Fiskmås
På S:t Eriksplan och Östermalm får dom ett besök av en Berguv. I gasklockorna i Värtan lär det finnas ett par graciöst flygande tornfalkar och i Rålambshovsparken en mystisk tornuggla. Ädla fåglar huserar lite överallt i denna stad.
På Lilla Essingen får vi nöja oss med fiskmåsar - luftens råttor.
Förra året dök dom upp och slog sig ner på taket mittemot. I år, till min besvikelse, kom fiskmåsparet tillbaka. Luftgevär, slangbella, golfbollar, tennisbollar, ärtrör… Jag har funderat över många olika vapen för att få bort dom. Dom har nu häckat i en månad, precis över ett stort vardagsrumsfönster och det ligger mitt i skottlinjen så ingen fiskmåsrepellerande aktion har ännu förverkligats. Anledningen till det är ett svikande förtroende för min egen träffsäkerhet.
Det kan tyckas oskyldigt när dom stillsamt legat där och ruvat på sina ägg bland de röda takpannorna. Naturälskare skulle ha jublat när dom små nykläckta gråbruna dunbollarna, i morse, var ute på sin första promenad. Dom vinglade lite fram och tillbaka under det vaksamma ögat av fru fiskmås. Hon är nog på sin vakt i år då i alla fall en liten unge sköljdes ner i stupröret förra året och drunknade under ett skyfall.
Nu börjar mardrömmen för mig och mina grannar i huset tvärs över gatan. Fiskmåsparet kommer att attackera alla som vågar sig ut på balkongen på översta våningen ibland även personer på gatan, i alla fall så länge ungarna är kvar. Mind you - fiskmåsar är inga småsparvar direkt. Nu är dessa luftburna attacker inget jag behöver oroa mig över utan mitt stora problem är sången. Vad ska jag säga... Jag vågar lova att det är mer tilltalande bli väckt av en tupp klockan sex på morgonen. Måssläktet har inte direkt samma dialekt eller sjunger på samma nivå som Näktergalen.
På Lilla Essingen får vi nöja oss med fiskmåsar - luftens råttor.
Förra året dök dom upp och slog sig ner på taket mittemot. I år, till min besvikelse, kom fiskmåsparet tillbaka. Luftgevär, slangbella, golfbollar, tennisbollar, ärtrör… Jag har funderat över många olika vapen för att få bort dom. Dom har nu häckat i en månad, precis över ett stort vardagsrumsfönster och det ligger mitt i skottlinjen så ingen fiskmåsrepellerande aktion har ännu förverkligats. Anledningen till det är ett svikande förtroende för min egen träffsäkerhet.
Det kan tyckas oskyldigt när dom stillsamt legat där och ruvat på sina ägg bland de röda takpannorna. Naturälskare skulle ha jublat när dom små nykläckta gråbruna dunbollarna, i morse, var ute på sin första promenad. Dom vinglade lite fram och tillbaka under det vaksamma ögat av fru fiskmås. Hon är nog på sin vakt i år då i alla fall en liten unge sköljdes ner i stupröret förra året och drunknade under ett skyfall.
Nu börjar mardrömmen för mig och mina grannar i huset tvärs över gatan. Fiskmåsparet kommer att attackera alla som vågar sig ut på balkongen på översta våningen ibland även personer på gatan, i alla fall så länge ungarna är kvar. Mind you - fiskmåsar är inga småsparvar direkt. Nu är dessa luftburna attacker inget jag behöver oroa mig över utan mitt stora problem är sången. Vad ska jag säga... Jag vågar lova att det är mer tilltalande bli väckt av en tupp klockan sex på morgonen. Måssläktet har inte direkt samma dialekt eller sjunger på samma nivå som Näktergalen.
Kommentarer