Robin Hood

I helgen gjordes ett gästspel i dalarna och gästrikland. Brorsan, Susanne och Astrid hämtade upp mig på jobbet torsdag kväll med slutdestination Siljansnäs.

Utan bilar på vägarna korsade vi snabbt dalälven och lämnade fästingarna bakom oss. Med endast ett korvstopp och trots brorsan vid ratten var vi framme strax innan midnatt. Läget är fint och torsdagskvällen kunde bjuda på stjärnklart väder fullmåne och en glittrande sjö. Stugan var riktigt mysig men köket skulle rivas ut. Till en början var det ett mindre jobb. Det växte…

Bänkar och skåp rykte, mindre blodvite uppstod och kakel knackades ner. Med kaklet försvann en del av isoleringen vilket resulterade i att vi fick riva ut allt. Isolering och golv. Så köket är nu bart. Ofta, i såna här fall, brukar det dyka upp allt möjligt roligt såsom gamla tidningar, tapeter och sånt. Stugan är tydligen inte så gammal att man skulle kunna förvänta sig det så det enda av arkeologiskt värde vi fann var bakom kylskåpet i form av ett gammalt smörpaketslock från Bregott med bästföredatum 1985, en etikett till Konsums sylta bäst före 1980 samt en gammal ketchuppåse från slotts från tidigt 70-tal. Inga silverskatter alltså utan bara skräp och en och annan musskit.

Fredagkväll åt vi middag på Siljansnäs pizza. Det enda jag kommer ihåg är att utav 60-talet pizzor som presenterades var att cirka 16 stycken hade bearnaisesås som tillbehör. Motsvarande fördelning på en pizzeria på Lilla Essingen är 3 av 50. Till och med de "mexikanska" pizzorna hade bea-sås på. Om inte sombrerosarna vände sig i sina gravar tidigare gör dom det nu. Dessutom kan man i norrland få pommes frites på sina pizzor. Mmmmm… tasty! *obs ironi*.
Ja, servicen var inte den bästa så pizzan får knappt godkänt.

Efter ett par turer på lördag förmiddag till tippen i Leksand med bråte så begav vi oss mot Gävle på eftermiddagen. Vi tog nån bakväg genom skogen och passerade små pitoreska byar. Husknutarna, som låg endast ett par centimetrar från vägen, kantade sidorna. Gamla kostigar som breddats till max och asfalterats. Mysigt boende men långt från Söderstadion.

Väl framme i Gävle och Strömsbro så knackade vi på hos familjen Westlund. Anette, Ola, Sanna och Andreas. Anette är min kusin, Sanna blivande landslagsmålvakt i damlandslaget, Andreas en ny Tony Rickardsson och Ola en föredetting på ovalerna. Äh, lite cred ska han få. Några SM-medaljer finns faktiskt i bagaget, ett par VM-guld i isracing samt ett par helsidor i Aftonbladet. Andreas var för övrigt lite omskakad efter att ha klotat två gånger under sin tävling i Hallstavik. Han kör för övrigt för Rospiggarna. Håll utkik!

Vi åt en väldigt god middag, drack lite polsk öl och snackade.

Tomas, Susanne och Astrid åkte sedan söderut mot civilisationen och övergav mig på outforskat territorium - Gävle by night. Jag, Anette och Ola begav oss ut. Kvällen till ära var det cruisingkväll i Gävle. Det betyder många fina amerikanska dollargrin, rediga amerikanska vrak till raggarbilar samt dom som kommit fel med sina upphottade herrgårsvagnar. Den enda gemensamma nämnaren med bilarna var promillehalten i personerna som åkte med, den var som stämningen - hög. Dessutom verkar det vara så att det inom Gävles skoldistrikt är obligatoriskt att vara med på festen då alla högstadiebarn var ute på gatorna. Vänta, det börjar ju påminna om vattenfestivalen…

Ett par pubar besöktes. Efter att runt 01:00 försökt få information av ett par lokala talanger om vilket ställe som var bäst om man ska gå vidare blev svaret: "bort från Gävle". Visst, man kan tolka det som att jag fick nobben men frågan var inte ställd på det sättet. Faktiskt!

Efter lite nattamat, en taxi hem, kollat in Andreas spela Counter Strike och bli imponerad, se Ola somna efter att precis fått igång sin lap top och dragit igång kortspelet harpan så gick jag och la mig.

Sov gott men vaknade med ett ryck då jag insåg att jag inte var hemma. La huvudet på kudden igen då jag insåg att jag var i Siljansnäs. Två tiondelar senare flög jag upp igen då jag inte alls var i Siljansnäs utan i Gävle. Sen somnade jag om.

Ett syfte med resan var att spela golf. Men då säsongen precis börjat i Gävle var banorna fullbokade så det fick bli lite sightseeing av stan, en titt på Brynäs nya hockeyarena, Läkerol Arena, samt ett besök hos kusin nummer två, Anettes syster Lena. Peter och assistkungen Acke var också hemma.

Sen var det dags för att runda av besöket. Strömvallen skulle bjuda på högklassigt och fint besök när Hammarby kom för att möta Gefle IF i sista allsvenska omgången inför VM-uppehållet. Jag, Ola och Sanna stod i solen och njöt. Sanna som stolt var ekiperad i en ny Hammarbytröja kan nu titulera sig semi-bajare. Hammarby är laget som gäller utanför Gävle, än så länge. Ola var smått avundsjuk. Strömvallen var i alla fall fullsatt och det var folkfest (på Bajens läktare) när Hammarby bärgade hem segern med 1-0 efter ett konstmål av Paulinho. Dessutom håller nu Hammarby serieledningen i två månader (minst) under VM-uppehållet.
Resan hem gick fort - Antonio visade chilenskt lynne när beamern for söderut längs E4:an.

Väl hemma var en lång men riktigt rolig helg slut och sängens dragningskraft var stor.

Tack Anette och Ola för gästfriheten.