Red Top
Fredag kväll var det firmafest igen. Nalen var, precis som förra året, lokalen där festligheterna skulle hållas.
Nalen är ett nöjespalats på Regeringsgatan i Stockholm, grundat 1888. Ursprungligen var namnet Danssalongen National, vilket förkortades till Nalen.
Nalen är ett nöjespalats på Regeringsgatan i Stockholm, grundat 1888. Ursprungligen var namnet Danssalongen National, vilket förkortades till Nalen.Nalens storhetstid grundlades av den tidigare friidrottaren Gustaf "Topsy" Lindblom, som var VD för Nalen mellan 1933 och 1960. Under hans tid var Nalen Stockholms främsta nöjespalats, där alla de stora artisterna framträdde. Swingepokens swingpjattar hade Nalen som sitt tillhåll.
Mellan 1967 och 1997 bedrev LP-stiftelsen sin verksamhet i huset. Under 1990-talet öppnades Nalen igen som nöjeslokal, och drivs idag av SAMI - Svenska artisters och musikers intresseorganisation. (Källa: Wikipedia)
Denna gång var det kamratföreningen som stod som arrangör. Nästa hela TM-gänget samlades på The Spitfire - en bar på Birger Jarls gatan. Det är som vanligt ett trevligt gäng. Magnus fick bli offer för en sedvanlig utrymning. Det är alltid kul att få fjorton personer att försvinna när nån går på toaletten. Sen drog vi till Nalen och mötte upp cirka två hundra personer till.
Bordsplaceringen var så där. Jag blev utan bordsdam men sittningen räddades definitivt av Anna. Utan henne hade det varit riktigt tråkig. Vi ser henne inte på kontoret längre då hon är mammaledig till hösten 2007. Trist då hon är en trevlig och rolig tjej.
Underhållningen under middagen var helt okej. En stå-uppare som jag redan glömt namnet på. Möller? Hans början var bra sen var avslutningen plump. Flera skämt om irakkriget och Bush. Det är väl rätt man att skämta om men inget kul när det är rena felaktigheter. (Bush har dock humor vilket kan ses här: Bush x 2.
Clabbe af Geijerstam körde sen "rakt över disk". Var han tvungen att ha inspelade kommentarer mellan låtarna? Och ärligt talat, han hade kunnat spela några tyngre låtar. Jag har just sett "It's All Gone Pete Tong", en film om en DJ på Ibiza. Nalen var inte riktigt samma sak, inte lika tungt. Men, jag dansade mycket. Tror jag.
Jag trodde länge att jag även hade lyckats undvika Elaka Olsson. Men jag har ett blåmärke som visar att jag inte lyckades. Han kommer få sitt den lömska djurgårdaren :-)
För er som kommer ihåg inlägget Nattuggla om festen i februari så var det även dags för ett nytt avsnitt i såpoperan. Det är ju inte Big Brother direkt utan dom såg mest gulliga ut hela tiden, riktigt lyckliga. Det har blivit barntillåtet. Situationen är väl inte helt enkel och det är väl ingen enkel fortsättning. Alla var dock inte glada, Ester verkade minst sagt förbannad över det hela. Jag förstår henne. Det är ofta vännerna som hamnar i kläm och måste anpassa sig till en situation som inte alltid är så lätt att hantera. Samtidigt så är det inte hennes sak. En svår balansgång.
Ester ja. Hon har förmågan att lysa upp rum alldeles på egen hand. En egen energiförsörjare. Hon är rolig. Men vi hade ingen kontakt utan hon verkade sur på mig också och jag kände mig väldigt osynlig. Även om jag hade jävligt kul på annat håll under hela kvällen så var det ändå Ester som etsade sig fast på hornhinnan. Detta trots att jag knappt såg henne. Men när hon på dansgolvet flydde in i Bengts famn såg hon så ledsen ut, som allt i hela världen hade gått sönder. Bilden finns kvar där och det känns för jävligt, speciellt när jag inte kan göra nåt åt det. Lika gott som det gör att se henne le - lika ont gör det att se henne ledsen. Undrar om det inte är jag som är min egen såpopera egentligen. Tragedi kanske.
Partyt fortsatte i alla fall sedan. Jag, Bengt, Niklas, Hanna, Susanne, Erika, Jenny (vars syster var tillsammans med min kollega i Saalbach 95) och en hel hög andra dansade vidare på Oxid. Det var ju också kul. Ett litet fullpackat ställe. Hanna är ju grymt charmig och det var en snubbe som jag inte vet vem det är men han var skitjobbig. Han skulle bara fram till Hanna. Vi stod inte ens i vägen men det tyckte tydligen han. Så jag och Niklas gjorde vårt bästa för att jävlas lite och komma i mellan. Niklas ville ge honom en dansk skalle :-) Det var nästan så att jag ville uppmuntra honom. Roligast var annars när vi skulle in och dörrvakten frågade om vi var från nåt företag och Bengt vispade fram ett visitkort som om det var en polisbricka och sa: Länsförsäkringar!
Bengt, Niklas och jag gick sedan till dom gyllene bågarna. En hemsk QP till föda på McDonalds sen tog jag en taxi hem, trött och glad.
Bilden av en ledsen Ester var ändå det sista jag såg innan somnade...
Denna gång var det kamratföreningen som stod som arrangör. Nästa hela TM-gänget samlades på The Spitfire - en bar på Birger Jarls gatan. Det är som vanligt ett trevligt gäng. Magnus fick bli offer för en sedvanlig utrymning. Det är alltid kul att få fjorton personer att försvinna när nån går på toaletten. Sen drog vi till Nalen och mötte upp cirka två hundra personer till.
Bordsplaceringen var så där. Jag blev utan bordsdam men sittningen räddades definitivt av Anna. Utan henne hade det varit riktigt tråkig. Vi ser henne inte på kontoret längre då hon är mammaledig till hösten 2007. Trist då hon är en trevlig och rolig tjej.
Underhållningen under middagen var helt okej. En stå-uppare som jag redan glömt namnet på. Möller? Hans början var bra sen var avslutningen plump. Flera skämt om irakkriget och Bush. Det är väl rätt man att skämta om men inget kul när det är rena felaktigheter. (Bush har dock humor vilket kan ses här: Bush x 2.
Clabbe af Geijerstam körde sen "rakt över disk". Var han tvungen att ha inspelade kommentarer mellan låtarna? Och ärligt talat, han hade kunnat spela några tyngre låtar. Jag har just sett "It's All Gone Pete Tong", en film om en DJ på Ibiza. Nalen var inte riktigt samma sak, inte lika tungt. Men, jag dansade mycket. Tror jag.
Jag trodde länge att jag även hade lyckats undvika Elaka Olsson. Men jag har ett blåmärke som visar att jag inte lyckades. Han kommer få sitt den lömska djurgårdaren :-)
För er som kommer ihåg inlägget Nattuggla om festen i februari så var det även dags för ett nytt avsnitt i såpoperan. Det är ju inte Big Brother direkt utan dom såg mest gulliga ut hela tiden, riktigt lyckliga. Det har blivit barntillåtet. Situationen är väl inte helt enkel och det är väl ingen enkel fortsättning. Alla var dock inte glada, Ester verkade minst sagt förbannad över det hela. Jag förstår henne. Det är ofta vännerna som hamnar i kläm och måste anpassa sig till en situation som inte alltid är så lätt att hantera. Samtidigt så är det inte hennes sak. En svår balansgång.
Ester ja. Hon har förmågan att lysa upp rum alldeles på egen hand. En egen energiförsörjare. Hon är rolig. Men vi hade ingen kontakt utan hon verkade sur på mig också och jag kände mig väldigt osynlig. Även om jag hade jävligt kul på annat håll under hela kvällen så var det ändå Ester som etsade sig fast på hornhinnan. Detta trots att jag knappt såg henne. Men när hon på dansgolvet flydde in i Bengts famn såg hon så ledsen ut, som allt i hela världen hade gått sönder. Bilden finns kvar där och det känns för jävligt, speciellt när jag inte kan göra nåt åt det. Lika gott som det gör att se henne le - lika ont gör det att se henne ledsen. Undrar om det inte är jag som är min egen såpopera egentligen. Tragedi kanske.
Partyt fortsatte i alla fall sedan. Jag, Bengt, Niklas, Hanna, Susanne, Erika, Jenny (vars syster var tillsammans med min kollega i Saalbach 95) och en hel hög andra dansade vidare på Oxid. Det var ju också kul. Ett litet fullpackat ställe. Hanna är ju grymt charmig och det var en snubbe som jag inte vet vem det är men han var skitjobbig. Han skulle bara fram till Hanna. Vi stod inte ens i vägen men det tyckte tydligen han. Så jag och Niklas gjorde vårt bästa för att jävlas lite och komma i mellan. Niklas ville ge honom en dansk skalle :-) Det var nästan så att jag ville uppmuntra honom. Roligast var annars när vi skulle in och dörrvakten frågade om vi var från nåt företag och Bengt vispade fram ett visitkort som om det var en polisbricka och sa: Länsförsäkringar!
Bengt, Niklas och jag gick sedan till dom gyllene bågarna. En hemsk QP till föda på McDonalds sen tog jag en taxi hem, trött och glad.
Bilden av en ledsen Ester var ändå det sista jag såg innan somnade...
Smile, though your heart is aching.
Smile, even though it's breaking.
Though there are clouds in the sky,
you get by...
If you smile through your fears and sorrows.
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through.
If you just light up your face with gladness,
Hide every trace of sadness.
Although a tear may be ever, ever so near.
That's the time you must keep on trying.
Smile, what's the use of crying?
You'll find life is worthwhile
If you'll just smile, come on and smile.
If you just smile.
Kommentarer