Ibland önskar man att livet vore slut - men för det mesta vill man att det ska börja
En person jag tycker väldigt mycket om visar sin mörkaste sida och bara fortsätter att hacka på mig. Och vad jag än gör så blir det fel.
Jag har hållt mig undan i fem månader. Nu anklagas jag för att ljuga. Lite ironiskt då jag alltid försvarat henne och mest påpekat mina misstag. Men det är ingen idé att gå i polemik. Hon sätter bara taggarna utåt och tar på sig en mask. Men jag har tydligen bara mig själv att skylla. Jag håller inte med.
Hon är någon jag verkligen gjort mitt bästa för att aldrig såra, säga något ont om eller vara elak mot. Men trots det verkar det som om jag har gjort henne fruktansvärt illa. Men det är nog en kombination av saker. Inget av det jag gjort, eller det vi gjort tillsammans, har betytt nånting. Och hon verkar vilja göra sitt yttersta för att jag ska tycka illa om henne. Hon verkar så arg och allt jag vill är att hon ska få vara lycklig. Med någon. Annan än mig.
Och nu är jag är helt slut. Just som jag vant mig med situationen så kommer allt tillbaka igen. Det är som om jag har kommit ut på mitten av en hängbro. Jag vågar inte gå sista halvan och jag vågar inte vända och gå tillbaka.
Just nu står jag bara still, håller i mig krampaktigt i minnet av dom bra stunderna och hennes leende och önskar bara att allt det här får ett slut.
Jag har hållt mig undan i fem månader. Nu anklagas jag för att ljuga. Lite ironiskt då jag alltid försvarat henne och mest påpekat mina misstag. Men det är ingen idé att gå i polemik. Hon sätter bara taggarna utåt och tar på sig en mask. Men jag har tydligen bara mig själv att skylla. Jag håller inte med.
Hon är någon jag verkligen gjort mitt bästa för att aldrig såra, säga något ont om eller vara elak mot. Men trots det verkar det som om jag har gjort henne fruktansvärt illa. Men det är nog en kombination av saker. Inget av det jag gjort, eller det vi gjort tillsammans, har betytt nånting. Och hon verkar vilja göra sitt yttersta för att jag ska tycka illa om henne. Hon verkar så arg och allt jag vill är att hon ska få vara lycklig. Med någon. Annan än mig.
Och nu är jag är helt slut. Just som jag vant mig med situationen så kommer allt tillbaka igen. Det är som om jag har kommit ut på mitten av en hängbro. Jag vågar inte gå sista halvan och jag vågar inte vända och gå tillbaka.
Just nu står jag bara still, håller i mig krampaktigt i minnet av dom bra stunderna och hennes leende och önskar bara att allt det här får ett slut.
"En människa som mår bra har inget behov av att
attackera eller förlöjliga en annan människa."
- Kaj Pollak
Kommentarer