Highly tuned for poor economy and increased pollution

Jag puttrade iväg till S:t Erikplan och var på plats strax efter 11. Ingela var redan på plats tillsammans med ett fyrtiotal skotrar. Det hände inte så mycket utan jag och Ingela gick runt och spanade in de andra åken. Tvåhjulingarna, där var vissa finare än de andra. Vespor och Lambrettor, några enstaka Zündapp och en Goggo.

Strax innan klockan ett var det dags att kicka igång. Det smattrade mellan husen och vi gav oss av. Efter ett par kringelikrokar i kvarteren kring S:t Eriksplan svängde vi inte höger på S:t Eriksgatan. Långt därborta på andra sidan bron kunde vi urskilja rök. Fienden. På ett givet kommando intåg vi bägge körbanorna och revvade så mycket vi kunde och blåste på - mitt på bron mötte vi Rockers och nävarna och långfingrar flög upp i luften.



Karavanen fortsatte framåt och vi svängde vänster in på Flemningatan vidare till Scheelegatan, Barnhusbron och Dalagatan då vi igen stod ansikte mot ansikte mot Rockers vid Odengatan. De hotfulla signalerna hade nu förvandlats till vänligt vinkande och vi svängde gemensamt ner mot Sveavägen via Odenplan. Sveavägen tog oss till Sergels Torg, Klarabergsviadukten, Kungsholmstorh, Norrmälarstrand, Västerbron, Hornsgatan, Slussen, Katarinavägen, Renstiernasgata och sedan till Nytorget. Konvojen bestod av 75 stycken caféracers och 70 stycken skotrar. Summan av den uppslutningen betydde att Rockers vann i år igen.

Längs vägen stod människor och fotade och filmade. De flesta vinkade glatt en del andra viftade bort den blåa rök som vi lämnade efter oss. Det var riktigt mäktigt att glida genom hela stan i ett sånt stort följe. Det gör jag gärna igen.

Kvällen avslutades på Lilla Hotellbaren på Hotell Malmen. Eftersom jag var sen så missade Liberators. Istället fick jag stå ut med The Demons. De var inte så dåliga, säkert bättre live än på skiva men ljudet var uselt. Jag, Lina, Ingela och Carin stod och diggade försiktigt och avnjöt våra Red Stripe i nån timme innan vi trötta begav oss hemåt. Jag hann även med att säga hej till Jessica i förbigående.