Två världar

Jag står med mina olyckliga ögon, stirrandes ut mot det som vi inte vet nånting om. Det som ligger framför mig är en lång ensam väg och en resa som börjar i just denna stund. På trottoaren är vi som barn, iklädda röda näsor, blossande kinder och pärlemor till ögon. Vi trevar fram mot det okända. Pigga stjärnor vakar säkert ovanför, dess avlägsna kusiner trofast vid gathörnen. Avskedskramar söta och omslingrande. Hon försvinner som en solnedgång genom porten med ett milt rött sken från hennes lockar - som en varm orange sol. Hon går en halv trappa upp. Kvar på gatan är det bara jag. Värmen försvunnen med ljudet av en stängd port.

Kommentarer

Anonym sa…
Eget foto eller tar du dina lite mer estetiskt tilltalande bilder (= de som ej är grönvita)någonstans ifrån? Underbar bild i vilket fall som helst, orange är en outstanding färg, har hennat och slingat så nu går jag under namnet moroten.

/helt anonym
Det kan jag väl avslöja om jag visste vem du var...

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?