Två världar
Jag står med mina olyckliga ögon, stirrandes ut mot det som vi inte vet nånting om. Det som ligger framför mig är en lång ensam väg och en resa som börjar i just denna stund. På trottoaren är vi som barn, iklädda röda näsor, blossande kinder och pärlemor till ögon. Vi trevar fram mot det okända. Pigga stjärnor vakar säkert ovanför, dess avlägsna kusiner trofast vid gathörnen. Avskedskramar söta och omslingrande. Hon försvinner som en solnedgång genom porten med ett milt rött sken från hennes lockar - som en varm orange sol. Hon går en halv trappa upp. Kvar på gatan är det bara jag. Värmen försvunnen med ljudet av en stängd port.
Kommentarer
/helt anonym