"Hammarby mot hela jävla världen"

Så var hemmapremiären avklarad. Och vilken dag det sen blev. Det var samling på Medis vid ett och där fanns redan ett hav av grönvita jämlikar. Sångerna ekade mellan uteserveringarna, ölen flödade och humöret var på topp. Däremot gick vi inte med i den traditionsenliga marschen.



Vi som samlades var jag själv då rå, Ante, Robban, Lasse, Daniel och Lourdes. Ante har just kommit hem från Buenos Aires för ett kortare besök och tajmade medvetet in det till hemmapremiären och ett par matcher till.

Matchen var okej men inte mer. Stämningen fantastisk - som vanligt. Slutresultatet mer än okej då jag hade lirat på 3-0. 600 spänn, tack. Ka-tching!

Efter matchens glädjerus följde ett annat. Vi drog till Kvarnen och åt och drack gott. Allt eftersom kvällen gick ramlade lite annat löst folk in. Danne, Uffe, Hubbe, Patrik och Sulan.

Suleyman Sleyman. Denna stabila mittback. Jävligt trevlig är han också även när man står och sluddrar och säger helt obegripliga saker. Heder åt honom. Tänk om han kunde få göra mål också nån gång.

Två kvällar i rad nu på Kvarnen. Herregud va snygga tjejer det finns. De flesta väldigt trevliga. Men jag saknade en viss person.

Plötsligt hade alla försvunnit. Eftersom jag inte hade koll på klockan trodde jag att alla hade dragit. Det hade dom inte. Alla stod ute och rökte. Men då orkade jag inte gå in igen. Det var väl bara en dryg timme kvar i alla fall. Taxi hem. Kollade lite Alien. Somnade i soffan.