Här hoppar inga halta löss

Regn och full storm ute. Som en höstversion av en blåsig dag i januari på högfjället. Fast det är roligare att stå på Åreskutan. Väntan på bussen på Lilla Essingen i morse var som att stå i en vindtunnel med fullt pådrag.

En ensam kille var igår kväll i full gång med att sätta upp valaffischer på Mariebergsbron - dom var borta i morse, fullständigt söndertrasade av vinden.

Sitter mitt i en flytt, allt i lådor, ensam på 400 kvadratmeter och alla telefoner är bortkopplade. Stadsbuden sneglar frestande på mitt skrivbord och dator. Dom kan inte vänta längre men jag får försöka hålla dom bort från mina saker så länge det går. På måndag blir det att gå ner i huset istället för upp. Det blir källaren men ändå inte då vi får utsikt över trädgården. Det betyder att från den 11 september kan det bara gå uppåt, eller?

Ikväll verkar det bli snusk på Fridhem och i morgon stundar allvaret för Antonio. Ceremoni i Stockholms Stadshus, fest på gården och allt inför en stor tjock släkt chilenare och vänner. Kanske får jag dricka Pisco igen med mamma de la Cruz.

Thank God It's Friday!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?