Euromilhões - dag 3

Efter en skön sovmorgon vaknade jag upp till mulet, men lite varmare väder. Det hade regnat under natten vilket det i och för sig ofta gör i Cascais på grund av dess närhet till Sintrabergen. Eva hade en del ärenden att uträtta så vi åkte på en lite nostalgiresa. Vi besökte flera lokalhistoriska platser, i alla fall för oss, som Hotel Londres, där vi hade vårt kontor, "Snuskis" - caféet runt hörnan där vi ibland åt frukost, hade fikapaus och träffades då och då. Golden Pub, Pica Pau och Casa Pizza. Vi åkte även förbi våra gamla lägenheter på Rua Dom Dinis och Costa Pinto, golfbanan och sedan bort till Cascais Shopping.

Här var vi nästan jämt. Butiker, bio, mat... Eva var på jakt efter ett par skor, det var inte jag men det blev två par. Jag är inte direkt känd för att impulsshoppa så till och med jag var förvånad men nöjd. Vi tog en sen lunch på Joshua's som är ett riktigt bra snabbmatsställe. Pita Shoarma, Houmous och cola - mmmm, gott.

Sen drog vi till nästa köpcentra, ganska ointressant. Men här hoppade jag med Euromilhões. Ett europalotteri med stora prissummor. Varför det inte finns i Sverige vet jag inte. Förra veckan var det en stackare som vann 25,9 miljoner euro. Dragning varje fredag så håll tummarna.

Senare på eftermiddagen träffade jag Maria José igen för en fika. Med sig hade hon sin ögonsten Constanca och hennes sambo João. Det var lite småprat. Hon och João är inga lättsamma personer utan är mer urtypen av den melankoliska portugisen. Allt är svårt och en evig uppförsbacke. Trist i längden men ändå kul att ses en sista gång innan jag åkte.

Efter denna dags uppståndelse var Peter trött och tog en siesta fram till middagen. Sen ringde Patrik så jag och Eva åkte till en bar och träffade honom. Patrik är en f.d kollega som är svensk men uppväxt i Brasilien och Portugal och jobbar för närvarande på Svenska ambassaden. Hans besök till Sverigen brukar begränsa sig till en sommar i Dalarna då och då. Han var lite utav min mentor i Lissabon och lärde mig mycket. Tyvärr ses vi för sällan. Synd, då vi har oftast kul ihop. Det blev en lugn kväll som avslutades med en promenad i Cascais tills det började dugga. Alla gick hem till sitt men jag och Eva ångrade oss och smet in på en bar till. Sen gick vi hem.

Detta var en dag som gick på tomgång och inte var upplagd för nya intryck. Men det har ni nog redan märkt och slutat läsa.