Spanska sjukan och tyska punkrockare - dag 5

Efter endast fyra timmars sömn var jag uppe söndag förmiddag och hyfsat pigg. Det vackra vädret forsätter och målet var Alfama - den gamla stadsdelen i Lissabon. Jag gick först ner till strandpromenaden för att äta frukost innan jag mötte Eva i Monte Estoril och gjorde henne sällskap till Lissabon. Hon skulle ta emot några gäster från ett kryssningsfatyg. Att sitta vid atlanten på "morgonen" är som en lisa för själen. Himlen är ännu inte riktigt blå utan morgondiset ligger kvar, lite som en dimma över vattnet. Havet glittrar ändå och doftar sött. Eller tång...

Rejält trött men inte direkt bakis så började jag vandra från stationen upp mot Alfama. Jag passerade Rua Augusta och Praca de Comercio innan stigningen uppåt började. På denna lilla sträcka blev jag erbjuden att köpa båda det ena och det andra av olagliga narkotiska preparat. Jag hade kunnat åka tillbaka till Stockholm som kungen av Marocko eller presidenten av Colombia. John Lithgow skulle ha spelat mig i filmatiseringen.

Det var bekanta gator och ett mål var att försöka återuppleva den gamla stadsturen vi körde. Att komma ihåg dom gator och gränder vi tog oss igenom.

Då och då får man hoppa åt sidan när spårvagnarna dyker upp. Ett litet "klang" från språvagnsklockan ljuder och dunket från spåren ger dig en liten förvarning. Annars är dom förvånandsvärt tysta. Spårvagnen är det bästa sättet att ta sig upp längs Alfamas branta och krokiga gator. Och det är en väldigt trevligt inslag i stadsbilden. Allt lever upp på ett annat sätt än när bussarna klättrar upp längs gatorna och spyr ut diesel.

Väl uppe på "toppen" så besökte jag kastellet där man får en fantastisk utsikt över Lissabon. Taken ligger som vackert rödaktig mosaik och böljar från floden Tejo innåt land. Det myllrar av takåsar och jag kan sitta länge och låta blicken vandra från hu till hus och upptäcka något nytt. Borgen har fått en stor upplyftning. Riktigt trevligt har det blivit däruppe nu. Tyvärr har påfåglarna, som var ett trevligt inslag uppe i borgen, försvunnit.

Överallt jag gick uppe i borgen var det ett evigt kacklande. Spanjorer, överallt spanjorer. Högljudda är dom dessutom. Sen vägrar dom att flytta på sig även om dom ser att dom står ivägen. Turligt nog väger dom lätt mot en biffig nordbo som är en halvmeter längre. Spanjorer - under påsken invaderas Portugal av dom. Samtidigt åker portugiserna till Spanien. Under promenaden ner genom gatorna hörde jag ofta även ljudet av små bjällror. Det var som om jag befann mig i alperna och jag trodde att jag skulle springa på en fåraherde och hans flock närsomhelst men det visade sig vara tyska punkare som var väldigt piercade. En sak är säker när ett dussin svartklädda, piercade och sminkade tyska punkare med tuppkam kommer gående flyttar sig även den mest puckade spanska grupp av turister.

Nåja, i dom små gränderna hade det blivit risigare och mer förfallet än vad jag mindes. Däremot så var väldigt många hus under renovering. Jag vill minnas att det sas att många rika hade börjat köpa lägenheter i Alfama men några lyxlägenheter syns inte till så Alfama behåller nog sin fattiga stämpel.

Så småningom letade jag mig hemåt till Cascais. Det han bli sen eftermiddag och när jag kom hem väntade middag med Eva och Danilo. En stor brasiliansk middag väntade. Danilo, Eva's pojkvän, stod vid grillen. (Danilo jobbar som landskapsarkitekt uppe i Leira och är borta dom flesta dagarna i månaden. Han jobbar hårt och har gjort så i åtta år. Han är från Brasilien och har fortfarande inte fått sitt portugisiska medborgarskap. Det krävs kanske några år till, några hundratals papper samt drygt 10.000 euro. Portugals immigrationslagar är väldigt underliga.) Mört brasilianskt kött, fantastiska musslor med vitlök, lök, vitt vin och koriander, bönor, ris och sallad dukades upp. Maten är väldigt mäktig så det krävs inte mycket för att magen ska jäsa.

Tyvärr blev Danilo hastigt kallad tillbaks till jobbet. Något rör hade brustit så det innebar en snabb resa tillbaka. Jag och Eva skjutsade honom till stationen sen tog vi en fika på stan innan vi åkte hem, kollade på tv en stund innan jag gick till mitt, packade och somnade in.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?