Tempus fugit - dag 6
"Goooooooood morning Vietnam! It's 0600 hours. What does the "O" stand for? O my God, it's early! Speaking of early, let's hear it for that Marty Lee Drywitz."
Tidigt ringde klockan... Det var bara att plocka ihop allt, borsta tänderna och klä på sig. Eva skjutsade mig till flygbussen som gick 06:00. Alla som känner till trafiken i Lissabon vet att man inte kan ta nånting för givet utan man måste räkna med att det kan vara en olycka och en timmes stopp. Nu gick det fort, det brukar göra det när portugiser kör och vi var framme vid flygplatsen på 45 minuter. Eva hade berättat att alla europeiska flyg checkade in på samma ställe. Fan va smidigt, tänkte jag och såg framför mig hur jag klev in i terminalen och checkade in på 15 minuter.
Så fel jag hade...
Innanför dörrarna väntar en 200 meter lång slingrande kö till sex stycken diskar. Alla såg tröttare ut än när de hade stigit upp på morgonen. Jag suckade djupt, funderade en stund. Några sekunder senare klär jag i mig rollen som en stressad och vilsen resenär som har bråttom. Jag går förbi hela kön längs kanten och råkar på en grupp människor som blir slussade förbi alla för incheckning. Jag hoppar på tåget. En flygplatsanställd frågar vad jag gör och jag pekar bort mot en tjej med en walkie-talkie och säger att hans kollega sa åt mig att gå hit då det var bråttom. Han vinkar förbi mig. Sen blir det stopp vid disken. Det var tydligen brådis-brådis incheckning för Amsterdam. Jag skulle ju till Stockholm. Smart som jag är *hmm* tog jag ett steg till höger, på med ett brett leende och checkade in i disken brevid.
Således hade jag väldigt fel när jag trodde att det skulle ta 15 minuter. Jag var klar på mindre än fem. Sen var det kanske inte så snyggt gjort. Okej, jag skäms - not! Jag var sååå nöjd :-)
Det blev sedan en torr macka och en juice innan det var strip search i säkerhetskontrollen.
Planet lyfte 9:30 endast 15 mintuter efter schemat.
Ett lustigt par på planet måste jag berätta om. Enligt normala regler får man bara ha ett handbagage med sig i planet. Kabinväskorna blir större och större och väger ofta tio gånger mer än dom fem kilo man egentligen ska få ta med sig. Men en fet kabinväska kan jag tycka är okej om man inte har nåt annat med sig. Men många har ju ytterligare en väska och en påse och en påse till...
Paret jag hamnade på andra sidan mittgången från hade med sig varsinn stor kabinväska, varsinn ryggsäck och vanliga "lap top väskor" samt varsinn stor gitarr. KOM IGEN NU! Dom hade ju halva min lägenhet med sig. Självklart blev till problem med att få in allt i dom övre utrymmena.
Matdags - alltid ett djävulens påfund i flyplan. Alla vet hur irriterande smått allt är. Har man dessutom aldrig lekt med dockhus är det nästan omöjligt att använda muggar, knivar och gafflar då allt är så smått.
Just ja, paret. Självklart kommer flygvärdinnorna med specialmat. Men det räcker inte utan ur deras respektive väskor kommer det upp små påsar, termosar och förpackningar. Det lassas på ett berg av sallad, groddar, nån typ av potatisplättar, hemtjärnat smör, nån typ av färgat pulver och egen dressing. Inse själva storheten i att få plats med allt på det minimala bordet. Det var ju ett helt jordbruk framdukat. Tre växthus hade kämpat i veckor för den där serveringen. Jag var så häpen att jag glömde att äta.
Det fick avsluta denna resa till "mitt" Lissabon. Nu ska det bara inte ta sju år för att komma tillbaka. Hoppas ni som läst detta får möjligheten att åka dit. Behöver ni några tips - läs eller hör av er.
Tidigt ringde klockan... Det var bara att plocka ihop allt, borsta tänderna och klä på sig. Eva skjutsade mig till flygbussen som gick 06:00. Alla som känner till trafiken i Lissabon vet att man inte kan ta nånting för givet utan man måste räkna med att det kan vara en olycka och en timmes stopp. Nu gick det fort, det brukar göra det när portugiser kör och vi var framme vid flygplatsen på 45 minuter. Eva hade berättat att alla europeiska flyg checkade in på samma ställe. Fan va smidigt, tänkte jag och såg framför mig hur jag klev in i terminalen och checkade in på 15 minuter.
Så fel jag hade...
Innanför dörrarna väntar en 200 meter lång slingrande kö till sex stycken diskar. Alla såg tröttare ut än när de hade stigit upp på morgonen. Jag suckade djupt, funderade en stund. Några sekunder senare klär jag i mig rollen som en stressad och vilsen resenär som har bråttom. Jag går förbi hela kön längs kanten och råkar på en grupp människor som blir slussade förbi alla för incheckning. Jag hoppar på tåget. En flygplatsanställd frågar vad jag gör och jag pekar bort mot en tjej med en walkie-talkie och säger att hans kollega sa åt mig att gå hit då det var bråttom. Han vinkar förbi mig. Sen blir det stopp vid disken. Det var tydligen brådis-brådis incheckning för Amsterdam. Jag skulle ju till Stockholm. Smart som jag är *hmm* tog jag ett steg till höger, på med ett brett leende och checkade in i disken brevid.
Således hade jag väldigt fel när jag trodde att det skulle ta 15 minuter. Jag var klar på mindre än fem. Sen var det kanske inte så snyggt gjort. Okej, jag skäms - not! Jag var sååå nöjd :-)
Det blev sedan en torr macka och en juice innan det var strip search i säkerhetskontrollen.
Planet lyfte 9:30 endast 15 mintuter efter schemat.
Ett lustigt par på planet måste jag berätta om. Enligt normala regler får man bara ha ett handbagage med sig i planet. Kabinväskorna blir större och större och väger ofta tio gånger mer än dom fem kilo man egentligen ska få ta med sig. Men en fet kabinväska kan jag tycka är okej om man inte har nåt annat med sig. Men många har ju ytterligare en väska och en påse och en påse till...
Paret jag hamnade på andra sidan mittgången från hade med sig varsinn stor kabinväska, varsinn ryggsäck och vanliga "lap top väskor" samt varsinn stor gitarr. KOM IGEN NU! Dom hade ju halva min lägenhet med sig. Självklart blev till problem med att få in allt i dom övre utrymmena.
Matdags - alltid ett djävulens påfund i flyplan. Alla vet hur irriterande smått allt är. Har man dessutom aldrig lekt med dockhus är det nästan omöjligt att använda muggar, knivar och gafflar då allt är så smått.
Just ja, paret. Självklart kommer flygvärdinnorna med specialmat. Men det räcker inte utan ur deras respektive väskor kommer det upp små påsar, termosar och förpackningar. Det lassas på ett berg av sallad, groddar, nån typ av potatisplättar, hemtjärnat smör, nån typ av färgat pulver och egen dressing. Inse själva storheten i att få plats med allt på det minimala bordet. Det var ju ett helt jordbruk framdukat. Tre växthus hade kämpat i veckor för den där serveringen. Jag var så häpen att jag glömde att äta.
Det fick avsluta denna resa till "mitt" Lissabon. Nu ska det bara inte ta sju år för att komma tillbaka. Hoppas ni som läst detta får möjligheten att åka dit. Behöver ni några tips - läs eller hör av er.
Até a proxima Lisboa!
Kommentarer
Jag blir verkligen sugen att åka, speciellt när jag ser bilderna på Eva och hennes balkong.