. Samt en än så länge hemlig möjlighet.
Grädde på moset var att vi såg Bajen vinna med 4-2. Och Nilla kanske fick lite blodad tand och ett litet mer himmelsblått hjärta. Även om jag är säker på att hon innerst inne är lite grönvit.
Kommentarer