Johnny Bråttom

I natt drömde jag att jag var tillbaka i skogarna kring Hanveden. Jag skulle sparra Johnny Petrén (en klasskompis från mellanstadiet som var en grym löptalang). Vi tränade starter på spåret och det var svårt att få fäste på träflisen. Men om och om igen körde vi. Jag kom alltid efter och fick dessutom kämpa med min väska som hängde över axeln och alltid gled av ryggen fram över magen så fort jag gick ner i startposition.

Undrar om det är mitt undermedvetna som säger åt mig att sätta igång att springa igen. Jag har inte rört på mig på en månad nu.