Söderblandning

Det gick hyfsat lugnt till. Inget röj men bra stämning och med fulla glas så som det brukar vara när kollegorna samlas. Rita, Anders, Petra, Bosse, Magnus, Bengt, Robban och Liselott ramade in en trevlig kväll som avslutades på Kvarnen. Många saknades ikväll pga olika anledningar men det gjorde inte så mycket. Men visst hade jag önskat att ett par personer hade varit här om inte bara för sällskapets skull. Men det blir väl fler tillfällen.

Jag, Petra och Kalle.

En glad nyhet i alla fall. Judit & Bertil får vara kvar .

Stackars pappa. Lårbenshalsen. When it rains - it pours...

Nicki gick rakt in och gav lägenheten godkänt. Mattan la hon sig på. Den var mjuk och skön. Hon gillade även mina teckningar. Nicki är kanske 5 eller 6 och bor i lägenheten bredvid. Hon hälsade på mig första dagen och sa: - Ska du flytta in här? Va bra, då kan vi leka. Sen frågade lillgrabben (Eddy) på våningen under om jag trivdes att bo här. Det tyckte jag var lite coolt.

Solna/Vreten-Jungfrudansen-Huvudstabadet-Pampas-Karlberg-Karlbergskanalen-Klara Sjö-Stadshusbron-Centralbron-Götgatsbacken-Götgatan-Hem. Avgång klockan 20:00. Hoppa på längs vägen eller ta tuben till Vreten och va med från början. Promenadtid cirka en timme och tjugo minuter.

I ögonvrån såg jag denna reklamskylt och hajjade till. Här citeras en unge som heter Rosa, tre år gammal, och som resonerar, som en vuxen, att det är självklart att det ska vara äkta grädde i glassen. Som om en en treåring skulle göra det i verkligheten. Eller hur? Det är som dom talande ett-åringarna i diverse blöjreklam på tv. Men när jag tittade till igen så såg jag kon. Och då blev skylten plötsligt begriplig. För kor kan ju prata. På riktigt. Eller hur?

Långpromenad med Klas. Eriksdal, Tanto, Hornstull (fullt av loppisar), Västerbon, Norr Mälarstrand, Stadshuset, Centralbron... Inklusive två fikastopp. Det sista på Riddarholmskajen. En härlig dag. På väg förbi Skinheadpontonen var det en snygg tjej som krattade löv bakom ett högt staket. Klas sa att det kanske var min livs kärlek. Så jag gick dit och frågade. Det var hon inte. Hon var från Ryssland. Allt var lite ofokuserat idag. Jag tänkte att jag måste skaffa nya linser. När jag kom hem insåg jag att det nog räcker med att sätta in dom när jag går hemifrån.

Det är långt ifrån schlager och överlägset bäst just nu. Duffy och skivan "Rockferry" är bara för bra. Ren lycka.

Det som slår mig är att även om Sveriges bidrag var bra så är det hopplöst utdaterat. Sverige är väldigt bra på att göra "Carola-schlagers". Men sedan järnridån försvann och tävlingen nu domineras av länder från öst så har allt förändrats. Låtarna är väldigt annorlunda och genren har förnyats. Jag tyckte att det var många bra låtar med i år. Bättre än vad jag vill minnas. Det ska bli intressant att läsa Tarras blog och se hennes utvärdering av årets Melodifestival då hon är ett riktigt fan. Jag är ju långt ifrån en fantast men i år såg jag alla låtar. Personligen tyckte jag att Armenien och Albanien var bra. Grekland var okej. Portugal var annorlunda för att vara en ballad. Jag förstår inte hur Ryssland vann, men kul för dom. Tävlingen har tagit ett till steg. Det gamla har försvunnit och hela spektaklet har fått en ny kostym. Nya låtar - ny stil. Min röst gick till Frankrike för den Beach Boys-influerade och sköna låten av Sebastien Tellier.

Förra årets utflykt var Skansen med Ella och Asha. I år får det väl bli en annan utflykt. Jag behöver tips. Spontant tänker jag väl på Junibacken eller Tom Tits. Men jag vet inte. Grönan funkar väl för Ella. Jag kanske får ta ett snack med Tomas och Susanne också. Nån annan som har några bra idéer?

Om det här var nog inte sista besöket på Ikea. Idag en snabbvända bara för ett fäste. Sen en instickare till Järnia. Den här jävla lägenheten har ju olika väggar överallt. Betong, trä, gips... och jag går runt och knackar och försöker klura ut vilket. Nu har jag garderat mig.

I natt drömde jag att jag vann Stockholms maraton. Det var VM. Jag kom in i slutspurten då jag gjorde en tight sväng till vänster, mitt framför näsan på en annan löpare, in i köket och kom ut på Stockholms Stadion där jag tog målsnöret. När jag kom i mål var jag dubbelt så glad för jag hade även vunnit VM i höjdhopp som genomfördes samtidigt.

Jag vill se Foo Fighters, Queens of the Stoneage, The Hellacopters och dom andra banden. Nån som är sugen att hänga på den 14 juni?

Den här tävlingen och allt det här promenerandet tar livet av mig. Idag var det strömlöst i tunnelbanan mellan Slussen och Centralen. Så jag gick till jobbet. På så sätt slipper jag gå hem. Det tog 1.20 idag - 10.000 steg. Jag tog en liten annan väg än den med Malin häromdagen. Mätaren har tickat på bra. Ändå har jag inte gjort något exceptionellt. Jag har gått ett kvarter extra, hoppat av en station tidigare. Idag slutar 20:00, tar tunnelbanan till Skanstull och sätter mig nog och tar en öl på Åsö Krog & Bar. Det är inte Rosa Drömmar men det duger. Eller så kanske jag kan få ett glas gott rött på italienaren bredvid. Sen går jag upp och somnar i soffan. Garanterat. Förmodligen redan innan klockan nio. Om inte nån kommer förbi och vill gå ut och gå så klart.

Stackars John Terry. Ett bananskal och en stolpe från att bli matchvinnare. Sett över matchen i sin helhet var Chelsea mest värd segern med en stolp- och ribbträff. Sett över säsongen var det väl okej att ManU vann. Det enda som stör mig är att Van der Saar fick rädda. Men en underhållande final på det hela taget.

Idag sa jag att Petras klänning var snygg och att den såg ut som min soffa. Det lät kanske lite konstigt. Jag menade att soffan också är grå. Fast min soffa är mer svart/grå. Och att tyget är lite grövre och min soffa inte har nåt glitter i sig men att dom påminner om varandra. Men Petras klänning var jättefin. Det är min soffa också. Så det var väl fint sagt?

Nu är jag helt slut. En dryg timmes innebandyspel och gud så kul det var. Sen tänkte jag som så att det kan ju inte vara långt att gå hem från Liljeholmen. En kvart, tjugo minuter borde det väl ta. Skönt att varva ner lite grann. Nope. Det tog närmare 45 minuter. Men då var jag tvungen att stanna en liten stund strax efter Årstabron. Det var som hämtat från ett naturprogram. Ibland är det svårt att inse att man faktiskt är mitt i stan. Från holmarna hörs en fantastisk fågelsång. Så klar och ren. Det var nog cirka fem år sedan jag hörde en Näktergal för första gången. Fast det visste jag inte då. Då trodde jag att det var en papegoja eller Beostare som hade gömt sig i buskarna kring Smedsuddsbadet. Nån exotisk fågel i alla fall. Tills jag gick hem och kollade upp. Jag blir lika fascinerad varje gång jag hör den. Smakprov: Näktergal - Luscinia luscinia

Chefen ville att jag skulle skriva att han nitade en 3 x trippel 20. Jag såg den inte. Men det är bra. Jävulusiskt bra.

Nu är vi inne på andra dagen. Stegräkning. Jag har redan tröttnat. Företaget har genom Korpen en tävling där alla fått stegräknare. Igår gick jag hem med sällskap av Malin. Hon hoppade av i Hornstull. Det blev många steg. Idag var jag tidigt ute efter slutbesiktning på Lilla E. så jag gick till jobbet. Det blev några till. Utan sällskap kommer det att vara rätt öken. Om inte någon på Söder har lust att gå en timme då och då. Uffe? Ante? Vi kan ta med Vincent och låtsas att vi har adopterat. När är Pride-veckan? Det är mycket roligare med sällskap och lite skitsnack. En Eriksdalsbadet-Tanto-öl på Medis-Hem-slinga?

Igår kväll pep det till i mobilen. "Mets krossar Yankees på NASN!" Det var ett vardagligt sms från Anders som har alla sportkanaler. Det har inte jag. Han blir lika besviken varje gång. "Skaffa en box!", blev hans svar när jag återigen informerade honom om min begränsning i kanalutbudet. Men grejen är den att jag har för många kanaler redan nu. Jag kollar knappt bara på ett halvt dussin kanaler och klarar mig bra på det. Jag väntar fortfarande på den dan då jag kan plocka ut dom kanaler jag vill ha inte behöver skaffa en massa olika paket. Bruce Springsteen - 57 Channels (And Nothing On)

Idag ska jag gå hem från Solna/Vreten. Jag och Malin W. knatar till Södermalm via Pampas, Karlberg, Krillan, Västerbron. Det är en bit och jag borde haft bättre skor. Tänkte inte på det i morse när jag tog mina trasiga Chuck Taylors. Får se hur det känns. Jag siktar på cirka 1.40 i tid.

Dagen då det inte var några nyheter. En inte helt oangenäm tanke.

Vem vet på vilken gata den här lilla figuren sitter? Daniel?

Att skissa på Petras tatuering var kul. Jag fick lite blodad tand och nu under eftermiddagen så träffades jag av en blixt från opolerad silvergrå himmel. Just det - silver. Jag har tidigare tittat på en silversmideskurs. Men jag tror inte jag har tålamodet. Eller rättare sagt tålamodet att lära mig. Sen skulle jag nog mycket väl kunna sitta där och banka med en hammare. Eller kan man gjuta? Men det är kul att rita på saker också. Kanske kan jag hitta nån som kan förverkliga min idé. Det är kul hur en bild kan sätta sig på hornhinnan och sedan bara förvandlas till en form. Den här måste jag göra nånting åt.

Nu ska jag till Elin på inflyttningsfest. Jag har skrivit ett långt inlägg angående vårfesten med lite utav veckans händelser i centrum. Men inlägget skrevs 03:01 i morse så det blev ett hastigt tillbakadragande några timmar senare. Det var inte dåligt - bara lite långt. Kanske lite ältande och väl många sidospår dock. Jag får se till att återkomma med det inlägget efter lite redigering.

I morgon är det dags för årets traditionsenliga vårfest på jobbet. Nej, vi har inte fester hela tiden på jobbet. Men ganska ofta. I år blir det till att borda en båt från Skeppsbron och ta en tur till sjöss. Synd att det inte blir förra fredagens underbara väder. I år blir det lite speciellt. Nervöst. Har ännu inte bestämt mig om jag ska gå. Vårfesten har jag alltid förknippat med ett rödblont yrväder som kan lysa upp den mörkaste eller största av salar och dansa mer och bättre än någon annan. Nu får jag se till att hålla mig på min kant och undvika konfrontation. Ser jag henne får jag se till att le lite i smyg, för mig själv. Och bara vara lite glad. I alla fall inombords. Det går inte att göra nånting annat. Det är som att bli kittlad - obehagligt men man mår bra i alla fall.

Min äggtimer försvann ju i flytten. Jag fann den. Jag lagade mat igår och beundrade samtidigt min kryddhylla ovanför köksfläkten. Har aldrig haft nån tidigare. Allt stod där så fint på rad förutom en detalj. En liten låda med tepåsar hade ett lock som var lite knöligt. Så jag tog lådan och försökte stänga locket men det gick inte. Voilá - där låg timern. Hade jag inte fått lusten att stänga till locket på lådan hade jag inte hittat den förrän till te-säsongen i höst. Däremot går äggkokandet inte bra just nu. Äggen på Södermalm är annorlunda än dom på Lilla Essingen. Dom spricker hela tiden. Och när äggvitan läcker ut så blir det översvämning. Rena fontänen. Finns det nåt råd mot det?

Michel Gondrys film Be Kind Rewind är en trevlig liten sak. ( Trailer ) Inte alls den lite mer ytliga komedi jag förväntat mig utan lite djupare än jag trott. En liten besvikelse och en trevlig överraskning på samma gång. Makes sense, huh? Skratten är flera, leenden många med en eller två klumpar i halsen. Ja, jag är blödig. Filmen utspelar sig på "Be Kind Rewind" - en nedgången videobutik som lever på lånad tid. Efter en bizarr el-olycka så blir Jack Blacks karaktär Jerry magnetisk och lyckas avmagnetisera alla videokasetterna. Alla filmer visar bara brus. Mike (Mos Def) kommer på idén att göra alla filmer själva. Egna versioner, fast tjugo minuter långa. Ghostbusters, Rush Hour 2 , Robocop , Driving Miss Daisy, King Kong samt en rad andra filmer blir unika små konstverk. Eller "sweded" som Jerry säger. Försvenskade. Lite mer konst, lite högre pris. Filmerna blir genast en stor succé i Passaic, New Jersey med omnejd. Till slut är hela stadsdelen involverade i film...

Vid Slussen i morse så kom en techno-kille och satte sig vid sidan om mig på bänken. Han hade fallskärmsbyxor i pastellfärger samt en massa band med karbinhakar på. Jag fick en sån oemotståndlig lust att lossa en av dom i smyg och sätta fast den i bänken. Men det gjorde jag inte. Han hade nog blivit förvånad. Väl på tåget kom det på en kille och spelade gamla Richie Valens-låtar på sin gitarr och sjöng. Jag lyssnade på Marvin Gayes "Let's Get It On" och låtarna mixade ihop perfekt. Det var lite häftigt att höra låtarna flyta ihop. Jag tror jag har en hit på gång. Det fick han 50 spänn för.

Neelly & Hadley. Är det inte bland det vackraste ni har sett? Foto: Jerry Plunk

Hammarby vann med 2-1 efter ett underbart slut på matchen. Avgörande av Dadomo i 93:e minuten. Sånt är man som Hammarbyare inte bortskämd med. Att laget dessutom spelat med en man mindre sedan 40:e minuten i första halvlek gör ju inte saken sämre. Och legat under med 0-1 tills Charlie, som var strålande, stänkte in 1-1 i 80:e minuten. En av de absolut roligaste slut jag sett på Söderstadion. Fullständigt lyckorus. Men minnet av dagen nu när jag är hemma är likväl fördjävlig. Tyvärr kan jag inte säga så mycket mer. Jag gör det jag blir ombedd att göra men ändå så blir det bara värre. Det spelar igen roll vad jag gör. Jag hoppas bara att ingen annan behöver uppleva samma sak. Mycket dumt har jag gjort i mitt liv men det här förtjänar jag inte.

Ante fyller år. Grattis på dig radio megastar. Chefen och hans polare är i Kanada på hockey-VM efter vinsten i "Dream Team". Jag är avundsjuk. Inte pga hockeyn men däremot resan i sig. Hockeyn bryr jag mig inte nämnvärt om. Semifinal - kanske. Idag mötte jag spåkvinnan på tunnelbanan igen. Jag kallar henne för det. För drygt ett år sedan hamnade jag mittemot henne på tåget. Innan hon gick av i Hvudsta lutade hon sig fram och sa: - Var inte ledsen, det kommer att bli bra. Jag blev minst sagt förvånad och tror jag yppade ett "okej". Nu mötte jag henne igen. Hon passerade mig vid dörrarna när hon skulle av i Huvudsta. Och hon sa samma sak. Den här gången svarade jag: - Det sa du för ett år sedan också. - Jag sa inte att det skulle gå fort, svarade hon, log och lämnade vagnen. Och ikväll spelar Hammarby sista matchen inför EM-uppehållet.

Jag försöker komma ihåg var jag la äggtimern i flytten. Nånstans där jag skulle hitta den förmodligen...

Soffan kom i fredags och jag fick använda alla mina 197 centimetrar för att få ihop den. Det hade varit bra att vara två men jag lyckades med att balansera, trixa och hitta en del smarta lösningar för att få ihop den. Den är snygg, tycker jag. En ilsket röd matta ligger nu på golvet och ger lite färg. Jag tycker den är cool. sen har jag hittat ett par gardiner som jag tror kommer bli skitbra. Eller katastrof, vilket som. Bokhyllan är uppe och alla flyttlådor är tömda. Äggtimern är spårlöst försvunnen. Förhoppningsvis kommer köket att fixas i veckan om jag bara kan få tag på förvaltaren. Valet av matta är inte kul. Alternativen är olika grader av fult. Det är riktigt illa. Jag får väl lita på andras omdömmen och gå med det minst fula. Som tur är verkar de flesta vara överens. Jag med. Idag har jag softat i solstolarna i Rosenlundsparken. Med en bra bok kommer det bli en bra plats i sommar. Stolarnas grannar lär springa ner sju på morgonen och lägga ut handdukar. Det gäller att vara i ti...

Om man vill lyssna på lite annorlunda låtar eller udda artister så kan jag rekommendera Soma FM . Loungekanalerna lyssnar jag på just nu. Pandora.com verkar ju inte komma tillbaka tyvärr.

Min kollega Petra ville göra en tatuering på sin fotled. Jag erbjöd mig skissa på en. Det här är resultatet. Den få ses lite i 3-D. Den börjar en bit upp på vaden och sen ner mot knölen och vidare ut på foten. "Locken" uppe till vänster går bak runt mot hälsenan. Den till höger - fram på vristen och den längst till höger krusar sig upp på foten. Återstår bara att se om hon gör den. Den är ganska stor och gör nog ont...

Nu gick Carola hem. Tomas Andersson Wij spelar på radion. Solen skiner. Det doftar hägg. (Pia har en gren i en pappersmugg här bredvid.) Nu gick även Kerstin hem. I morgon är jag ledig. Inväntar snickare, elektriker och Ikea. Det är bra logistik. Allt är väldigt spännande.

Om fyra timmar är det visning på Lilla Essingen. Jag hoppas nån har så pass god smak att dom vill ha lägenheten så att jag slipper dubbelhyra en månad till. Men vädret är okej och Mälaren får gärna glittra - då går det nog bra. Det var ju rejält med intresserade i alla fall. Eken utanför fönstret har hunnit bli ordentligt grön så den kanske skymmer fiskmåsen som ligger där och häckar. Hoppas den kan vara tyst. Om bara för en stund.

Första halvlek var väl ingen höjdare men Hammarby var utan tvekan det bättre laget. Andra halvleken blev det lite bättre. Paulinho och Charlie säkrade segern. Det enda jag saknar med att inte varit på Råsunda är att tacka spelarna efter matchen. Men till och med det överlever jag. Det var befriande skönt att slippa åka dit, slippa stå där och slippa åka därifrån. Det var snuskigt bekvämt att se matchen på tv. "Slippa" är för övrigt ett konstigt ord. Säg det flera gånger och man tror att det är påhittat.

En andra chans

Derby på Råsunda ikväll (igen). Men utan mig. Ingen Ante, Daniel, Robban eller Lasse heller. Det är första gången vi medvetet bojkottar ett derby. Jag och Ante missade ett dif-derby tidigare men det var pga för mycket öl. Vi kom inte iväg helt enkelt utan såg matchen på tv. Råsunda är inte kul. Nånstans. Nångång.

Alla talar om att skaffa hund. Inte jag. Jag vill ha en katt nu när jag bor större. Jag har nämnt det förr på bloggen. Samtidigt tar det emot lite grann. Den kommer ju aldrig få komma ut sen vet jag inte var den ska hålla hus om jag reser bort. Men dom är ju sååå coola. Jag får fundera lite på det där med katt.

Det är tisdag och dags att vakna. Det här är blytungt.

Jag vet inte riktigt vilket håll jag ska titta åt.

Lilla Essingen 06:38. Sista morgonen.

Här kommer Peter Ericsson, solen skiner på hans hatt, han går med spel, han går med sång! Hej, mina lustiga bröder! Det knarrar under dojjorna, det är en söndagkväll. Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder. 0-0 mot göteborg. Hammarby spelade fantastiskt fin fotboll. Om dom sen bara kunde göra mål... Promenaden hem över Skanstullsbron efter matchen var underbar. Ingen stress, ingen trängsel bara ett stilla lunk. Jag är hemma.

Flytten är avklarad. Tillsammans med Klas, Ulf, Hubbe och brorsan blev vi klara på två timmar jämt. Då hade jag fått lite hjälp tidigare av Leo också, mor och far inte att förglömma. Det intressanta med att flytta är att vissa saker försvinner. En del nya dyker upp. Äggtimern är borta men ett foto på Sonya dök upp. Lite är uppackat ut lådorna. Mycket har hängts in i den jättelika klädkammaren. Där finns många intressanta galgar med olika ursprung. Och vem som en gång varit på Stadshotellet i Nora har jag ingen aning om. Nu spelar Bajen. Dags att gå till Söderstadion.

Så. Detta blir det sista inlägget från Strålgatan, Lilla Essingen - landet mitt i stan. Efter lite sista packningsbestyr intog jag en sista måltid på Rosa Drömmar. Snackade lite med Christian. Jag kommer att sakna det stället. Inte för att jag var där så ofta men god mat och trevligt bemötande. Brasse var där som vanligt, Stig Larsson likaså. Jag får väl hitta andra från kultureliten att frottera mig med. WeGo? - West of Gotgatan så klart. Den kom jag på själv.

Björkar är riktigt vackra träd. Lugna, sköna, drömska, vajandes i vinden.

Så var en snabbvisit på Ikea avklarad. En ny soffa är beställd. Min gamla Tommelilla får med beröm godkänt men nu får det räcka. En omklädning har den även klarat av. Nu blir det en Kramfors. Myrby mörkgrå. Med tanke på val av möbler och färger tror jag att stilen i lägenheten kommer vara lite 50-tal. Om jag har nån stil? Nu återstår bara en kul matta. Nåt eldigt. Det här kan bli riktigt roligt. Kul att ha lite utrymme för att göra saker. Men jag skulle så gärna få lite idéer. Jag är inte van att tänka utöver 34 kvm.

En person jag tycker väldigt mycket om visar sin mörkaste sida och bara fortsätter att hacka på mig. O ch vad jag än gör så blir det fel. Jag har hållt mig undan i fem månader. Nu anklagas jag för att ljuga. Lite ironiskt då jag alltid försvarat henne och mest påpekat mina misstag. Men det är ingen idé att gå i polemik. Hon sätter bara taggarna utåt och tar på sig en mask. Men jag har tydligen bara mig själv att skylla. Jag håller inte med. Hon är någon jag verkligen gjort mitt bästa för att aldrig såra, säga något ont om eller vara elak mot. Men trots det verkar det som om jag har gjort henne fruktansvärt illa. Men det är nog en kombination av saker. Inget av det jag gjort, eller det vi gjort tillsammans, har betytt nånting. Och hon verkar vilja göra sitt yttersta för att jag ska tycka illa om henne. Hon verkar så arg och allt jag vill är att hon ska få vara lycklig. Med någon. Annan än mig. Och nu är jag är helt slut. Just som jag vant mig med situationen så kommer allt tillbaka igen...

Tredje gången i rad. Hammarby Handboll bäst i Sverige. Hur tungt som helst men varför ska dom alltid släppa in motståndarna i matchen igen efter en sån grym öppning. Stäng igen säcken och kasta nyckleln! Nu blev det skitnervöst men grabbarna höll ju undan mer mariginal till slut.

En paus... Leo var snäll och kom förbi bilen. På två vändor så fick vi med det mesta av lådor, påsar och väskor. Nu är det mest stora saker kvar samt - glas! Jag var och tog en bunt Metro för att slå in allt i. Det ser jag inte fram emot. Den nya lägenheten se fin ut. Nymålad och nytapetserad. Och förbannat stor. Det blev mycket grått men det kunde inte hjälpas. Alla vita tapeter såg rosa eller beiga ut. Och jag kan ju alltid måla. Men jag har fått lite råd om färgklickar så det blir nog bra.