På västfronten intet nytt
Inte en vindpust om lägenheten. Ingen dödsolycka eller nyheter om kalla fötter från Lilla Essingen. Men det är 4-5 timmar kvar av arbetsdagen och hoppet, om än litet som ett förkylningsvirus, lever vidare.
"Dom blårandiga! Dra åt helvete."
Ikväll är det dags för det första ångestladdade derbyt på Råsunda. Kan inte arenan försvinna i en jordbävning eller nåt? "DJURGÅRN, sa killen. Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn. Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn. Jag vart förbannad. Ja först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll. Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag. Va då, sa killen. Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi tal
Kommentarer