Fredagsmys
Fredagen den 27 så genomförde jag min andra stora operation. Idag var dagen som gallblåsan skulle bort.
Kom in klockan 11. Förebereddes, slappade och läste till klockan 13. Ombytt i sexiga underkläder, operationsskjorta och en pappersmorgonrock så hoppade jag upp på britsen. Alla presenterade sig. Wretman kommer jag ihåg. Men jag har ingen aning om vad han gjorde. Kirurgen - hennes namn kommer jag inte ihåg alls. Men hon var trevlig.
I normala fall tar det tydligen 30-90 minuter att ta ut gallblåsan. Jag låg med narkos i tre timmar. Jag var tydligen en komplicerad kille. Inte nog med att gallblåsan sitter knepigt till i vanliga fall så var jag tydligen väldigt "fäst" vid min. Det tog tid att få loss den från levern.
Vaknade sedan till på uppvaket tjugo över fem, lätt illamående. Fick ett piller. Efter lite ut och in i sömn fick jag komma upp till avdelningen klockan sju. Och för någon som legat i narkos i tre timmar var jag tydligen oförskämt pigg. Jag åt, drack och sprang runt på en gång. Killen i sängen bredvid - som även han tagit bort sin gallblåsa klockan 11 på förmiddagen var fortfarande groggy.
Sen hände inte så mycket innan "Nurse Ratched" dök upp framåt midnatt. Hon var en riktig skräcködla och förolämpade patienter till höger och vänster. Jag klarade mig från hennes vassa tunga men hon försökte väl.
Radion höll mig sällskap under natten. Det var inte lätt att sova. Förhoppningsvis slipper jag nu framtida problem. Enligt min kollega Liselott som även hon opererat bort gallan är de anfallen värre än att föda barn. Jag ville bara ha det sagt.
Kom in klockan 11. Förebereddes, slappade och läste till klockan 13. Ombytt i sexiga underkläder, operationsskjorta och en pappersmorgonrock så hoppade jag upp på britsen. Alla presenterade sig. Wretman kommer jag ihåg. Men jag har ingen aning om vad han gjorde. Kirurgen - hennes namn kommer jag inte ihåg alls. Men hon var trevlig.
I normala fall tar det tydligen 30-90 minuter att ta ut gallblåsan. Jag låg med narkos i tre timmar. Jag var tydligen en komplicerad kille. Inte nog med att gallblåsan sitter knepigt till i vanliga fall så var jag tydligen väldigt "fäst" vid min. Det tog tid att få loss den från levern.
Vaknade sedan till på uppvaket tjugo över fem, lätt illamående. Fick ett piller. Efter lite ut och in i sömn fick jag komma upp till avdelningen klockan sju. Och för någon som legat i narkos i tre timmar var jag tydligen oförskämt pigg. Jag åt, drack och sprang runt på en gång. Killen i sängen bredvid - som även han tagit bort sin gallblåsa klockan 11 på förmiddagen var fortfarande groggy.
Sen hände inte så mycket innan "Nurse Ratched" dök upp framåt midnatt. Hon var en riktig skräcködla och förolämpade patienter till höger och vänster. Jag klarade mig från hennes vassa tunga men hon försökte väl.
Radion höll mig sällskap under natten. Det var inte lätt att sova. Förhoppningsvis slipper jag nu framtida problem. Enligt min kollega Liselott som även hon opererat bort gallan är de anfallen värre än att föda barn. Jag ville bara ha det sagt.
Kommentarer
Hoppas att du mår bra nu!
Kram,
Eva