Jack Bauer

Det gick bra i lördags. Vädret var inte det bästa utan det regnade ganska bra fram till tåget skulle avgå. Läktarna var halvtomma, endast cirka 30.000, så massan får vänta med att se min flärd och stil i Sambódromo.

Själva dansandet genom Sambódromo tar en dryg timme och samma tema-låt strömmar från musikerna och bateria (trummorna). Efter ett tag kunde jag i alla fall texten till musiken rent fonetiskt. Alla sambaskolor har sin egen låt som röstades fram i september/oktober och som har upprepats som ett mantra sedan dess.

Strax efter midnatt tog vi en taxi 30-40 minuter ut i förorten/favelan till Padre Miguel där "min" sambaskola höll hus. Gatorna var fulla av folk och överallt fanns små barer och gatukök som serverade mat och dryck. Vi blev infixade i en liten "gymnastikhall" av Mocidades ordförande eller nåt. Väl inne gick det fyra personer per kvadratmeter. Stoppar man ner handen i fickan riskerar man att den hamnar in någon annans. Pa scenen stod hela orkestern och massa snygga lättklädda tjejer och spelar upp gamla slagdängor samt årets låt - om och om igen. Så höll det på till klockan fyra på morgonen när vi inte orkade mer. Inte mitt öra heller. Det var en sanslös upplevelse hursomhelst. Grymt kul.



Jo, i fredags kväll när vi var ute på stan, i området Lapa, så ropade flera "Jack - Jack Bauer!" efter mig. Det upprepades även på lördagsnatten. "24" verkar vara populärt har. Men inte fan ser jag ut som Kiefer Sutherland.

Idag ar det mulet och några enstaka droppar. Sitter ändå pa stranden och läser. Det finns inte så mycket att göra utöver att gå runt på stan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?

Yin & Yang

Dickie Dick Dickens